En osannolik historia

Nu ska jag berätta för er vad jag har haft för mig de senaste fem veckorna, efter min själsliga fraktur.

Jag har börjat springa. Ja, alltså röra mig framåt lite fortare än jag går. Det är helt overkligt men sant. Overkligt, för jag är inte en sån som springer.

De som känner mig vet att jag 1. avskyr att svettas, för det gör jag jämt ändå 2. hatar att bli andfådd. Men nu blir jag det – frivilligt – flera gånger i veckan.

När jag mådde som allra sämst i våras var jag inlagd på sjukhus. Vistelsen där är värd en helt egen roman men en av vändpunkterna kom när jag började återfå orken att läsa igen och plöjde Hjärnstark av Anders Hansen.

Läst den? Om inte, gört. Man behöver inte vara neuronörd som jag för att gilla den. Att motion är bra för kropp och själ fattar ju alla nu för tiden, men denna bok förklarar kemin i skallen vid träning – och det gillar jag.

På sjukhuset stod en trasig motionscykel i en korridor. På den satt jag och trampade och läste, trampade och läste. Märkte att surret i huvudet lättade lite.

Så när jag kom hem tänkte jag att jag skulle ge springandet en chans. Några veckor, tänkte jag, för så stod det i boken. Det är ju så enkelt, kräver inga gymkort, bökiga bokningar eller social interaktion. Perfekt. Förutom att jag inte är en sån som springer.

Den första rundan trodde jag att jag skulle dö. Den andra rundan ville jag dö. Den tredje rundan insåg jag att döden var alldeles för mesig i jämförelse med detta. Den fjärde rundan hände något och jag kände mig starkare, eller vad det nu var.

Så jag fortsatte. Inte graciöst löpande som en spänstig dovhjort, nä lite mer som en skadeskjuten grävling, har jag flåsat fram de senaste veckorna.

OCH JAG MÅR SÅ MYCKET BÄTTRE. Det är sant.

Fyra veckor efter första dödsrundan sprang jag mitt livs första lopp, Vårruset, och orkade springa alla fem kilometerna utan att stanna.

UTAN ATT STANNA.

Det har jag aldrig gjort förut. Jag är ju inte en sån som springer.

Men nu har jag dessutom sprungit vrålhärliga Parkrun och har dessutom anmält mig till flera lopp framöver. (!)

Alltså haha, jag kan inte fatta att det är jag som berättar det här! Lika osannolikt som att Tessan skulle organisera (och hålla ordning i) sin garderob, är det att jag springer flera kilometer utan att stanna.

Det här är ju ingen träningsblogg men jag ville ändå berätta för er om detta megamagiska jag har varit med om. Från det mörkaste mörka till fyrverkerier och konfettiregn av ren och skär lycka, tack vare en bok, en medicin och en massa jävlaranamma.

Jag har inte känt mig så här mäktig sen jag födde barn. Då fattar ni.

  1. Åh underbara du!!!!!
    Grattis, bra jobbat wooohooo och alla hurra rop!
    Jag grät och jag skrattade för jag är också en skadeskjuten grävling när jag ‘springer’.
    För jag är ju en sånt som inte springer.
    Fastän det ärlättare för mig på springband (om det nu heter så på svenska).
    Hundratusen kramar till dig och så glad att du kommit ut på andrasidan med mera ljus i sinnet. Xxx

  2. Blir så enormt glad av att läsa det och alla fina kommentarer!!! Hejja dig och Hejja systerskapet!!!!!!!

  3. Tack för pepp! Mycket tack vare ditt inlägg tog jag mig idag efter månaders ”imorgon ska jag ” äntligen ut och sprang lite för första gången på flera år. Det gick inte fort och det var inte långt, men jag sprang! Heja oss!!!

  4. Åh, tack för det inlägget. Och boktipset. Ska genast kolla upp. Och ska genast hem och springa/lunka. Är sjukskriven för utmattning (igen). Huvudet ringer och värker, känner mig nere och hopplös. VET ju att det blir bättre när jag rör på mig men det är så lätt bortprioriterat. Ditt inlägg gör att jag ger mig ut iallafall! Heja dig! Heja mig! Heja oss alla som kämpar!

  5. Wow! Så imponerad! Jag älskar er blogg av följande anledningar;
    1. Ni skildrar det riktiga livet
    2. Ni skriver på ett vackert sätt
    3. Era läsare är så fina och stöttande

  6. Ååå Vad inspirerad jag blir 💖 Jag har älskat att gå och joggat men pga sjukdom har jag inte tränat sedan våren 2015. Min terapi var promenader, ensam! och löpningen var en lisa för själen 💖 Tack för att du gav viljan att börja igen.
    Kram från Magdalena

  7. Ännu ett inlägg som får mig att gråta. Så underbart, fantastiskt och starkt att du kunnat hjälpa dig själv att må bra. Kroppen och knoppen hänger ihop. Detta har du bevisat. Era inlägg gör skillnad. Det hoppas jag ni känner. Stor kram till dig från ännu en av alla oss som läser.

  8. Men vad härligt att du hittat din medicin. Som jag har undrat och tänkt på dig! Jag har också räddats undan depression med hjälp av motion, fantastiskt vad det gör med en människa! Heja!

  9. Magi, underbart att läsa! Bästa Sofia, vad stark du är. Att röra kroppen är helande, på något sätt… Kör försiktigt i spåret och glöm inte att stretcha och vara snäll mot kroppen så att den håller länge, länge… Stor kram och heja dig! <3

  10. Springa är verkligen som balsam för själen, tänka att man ska springa är däremot en helt annan sak ;). Fantastiskt att höra att du mår så mycket bättre, jag har aldrig mått psykiskt dåligt själv, men det låter verkligen fruktansvärt :(. Hoppas du fortsätter uppåt, och jag är säker på att detta inlägg hjälpt väldigt många!

    Kram

  11. Jag har mått skit ett tag och inte haft ork att ens ta mig ut och definitivt inte tränat. Har gått upp i vikt men idag efter att ha läst det här inlägget gick jag ut på en liten promenad, tack!

    1. Fantastiskt strongt av dig! Ett tag tvekade jag om jag skulle skriva inlägget men tack vare din kommentar vet jag att det var värt det. Kram!

  12. Så glad jag blir av att läsa detta. Har tänkt på dig mycket. Du är så grym! Jag är ingen springare men har börjat träna på Friskis och Svettis och insett att min ångest i princip är borta. Kan starkt rekommendera boken ”Born to run” till och med jag ville ge mig ut och springa efter den boken! Helt fantastisk. ❤️

    1. Åhhh neurofysioterapeut???? Berätta vad/hur gör du?? Eller om vi kan adoptera dig och ha dig sittandes i vår soffa och göra vad du nu gör!!!

  13. Så härligt!!! Fick gåshud när jag läste! Blir ännu mer motiverad till att fortsätta springa! Tänker när det är kämpigt att det är min medicin jag behöver! Och bort med prestationskrav på tider osv. Bara springa för att det gör gott. Har anmält mig till Göteborgsvarvet nästa år…

  14. Grattis!!
    Hoppas du fortsätter att springa och snart får uppleva runners high!

    Ska lägga mig i hammocken idag och läsa hjärnstark. Har köpt men inte läst än.

  15. Heja dej!! Kom gärna med i gruppen springande tjejer eller systergruppen team snigel om du vill hitta fler som springer på alla möjliga nivåer! Allt från folks om jag som är en snigel och springer 5km på 40 minuter till de som springer ultralopp mm. Bara spring! För livet rent ut sagt.
    Hjärnstark är underbar!
    Löparglädje av Rune Larsson rekommenderar jag med starkt!

  16. Så underbart att du mår bättre! Och att botemedlet är ett beroende som är bra för dig och som du inte behöver vänja sig av från är ju helt fantastiskt! Mer motion på recept! Kramar!

  17. Det är fantastiskt att läsa detta inlägg! Först och främst för att vi alla dina blogg vänner (du vet ju att du är en av våra bästa vänner) har tänkt så mycket på dig. Och att veta hur det vände för dig är så kul. Löpningen räddade min utmattning för ett tag sen. Och jag är inte heller en ”löpare”. Så min tips till dig är: run Sofia run!! Kram!

  18. Underbart! Min bästa vän har haft det svårt hela sitt liv och fick diagnosen PTSD. I två år har hon varit sjukskriven. Det som räddat henne har varit träningen. I veckan läste jag på hennes Instagram att hon för första gången kände lycka. En äkta euforisk lycka. Hon har äntligen kommit ut starkare på andra sidan och allt tack vare träning och löpning. Sånt borde varenda läkare ordinera eller åtminstone informera om när de träffar patienter med psykiska sjukdomar… Heja dig, spring på och du kommer att känna dig ännu bättre! Lycka till

  19. Jag blir så GLAD att läsa detta! För din skull!
    Tänk att vi har sån medicin i oss. Shit, jag måste springa mer!

  20. JA! JA! Heja! Heja! Heja! Precis så är det även för mig. Jag brukar säga att jag behöver rastas – å så drar jag ut en sväng. Min livsmedicin! Jag behöver röra mig varje dag för att må bra och fungera. För mig är det både en hobby och ett måste. Förutom löpning finns en massa annat kul att göra – men håller med om att det är enklast, friast och mest endorfinhöjande.

  21. Så roligt att läsa Sofia. Så sjukt bra sprungit de senaste veckorna. Hoppas vi ses på Parkrun igen framöver – you legend!

  22. Ååå, jag blir helt tårögd när jag läser. Är SÅ GLAD för din skull!! ❤️❤️❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..