hormonerhemorrojder-header

Tapperhet

Tomten kom med snor och kindtänder

hormonerhemorrojder

Ohoj!

Både Tessan och jag lever, trots bloggtystnaden. Hemma hos henne går magsjukan som i en ringdans och hos oss har snorfloden vräkt fram under julhelgen. Nu är morfar näst i tur att bli däckad.

Vi hade en fin grön jul trots det, med tomtesuccé (inget av barnen grät när en utklädd morfar lufsade in med lösnäsa och säck, vilket var väääldigt otippat), legobyggen och allmänt småbarnsstök.

Harpans klappskörd bestod av några av Maltes gamla bebisleksaker (heheh) som vi fyndade nere i källaren ett par veckor före jul samt några små nyheter att gnaga på. Det är ju ändå öppnandet som är roligast, det vet ju alla. Dessutom fick han faktiskt ett par kindtänder också, så det så.

Malte cashade in önskelegot (nån lyftkran och nåt vägbygge) och sin hett efterlängtade doktorsväska, bland annat. Så nu har hela familjen fått ”blodtransmission” med blodtrycksmanchetten och reflexerna kollade med en smärtsam sving med plasthammaren.

Så jo, förutom en helvetisk tandsprickning med tillhörande bajskavalkad samt ryssförkylningar värda en egen löpsedel har julen varit trevlig!

God fortsättning!

Mamman – en liten dikt i juletid

hormonerhemorrojder

Midvinternattens köld är klen,
av stjärnorna syns ej ett spår.
”Alla” sova i timmen sen,
sova tills klocka och ungarna slår.

Lillebror sparkar och bökar som fan,
regnet ligger blött i hela stan.
Regnet ligger blött på taken.
Endast mamma är vaken.

Ligger så slut i bolster och dun,
tröttast – så där in i bängen,
Undrar då om hennes gullefjun,
rimligen bör knuffas ur sängen.

Storebror vandrar sin otysta ban
välter båd’ klosstorn och legokran.
Regnet ligger blött på taken.
Nu är mamma verkligen vaken.

För sin hand genom trassligt hår,
skakar sitt huvud och suckar.
Det blir inget sova nu som igår,
här bland traktorer och truckar.

Hela familjen i sängen sen,
somnar då om – en efter en.
Lillebrors blöja börjar då läcka,
Fan, fräser mamman, nu får det räcka.

Lillebror krisar, gnäller och tuggar,
dreglar, rullar och mamma sin luggar.
River sen henne med nagel så vass,
medan kisset sjunker i bäddmadrass.

När solen har nått över taken,
är mamma sen länge oerhört vaken.

 

Originalet skrevs av Viktor Rydberg men denna version av Hormoner & Hemorrojder.

Mitt adventsmyyz

hormonerhemorrojder

Helgen som gick. Första advent. Magnus i London, jag och kidsen till mina föräldrar. Längtet. Sitta ner och snacka. Andas. Leka. Havsluft. Lugn.

Icke.

Separationsfas. Rekordkris. Skri och skrän. Inte äta, inte dricka. Bära hit och kånka dit. Ingen annan, bara mamma. Snyta, byta. Avbryta. Tjata. Sova ikapp. Sova i skift. Nätter är dagar, dagar är nätter. Bre smörgåsar som ratas. Rutiner som rasas. Tom & Jerry på VHS. På repeat. Om igen. Säga nej.

Bära, svära, lära.

Blåsigt, duggregn. Trött. Utled. Gråtfärdig. Skulle vilja bara vara. Bara vara jag. Bara lite.

Tänka tanken: baka kakor! Myzigt. Icke. Vill inte, mammaaa!

Åt deg, drack vin. Suckade.

Åkte hem i dag. Allt blev bra.

Mor får vabbrabies

hormonerhemorrojder

Drygt tre veckors isolering börjar kännas av så smått. Först höll vi oss inomhus med Harry och hans vattkoppor och nu med Malte, som behöver hållas hemma ett tag till, tills allt är läkt.

Och nu har Harry blivit tokförkyld och har hållit oss vakna igen med sin snorflod och sitt bökande.

Sedan tidigt i morse, medan solen steg och tinade frosten på hustaken, har han suttit klistrad i min famn, gnällt och gnidit av sig gröngula, tjocka snorsträngar mot min morgonrock.

Detta har ackompanjerats med att han gnisslat överkäkens två tänder mot underkäkens två. Det låter lika trivsamt som när man skrapar med en gaffel mot en kastrullbotten och detta sker alltså en centimeter från mitt öra.

Som grädde på hotshoten är han mitt uppe i den feta Relationsfasen och är lika självständig som en sån där svamp som växer på trädstammar.

Jag är hans trädstam, hans klösträd, hans sandsäck. Jag kånkar runt på honom, han gastar och kladdar och biter mig i axeln rakt genom morgonrocken. Han vevar och trampar i min famn. Det ser ut som på tecknad film när någon försöker ta sig upp för ett stup i desperation.

I sin lilla fåtölj sitter Malte och kommenterar allt som händer på tv:

MAMMA, MASHA OCH BJÖRNEN SJUNGER, MAMMAAAA, ALFONS PAPPA ÄR ARG, MAMMA. MAMMA! MJÖLK MAMMA! TITTA MAMMA, BÄRGARN, MAMMA! ALFONS ÄR TRÖTT NU, MAMMA. MAMMA?! MAMMA, MASHA OCH BJÖRNEN SJUNGER, MAMMAAAA, ALFONS PAPPA ÄR ARG, MAMMA. MAMMA! MJÖLK MAMMA! TITTA MAMMA, BÄRGARN, MAMMA! ALFONS ÄR TRÖTT NU, MAMMA. MAMMA?!

Mamma skissar mentalt på en flyktplan:

Dagens sista minutrar av dagsljus ska hon ägna åt en powerwalk till återvinningsstationen. Banne mig.