hormonerhemorrojder-header

Tapperhet

Semestern 2015 – så gick det

hormonerhemorrojder

Sista dagen på semestern! Imorgon börjar (äntligen) förskolan igen och det är dags att summera årets ”semester”.

Inför fem veckors gemensamtid hade jag ju följande förhoppningar:

  • Att resa mig ur soffan och gå ut i köket och där minnas vad det var jag reste mig ur soffan för att hämta.
    SÅ GICK DET: Jag minns inte.
  • Att inte vara så jämrans social.
    SÅ GICK DET: Bam! Jag höll mig undan de flesta happenings som involverade fler än två människor. Vem pallar att umgås när man ständigt lever i en bikupa av tjut och tjat liksom.
  • Att hinna lösa en tiondel av Melodikrysset.
    SÅ GICK DET: Bam, igen! Med min pappas hjälp tror jag vi nästan-löste åtminstone 95% av två kryss. Men vem sjöng den där brudvalsen på prinsbröllopet? (Vi googlade alltså inte.)
  • Att inte grilla och hålla på med eget rökspån och skit.
    SÅ GICK DET: Vi grillade i och för sig en del men använde i alla fall en färdigblandad marinad med röksmak.
  • Att sova när helst tillfälle ges. I hissen, på tåget, på bilbesiktningen, allt går.
    SÅ GICK DET: Score, igen! Jag har gömt mig lite här och var och slumrat mig igenom så mycket som möjligt faktiskt. Carpe sömn.
  • Att absolut inte läsa något som fått höga betyg på kultursidorna.
    SÅ GICK DET: Jajamän, där satt den! Började på en slaskdeckare i maj och har nu kommit till sidan 31.

Utöver detta har jag lyckats med att inte höra en sekund av Sommar i P1, inte se ett jota av Allsången eller Morden i Midsomer, tack och lov. Jag har inte heller badat eller solat. Jag har fått bromsbett stora som pizzatallrikar. Jag har ingen aning om vilka som är årets glassar.

Men, vi har kört över 340 mil med våra två babianer i baksätet och det har gått – BRA! Vi har inte brytt oss så mycket om vädret och för egen hypertyerossvettandes del har 13 plusgrader och mulet känts optimalt. Vi har garvat mycket. Vi har hittat lunket och tyckt att höjden av semesterfeeling är en morgonkaffe på trappan och lite senare en eftermiddagsbärs på samma trappa.

Struman har nog sakta börjat klinga av för jag är inte lika mentalt svajjig, hetsig och virrig längre. Med andra ord, jag har klarat av ännu en graviditetsbonus som jag bara önskar min värsta fiende. Stay positive.

Men det bästa av allt är ändå att under dessa veckor har MALTE BLIVIT EN BLÖJFRI MAN!

Det känns lika ofattbart som underbart att bara byta blöja på en unge nu för tiden. Vi hade med oss pottan överallt och till sist hajjade han hur det känns när man är nödig och började säga till själv, för att sedan nån vecka tillbaka sköta rubbet själv i badrummet.

Så tack för allt ert pottpepp! Det har verkligen behövts och helt ärligt tvivlade jag starkt på en blöjfri tillvaro när jag satt, stod och stundvis sov i kisspölar.

/Sofia

Vi vänder på dygnet i Västerbotten

hormonerhemorrojder

Årets resa till farmor gick helt otroligt smidigt. Så smidigt att den kändes som en utomkroppslig upplevelse.

Eftersom Harpan inte är jätteförtjust i att åka bil (eller ingenting egentligen) hade vi laddat mentalt i flera veckor för denna killer till resa som tar runt tio timmar, utan barn. Och planen var att nattköra.

I mitt huvud hade jag packat minutiöst och genomtänkt och tänkt rusta bilen som om den vore en ambulans. Men sen hände något och min hjärna fördelade alla bra-att-ha-prylar i olika påsar som i sin tur stuvades på de minst genomtänkta skrymslena i bilen.

20 minuter hemifrån ruttnade Malte och under dramatiska former krävde en annan sittplats medan jag rasslade in på en mack och styrkte mig med kexchoklad och kaffe.

Sen somnade i alla fall 2 barn av 2 och gjorde så ända till Umeå. (Konstpaus.)

Jag sa UMEÅ. Rekord! Rekord bortom rekord! Under över alla under! Det här är så jäkla stort! Rymdsonden Rosetta och andra experimentresor, gå fuck yourself.

I Umeå var det två timmar kvar i bilen, men ungen somnade om! Hans storebror likaså. Jag vet inte hur många gånger jag och Magnus high-five:ade medan vi tuggade oss fram de sista milen över kalhyggen och myrmark medan solen klättrade högre och högre.

Klockan 02.30 i natt var det dock slut på high-five:andet när Malte bestämde sig för att det minsann var dags att gå upp och leka och hans lillebror drog igång flyglarmet av oklar anledning.

Resten av dagen har brödraparet krisat i kanon men vägrat sova. Om morgondagen kommer med bara lite trevligare toner så är sommaren, och min mentala hälsa, räddad.

Mor vadar i kiss

hormonerhemorrojder

Tack igen ni underbara, finurliga, vakna och hjälpsamma läsare som tipsat och peppat angående potträning! Från Jenny kom tipset om denna Potty Boot Camp och den låter riktigt vettig. Ska köra den i veckan.

För den senaste veckan har vi ungefär vadat i kiss, trots att vi går tillväga enligt konstens alla regler. Jag trodde i ärlighetens namn att det skulle gå ganska lätt (mohahha, varför skulle det det när typ inget med barn går lätt? Hehe.) att vänja av med blöja men tji fick jag. Har väl hört för många ”han tog av sig blöjan själv när han var tre månader och har varit torr sen dess”, helt enkelt.

Och nu står jag här med fötterna i pölar och svabbar furugolvet oftare än folk pratar om sommarvädret. Det är en himla tur att jag har vuxit upp med diverse hundar och är van vid blöta mattkanter.

Min mamma riggade en potta av denna toasits från Biltema och en låg plasthink. Dessa två komponenter följer oss nu vart vi går. Samt en rejäl trave trasor klippta av gamla lakan och handdukar.

Travel heavy or travel in shit, liksom.

 

Veckans i-landsproblem: sommaren 2015

hormonerhemorrojder

Glaset ar halvfullt just nu

Efter en veckas semester (alltså Magnus semester, jag snyltar ju på den) kan jag känna en viss, hm, ja brist på just semesterkänsla. För just nu känns glaset med sval lager ganska halvfullt.

I skärgården har det nämligen regnat varenda dag sen vädret slog om från varmt till kallt och jag börjar ruttna på att inget torkar och att mobilnätet bara funkar om man står akter om tvärs på ett ben och smörjer sig med offrat blod från en jungfru. Sms, samtal och annat får man passa på att riva av om man tar bilen några kilometer bort.

Annars fyller jag mina dagar med att agera klösträd till mina föräldrars åskrädda hund och Harry som just äntrat en ny fas och låter oss, flora och fauna här ute veta det. Igår skrek han så att prästkragarna på bordet släppte sina kronblad.

Jag bär och svär. Och svettas. Det är kyligt även om nätterna men jag smälter bort under mitt tunna lakan. Ibland är jag Kalle Anka-arg och ibland börjar jag lipa för att snöret till tepåsen gått av. Jag har tagit nya sköldkörtelprover (för er insatta: TSH samt T4-värdena är tydligen för låga) och jag har fått en återbesökstid i slutet av augusti för vidare utredning.

Jag kan lätt säga att lalla runt så här som en stressad men hjärndöd zombie är det absolut jobbigaste jag har varit med om i fysisk väg. Att dessutom ta hand om barn i detta är… utmanande. Så alla ni som haft rubbningar i sköldis efter graviditet: NI SKA HA BRAGDGULD! Och bragdbärs!

I klängpauserna tvättar jag kallingar. Vi har nämligen inlett Operation Blöjfri Malte och det går pissdåligt (höhö). Och här finns ingen tvättmaskin så man får helt enkelt pyssla med handtvätt och torka så gått det går. Sa inte typ alla att det går så himla fort att få barn rumsrena? VA?!

För att toppa detta har den lille stackaren fått ringorm och starka allergiska reaktioner på de få myggbett han fått. Stora, ömma knölar där bettet sitter. Vi baddar med kylbalsam och tröstar. Han är tapper. Och det är tur det, för i nästa vecka ska vi till Västerbotten där myggstatus rapporteras vara så illa att allt myggmedel i Skellefteå har tagit slut.

Jamen, fan vad kul.

Kom igen sommaren 2015! Bättre kan du, ditt rövhål.