Hormoner & hemorrojder

Kategoriarkiv: Tapperhet

Fyfan för foglossning

Okej, nu kommer jag att låta som en italiensk fotbollsspelare som bara filmar och ropar efter mamma, men jag har så in i bängen ont i ledarna på grund av den där satans foglossningen. Vilket jag tror det beror på. Det känns bland annat som om jag har dansat i stiletter av Deichmannkvalité på ett betonggolv flera veckor i sträck.

Från midjan och ner i fötterna samt från armbågarna och ut i fingrarna gör det just nu så ont att jag är trevlig som en snedavlad kamphund. Jag har bokat tid hos både kiropraktor och massör samt omger mig med värmekuddar och försök till positivt tänkande. MEN DET GÅR INTE SÅ BRA.

Så är det nån av er som känner igen er och som kan tipsa om fungerande lindring – shoot. Dubbla Alvedon funkar inte.

Slut på meddelandet/gnället.

Morgonstund har glass i mun

Vad vi gör 08:48? Jo, tackar som frågar. Den här krassliga trion rullar iväg till Konsum för att köpa frukostglass, såklart. 67% av ekipaget fortfarande iklädda pyjamas. Den värdigaste av dem tre hade den goda smaken att dra på sig mjukisbrallor innan avfärd.

Vid VAB är alla medel tillåtna, som man brukar säga. Så, när den näst minsta, febersvettiga vildtussen begär glass till frukost, then glass it is. Jag passade då på att kräva pannkakor till frukost så nu är vi precis hemkomna med 20 glassar och 10 pannkakor. Tjejen i kassan uppmuntrade oss att äta upp alla glassar idag, ett förslag Mira mottog med såväl glädje som entusiasm.

Man får väl nästan säga att Morris dragit nitlotten i sammanhanget. Trots svinkoppor så får han bara tuttmjölk och det är i nuläget oklart om han egentligen har begärt något annat. Han är ju inte särskilt verbal, så eventuella önskemål har got lost in translation, så att säga. Life’s a bitch sometimes.

NUTELLAPANNKAKA – I’M COMING TO GET YOU!

 

Samtidigt i Sundbyberg

… satt jag igår, feberyr och sjuksvettig, och försökte få ur mig en lång, halvknepig artikel medan deadlineklockan tickade. (The joy of egenföretagare, det där. Det är bråttom och man borde egentligen ligga i ett sånt där ebolatält men medan man tänker den tanken har det plötsligt blivit ännu mer bråttom.)

Då ringde förskolan. Och berättade att Malte verkade hängig och såg ut att ha svinkoppor. Fuck.

Jag drog på mig något av tyg, osäker på om det var kläder eller ett nedkissat sofföverdrag, och stövlade dit med dreggel i mungiporna. Inte så noga med det yttre när man har ebola och när man snabbt vill rädda sin meterhöga favoritmänniska ju.

Hämtade hem världens piggaste unge som rev hemmet och sjöng alla låtarna i Djungelboken för mig medan jag skrev färdigt och tryckte på Skicka med andan i halsen.

Det är i lite lätt stressade stunder som denna och när jag hör om Morris totalt oberäkneliga sömn- och matbehov (så var ju även Malte som färsking), som jag tänker att här blire fan inga fler ungar, den saken är säker.

Sen kommer jag ju på att det är lite sent att resonera så nu, för i mars blir vi fyra i familjen! Midsommarens chockattack har börjat lägga sig nu, samtidigt med illamåendet och rabieshumöret. Men jag har fortfarande lite svårt att greppa detta, att det ligger en ny liten gynnare och vältrar sig innanför mina tajts.

Hur som helst, dags att bli vabbproffs och HARDEN THE FUCK UP!

Mamma har halsfluss

Tre saker brukar Malte ta med sig hem från föris: teckningar, grus och – virus.

I fredags hade han just virus med sig lagom till helgen och lagom till lördag kväll var min hals svullen och röd och resten av kroppen febrig och öm. Jag dreglar fortfarande sensuellt eftersom jag inte kan svälja riktigt så ofta som en normal, vuxen människa kanske borde.

Malte avrundade lördagskvällen med att glömma att säga till att han var kissnödig och lämnade en mörk fläck efter sig på soffan. Strax därefter somnade både han och jag, och sist hans pappa.

Nån gång efter 01 dundrar Malte in till oss och proklamerar att han tänker sova mellan oss. Klart han får. Men min kropp gör ont i varenda liten led som tydligen finns och jag vänder och vrider mig för att hitta en position som inte gör ont.

Då drar Maltes pappa igång kroppsorkestern och snarkar så tapeterna hade rullat ner sig, om vi hade haft tapeter. Jag sträcker vant ut en arm och boxar på honom så att han vänder sig och tystnar. Då gungar sängen till lite och Malte rullar i sin tur över på rygg och drar igång samma jävla snarkande. 97 centimeter människa, visserligen förkyld, som avger urljud som en vuxen karl. Talang 2014.

Jag sätter in mina armar som en gaffeltruck under Malte och flippar honom på sidan så han ska tystna. I exakt samma stund vänder sig Maltes farsa och återupptar sitt snarkande. Jag boxar och de snurrar efter varann som två timmerstockar på älven. Jag ger upp och börjar flabba mitt i allt.

Jag tar mitt täcke och lägger mig i soffan. Minns kissfläcken och sätter mig Maltes saccosäck istället. Där nickar jag till en kort stund men vaknar av att jag har ont som fan och måste rensa hemmet på tunga droger. Hittar Alvedon. Tycker med ens att det är tråkigt att vi inte umgås med nån langare.

I sovrummet har det blivit märkligt tyst så jag drar mig och mitt täcke tillbaka mot sängen. Klockan har sakta makat sig mot 03 och i samma stund som jag sluter ögonen kommer grannparet ovanpå hem och bestämmer sig för att ligga med varandra.

De bestämmer sig också för att leva ut alla hämningar ett par, tre meter ovanför mitt onda huvud. Hon kör porrfilmsljuden och vad han gör det vet jag inte. Det låter som ett jävla zoo. Jag är på vippen att dundra upp för trappan, banka på dörren och skrika att nu är Skansen-Jonas här med sina bedövningspilar. Men jag behöver inte, för i det resoluta knullandet river de ner något som kraschar i golvet och de båda börjar skratta. Sen blir det äntligen tyst.

Ett par timmar senare har Malte snarkat klart och sliter upp sin pappa. Jag får sängen för mig själv. Jag är sjukt nöjd. Här ska sovas in i nästa århundrade.

Då drar grannparet igång dammsugaren.