Tapperhet

Gravid i vecka 30

21 juni 2017 2 kommentarer
Fakta / Gaser / Glamour / Hemorrojder / Hormoner / Kris / Tapperhet / Tessan

Okej, nu ljög jag lite för att peppa mig själv – det är egentligen vecka 29. Men på lördag är det vecka 30.
Frågar man min kropp är jag i vecka 300. He-rre-gud. Vad hände? Magen har exploderat i omfång, jag vaggar lite obekvämt när jag går, det är svårt att hitta en dräglig sovställning, titsen är i mina mått mätt enorma och trycket mot bäckenbotten alltså…snippy is about to explode. Och då ska bebisens vikt ändå öka med 150% (OMFG!!!!!!!!!) 

Och det är fullt ös där inne. Tänk Berghain i Berlin. Med extra mycket ecstasy i omlopp. La ut en video på trancedansandet på Instagram (@hormonerhemorrojder). 

Och då är det ju inte så konstigt att man parallellt med dessa fysiska fenomen blir lite trött. Alltså avgrundstrött. Jag kan ta en gubblur närsomhelst. Sätt mig i något typ av fordon och jag slocknar direkt. Eller i en soffa. Eller på glödande kol. Det kvittar. John Blund har mig lindad runt sitt lillfinger.

Jag har aldrig saknat det mytomspunna glowet mer, kan jag säga er. Känner mig lika lystrig som en nertrampad bit wellpapp. Så jag gör fåfänga försök till att göra det bästa av situationen genom att köpa serum, masker, glowprodukter, ej tajta underkläder, nya gravidkläder som är så bekväma och samtidigt värdiga som det går. Jag är en lättfångad konsumtionssucker just nu. Nu har jag bokat in gravidmassage och när semestern är igång ska här unnas, banne mig. Manikyr och pedikyr står på mitt mentala schema. Och detta hår borde få sig en omgång, givet att det inte är så gravidfint SOM ALLA PÅSTÅTT ATT DET SKULLE BLI. Så tillvida man inte gillar sprött trassel med ordentligt ofärgad utväxt. 

Ja, ni hör ju. Jag har slagit rekord i fåfänga. I detta välsignade tillstånd och allt. Nånstans skaver det för jag tänker att man  borde ha fokus någon annanstans än på upplevda skönhetsbrister. Men ja, det är ju inte första gången man överraskar sig själv. 


Ouff