Hormoner & hemorrojder

Kategoriarkiv: Tapperhet

3-åring haffad i säkerhetskontrollen

Walter PPK

Malte och hans pappa har åkt till släkten i Västerbotten. Innan jag vinkade av dem på Arlanda köpte jag en inplastad serietidning (Bilar, what else?) som även innehöll en frisbee och MORDVAPNET ovan.

För vad händer, jo trots att pickadollen är en liten söt vattenpistol med klistermärken och dessutom inslagen i plast, bröstade sig Knocke och Smocke i säkerhetskontrollen upp sig mot Malte och hans pappa. Till saken hör också att Malte minuten innan hade gastat sig från incheckningen och vidare, så hans fader var tämligen svettig redan när de nådde kontrollen.

– Den här får ni absolut inte ta igenom.
– Ååkej..?
– Den är alldeles för lik en riktig pistol.
– Okej. Jaha.
– Men jag ska göra ett undantag, FÖR DEN HÄR GÅNGEN.
– Tack.

Så nu vet ni det. Köp inte senaste Bilarblaskan om ni ska ut och flyga. Det blir lätt lite krispigt i säkerhetskontrollen då.

Mor blir galen

3-arstrots

I veckan som gått har vi päron, grannar och förskolepersonal fått uppleva hur Malte har tagit sig an den så kallade treårstrotsen. Som ett fruktat Floridaoväder med klass-3-varning och lagom till semestern har denna orkan nu belägrat hem, härd och humör hos oss.

Det är skrik och smäll i dörrar, kastande, bankade men framför allt ett högpitchat gnäll som får ett tjuvlarm att upplevas som trivsamt fågelkvitter. Allt är fel. Precis allt. Jag och Magnus har fått se vårt Nöjd Kund Index gå till botten och bädda sig ner i jordskorpan den här veckan.

Och i andra ringhörnan: min egen 37-årstrots som stegras i takt med att Maltes bålgetinghumör försvårar den mest simpla aktivitet. Jag kliver liksom ned på hans nivå. Mycket moget och konstruktivt.

Igår stod jag i dagishallen i regnjacka och svettades ymnigt medan Mr Trots-a-lot först inte ville gå hem och sedan ville gå hem, nuuuu. För att sen ändra sig och inte vilja gå hem, nånsin. Och till detta en avsmakningsmeny med alla skrikljud en treåring kan framföra.

Det låter som i Spöket Laban i avsnittet när Labolinas docka är försvunnen. Hon skriker så att blommorna vissnar och det är en mycket talande bild för hur även Malte kommunicerar just nu.

Men det finns sköna små uppstudsiga guldkorn i detta som jag ändå gillar. Jag diggar ju, ibland, att ha ett barn som är så fullt av egna upptåg och jävlar anamma. Som igår vid nattningen – numera alltid med förlängning:

– Malte, nu får du faktiskt vara tyst och sova.
– Mamma, du med.

Touché.

PS: Våra bästa trotstips.

Midsommaren 2014

Här sammanfattar jag midsommarhelgen med två bilder:

Roslagsrallyt

Den praktfulla bilkön på E18 när samtliga stockholmare skulle till Roslagen. I radion snurrar Bamseskivan, på repeat…

Mor hade även halsfluss och ögoninflammation och orkade därför inte med några små grodor, men väl att tota ihop en halvdan krans, som sedan Malte vägrade ha på sig.

Midsommarnatten följde sedan med ljuv romantik/erotik när jag och Maltes pappa satt på klipporna, hånglade hett och tittade ut över det kluckande havet…

Eller så säger jag som det var: runt niosnåret somnade jag som en strandad val bredvid Malte under nattningen. Från vardagsrummet hördes diverse vrål och andra urljud kopplade till fotbollstittande. Sen minns jag inte mer.

Klockan 02 vaknade jag i Maltes säng, svettig och snedvriden i stickad tröja och raggsockor, med halsontet från bortre Helvetet. Hälsade midsommarnatten välkommen med en värktablett och somnade om.

Haha, ja det var väl ungefär det. Men förutom dunjackor, mössor, sjukdom, erotikbrist och urspårade rutiner väljer jag glädje och avslöjar att vi även hade en grym, solig helg.

Pedagogiska pappan

Alldeles nyss i en lägenhet i Enskede: Mira ålar och vrålar på golvet och berättar för hela kvarteret att hon 1. inte är trött 2. inte vill sova.

Johan replikerar: -Mira, ditt uppförande tyder faktiskt på trötthet.

Jag tittar upp ur amningsdimman och imponeras av hans väldigt sakliga bemötande av toktrött, oresonlig snart-tre-åring. Han ser chockad ut själv. Sju sekunder senare exekveras plan b (standardplanen). Mira hänger sprattlande över sin faders axel och gastar över livets orättvisor och bärs in i sovrummet.

Kvällarna är så himla harmoniska här hemma.