Hemma hos Schulmans
Annons

Schulman travels

anithaschulman

En alginpackning, jag låg och flummade när den smordes in den såg ut och luktade som barnbajsen innan fast föda. Det enda jag tänkte på var att jag nu blev insmord i det.

Det kunde man inte tro när man låg här med i en alginpackning i spat på Gran Canaria ovetandes om att man en och en halv timme senare skulle sitta på planet hem. Jag förlängde till och med nannyn en kvart för jag hade det så göttigt i bastun efter inpackningen. Jag Penny och nannyn möttes upp utanför spat när jag var färdigbehandlad och gick upp till vårt rum. Väl där så funkade inte kortnyckeln i låset. Jag bad städpersonalen i korridoren att släppa in mig då jag trodde nyckeln blivit avmagnetiserad. Då sa de att jag var utcheckad och rummet inväntade nya gäster senare idag (läs igår).  Omöjligt! sa jag då jag skulle åka hem imorgon (läs söndag). De bad mig kolla på min biljett för säkerhetsnskull. Vilket jag gjorde och såg att det stod hemresa 10/3, 13.50. Nu var det alltså 10/3 och klockan var vid det här laget 12.25. Planet skulle alltså lyfta om mindre än 1,5 timme. Dvs att incheckningen skulle stänga 25 minuter senare och jag stod i bikini och luktade bebisbajs fem mil från flygplatsen.

Jag ropade i panik till städpersonalen att ringa receptionen be dom förbereda min nota samt beställa en taxi. Undertiden kastade jag och nannyn ihop all packning i rummet. Penny satt i vagnen och tittade storögt på packkaoset. Knappt tio minuter senare var jag i receptionen med Ving i örat hojtandes om att jag skulle komma för sent till incheckningen. De sa att det nog var kört men att vi skulle åka till flygplatsen i alla fall. Nu var det en dryg timme kvar till avgång. Jag signade notan och kastade in mig i taxin. Jag sa till taxichauffören att han skulle be en stilla bön samtidigt han skulle köra oss så fort det bara gick. Jag bad också och någon gång när min blick passerade hastighetsmätaren var den på 180 km/h och där satt jag med Penny i knäet. Stackars dotter som blir utsatt för sin klantiga mamma men är så  god och förstående att hon inte krånglar ett ögonblick när det gäller att bita ihop. Ving ringde när jag satt i taxin och de bekräftade att jag var bekräftad. Jag skulle hitta någon Annika i incheckningen på Thomas Cook.

Jag tvingade taxichauffören att hjälpa mig med väskan och jag tog Penny och den ihopfällda vagnen på armen. Först var jag tvungen att springa till bankomaten och ta ut kontanter till taxichauffören, den låg såklart i helt fel ände av flygplatsen. Jag tror aldrig jag har svettats så mycket, men tackar mig för lite springträning i hetta.

Jag fick tag i en polis som sa att gaten var stängd och att det inte fanns någon personal på plats. Av någon märklig anledning lyckades jag få honom och taxichauffören med mig så de drog vagn och väska och jag jagade runt som en rädd kyckling och hojtade om Estocolmo, Thomas Cook-checkin-counter och Annika. Folk stirrade och jag förstår att det minst sagt måste sett lustigt ut. Till slut fick jag tag i en norska som jobbade för Ving och hon hjälpte mig motsträvigt med bagaget fram till Annika som med bister min gav mig min boardingkort och flygplatspersonal eskorterade mig direkt till flyget. 13.36 satt jag i bussen på väg ut till planet och frågade i förvirrat tillstånd medpassagerare om det här var bussen till Stockholm. Ja så jag kom hem igår och klev innanför dörren när Melodifestivalen var slut. Shaken not stirred och hela flygresan på drygt sex timmar luktade jag alger som luktade barnbajs.

Skönt att vara hemma men på ett ganska jobbigt sätt. Ibland är till och med jag trött på att vara mig. Vi kan väl säga så här om ni frågar min man att det här är inte helt ovanligt när det kommer till mig och flygbokningar att något ”blir lite knasigt”. Välkommen till Schulman Travels.

Fortfarande med alggegga i håret.

 

Annons
  • Ak

    Av alternativen
    A ta det lugnt, köpa ny biljett, slippa stressa samt slippa stressa andra och be om extrafavörer trots att jag själv är helt ansvarig för missen

    Och

    B göra en Anitha

    Skulle jag välja alternativ A. Alla dagar.

  • Johanna

    När jag var gravid var jag å min man på Sri Lanka, efter nästan 4 v skulle vi åka hem, 5 på morgonen står vi vid incheckningen som skall gå från Sri Lanka – Oman, Oman – London och London -Stockholm, Stockholm – Visby, allt var väldigt bra bokat med ca 2-3 timmar på varje flygplats. Samt att flighten till Visby var den sista för kvällen.
    Killen i incheckningen knappar och knappar, säger flera ggr, kan inte hitta er, hämtar sin chef dom knappar och knappar, innan dom sedan slänger en nogrann blick på biljetten. Fel datum, jag hade bokat resan hem mellan Sri Lanka och London en hel månad fel, dvs 27 mars i stället för 27 februari. Däe stod jag gravid i 5 månaden och börjar gråta. Jag såg framför mig hur jag skulle få stanna och föda mitt barn på Sri Lanka osv osv. De vänligaste av själar säger att de kan boka om oss kostnadsfritt till Oman, men flighten Oman-London är fullbokad. Men dom lovar att dom skall göra allt för att kontakta dom där och ordna platser åt oss. Saken var att det gick bara flyg ut från Sri lanka en gång i veckan och från Oman till London varje dag så möjligheten att ta oss från Oman till London var alltså enklare än att stanna. Så sagt och gjort, vi hoppar på, ovetandes om vi skall få komma med planet, hade 1,5 timma på oss och eftersom vi inte hade någon giltig biljett var vi tvungen att ta våra väskor innan vi sökte upp rätt disk i Oman.
    Har aldrig bett till Gud så intensivt som vi gjorde då.
    Och bolaget på Sri Lanka hade ordnat så väl att när v landade kom någon och visade oss vart vi skulle och nya biljetter återigen kostnadsfritt låg färdiga när vi kom fram. Helt fantastiska var dom…
    Resten av flighterna från London var korrekta och i efterhand har det blivit ett roligt resminne men fyyy fan vad vi satt och funderade på väg till Oman, vart vi skulle bo om vi inte kom med, funderade hur ”tryggt” det landet var osv.
    Men allt gick väl och nu kan jag skratta åt det..
    Så varianten av Schulman Travels känner vi igen allt för väl :-)

  • Veronica

    Mattias: Du menar den lilla detaljen som kan vara skillnaden mellan liv och död? Ja fler borde förstås vara lite mer crazy och åka bil i 180 med ungen i knät. Sällsynt korkat gjort och sällsynt korkad kommentar av dig.

  • Limpan

    Åh herregud, vilken pärs!! Jag hade nog gjort som Alexandra Åkerman skrev, ta mig till närmsta bar och börja leta andra flygtider:)
    Och, kan inte låta bli att kommentera de som bara MÅSTE kommentera att Penny satt i knät.. SKÖT ER SJÄLV!!! Vad är det med er!? Läser denna blogg dagligen och tror aldrig jag skrivit en kommentar, men nu börjar jag bli jävligt less. Läser ytterst sällan kommentarerna numera då jag bara blir förbannad på alla som ska in och framhäva sin egen perfektion. Men den här gången tänkte jag att vem ska kunna kommentera elakt på det här inlägget! Och den fjärde kommentaren är om att Penny satt i knät på Anitha… Hur orkar ni?

  • http://lillaulle.blogspot.com Ulrika

    hahaha, så fel det kan bli. Fick nästan stressmage av att läsa inlägget.

  • http://www.alexaaakerman.wordpress.com Alexandra Åkerman

    HERREGUD! Jag kände mig sjukt stressad av att bara läsa inlägget. Jag hade förmodligen satt mig i närmsta bar och gett upp hoppet. Skönt att ni är hemma välbehållna!

  • http://livetsommammatillmajaochlillaliten.blogspot.com/ Caroline

    Herregud!
    Höll andan när jag läste ditt inlägg! :)
    Skönt att vara hemma!

    Kram

  • Sofie

    Folk som klankar ner på att Penny satt i knät. Herregud. För 30 år sedan så körde mina föräldrar hem från festen, inte nyktra, med mig och min syster ståendes i baksätet. Jag tycker ju självklart att det inte är det smartaste utav dem men så gjorde man då. När vi åkte på bilsemester så la vi ned baksätet så vi låg raklånga. Inget säkerhetsbälte. Och jag är säker på att det inte var mer dödsfall i trafiken.
    Anitha – jag hade gjort precis som dig. Så länge man själv är fastspänd och håller i sitt barn så är det lika som en barnstol. Man behöver inte bilbarnstolar när man åker taxi utomlands.

  • Mattias

    Jag brukar aldrig läsa någons bloggkommentarer. Men jag blev så sugen att se hur många, i en fantastiskt underhållande text, som skulle anmärka på den lilla detaljen om att Penny satt i knät under bilturen.

    Veronica, jag antar att du aldrig har gjort något som skulle kunna äventyra ditt barns hälsa.

  • solveig

    Fick ett gott skratt men förstår att det måste ha varit en mardröm att uppleva. Skönt att det ordnade sig till det bästa i alla fall.

  • Veronica

    Jag har lite svårt att förstå hur man tänker man man sitter i en bil med sitt barn i knät. Vad kan vara så viktigt att det är värt den risken.

  • http://giwen.blogg.se Leila

    hahaha fy fan! Jag blev stressad bara av att läsa inlägget. Tur att ni hann och att det ändå gick rätt smärtfritt ändå (räkna bort stressen då ;)

  • maria

    Hahaha det var bland det roligaste jag har läst. Fyyy detta är på pricken sådant jag kan drömma mardrömmar om!! Herregud jag har nästan lite ont i magen!!

  • http://headlong.blogg.se Linda

    Haha vilken pärs! Så kan det bli ibland! Men vad vore livet utan lite kaos ibland? Tur att du hann fram till flyget ändå!

Annons
Annons