Tapperhet

Kräksjuka, saffransskorpor och något sånär julefrid

4 december 2016 Skriv en kommentar
Drama / Fiasko / Glamour / Hjältedåd / Inredning / Kräks / Kris / Tapperhet / Tessan

Denna helg har varit ytterst planlös. Det FANNS planer som raserades i takt med att välling, galla och pepparkakor landade i vår soffa.

Annonsen laddas.

Ja, julen kom tydligen tidigt i år och Morris inledde lördagsmorgonen med ett par rediga spyor. Mira, som minuterna innan hade suttit studsat i soffan och tjutit att detta skulle komma att bli ”världens bästa dag” var inte imponerad av lillebrors tilltag.

Well, life’s a bitch, young lady, sa jag inte men förklarade att vi skulle bli tvungna att ställa in julbakspysselmyset som vi hade planerat med mina bröder + tillhörande familj.

Paus för kris, skrik, tårar, kräks, panik, orättvisor av alla dess slag osv.

Men, när besvikelsen hade sansat sig lite kom vi fram till att vi minsann kunde få till en rätt hygglig dag ändå. Några pepparkakor senare var det rentav trivsamt. Några tusen vändor av Gummibjörn senare var det fest (för alla utom de traumatiserade föräldrarna).

Som tur är slutade Morris kräkas innan lunch och en kortare gubblur därefter var han samma virvelvind som vanligt. Möjligen liiite långsammare.

Jag fick möjlighet att Blocketknarka lite ostört och hittade ett skrivbord som 1. fanns kvar 2. gick att hämta omgående. Så, jag tog mitt hyfsat nytagna körkort och gav mig ut i Stockholmseftermiddagen med märkbart hög puls och tog mig genom citysmeten med såväl bil som psyke intakt. Grattis osv.

Idag har vi överträffat det mesta genom att baka saffransskorpor. OCH JAG GJORDE DET MED BARNEN! Jag som, pardon my french på förhand, egentligen hatar att baka med barnen, drabbades av akut optimism och drog fram socker och saffran och freaking pistagenötter och gnolade och vispade och blandade och tillrättavisade och blev galen på Morpan som gör allt tvärtemot och torkade och dammsög mjöl i hela kosmos men O to the M to the G vad goda de små gula rackarna är alltså. Tack Leila för dagens sockerchock.

mor-saffransskorpor

Här sitter mor med nytvättat, fjunigt hår vid skrivbordsfyndet och en skål saffransskorpor. Varsågoda att måla av. 

Men vad sjutton nu måste jag avrunda detta menlösa inlägg jag måste ju kolla på Bron ju!!!! No spoilers pa-leeeeze.

En grej till! Ni har väl inte missat vår julkalender på instagram? Idag bjussar jag till och med på ett rim:

Din bästa vän må vara jag,
men efter denna juledag
en annan sak ditt liv nu fyller
och om du vill var dag förgyller.

KAN NI GISSA VAD DET ÄR???????

In och följ @hormonerhemorrojder!

 

 

Harry härjar vidare

28 november 2016 2 kommentarer
Drama / Fiasko / Kris / Sofia / Tapperhet / WTF

Lillebror är ett under av effektivitet, ibland. Här är några saker han klarat av i dag.

Annonsen laddas.

Klockan 05:48 vaknade jag ur morgondvalan i ett beckmörkt sovrum av Iphone-Siris robotröst: ”ringer Ve.”

Va?

Helvete. Harpan hade vaknat, norpat min mobil och tydligen gurglat fram nåt svammel som Siri tolkade som ”Ve” och ringde upp henne, en av denna bloggs flitigaste kommentatorer och numera också en kompis, även om vi inte känner varann så jättebra. Hehe, eh.

Tur som bara den att även Ve är mitt uppe i småbarnskaoset och helt sonika lät ett av sina barn ringa tillbaka och lämna ett obegripligt röstmeddelande. Sjukt roligt.

Sen vi kom hem efter föris har Harpan hunnit ha sönder ett glas, strimla lokaltidningen, krascha Maltes väckarklocka (aldrig använd) samt scratcha mina brillor mot nånting oklart. Det ser ut som om han har ristat fucking runor i dem.

Harry sabbar mammas glajjor

Två saker ska jag göra nu: inaktivera Siri och googla nya brillor.

Malte hade också en period när han extraknäckte som rivningskula och jag höll på att bli galen av att sopa upp skärvor och jaga honom överallt. Men det gick ju över.

Andas.

Såhär gör du finaste julkorten hemma!

27 november 2016 10 kommentarer
Drama / Fiasko / Kris / Tapperhet / Tessan / Tips

I vår familj har vi tagit julkort sen 80-talet. Vi sitter därför på både ett och två tricks som kommer att göra julfotograferingen lyckad!

Annonsen laddas.

Funderar ni på att fotografera julkort och skicka till nära och kära? Gör det, det blir en garanterad succé. Familjen Krupa-Syllner-Tvedt har gjort det i DECENNIER! Här kommer några smidiga tips på vägen:

  1. Var många som ska fotograferas, helst >1o personer
  2. Agera osynkat i allt ni gör
  3. Ett par deltagare kan med fördel vara varma/stressade/hungriga
  4. Extra många barn gör det extra proble…festligt
  5. Förbered ingen uppställning innan, gör det lite ”på volley”
  6. Inled gärna ett samtal precis när någon trycker på självutlösarknappen
  7. Rör oanmält på huvudena
  8. Blinka frekvent
  9. Ge självutlösarknappen till ett impulsivt barn för en ”spontan och förvirrad härlig” känsla i korten
  10. Försök förklara för barnen att en jättejättespännande självutlösardosa MED KNAPP minsann inte är något att bråka om
  11. Le någon gång
  12. Tacka Adobe för att Photoshop finns
  13. Tänk att ni får en ny chans igen nästa år!

VOILÀ! GREAT SUCCESS!

fullsizerender-4 img_9293

Från ett till två barn

12 november 2016 2 kommentarer
Fakta / Hjältedåd / Kris / Sofia / Tapperhet / Tessan / Tips / Tröst

Bland de vanligaste frågorna vi får, både från random bekanta och via läsarmejl, är hur vi tyckte att det var att gå från ett till två barn. Här är våra svar.

Annonsen laddas.

Vi har sagt det förr men det kan sägas igen: både jag och Tessan tyckte att det var en tuffare omställning att gå från noll till ett barn, än från ett till två.

Vi hade ju ändå haft turen (mohahah) att få varsitt high need i första svängen och det har ju både härdat och nött, så att säga. Sen fick ju även lillbrorsorna Morris och Harry kolik och det satte ju mycket av de nya rutinerna (hade vi ens några innan?) ur spel.

Helt ärligt, den första tvåbarnstiden var inte jättekul. Det skreks från två håll och jag förstod med ens det där som alla flerbarnspäron sagt, att man vill klona sig själv för att kunna finnas till hands för dem båda samtidigt.

Men, tack vare att bebistiden med Malte var så eh, dränerande, så hade jag och Magnus teamat ihop oss ännu mer och blivit mer pragmatiska och rationella:

– Det vill säga, ännu mer makaroner om makaroner så önskas. Äta instagrammigt och hålla hem och hygien i nån slags vårfräschör var bara att skita i. (Vilket i sig är astrist om man, som jag, egentligen gillar att göra fint hemma osv, men om det tar mera kraft än det ger är det bara att stå över. Spara på krafterna.)

– Vi öste kärlek och uppmärksamhet över Malte så fort vi kunde och delade upp oss så att han fick göra saker tillsammans med någon av oss utan inblandning av lillsnyltaren.

– Med första barnet försökte jag carpe egentid (de halvtimmarna Malte behagade sova) och passa på med en massa saker. Blogga, greja, fixa, ta tag i typ pensionsfonderna (hahah), rensa hemma (hahahaaa), sy (HAHAHA) och annat som jag trodde att man normalt gjorde under en föräldraledighet. Med andra barnet… ja, ni fattar.

Dock var förishämtningarna med bebis något som jag kommer att minnas med tandagnisslan.

Efter en tid blev vardagen lite mer så här och ännu lite senare så här.

Och i Tessans tvåbarnsliv blev hon bland annat en Malin.

Och här är hennes tröstande ord angående sömnstrul.

Så här svarade ni på om hur man vet om man vill ha fler barn och i så fall, hur man fixar 2-barnschocken.

Och, hur jobbigt det än är så gör du helt rätt. Vill ni försöka få fler barn, kör! Ni kommer inte att ångra er, bara kanske lite i början. 🙂

Familjen enligt Malte
Något slags bevis på att det ändå funkar att bli fler i familjen. Alla ska med.

Annonsen laddas.

Barnen ”provar” nya maträtter

3 november 2016 22 kommentarer
Drama / Fakta / Fiasko / Hjältedåd / Kris / Tapperhet / Tessan

Om det räcker med att nudda med tungan för att det ska räknas som att prova, alltså. Efter det här fiaskot vill jag köra halvfabrikat på heltid.

Annonsen laddas.

Ibland får man ju sina infall. Jag har tidigare berättat om min obotliga optimism som har lett till att jag upprepar misstag i tron om att det ska bli bättre, trots att allt påvisar motsatsen. Till exempel att julhandla med barn den 23 december. Det har jag försökt mig på fler än en gång av några väldigt oklara skäl.

Häromkvällen blixtrade optimismen till igen vilket ledde till ett infall kopplat till middagstillredningen. Den senaste tiden har jag varit katastrofal gällande allt som har med hushållsarbete att göra, däribland matlagningen. Felix Delikatessköttbullar och Garants djurpasta har fyllt våra magar titt som tätt (vilket i och för sig har varit jäkligt gött), men denna kväll tänkte jag att jag skulle svänga ihop något alldeles extra.

Fel 1 såg man egentligen på långa vägar vilket borde ha hindrat mina planer. Men jag själv var så ivrig över denna plötsliga matlagningslust att jag liksom inte kunde sätta ner min egen fot och stoppa galenskapen. Och detta generalfel var alltså att börja med maten någonstans efter klockan 17, när såväl föräldrarnas som ungarnas matklockor redan börjat ringa.

Matklockarna trycktes på snooze och jag började rota fram de olika ingredienserna. På menyn för kvällen stod vietnamesiska vårrullar.

Det går snabbt att svänga ihop, kvittrade jag för mig själv medan jag hackade morötter och gurka ner till atomer. Så. Mycket. Hackande.

Grönsaksatomerna placerades i skålar och snabbt var små barnhänder där och provsmakade drygt hälften. Ett par förmanande ord senare fortsatte jag i min matlagningsyra.

Glasnudlar skulle kokas och klibbas ihop till en oformlig massa. Kyckling skulle stekas och skäras. Böngroddar skulle sköljas. Oätlig avocado skulle öppnas och sväras över. Och en sojasås skulle blandas ihop. Och detta var alltså bara upptakten.

Blodsockerlåg tog jag plats vid matbordet, fortfarande hyfsat entusiastisk. Fram med rispapper och en pajform fylld med vatten som papprena skulle blötläggas i.

Parallellt med att detta praktiska moment skulle inledas, startade Morris och Mira ett vattenprojekt, som de skulle ha uttryckt det på föris. Här skulle det centimeterdjupa vattnet upptäckas och experimenteras med. Jag förklarade hyfsat sansat att vattnet minsann var till för att fixa maten. Fick ett vrålande nej till svar av Morris som menade att vattenlek nu stod på schemat.

Efter att ha eliminerat fyra stycken barnhänder lyckades jag väcka deras intresse genom att utlova ett trick. Och vilket trick sen! Hårt rispapper som nästan ser ut som plast som blir mjukt när man lägger det i vatten! MAGI!

Hänförda tittar de på hur mina vana ovana händer fipplar med rispappret i vattnet. När jag en stund senare lyfter upp rismassan i luften ylar de av förtjusning. Morris vill givetvis känna och langar fram sin starka näve och knölar ihop rispappersmassan till något korvliknande. Och alla som har hanterat ett blött rispapper vet att det är lite lätt att trassla ut som ihopknölad GLAD-pack.

Efter att ha förklarat för Morpan att man INTE får röra det mjuka rispappret gör jag ett nytt försök. Blötlägger, tar upp och lyckas placera, lite halvkknöligt på en fuktad kökshandduk. Frågar Mira vad hon vill ha i rullen och får gurka och morot till svar. Absolut inget mer.

Okej. Jag rullar ihop den knapphändigt fyllda rullen och försöker reparera där en vass morotsbit perforerar rispappret. När jag sträcker över vårrullen till Mira ser den inte direkt aptitretande ut, men Mira är positiv. Ända till dess att hon smakar. Det vill säga nuddar tungan med det småfuktiga, kalla rispappret. Det tvärratas. Istället börjar hon dissekera rullen och det slutar med att hon äter morots- och gurkstavar doppat i soja.

Morris har inte tappat tron på middagen än så jag preppar en rulle till honom. Han ska minsann ha allt på och jag rullar ihop härligheten så gott jag kan. När jag lämnar över vårrullen till honom ser den närmast ut som en slapp, semitransparent snopp. Trots att jag själv är svinhungrig tappar jag för några sekunder matlusten och förfasas över min kreation.

Morpan gör sannolikt inte samma association utan doppar rullen i soja som han nöjt slickar bort. Vägrar ta en tugga utan doppar igen, frikostigt. Jag uppmuntrar till en tugga men mitt förslag ignoreras. Mer soja.

Efter en stund har vi soja över bord, golv, kroppsdelar och i porer. Mira säger att hon är hungrig. Morris äter soja. Jag snor ihop en varsin rulle till mig och Johan som vi mular i oss med rekordlåga blodsockernivåer. Mira förklarar att hon vill ha pasta. Morris vill ha mej soja.

Jag tittar på Mira och Morris tallrikar. Ett enda haveri av grönsaker, rismassa och soja. Johan kokar pasta. Jag småkokar inombords på grund av fiaskot. Och skriver upp ”köttbullar” på inköpslistan i telefonen.

lithellskorv

Här lägger vi ribban framledes: kall korv på papptallrikar i soffan framför tv:n. Intages med fördel nakna. 

En arg 2-åring

31 oktober 2016 12 kommentarer
Fakta / Kris / Tapperhet / Tessan / Tips

Annonsen laddas.

Morris är två och ett halvt och är, precis som sig bör i 2-årsåldern, jättearg.

Jag ska villigt medge att jag hade glömt bort stora delar av denna terrible two-period. Men nu får jag mig en redig walk down memory lane och minns att Mira minsann inte var Little Miss Sunshine alla gånger heller.

Som tvåbarnsmor vill jag gärna tro att jag iallafall lärt mig nånting, så här kommer en summering av bra och mindre bra metoder för att bemöta din ilskna, och samtidigt så bedårande, 2-åring:

  1. Välj glädje – en överlag svår metod att bemästra, men kan Kaj Pollak, kan det iallafall vara värt att testa. Hur man går tillväga? Eh, bara välj glädje, helt enkelt.
  2. Välj vrede – detta alternativ kan ligga klart närmare tillhands (affektsmitta, anyone?) när du har någon som rosenrasande vrålar och vevar åt dig, men det är dessvärre föga konstruktivt.
  3. Bemöt den arga genpoolen med en längre, ordentligt utbroderad pedagogisk förklaring om exempelvis varför hen inte får suga på mattkniven som av någon oklar jävla anledning ligger framme – en i teorin bra, pedagogisk metod som i praktiken funkar precis lika bra som att knacka fram budskapet i morsesignaler i bordsskivan.
  4. Ta en time-out – alltså du, inte barnet. En av mina favvismetoder, faktiskt. En stunds mindfullness på toaletten, helt enkelt.
  5. Ignorera ilskan – om du effektivt kan ignorera ljudet av att någon bilar upp ditt badrumsgolv medan du själv sitter på toaletten, kan detta vara metoden för dig.
  6. Skrik tillbaka – detta är måhända inte den metod man med stolthet tar till, men ja, du har förmodligen ett lägre lågvattenmärke i din föräldrakarriär, så ingenting att bli modstulen av. Har man prövat denna högljudda metod vet man förmodligen att den är oerhört ineffektiv, rentav kontraproduktiv med två vrålande dårar i hushållet.
  7. Vänta ut, bekräfta och chilla – en kombinerad metod som denna tvåbarnsmor behärskar klart bättre denna gång. Att avvakta, fråga och bekräfta var ilskan kommer ifrån, kanske kramas, kanske hålla sig på armlängds avstånd, kanske prata, kanske vara tyst. En situationsspecifik och godtycklig metod som är min klart mest framgångsrika hittills. Rekommenderas.
  8. Avledning – KOLLA SPIDERMAN har jag exalterat väst i tid och otid. Ibland med framgång, ibland extremt misslyckat. En metod som kräver rutin och synnerligen god tajming.
  9. Vänta – ja, vänta ett par år så går det säkert över. En metod för den tålmodige.
  10. Bryt ihop – ibland kan ett hederligt break-down vara det enda rätta.

arg-2aring

Den ljuvliga, argsinta, se-he-vingulliga 2-åringen i hushållet

Saker Harpan gjorde i natt istället för att sova

28 oktober 2016 3 kommentarer
Drama / Fiasko / Kris / Sofia / Tapperhet / WTF

När kvällar, nätter och morgnar blir mörkare borde ju barnen sova djupare? Men nehej då. Här är Harrys reportoar från senaste föreställningen.

Annonsen laddas.

– Rulla upp på blöjan och kalla upprepat på room service.
– Knäa, hoppa samt applådera sig själv efteråt.
– Snarka, prutta och applådera sig själv åt det med.
– Ta spjärn mot mammas pattar.
– Försöka spräcka pappas mjälte.
– Bädda om. Böka och fixa.
– Skrocka, rossla och nynna.
– Gnissla napp. (Så jävla onajs.)
– Klösa lite random.
– Ställa sig upp och slå på tavlan ovanför sängen.
– Dela ut flatsmällar i våra ansikten.
– Protestskrika i största allmänhet.

Därmed EU-godkändes lillebror som ett preventivmedel med 150% säkerhet.

Att vara mor till Morris

10 oktober 2016 13 kommentarer
Drama / Eufori / Kris / Tapperhet / Tessan

Morris, Morpan, Snorpan. Min stolliga, lilla arvsmassa som helst vill göra konfetti av allt. Det är ett nöje att vara din mamma. Förutom när du försöker välta mopeder, skateboardar in i köksön eller hamrar på duschväggen av glas.

Annonsen laddas.

Jag tänker ibland att det är som att försöka vara mor till en röjsåg. Denna tvärgalna lilla unge som inte skulle banga på att tackla en bergvägg eller kaktus om andan föll på. Denna, på samma gång, kloka, underfundiga unge som säger så gulliga saker att jag skulle vilja ha en diktafon under den snoriga lilla snoken, dagarna i ända. Denna 95 centimeter höga filur som omöjligt kan prata med små bokstäver, än mindre sitta still. Lyfter man upp honom springer han i luften.

Min lilla son som gör konfetti att såväl mitt förstånd som det viktiga papper jag låtit ligga framme. Som senast igår ville sova med en nyfunnen skruv, hans ”goseskruv”. Men som försvårar sin mors sömn genom sina ärliga försök att krypa in under min hud. De små fötterna ålar sig in mellan mina lår och kilar sig fast. Händerna som prompt ska in under min rygg, och tråcklar sig in där mellan hudlager och sängkläder. Som om tyngden av min kropp är det enda som kan göra honom lugn.

Två och ett halvt år gammal testar han alla gränser som finns. Lyssnar selektivt. Bryter ihop, ilsknar till och garvar med samma intensitet. Tar pussar och kramar på största allvar och säkerställer att alla får sin beskärda del. Tycker att torn finns till för att rivas, pärlor för att kastas.

Och, som jag tror, redan nu vet att livet är till för att levas. Det ska bli ett sant nöje att följa denna unge herre genom livet. <3

morris