Hormoner & hemorrojder

Kategoriarkiv: Tapperhet

Situationer i vårt hem sedan Frost flyttade in

Inlägget presenteras av Viaplay

 

Frozen med Soffan och Malte

Le och var glad, le och var glad.

Nöjdast i hushållet över pissvädret och att vi nyligen har upptäckt Viaplay, är tveklöst mina män som nu vältrar sig i sport och tecknat kvällarna igenom. Men, den största nyheten med det är väl att jag när en musikalartist vid min barm, tänka sig. Och allt beror på filmen Frost. Så här låter det hos oss numera:

  • BAM! Malte smäller igen sovrumsdörren och ställer sig själv utanför. Genom nyckelhålet sjunger han ”Vill du inte ut å leeeeka?” och kallar sig själv Anna. Jag måste spela Elsa. Måste.
  • Malte väcker mig 05.50 med att gasta ”Å för första gången nååånsin” i mitt arma, nyvakna öra. Sen gör han en bakåtvolt ner på golvet och börjar dagen.
  • Malte förklarar myndigt för mig att ”Mamma, mamma! Jag kan inte leva så här längre!”
  • När som helst kommer det spontana strofer som ”…och cykla runt i korridooorn”. På bussen, i parken, när jag sitter på toaletten och han rycker upp dörren för att sjunga lite för mig.

Och det är (oftast) urgulligt. Men framför allt extremt, otroligt jättejättevälkommet efter två års terror med repliker ur Bilar och Bilar 2.

Jag försöker ändå föreslå andra filmer än Frost, då och då. I Viaplays sortiment ingår ju också bland annat Smurfarna eller Tigers film – ge mig VAD SOM HELST SOM GER VARIATION! Hittills har juryn dock inte godtagit förslagen, men jag jobbar på det.

Välkommen hem, älskling!

”Hoppas kursen var underbar, ditt mysiga hem och majspurefläckiga hustru välkomnar dig varmt!”

20141105-192437.jpg

20141105-192448.jpg

20141105-192501.jpg

20141105-192511.jpg

Johan har varit på kurs sen i måndags. Jag har sen i måndags fått regelbundna meltdowns och säkert åldrats ett kvarts sekel. Nattningarna…oh, don’t get me started.

Jag har nått nya, oanade pedagogiska bottennivåer. Jag har varit konsekvent en gång, max. Jag har bokat mentala enkelbiljetter till New York och Paris. Jag har drömt om att få egentid vid lokala pizzerians Jack Vegas-maskiner. Jag har desperat pratat min 3-åring till sömns – två timmar efter ordinarie sovtid – genom att mala på om hästar, sadlar och förbannade stigbyglar medan jag guppat en klarvaken Morris i bärselen.

Herregud vad du är välkommen hem, Johan.

Värmande måndagspepp efterlyses!

Alltså, det här mejlet kan man ju känna igen sig i även om man har färre barn än tre. Hur skulle du vilja trösta henne?

”Jag har tre barn födda med 16 månader emellan (ja, två är tvillingar) och tycker det är svårt och tufft. Blir provocerad och avundsjuk på andra storbarnsfamiljer som verkar ha det hur mysigt och roligt som helst, utan gnälliga barn och föräldrar som tabbar tålamodet varje sekund. Och när jag blir arg får jag dåligt samvete för det är ju så barn är – och med två syskon gör de ju allt för att få vår uppmärksamhet. Min hjärna fattar det. Men jag orkar ändå inte. Blir bara irriterad eller ledsen och tappar förmågan att resonera, kompromissa och hitta kreativa lösningar som får barnen på gott humör.

Satt och storbölade hos psykologen i 45 minuter idag och hen nämnde nått om läkarbesök och sjukskrivning. Men jag stormtrivs på mitt jobb och har inte ens tokmycket att göra. Det är BARNEN jag behöver vara sjukskriven ifrån! Och det är ju förbjudet, så får man ju inte säga.  Framför allt inte när en får barnvakt av farmor varje vecka. Och när andra säger att de lääängtar så till sina barn när de varit hemifrån i en natt, så skäms jag för jag längtar inte ens efter flera dagar…

Är så trött på mig själv och barnen. Snälla, finns det någon som kan trösta och peppa?!”

Kiss, balett och tre hantverkare

Idag har jag gjort två saker som inte hör till vanligheterna:

1. Kissat i en hink som tidigare innehållit grekisk yogurt.

2. Köpt ett 3-gångersklippkort på något som liknar balett. Som om det inte vore utmaning nog ska man göra det tillsammans med en bebis hängande på magen.

”Men varför i Jesu namn har fruntimret kissat i en hink?”, kanske ni tänker, men formulerat i helt andra ord för ingen människa yngre än 150 år uttrycker sig så. Jo, vi har haft handy men här som har lagt nytt golv i vårt badrum. ”Nu kommer ni junte kunna använda muggen, det är ni med på va?” förklarade hantverkartrion i morse medan jag övertrasserade min koffeinkvot. Då var min reaktion ungefär såhär (spola fram till 3:40).

Men redig som man är har jag alltså pinkat i en hink istället. Jag stod faktiskt en stund och flurade på om jag föredrog hink eller Morris tigerblöja, men valet föll på hink av prestandaskäl. Jag vet inte om man kan förvänta sig att en blöja i storlek 3 (4-9 kg) mäktar med en vuxen kvinnas laddning och jag kände mig inte sugen på att där och då go all experimental.

Som svar på varför i helvete jag har betalat för att gå på ett träningspass som inte kommer att innebära annat än den renaste formen av förnedring, det kan jag faktiskt inte svara på.