Hormoner & hemorrojder

Kategoriarkiv: Tapperhet

Dagens bärs

Dagens bira

… ska personalen på Karolinskas specialistmödravård ha. Igår vid en vanlig kiss- och blodtryckskontroll upptäckte de att jag tydligen har skaffat mig havandeskapsförgiftning (det ordet alltså, det känns som nåt man får av typ flugsvamp), och omedelbums tog fler prover och styrde upp återbesök och grejer.

Det är en lindrig form jag fått antar jag, för jag känner mig ändå ganska okej och min lilla hyresgäst mår enligt CTG-kurvan som en tonåring på Summerburst. Alles klar, med andra ord.

Det är ändå sjukt läskigt att man kan knalla runt och må bra (så bra man kan i vecka 38) och ändå ha ett blodtryck som en aggressiv hockeytränare i slutminuten. Som doktorn själv sa: ”det är en lömsk attan till åkomma det här.”

En lömsk attan. Därför blir det provtagningsbonanza som inför ett Tour de France veckorna framöver. I love noggrannheten och vaksamheten från personalen i detta. I love vården.

PS: vilka som däremot borde få evig havandeskapsflugsvamp upp i tandhalsarna är de hoarders till patienter/anhöriga som formligen gör ett trash vortex av väntrummet på KS. Matrester, klädhögar, plastkassar och gamla kvarglömda (?) urinprov lite här och var. #myyz.

En intressant tid för en snorfobiker

Jag har två fobier: mekanofobi och snorfobi.

Mekanofobi är rädsla för stora mekaniska föremål och är ändå hyfsat lätt att undvika, så länge jag inte går på mina kontroller på MVC på Karolinska sjukhuset, som numera är norra Europas största byggarbetsplats. Grävmaskiner* och byggkranar i rörelse = en liten bit av döden för mig. Faktiskt.

Snorfobi (finns säkert nåt medicinskt ord för det, vågar inte kolla) däremot, är lite mer utav en utmaning i så här februari. Ge mig blod, kräks, bajs och avslag – inga problem. Men be mig inte att snyta ditt barn, för då dör jag.

Hela familjen Spanos/Falk har nu varit sjuk i snart tre veckor och trots att jag tänker positiva KBT-tankar och får möta min skräck (ehm, nåja) varje gång jag snyter mig så blir inte upplevelsen angenämare.

Mitt livs värsta snorupplevelse var i alla fall tveklöst när jag i julas hjälpte Maltes 4-årige kusin att snyta sig. Han fräste loss och där stod jag med en alldeles för snålt tilltagen pappersbit och liksom förlöste den stackarn från nånting ur Monsters Inc. Jag blev stående paralyserad med allt gegg i mina händer medan kusinen studsade vidare. Jag glömmer aldrig den snorchocken.

Kort därefter fick Malte en burk med sånt där slajm man leker med, i julklapp. Den är numera nedsmusslad i soporna och på väg till nåt stackars kraftvärmeverk.

Lite virusfri vår nu, tack.

* Okänt ursprung för denna fobi. Tycker mig ha obehagliga minnen av boken Grävskopan Amanda, men hon var väl snäll? Mer troligt är traktorgalningen i filmen Strul från 1988, hehe. Jag borde verkligen släppa det här nu.

Karl den X Gustav, gå och duscha

Tåget över Stora Bält

(Originalmålningen gjordes av Johan Filip Lemke och den digitala versionen kommer från hd.se.)

Vintern 1658 må ha kallats ”den lilla istiden”, soldaterna må ha varit utsvultna och klädda i allt annat än funktionskläder. Men sorry dudes, att knalla över Stora Bält för att visa danskarna var skåpet ska stå är liksom ingenting mot att höggravid och sjuk streta i snöbyarna för att lämna en obstruerande, folkilsken bläckfisk på föris.

Så ära den som äras bör. Dagens bärs till alla oss som klarat marschen.

Bevismaterial

Jag är ju inte direkt omtalad för min känsla för ordning och reda, men det finns en sak här på hemmaplan som jag återkommande blir anklagad för: att aldrig diska och hänga upp knivarna.

Så, nu har jag rott ihop ett vattentätt underlag som bevisar motsatsen och friskriver mig från alla tomma anklagelser.

IN YOUR FACE, JOHAN!

Så jäkla nöjd.

Mvh,

Mönsterhustrun