Lady Dahmer:
Jag gissar att du tycker följande ord är ok att använda när man talar till och om personer:

Syskon
Förälder
Du
Jag
Vederbörande
Person
Denne
Någon
De
Dem
Människa

Könsneutrala, precis som hen.

Svar:
Ja det räcker väl?!
Hen är helt överflödigt och om du på riktigt tror att vi kommer på sikt motverka könsklyftorna med ett hen. Då blir jag verkligen besviken. De övriga könsneutrala orden du tog i exemplet har ju hittills har ju inte gjort det.

Dialektalt har det används jättelänge men det är ett ”vinlunch-snille” som laddat det, det är laddningen som är så tröttsam. Det kanske fanns samma funderingar kring orden du redan nämnt? Hjälpte det? Nej.
Allt handlar väl om att lära våra barn om jämställdhet, att en doktor exempelvis både kan vara kvinna som man. Punkt slut. Hen är överflödigt och tillkonstlat. Det är ingen lösning bara en omväg. Hen kräver alltid en förklaring.

Man kan lika gärna säga barnen/et, eleven, personalen, läraren, doktorn, dem, ni etc. Få situationer kräver han/hon.

Om det nu är så att en som inte känner könstillhörighet vill kallas hen i tredje person. Visst absolut. Men det tror jag inte denne vill bli det i mötande situation exempelvis vad heter hen? Utan benämnd vid sitt namn eller du? Ytterst få gånger pratar jag om människor obekväma i sin könshörighet i tredje person. Om jag gör det så vet de oftast inte om det i och med att de inte är där. Även då brukar jag namnge dem vid sitt valda tilltalsnamn. (Min kompis Rickie exempelvis).

Jag har ytterst svårt att se mig prata med en kanske transsexuell alt. hermafrodit (vilket oftast inte ens syns) och säga vad tycker hen? eller nån annan jag inte kan könsbestämma istället för du/ni. Om vederbörande inte ber om det själv är det inget annat än en kränkning.

Då kvarstår situationer som ett utskick där det står att ex. att hen bör medta… varför funkar inte då tidigare alternativ? Barnen, personalen, ni. Etc.

Likaså om man säger samma sak vad heter hen? till någons barn. Frågar man barnet så säger man ju förmodligen du och så svarar den ju med ett namn. Om det namnet nu är könsneutralt då lär man ju oavsett få reda på om det är en pojke eller flicka utan längre efterforskning.
Samma gäller om barnet inte är gammalt nog för att föra egen talan är det nog så att man frågar vad barnet heter eller säger exempelvis vilken liten söting. Det är ett påstående som kommer besvaras av föräldern med ett namn eller ett kön ganska snabbt. Även i de alternativen är hen överflödigt.

Det är själva hemlighållandet av barns kön som är det vidriga. Det är det jag så starkt vänder mig emot. De, barnen har inte gjort något. Det finns väl inga så könsneutrala varelser som just barn? Att ta ifrån dem den oskulden genom att manifestera detta som en sorts 1000-årig könskamp för att häva patriarkatet är ett barnförsök. Hur ska en liten oskyldig varelse, främst pojke kunna skuldbeläggas för att deras förfäder var svin? Kan man ens ta ansvar för ifall ens morfar var det? Är det DERAS fel? Låt dem, barnen få VÄLJA själva istället för att indoktrineras till en vuxen kamp.

Därav kommer jag aldrig hitta en naturlig plats för ”hen” i mitt liv eller min familj. Vill Penny prata om ”hen” när hon är så gammal att hon vet innebörden absolut. Men faktum kvarstår Hen, löser inte problemet med ”patriarkatet” det är bara ytterligare ett ord precis som person, denne, någon, dem eller människa etc.

Thats it.