Hemma hos Schulmans
Annons

Imorgon flyttar jag!

anithaschulman

Ja imorgon flyttar jag!

Kommer finnas på blogg.loppi.se/anithaschulman/ så allt är som vanligt bara ny adress. Ni kommer hitta till den härifrån.

Vad är det med mig är obeskrivligt trött hela tiden! Vill liksom inte vakna på morgonen. Vi har börjat sova med öppet fönster och syrehalten i rummet gör en lite ”märklig”. Känns som att man sovit på sömntablett fast man inte har det… Är helt punchig på morgonen. Dessutom drömmer så märkliga drömmar. Mycket om djur. Osammanhängande. Typ som denna text. Men det är så jag känner mig idag- osammanhängande.

Det är så mycket roligt på gång med porslinet som jag skulle vilja berätta men jag får hålla hästarna lite. Men jag är så glad för att det är uppskattat och mitt näst projekt är faktiskt en möbel. Ni får snart veta mer. Dessutom håller jag på med en kul grej för nya bloggen. Ja som sagt mycket på gång. Kanske inte är så konstigt att jag är trött då…

Fashion, hair fluorine.

Kommentera - 4 kommentarer
Föregående artikel Bakgården, grann…
Annons

Bakgården, grannar och hemmet

anithaschulman

Jag älskar vår bakgård. En stor anledning varför vi köpte lägenheten var för att de tidigare ägarna sa att det var godkänt av föreningen att bygga en utgång från lägenheten och att en bygglovsprocess var påbörjad. När man bor i stan, då ska man gå till parken och hänga någon timme per dag och kanske ännu längre på helgerna nu i varmare tider. Har man en utgång från sin port med en sandlåda på gården då är liksom den där logistiken löst. Helt ovärderligt. Sen flyttade vi in och inför förra sommaren så tog vi ett lån då bygglovet nu var godkänt att bygga dörren på baksidan. Vi gick till styrelsen, av vad vi trodde var rena formaliteter men det visade sig att det inte var. Det påstods att det inte alls fanns något sådant beslut och det pratade för en risk om ”periodisering” som de sa. Dvs att de andra grannarna som har lägenhet på gården då plötsligt kanske skulle få för sig att bygga utgångar. Jag minns att jag tänkte lite och vad är problemet med det? Alla på de övriga våningsplanen har ju byggt balkonger…Alltså de har både rätten till en bakgård och en privat uteplats. Vi hade bara rätten till gården. Vi ”äger ju alla huset”.

Dessutom är det ju aldrig någon som är på den där gården. Jo kanske fem-sex sittningar per sommar då folk får ”grillafeeling”. De flesta som bor mitt i stan har ju lantställen så det rör sig om halva maj till juni samt halva augusti till september. Alltså innan och efter semester. Sen är liksom gårdssäsongen över. Självklart blev vi ju lite småknäckta av att vi nu helt plötsligt inte alls skulle få bygga utgång. Vi hade ju sett papper på det. Så jag bad om att få utdrag av tidigare föreningsbeslut för balkongbygget. Där stod det ju klart och tydligt det de tidigare ägarna hade hänvisat till. Att det visst fanns ett sånt beslut fattat. Vi skulle alltså få bygga enligt styrelsen och Stadsbyggnadskontoret. Jag kontaktade återigen styrelsen och hänvisade till det gamla beslutet. Det var några som skrivit på det beslutet som satt i styrelsen idag men de kanske hade glömt bort det? Hur som helst så tyckte de beslutet var för gammalt så de ville göra ett nytt. Det tyckte vi var lite konstigt och det lät knappast helt lagligt?! Det ska väl tas upp på stämman och inte skötas av några få utvalda, eller? Men vi lät dom ta ett nytt beslut. De godkände dörren men rekommenderade att vi skulle vänta till 2017 då Citybanan var färdigbyggd. (En pendeltågsstation under Odenplan). Det tänkte vi att Stockholms Stad hade nog inte gett oss bygglov ifall det skulle vara en fara för husets bärighet. Så vi byggde enligt plan.

Ska inte tråka ut er med alla turer det här ärendet tagit, men det är inte över än trots att dörren nu finns där. I våras var vi så trötta på den dåliga attityden mot oss i huset det här ärendet orsakat så vi kände att näe fan vi flyttar. Men det vore ju helt bisarrt, för vi älskar ju lägenheten. Vi är inte redo än och lägenheten vi eventuellt ville ha hade gått innan visning. Så det fanns liksom ingen anledning alls då. Grannbråk, vad säger man? Eller snarare tyst krig. Vi har på någon märklig anledning blivit VI, mot DOM. Som att vi är hotet mot drygt 20 vuxna. För vad? Att vi byggt en dörr som vi fått godkänt att bygga från alla instanser som tillåtit det. Känner ni igen det här?

Igår så ställdes gården i ordning och det är vanligtvis två sittgrupper en utanför oss och en lite större snett utanför oss. I år valde föreningen att sammanföra den sittgruppen utanför oss med den större sittgruppen till en jättestor. Så nu är det helt tomt utanför oss. Vi har alltså inte rätt till enligt styrelsen att ha egna bord och stolar (har fått skriva på papper och grejer) och har numer inte heller en allmän sittgrupp längre utanför oss som tidigare. De övriga i huset har ju balkongerna och en sittgrupp som inte tillhör vår del av gården.

Så tänkte jag att jag kanske skulle fixa det själv. Det är ju världens härligaste gård. Om jag bekostar något som alla får nyttja då är det väl okej? Eller, någon som har koll på det här? Ja, så bisarrt långt man kan gå för att göra en poäng. Jag antar att det gör vi med. Men för mig har det blivit både en könsfråga och en politisk fråga. Får man göra hur man vill bara för man är en styrelse? Visst får jag vara med i styrelsen om JAG vill. Men vill man ens som kvinna vara del i en herrklubb man är en fullständig paria i?

Jag vänder härmed andra kinden till och tänker göra något jättekvinnligt. En ljuvlig sittplats som alla får använda. Helt obarrikaderad från blomlådor. Hur fint vore inte det här?

Tänk lite New York bakgård och Medelhavet som möter Key West... Älskar Artwoods inne och ute inredning.

Den här platsen vill jag fylla under spaljén.

Den arrangerade uteplatsen föreningen fixade.

Inspirerande!

Myz

Alltid fint i ur och skur. Patina!

Slitet trä och tyg.

 

Kommentera - 12 kommentarer
Nästa artikeln Imorgon flyttar…
Föregående artikel Brucerapporterin…
Annons

Brucerapporteringen

anithaschulman

;

Jag är ett inbitet Springsteenfan sen länge. När jag skulle fylla femton (den sommaren) lyssnade jag jättemycket på Born in the USA plattan och minns under den stora brittpop-eran på 90-talet att jag smyglyssnade på honom. USA var ju sjukt ute så det var inget jag skröt om min Springsteencrush. Men jag hade inte då hittat till de riktigt gamla låtarna. Sen försvann han helt från mitt liv i några år och sen träffade jag mitt exex 2001 som introducerad för de gamla spåren. Nu var jag fast på riktigt. När han var här 2008 var jag i Göteborg. Konserten den fjärde juli var rena väckelsemötet och gick inte ur kroppen på flera veckor. En gammal kollega till mig bodde på samma hotell som honom och på grund av det lyckades jag hamna på efterfesten. Är faktiskt relativt oimponerat lagd av mig men då var jag så impad att inte ett endaste ord kom fram. Bara ett fånigt leende. Vågar man säga att Bruce fick sköta snacket? Haha. Men så var det. Sen dess såg jag spelningarna på Stadion inte så kul, Stockholmarna är mycket mer ängsliga än Göteborgspubliken. Vi vill bli underhållna, vågar inte vara en del av underhållningen. När vi är på Ullevi är vi inte hemma och då vågar vi mer. Förra året var magi. På riktigt, fick två av mina personliga favoriter, Lost in the flood och Jungeland.

Stackars Bruce vad han vad han fick slita i lördags. Men det gick, det var magi. Publiken mötte honom efter ett tag och vi vågade släppa! Bra var det, men inget ”väckelsemöte”. Inser att det måste vara jobbigt att vara Springsteen även när han gör det oväntade så är det väntat och man är typ sur för att man inte fick ”något extra”. Vad ska han göra – vända sig ut och in? Han spelade ju trots allt hela Born in the USA-skivan från början till slut. Dessutom, var på Grand efteråt. Precis som man själv stod och ugglade innan han kom så var många ugglor där. Stackars Bruce det kan inte vara lätt.

Men det ÄR kul att vara ett Springsteenfan. man får så otroligt mycket ”Bruce” och jag förstår att han säljer. Men jag kan verkligen förstå för dom som inte alls är intresserade att detta är nonsens. Han är inte superkommersiell och det krävs oerhört mycket eget intresse och engagemang för att ha en nyanserad relation. Så därav kan jag tycka att nyhetsrapporteringen inte främjar alla och kan tycka att den är aningen överdriven då och då. Jag behöver faktiskt inte veta vad som händer i Barcelona och Finland på konserten. Precis lika lite som jag behöver veta om de amerikanska delstatsvalen under amerikanska valkampanjen. Vår USA-imponans kan ibland vara lite onyanserad. Inte bryr vi oss lika mycket vad som händer i England eller Ryssland eller om motsvarande storlek på inhemska stjärnor? Jag minns som sagt en tid då Springsteen och USA var det töntigaste av det töntiga och den tiden kommer komma igen någon gång. Undra om kvällstidningarna kommer leda eller haka på den vågen?

Jag, Malin och Sigge på väg till koserten i lördags.

Bästa platsen!

Kommentera - 1 kommentar
Nästa artikeln Bakgården, grann…
Föregående artikel Man är bättre på…
Annons

Man är bättre på uppfostran när man är själv

anithaschulman

20130512-194125.jpg

Efter att ha varit själv med Penny för första gången en längre period inser jag en sak. Man blir bättre på uppfostran när man är själv. Så är det bara. Det finns liksom inga kompromisser. Man MÅSTE samarbeta annars går det inte.
När man är två ”tar den andra gärna över”, för att kompensera för att den andre vuxna ska få en paus. Istället för att alltid orka ta fighten med barnet. När man är själv så måste man ta fighten varje gång. Det finns liksom ingen annan att lägga över jobbet på.
Men belöningen – efter en helt klart tuff vecka med många fighter. Är att ut på andra sidan kommer en tjej som vuxit en meter. Helt plötsligt så är hon helt kommunikativ och vi hjälper varandra snarare än stjälper. Jag är chockad vilket framsteg vi gjort. Man behöver knappt höja rösten. Så skönt för alla inblandade. Vad har ni för upplevelser av den grejen?

Kommentera - 3 kommentarer
Nästa artikeln Brucerapporterin…
Föregående artikel Snart är sommare…