hormonerhemorrojder-header

Tapperhet

Föräldraledighet 2.0

hormonerhemorrojder

Det är soliga morgnar nu, men det skiter jag i. Nu när jag äntligen har en morgontrött bebis ska jag carpe varenda chans att somna om. Bara för att jag kan.

Det är festligheternas tid, men det skiter jag i. Jag har tackat nej till en rad sociala event bara för att få vara hemma och skrota. Bara för att jag vill.

Det är vårprimörernas tid och vi har fina kokböcker hemma, men det skiter vi i. ”Pannkakor, mamma!” har aldrig låtit så bra. Bara för att han vill.

Det är läge att komma i nån slags form igen, men just nu skiter jag i det. För det är vad jag vill.

Jag har obesvarade mejl, sms och samtal från människor jag tycker jättemycket om, men som får vänta lite till. Jag ska bara klämma lite på gosiga bebislår och lyssna på ännu en utläggning om helikoptrar först.

Mitt liv som snuttefilt

hormonerhemorrojder

Morris, Morris, Morris. Min galna, lilla arvsmassa. Kroppskontakt har ju varit hans grej sedan sekunden han dundrade ut ur min livmoder och detta sammanhang är inget undantag.

Istället för att teama upp med någon form av trygghets…pryl, typ napp, snuttefilt eller gosedjur, har han utvecklat ett starkt behov av att slita i min näsa när det vankas nattning.

Och vi pratar inte lite mjukt pill. Han behandlar min kran med samma varsamhet som en felavlad kamphund attackerar en…tja, vad felavlade kamphundar nu attackerar. Styr jag bort hans svettiga små labbar blir det drama. Så, som den självuppoffrande, goda mor jag är, försöker jag uthärda den brutala behandlingen som paradoxalt nog har en lugnande effekt på honom. Jag brukar fixa cirka sju sekunder innan jag ruttnar.

Ibland försöker jag styra över aktiviteten till exempelvis en örsnibb, men det är ej av intresse. Däremot kan han tänka sig att klösa lite i mitt tandkött och i min underläpp, men det känns inte heller som att man går på spa, direkt.

 

The things you do for love, alltså.

Studentflak, härdsmälta och en bildgåta

hormonerhemorrojder

Fredag. Ja, ni vet ju hur de dagarna brukar vara hos oss.

Idag var inget undantag. Harry genomgår sin tredje livskris enligt fasappen, och alla dessa fucking faser sammanfaller ju alltid med nån form av föräldramässig prövning. Som att vara ensam med två ungar till exempel. (Ensampäron, ni är för alltid mina största idoler.) Harpan äter, skiter och sover i min famn och jag äter, skiter och sover med honom i min famn.

Cirka 30 minuter efter att Magnus lämnade hemmet imorse bröt Harpan ihop. Och gastade och bökade. Klöste och klängde. Vrålade och sprattlade. Han var en desperat sjukiloskoala som kramade sitt svettiga, matta och darrhungriga eukalyptusträd som om det inte fanns någon morgondag.

Det trodde inte jag heller att det fanns när verkligen inget kunde lugna honom och timmarna gick, samtidigt som Malte ideligen ropade på uppmärksamhet och kastade saker och måltidsbeställningar runt sig.

– Mammaaaa, kan du hjälpa mig med datorn?
– Jag kommer strax, ska bara trösta Harry!

Två sekunder förflyter.

– Mammaaa, kan du komma? Kan jag få mjölk?

Och så vidare.

Till saken hör att Harry är världens tröttaste men mest lättväckta människa på förmiddagarna. Och hans bror inte världens tystaste. Jag fattar inte, ska inte småsyskon kunna sova genom jordbävningar och meteoritnedslag?

Till sist infann sig en magisk stund, som en lucka mellan dröm och verklighet, där Malte försjönk i Banana Kong och lillebror lutade huvudet mot min axel och suckade tungt och avslappnat. Nu hade jag min chans att få honom att somna så jag eventuellt kunde trä på mig en ren tröja och någon form av benkläder.

Långsamt som en väl avvägd tai-chirörelse lade jag ner honom på sängen. Betraktade och höll andan. Hoppades. Och. Barnet. Fortsatte. Att. Sova!

Då – dundrade en konvoj med studentflak förbi på gatan nedanför.

Tack hej.

 

PS: Vi har försökt bete oss som engagerade småbarnsföräldrar och börjat odla saker. Växter och så.  Till vår förvåning har saker börjat gro men, och nu till bildgåtan, vad är det vi har sått här? Vi har glömt. Vet ni vad det här ”gräset” är, eller ska bli, för nåt? Det första rätta svaret (facit visar sig ju så småningom) vinner parfymen Tenderly Promise från Oriflame!

Mystisk blomma

Vi måste prata om IVF

hormonerhemorrojder

Hur känns det när ”alla andra” får barn, utom du?

Det vet inte vi, men vi kan på rak arm rabbla upp minst tio par bland vänner och bekanta som mycket väl vet hur det känns. Och hur allt i och runt omkring dem påverkas. Hormonkaruseller, dödsavundsjuka, hopplöshet, förtvivlanstårar, ekonomisk stress. Men också ett ständigt hopp och en, förhoppningsvis, gemensam resa som bygger styrka.

Nu vill vi att ni berättar. Ni som har erfarenhet av IVF, alla sorts erfarenheter, och känner att ni vill dela er story, gör det gärna i kommentarerna. Det skulle betyda så mycket för så många.

Tack på förhand.