Ni skulle ju skjuta mig

…om jag ännu en gång agerat världsfrånvänt och tackat nej till all form av barnomsorg under klämdagarna. Men vad hände? JAG GJORDE DET IGEN!

Ni kanske minns jul/nyår 14/15 då jag, visserligen höggravid men med ”bara” ett barn att ta hand om, gick upp i atomer av all ledig hemmatid. Nu har klämdagsracet bara börjat men jag har i dimman såklart kryssat LEDIGT på alla dessa, utan att tänka på att de även sammanfaller med förskolans planeringsdagar. Alltså.

Så i dag har jag föst bröderna bland annat till bibblan, till ett kafé och sen hem igen. Det låter harmoniskt och riktigt kulturmysigt rentav men då har man inte tagit med Harry, drygt 2 år, i sammanhanget.

På vägen till bibblan, cirka 300 meter, passerar man alla typer av fordonstrafik utom flygplan och möjligen hästdroskor. Och Harpan är lika trafik(o)säker som bara en vesslande 2-åring kan vara.

Så jag sicksackade dubbelvikt efter honom hela vägen och medan jag hojtade till den dagdrömmande flanören Malte att hålla sig nära. Fångade upp Harpan som en trave ved i famnen vid rödljusen. Han ålade, bökade och skrek ut hela sitt missnöje över stan innan vi äntligen protestgrät oss in på bibblan. Jättekul.

Väl där började brödraparet prova hattar i barnhörnan innan storebror deklarerade kissnödighet, studsade in på muggen och misstog larmknappen för ljusknappen. Efter lite tumult och förmaningar lånade jag nån random bok som Harpan kom ylande med, innan Malte frågade om han fick låna ”ett filmfodral”, dvs en dvd-film som han för övrigt redan har sett.

Sen snorade Harry lite inne på ett kafé under en totalt oharmonisk fikastund, innan vi slutligen stövlade hem, via en upptäcktsfärd där myror, bilar, maskrosor, utspottat snus och granntanter skulle studeras innan brorsorna i vanlig ordning slogs om att få trycka på hissknappen.Jag var utbränd redan före lunch. Fortsättning följer.

  1. Haha har min Mira flyttat hem till er?? Jag är inte gravid med rapar magsyra, är tjock om magen och knaprar Levaxin jag med =)
    Eller…. shit, ska kanske ta ett gravtest och inte skylla på allt godis??
    KRAM

  2. Haha känner verkligen igen mig! Nu är mina kiddos lite större och det är fantastiskt att ha de hemma när skolan är stängd. De tar liksom sovmornar och gör frukost åt mig. Sistnämnda bara ibland såklart. De är inga superbarn 🙂

  3. Skrattar lite igenkännande, och då har jag bara ett barn. Vissa hemmadagar med min intensiva lille pöjk var jag slut eller rastlös ungefär 8.45, pga vaknat tusen ggr under natten, gått upp runt 4.30-4,45 och raceat runt med diverse aktiviteter i lägenheten och sagt nej nej nej nej tusen ggr och försökt hindra lillen från att slå/klämma ihjäl sig /stoppa något olämpligt i munnen. Och då var vi bara hemma, INNE, att gå till parken var en nivå till, därför tog jag alltid med vagnen. Nästa gång, sätt din lille Harryboy i en vagn åtminstone på vägen till bibblan. Lite mindre schvettigt för mor tror jag. Kram

  4. Åh, jag sitter här och skrockar över min egen förträfflighet; så där har jag inte alls haft det idag!! Men så slås jag av insikten att jag redan strax efter frukost låste in mig på toa och låtsasbajsade 20 min medan jag skickade mess till min bff om hur synd det var om mig. Men nu har barnen somnat – de är så söta, så söta – och allt är glömt och förlåtet. Märkligt ändå.

  5. Du skulle joinat på filten i LA’s central park och låtit ungarna röja loss medan du harmoniskt drack kaffe. Fast det var iofs efter lunch. Och det var visst nykackad fågelbajs på filten. Och det finns ju inte tillräckligt med staket för att förhindra rymning. Äh. Glöm min utopiska dröm.

    1. Det ska jag banne mig göra nästa gång! 🙂 Allt som får mig att svettas lite mindre ska prövas.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..