…min blogg har flyttat och jag finns numera på www.ikaramel.se

VÄLKOMNA HIT!

Om ni undrar vem som har gjort denna fantastiskt snygga design kan ni läsa mer om företaget Loboster här. Grundare av Loboster är Christian, min man och kreatör/webdesigner/entreprenör/programmerare etc. etc.

Så var det då dags att flyga hem. Efter en massa kompishäng (klämde in en hel radda!), släktbonanza och även lugna stunder vid mammas köksbord (både ute och inne. Läs: VÅR i Sthlm) var det dags att åka hem. Eller nja, ”hem” får vi nog säga…

Efter en helg fylld av släktmys i kvadrat, härliga kompisar, snickasnackande och absolut klarblå himmel och fågelsång, är jag inte helt övertygad om jag inte är på väg tillbaka till Sthlm. Det var verkligen staden som kämpade för att försöka få hem oss om man säger så. Det var nästan med en tår i ögat vi satte oss i bilen mot Arlanda.

Beata var så snäll på planet hem. Som ett perfekt barn som alla runtomkring är avundsjuka på. Vinkade till övriga passagerare, åt snällt och halvsmuligt sitt kex, pillade lite lagom på alla knappar som fanns till hands och somnade efter sisådär 30 min. Lyckades fånga den undersökande babyn innan det var dags att stänga av elektroniken.

vad händer om jag trycker på knappen här till höger?

nähä, inte mkt. Now what?

om jag pillar på nått här till vänster då?

Frankfurt tog dock emot oss med öppna famnen. En fin familj stod och väntade på oss utanför dörrarna och Walters lilla röst ”Mamma!” när han fick syn på oss gjorde hemkomsten till en fröjd. Sen visade det sig vara +11 och vårigt så det förslog i luften så mungiporna åkte upp än längre.

Det är en spännande vecka vi har framför oss kan man säga. Framtiden ska formas lite tydligare och jag är nervös…

Och appropå spännande – imorgon måndag börjar min svägerska Fanny och hennes kille Olof sina respektive kurser på NY Film Accademy! Läs allt om deras spännande vår här.

En av de mysigaste mornarna på året är Vasaloppsmorgonen. Familjen i pyjamas framför tv, Plex (numera Pops) som peppar inför startskotten och så alla dessa åkare, nummerlappar och blåbärskoppar. Det ligger så mkt känsla i detta arrangemang. Och inte blir det sämre pirr i kroppen sen jag själv genomfört ett par lopp och vet exakt hur känns att stå i starten och frysa, hacka sig upp för första backen, fundera på vad i hela fridens namn man håller på med strax innan man kommer till Evertsberg, svischa ner för backarna efter den kontrollen och sen gråta av glädje på upploppet.

Imorse var det så dags för Viffens första Vasaloppsmorgon. Hon som hon gladdes åt detta!

Frukost framför tv:n

Lite mer fokuserat tittande är oxå viktigt.

Tippa vinnaren.

Jag tror knappt jag har missat nån vasaloppsstart (det skulle väl vara nån i gymnasieåldern kanske kanske…) och det kan jag ju mest tacka mina päron för. Detta är en helig stund i familjen Rönnholm och numera i familjen Ramel också!

Självklart har jag sett till att Walter har titta varje år än så länge. Bildbevis:

2011 i Skåne med gassande sol och gröna gräsmattor utanför fönstret.

(Ok hittar inte från 2010 men jag vet att den finns!)

Och sen följde vi upp Vasaloppet med att ha på vinter-studion hela dagen så jag fick en himla massa sport sport sport. Jag saknar det mer än jag vill erkänna. Speciellt söndagssporten. Det andra är inte så viktigt, men söndagens hela-dagen-sändningar de är ngt extra.

Äntligen har vi landat i Sthlm och är hemma hos mormor och njuter.

Flygresan gick över förväntan. Viffen tyckte att det var en succé att få åka flygplan och stortrivdes med att gå runt och flirta med övriga passagerare och framförallt leka med de andra barnen på planet. Enda minuset för dagen var Walter om fullkomligen bröt ihop när väskan som vi checkade in försvann på bandet och trillade ner i ett hål. KATASTROF! Han grät oupphörligen från incheckningen och tydligen nästan hela vägen hem i bilen. Viffen och jag fick alltså vinka hej då till en stortjutande storebror/son.

förväntansfulla resenärer som just gått igenom boardingen

Viffen hittade tyvärr bananen lite för tidigt, redan innan lampan med säkerhetsbältet tänds, så min undanmanöver-hjälp för starten var nästan uppäten innan vi lyft från marken.

alldeles innan landning bröt lillan ihop och fullkomligen crashade i min famn. Ganska mysigt iofs.

Nu måste jag hoppa i säng. Jag har faktiskt viktiga möten imorgon. Och så ska jag klämma in så många kompisar som möjligt och kanske en fika hos Kotten och så ska jag hämta min tavla! Fullspäckat som ni hör.

Jag har inte försvunnit. Inte tappat inspirationen. Inte gått under jorden.

Jag håller bara på att uppdatera mig. Med min älskade Christians hjälp så håller jag på att uppdatera min blogg till något nytt. Jag behöver föryngra mig helt enkelt. Och förnya. Om bara ngr dagar lägger jag upp den. Men därför är det lite skralt fokus på nya inlägg. Jag är så helt inne i att uppdatera med bra info på den nya sidan.

För övrigt?
Jag packar, förbereder mig för spännande uppgifter i Sthlm, kokar nappar, tvättar och kikar på Wallander på tyska. En lagom sen och fullspäckad kväll som ni förstår.

Wallander på tyska - Äntligen ser gubben som är dubbad inte så ensam ut!

Jag har jobbat sent, hårt o framförallt på annan ort senaste veckan o inte alls hunnit träffa barnen tillräckligt. När jag kom hem mötte jag detta. Ohhh gosiga. Jag vill bara lyfta upp. Mysa in mitt ansikte i hennes nacke. Njuta av min bebis. Men jag måste hålla mig. Mest för hennes skull. Men lite för min. Man ska inte väcka den björn som sover…Men imorgon bitti, då är det jag som studsar upp o lyfter henne ur hennes lilla kokong. Så det så.

Har ni sett dethär? svt kanske gör jättemkt reklam hemma på tv men om ni missat det kan jag tipsa om att de söker personer/familjer som står i begrepp att renovera/bygga sitt drömhus. De kommer inte att hjälpa till med själva byggandet (synd!) men de vill följa med på resan från start till mål. Kanske låter det lite långsökt tycker jag att de bara vill gå bredvid och inte hjälpa till och att projektet ska starta i vår och vara klart till sommaren. De vet väl de flesta att det tar längre tid än så, speciellt om man gör det själv. Men ändå. Det kan ju finnas nån out there som vill vara med på tåget. Kanske just du?

Läs mer om projektet här.

bild lånad fr svt.se

För övrigt är jag på väg tillbaka till hotellet. Denna gång är det en våning som ska färdigställas åt en person som ska hyra den på långtid. Det är väldigt kul att vara med för det används helt sjukt fina material och specialinflygda hantverkare som jobbar med dem. Så strax hoppar jag på tåget och tar mig mot Baden-Baden.

Dagen har varit kantad av djur.

På förmiddagen var vi ute på tomten och sökte småkryp. Det finns tyvärr inga bilder på detta för det var sånt intensivt sökande att vi helt glömde bort kameran.

Efter detta åkte vi till zoo. Opel Zoo närmare bestämt. Jättefint och bra utflyktsmål, alldeles utanför stan. Backigt som fasen så vi kommer ha träningsverk imorgon känns det som. Men bra utbud på djuren och det kändes som de hade det bra i sina burar.

vi började hos kamelerna. Väldigt spännande. Särskilt eftersom vi lämpligt nog hade sett kameler på tv på morgonen.

ehhh hjälp! för nära! för stooort!!

så hittade vi ett gäng surikater. De flesta var dock inne i sitt lilla hus. En trofast spejare stod under värmelampan och spanade efter fiender!

och så elefanter i motljus. Vackert tyckte Walter som aldrig ville gå därifrån.

dethär var nästan det bästa av allt - inne hos getterna/fåren/kalvarna/åsnorna. Det var toppen ända till godiset tog slut och ett får blev lite väl påstridigt (direkt aggressivt om ni frågar Walter!).

vi hann med lite grävskopa också. Tänk att de har allt på zoo!

Ikväll hade C och jag bestämt att vi skulle ha en kväll för oss själva och vår BF skulle vaka över våra sovande barn. Det var bara det att de aldrig ville somna. Viffen är rutten och kräks dubbelt så mkt som vanligt, vilket betyder kopiösa mängder, och Walter var pigg som en mört. Så vår utgång blev försenad en timme. Då vi också hade skippat lunchen till förmån för zoo-besöket så blev vårt humör sämre och sämre. Men ut skulle vi – och den sköna utekvällen slutade med varsin hamburgare och stor läsk på en välkänd kedja…Inte så romantiskt direkt, men vi blev fort mätta och hade en trevlig dejt trots neonbelysning och avsaknad av bestick.

Just det djuren – jorå, det blev en  djuravslutning på kvällen också – just som vi skulle gå från restaurangen höll vi på att snubbla över en liten mus som ilade över golvet. Både han och vi blev ganska förskräckta och jag var ganska nöjd att vi redan hade hunnit äta upp maten. Vet inte om jag helt säkert velat sätta tänderna i nått om jag hade stött på musen på vägen in…

Snart snart kommer denhär stora tjejen vara ute och gå. Hon är som en liten aktiv iller, ialf om man jmf med hennes lugna bror, och jag tror att hon inom ngr dagar tar sina första steg. Vår lilla speedy gonzales tog sig härom dagen upp för hela trappen här i huset utan att vi han blinka. Helt plötsligt var hon uppe och hälsade på barnflickan som satt och pluggade i godan ro. (Nej vi har inga grindar än utan jobbar med barnvagnen som ett skydd, vilket hon tydligen har lärt sig forsera. Dagens unga!)

Såhär står hon och betraktar världen. Halva dagarna är rumpan lyft från golvet och fotsulorna utnyttjade. Men det där lilla steget, det har inte riktigt kommit än.

Ser ni förresten vilket hårsvall hon har fått. (Ni kanske måste kisa lite för det är väldigt ljus!) I samband med att hon tar sina första steg kanske jag kan göra en syntfläta eller vad tror ni? Luggen växer ju som ni ser inte i nån speedy-takt direkt så vi får nöja oss med nacken än så länge. Men det funkar i ett land som Tyskland tror jag.

Helt plöstligt ångrade jag ett par inlägg tillbaka och drog tillbaka dem. Kändes som jag borde hålla på etiketten. Måste lära mig vad gränsen går på jobb/internt/externt/offentligt/privat etc. etc.

Bara så ni vet varför det ser ut som det varit tyst i flera dagar.

Trevlig helg på er!