Berätta mer om ert landställe. Åker ni inte dit längre?/Torunn
Hej Torunn, Jo vi ska dit i helgen. Vi har ganska omfattande projekt där allt från utomhus till invändigt så vi vill ha mer tid än bara en övernattning eller två. Dessutom har det inte varit helt lätt att vara effektiv tidigare då en hela tiden fått passa Penny och bara en kan jobba. Men nu är det lite lättare efter hon har lärt sig att gå. Personligen anser jag att en sommarstuga är ett livslångt projekt så man behöver inte bli klart med allt direkt. Det är ju själva njutningen att ta tag i det när man hinner. Men det kommer bilder snart…
Jag har helt löjliga frågor, men vad fasen, behöver fan råd.
Ska gifta mig om ett helt år och funderar på frisyren. Har snygg modern page nu, spikrakt. Och ofta när jag vill känna mig snygg lockar jag stora lockar, blir liksom romantiskt och flörtigt, medans det raka kan vara både sexigt, klassiskt, och modernt.
Vi gifter oss borgerligt och jag har en tajt knälång vit klänning, och har nu ångest över håret, fotona ska ju vara for ever, vill inte ångra mig.
Vad tycker du??!! Heeelp / Sanna
Hej Sanna förstår din ångest det där med brudhår, det är sällan kul. Självklart vill man känna sig snygg, men snygg i håret har oftast en kortare livslängd än ett bröllopsfoto. Det är ju en ganska ”trendig” känsla om du förstår vad jag menar. Man helst inte vill se ut som en daterad gräddtårta på sitt bröllopsfoto tio år senare. Jag tycker du ska satsa på ditt raka hår, fast med tajt uppsättning och en sober knut eller liknande. Dessutom finns det ju så vackra håraccessoarer såsom som birdcageflour, diadem och hårsmycken etc.
Se exempel här:
Anitha!
Du ger alltid så kloka svar och jag beundrar ditt sätt att se på relationer och livet så jag hoppas verkligen du kan hjälpa mig med en grej jag tänker väldigt, väldigt mycket på.
Det finns massa småfrågor i dethär problemet, men min störta fråga är i princip ‘är det fel att ‘vänta’ på någon?
Ska försöka vara kortfattat. Efter en del mer eller mindre lyckade förhållanden, ett seriöst och några småseriösa så träffar jag en kille jag verkligen, vekrligen tycker om. Alltså bara rent av är kär i. Han är inte amazing, eller, det är han, men han är helt enkelt mest helt vanlig och underbar, vi har så himla roligt ihop och verkligen ‘connectar’. Jag hör hur cheesy det låter men det är verkligen så!
Problemet är att vi, eller snarare han, är verkligen på ‘fel plats i livet’ för en relation. I början försökte vi ta det sakta, och intalade oss att man kunde ha något inte för seriöst, men vi insåg sagta att det går inte i längden. Till problemet tillhör att han ska ut och resa en resa han har planerat väldigt länge. Tidigare har han varit i dåliga relationer och gjort liknande saker och önskar att han varit singel, tjejen i fråga har varit svartsjuk och hemma, han har känt sig kvävd etc. Jag har vetat detta hela tiden, att resan ska komma och att han inte vill vara tillsammans med mig då. Det är dendär gamla klassiska ”om vi hade träffats om två-tre år…” men så funkar ju inte livet. Först var jag skitknäckt, alltså sådär som man bara är när det tar slut och livet är svart, och tänkte att han bara inte tyckte om mig tillräckligt för hade han gjort det hade det funkat. Då hade man ”överkommit” nåt sånt och stannat tillsammans fast han ska resa! (Detta är en längre resa runt jorden och han är inte säker på vad han ska göra när han kommer hem och kanske ska utomlands och jobba). Men sedan vi diskuterat inser jag att så är inte fallet, han är verkligen förälskad i mig men har liksom ”lovat” sig själv att inte vara ett förhållande, både för sin men också min egen skull. Grejen är att jag förstår verkligen, och respekterar det. Tycker det är bra av honom att inse att vissa saker behöver man göra själv, och jag tror han står vid ett vägskäl generellt men hur han vill göra med livet, och måste liksom tänka ut det ‘ensam’.
Även om ingen av oss säger det rakt ut så finns det ju såklart ett stort hopp inom mig (och honom också) att det ska funka någon gång i framtiden.. om två-tre år kanske, när han ”lekt” av sig (jag har också mycket det närmsta året med skola och jobb och känner att jag inte heller har något supermycket emot att vara singel fast jag hade helst varit med honom). Men så tänker jag att GUD Jag kan ju inte vänta på honom! Alla säger att det bästa är att glömma och komma över det, inte någonstans inbilla sig att det finns en framtid. men jag kan inte låta bli att göra det. Är det fel tror du? Ska jag ge upp och gå vidare? Det värsta är om jag inbillar mig att hans känslor alltid kommer vara starka och så dör dom, och där har jag suttit och täntk att vi ska bli tillsammans igen. Men å andra sidan, gör dom det kanske tiden har gått och jag redan kommit över honom.
Förlåt att det blev lite förvirrat, jag hoppas frågan framgick i vilket fall!
kram J
Hej J, Men herregud, tror du att du kan planera längre än några dygn framåt i tiden egentligen. Om ens det? Hur ska du kunna ta ansvar för ditt och hans känsloliv om två år?! Vad som känns rätt idag behöver inte kännas rätt imorgon. Bara för att du fått en indikation på att han känner så här nu, så ett telefonsamtal senare och han ändrat sin åsikt. Hur står du då? Hur kan du garantera att han inte blir kär i någon på sin, det du kallar för ”lekresa”? Hur kan du ens garantera att inte bli kär i någon hemma?
Vilka var på din studenskiva? Sa ni att ni aldrig skulle tappa kontakten och vara bästa vänner livet ut? Hur många av dem umgås du med idag…näe just det. Vet du vad som är livsfarligt, att täppa igen alla ”sinnesfördämningar” och försöka hitta orsaker till att livet ska bli som i ditt huvud. För då blir fallet så oerhört mycket högre ifall det inte blir så och det är bara du som orsakat dig den skadan. Det låter som han inte känner till en bråkdel av vad du känner. Våga säg det till honom i brevform innan han åker och hör om han känner EXAKT likadant. Gör han det, varför ska han då åka? Våga ifrågasätta resan. Vi har inga krig här så det är inte slut på män hemmavid. Visst kan man väl hoppas, men låt det inte stå i vägen för vad livet har att erbjuda. Det är alldeles för kort och dyrbart för att vänta in någon annans Odyssé, känner han rätt för dig avbryter han den och far hem av den anledningen. Livet överträffar nämligen dikten, så var HÄR och inte två år fram i tiden, det är över 700 dagar dit.
Fråga!!!
Jag har inte haft ett förhållande på jättelänge, flera flera år, utan bara haft one night stands, kroghångel, kortvariga sexuella relationer. Mycket för att jag så sällan blir kär i någon! Men på sistone har jag undrat, är det jag som bara har svårt att bli kär, eller är det jag som inte är tillräckligt bra på att flörta, vara öppen för människor eller vad som helst?
Hur som, jag undrar bara: HUR träffar man någon? Jag har just nu inga singelvänninor jag kan gå ut med, jag har inte nätdejtat -skall man prova det? Hur ser man till att killar ser en? Hur blir man utbjuden på dejt? Hur träffas folk helt enkelt??? /Janna
Hej Janna, alltså det är det du beskriver som är problemet när man varit singel lite för länge. Då är man ju på detaljnivå picky och kan typ tycka en kille är äcklig bara för att han har konstiga stortår exempelvis. Man blir råkräsen och lite avtrubbad. Förvirrad för vad man vill ha. Det är aldrig bra. Dessutom det där hemsläpandet och lite random sex med hej och hå, gör en inte till sexexpert direkt. Det är en bra grej att testa på et tag för att utforska vad man kanske gillar. Men det slår aldrig relationssex, varken bekräftelsemässigt eller sexuellt. Just nu vet du att du kan få sex men du har ingen aning om hur du dejtar. Klassiskt. Tips ett. Ligg inte! Säg att du verkar råspännande men att du vill ses på en drink eller middag istället för kvart i fem.
Tips två umgås med dina parvänner och kolla om de har singelkompisar. I nio fall av tio finns ju redan den man blir ihop med i sin egen FB-nätverk eller telefonbok. Så man kanske inte behöver gå över ån efter vatten. Våga bryt mönstret, det du har skapat är självförtroende rent raggningsmässigt för sex. Men sen då? Klart man inte vill att random snubbe ska hänga kvar hela dagen efter. Ät tvärtommiddag med dig själv. Börja med morgonmys och sluta med sex istället för tvärtom. Lycka till!
FRÅGA ANG ”KÄRLEKSBEKYMMER”!
Hej Anitha! Först och främst – älskar din blogg!
Det är så att jag har gillat en kille nu ett litet tag (typ några veckor). Vi har träffats från och till i ett år på fester, middagar osv, men har aldrig känt något då för honom förrän ganska nyligen. Varför? Fråga mig inte! :)
Nu är det så att för ca en vecka sedan, efter en middag vi båda var på, fick jag ett sms från honom där han skrev att han tyckte jag var fin (notera att jag inte flörtat med honom vad jag vet). Väldigt gulligt faktiskt, men problemet är dock att han har flickvän sedan ca 2 år tillbaks. Vad ska jag göra? Vill VERKLIGEN inte förstöra deras förhållande, men samtidigt tror jag att det finns något ”där” – iallafall från min sida! Vad tror du han vill? Borde jag prata med honom på något sätt? Känner honom inte riktigt så väl så att jag skulle lyfta luren och ringa till honom… Tacksam för svar!
/Emelie
Hej Emilie, tack för att du gillar bloggen. Hoppas du står ut med min uppriktighet.
Shit! Jag skulle börja med och kolla upp hur hans relationsstatus är. Är den dålig och har varit det en tid, då kanske han aktivt söker sig ut ur förhållandet? Kolla upp om han är ” historiskt flirtig”. Då kanske han bara njuter lite av uppmärksamheten från dig. Är han inte det så, då kanske han är seriöst intresserad och då är det ju toppen! Är du kär/förtjust i honom så kör. Men var schysst mot hans tjej och ha ingen affär. Det blir bara värre för alla inblandade. Han är ju redan per definition otrogen mot sin tjej med första trevande sms-försök med dig, du tar plats i hans känsloliv uppenbarligen. Är han redan på väg så låt honom gå hela vägen och göra en clean cut med henne. Som man ”hittas” blir man ofta lämnad brukar det väl heta. Då är det väl härligare för alla om det är på ett bra sätt. Men ta reda på vad det här är för din skull men också för alla inblandade.
Fortsätt fråga jag uppdaterar efter hand!












