Först och främst så testar jag att blogga från min IPhone och gör säkert fel. Men jag testar ändå…
Måste låta er vara med och njuta av min fredagkväll och min vita chokladmousse. Ja, det är så galet gott och enkelt! Jag gillar gott och jag gillar enkelt, så här kommer receptet för dig som är som mig…

Vitchokladmousse med hallonsås

(räcker till en stor portion till mig och två små till grannarna )
100 gram vit choklad
1 dl vispad grädde
1 dl kesella vanilj

Smält chokladen i vattenbad (ja, vem orkar?!? Jag smälter på låg värme i mikron).
Vispa grädden lagom tjock. Blanda alla tre ingredienserna. Häll upp i fina små glas. Låt stå i kylskåpet i minst 30 minuter.

Sås:
Lite tinade frusna hallon (som man glömmer ta fram i tid så även de åker in i mikron på låg värme).
En dutt med vaniljsocker
Blanda och mosa lite.

På med såsen på chokladmoussen och servera. Tada, gott och enkelt!

Finns en massa varianter av vit chokladmousse. Förut gjorde jag en med Digestive och utan Kesella, men de sista gångerna har det blivit den här. Den känns… hmmm, något friskare… eller något sådant! Jag älskar inte Kesella, men i detta funkar det bra. Har testat med Kesella Hallon, men det tyckte i alla fall inte jag var så gott.

Nu ska jag lägga mig på soffan hos Niklas igen. Tigga till mig lite massage medan han glor på hockey borde väl inte vara så svårt?!? För nej, skriva på min Iphone funkade, men inte mycket mer… Så det fick bli datorn till slut…

Puss och god natt!

Nu säger jag hej då till april, ett april som verkligen inte har varit min månad. Kan liksom inte säga varför, men mitt humör har varit som en berg- och dalbana. Har mått piss, nästa stund glad, varit kär, nästa stund i skilsmässotankar… eller äh, inte riktigt så illa – för gifta, ja, det är vi ju inte ens. Jag har känt mig ful, jag har känt mig gammal och jag har helt enkelt varit väldigt tråkig här hemma. Men NU, NU är det maj!! Maj är väl ändå den bästa årstiden?!?! Allt börjar blomma, det blir grönt och fint ute, man kan sitta ute långa stunder och bara njuta och så de viktigaste av allt – jag fyller ju för sjutton år! DET är värt att tänka på! För även om jag slutat att just fylla ÅR, så fyller jag ju ändå… Blir inte direkt äldre, men har ändå min dag som är alldeles speciell. Kommer ihåg känslan när man var liten. Bara man nämnde just det datumet så kändes det alldeles magiskt, som att alla kunde känna att just DET datumet lät lite extra speciellt. För inte finns det något annat datum som låter bättre än den 13:e maj?! Nä, jag tror inte det. För fyra år sedan vid den här tiden hade jag en stor fin mage som stack ut. Åh, den var så fin! Jag hade så ont, men jag älskade min mage (inbillar jag mig nu!). Nu är magen platt och detta lilla barn jag hade där inne är inte så litet längre. Nej, hon har blivit en stor tjej som går på dans och har dansuppvisning på uteställen där man själv har dansat och festat loss. Nu var det under mer städade former och underbart söta små barn som visade upp sina danser de har lärt sig under terminen. Självklart lös ju Ava extra mycket för mig och tårarna av stolthet var inte långt borta. Nej, man har svårt att hålla tillbaka känslor sedan man fick barn, men just skolavslutningar är nog snäppet värre. Behöver inte ens vara mina egna barn som slutar skolan. Nej, då lär jag få ha fickorna fulla med pappersnäsdukar. Nu klarade jag mig genom att vara tyst och koncentrera mig. Kameran hade jag såklart glömt, men eftersom mina barn har en tendens att hamna i tidningen så blev det ju så även denna gång.

Även kusinen Tyra hamnade på kort och kompisen Agnes. Söta tjejer allihop som dansade så fint!

Glada kusiner efteråt!

Vad har hänt mer den sista tiden?! Jo, lycka var det när Ilon var hos kompisen Hugo och lekte. Att åka fyrhjuling på trädgården är det inget barn som säger nej till! Lycka för Liam då var att även han fick åka när det var dags att hämta hem Ilon. Hugos pappa, han är snäll han! Sedan är det ju inte bara en fyrhjuling att roa sig med när man är där. Nej, de har en härligt fin trädkoja, hästar i hagen bredvid tomten, en liten elbil för barnen… Äh, här hemma finns det nog inget som går upp emot allt där!

Här hemma har vi inga såna roliga leksaker…

Vi väntar med spänning på allt som odlats av barnen och Niklas, men mest är jag nog spänd på hur det ska gå med avocadon… En avocado-kärna är planterad och jag hoppas på en altan full med en massa goda avocado som bara är att plocka. Ja, vi får väl se!

Hål ska det vara. Komsi komsi små avocadosar!

Härligt väder har det också varit. Sådär riktigt vårigt, där man har kunnat slänga av sig jackor och nästan vara barbent… eller jo, det behövdes ju inte särskilt mycket värme för att Ilon skulle slänga på sig shorts och vägra något annat. Sommarvärme är lycka för honom. Som han har längtat! Själv har jag längtat efter en grön trädgård med fina vita blommor. Snart snart blommar äppelträden, men jag passar på att njuta redan nu. Helst vill jag bara vara hemma, sitta där ute i gräset och bara vara. Låta barnen få springa runt och låta… eller nej, helst inte låta. Helst inte bråka heller, men det är liksom oundvikligt. Ändå har dagarna med fint väder varit de bästa dagarna på länge. För visst blir man glad av sol och värme?!

Grannens hund hälsar på till barnens stora förtjusning

Men nu är kaffet slut och klockan galet mycket. Dags att åka till jobbet för att sedan komma hem ikväll och njuta av att det är fredag. Den bästa dagen i veckan. Och just ikväll och inatt har jag Niklas hos mig, vilket jag inte har haft den senaste veckan då han jobbat natt. Och eftersom jag har blivit lite sådär lagom nykär efter att vi var barnfria förra lördagen så ser jag fram emot en mysig kväll tillsammans med honom.

Kram på er!

Nej, det var det ju verkligen inte… Jag har inte varit särskilt livad sista tiden. Lite loj, om jag ska var ärlig. Det är tråkigt när man kommer in sådana perioder, men det händer lite då och då. Man är egentligen mest sugen på att lägga sig i sängen, dra täcket över huvudet, hålla för öronen och hoppas på att barnen inte ser en. Tänk om det hade funkat och man bara hade kunnat få sova i… typ 10 dagar! Åh, så skönt! Men nej, man lever ett liv där man inte kan gå och gömma sig för att man mår lite dåligt. Man måste göra sina sysslor ändå, hålla humöret uppe för barnens skull och bara vänta ut allt. Hoppas på att man helt plötsligt vaknar och känner sig piggare, mår bättre.

I morse vaknade jag och mådde lite bättre. Kanske för att jag igår nådde kulmen av allt, då man bara gråter och gråter över typ ingenting. Man kan liksom inte sluta. Allt bara kommer och man känner att man liksom inte orkar någonting mer, alls. Men sedan vänder det, efter lite ältande. Det är skönt att få ur sig lite. Tänker ofta att jag ska gå till någon och prata. Ja, för att kunna ösa ur mig en massa som rör sig i huvudet utan att bry sig och vara orolig att man ska såra någon. Att inte behöva tänka på vad man säger, för den där människan ska bara sitta där som ett plank och ta emot och ta emot och kanske kanske säga något bra tillbaka. Undra om den där människan skulle få sår i öronen efter att jag varit där. Skulle säkert skaka på huvudet bakom ryggen på mig och tänka ”åh herregud!” och hoppas på att jag aldrig mer kommer tillbaka.

Idag har jag tagit ett steg längre i mitt liv – jag har börjat på HUNDKURS! Leia och jag alltså. Hundkurs! Eller Trivselkurs om jag ska vara noga. Vi ska börja trivas ihop, fast det gör vi ju redan. Men vi ska tydligen kunna stanna på en sten, Leia då såklart. Kunna snurra om jag vill att hon ska snurra och glo på mig när vi går. Så där gick jag och låtsades att Leia glodde på mig när jag i själva verket visste att det bara var min korv hon ville åt. Tro fasen att hon glor på mig om jag har korv i handen. Hon är ju inte dum! Dum tyckte nog andra hundars mattar (säger man mattar?!? Mattor?!? Nej, det går ju inte. En matte – flera mattar. Vi kör på det!) att jag och Leia var, där vi gick och spatserade hur lugnt som helst medan deras hanhundar låg i kopplet mot Leia. De var ju för tusan kåta och där gick vi och spatserade, lugnt och tyst. Så sedan fick vi gå sist i ledet – HELA tiden! Sist får man väl gå när man gör något dumt?!? Ja, så där gick vi sist i ledet och var så duktiga så och jag låtsades att Leia lydde mig blint när det istället lös korv i bägge hennes ögon. Men det blir nog bra. Vi ska nog trivas ihop även efter den här trivselkursen. Nästa gång slipper de en löpande hund i ledet i alla fall. Kanske att vi får gå först då!

Idag tog jag och Leia en liten morgonpromenad längs slingan. Alltid lika mysigt att gå där på morgonen när det är alldeles tyst och stilla, bara fåglarna hörs, en hackspett och så Leia och jag som traskar framåt. Idag fick hon upp ett spår, vilket märks tydligt. Då höjs hennes huvud, hon stelnar till och blicken är långt borta. Sen tar hon fart! Hej vad det går! Hon är ju i koppel och jag tycker det är lite roligt att se vad hon jagar, så jag tänkte att visst, jag springer väl efter. Det finns ju en del rådjur i skogen, så jag antog att det var ett rådjur hon hade fått upp spår på. Jag for som en vante efter kopplet, genom snår och buskar, över stockar och sten. Såg galet fånig ut, där jag for efter henne med kopplet i handen. Till slut stannade hon, säkert irriterad på mig som inte släppte henne… Vår promenad fortsatte, tills hon efter en stund igen fick upp ett spår, jag efter och vips så for ett rådjur fram genom buskarna. Där var det! Jaktlycka på hög nivå, för både mig och Leia… tills jag kom hem och fick bannor av Niklas. Leia är en älghund/vildsvinshund. Hon ska INTE jaga rådjur! Hon FÅR inte jaga rådjur. Nähe, vad vet jag?! En naturbegåvning tänkte jag, som kan jaga rådjur också. Så tänkte inte Niklas. Jaja, det fick väl bli vår första och sista rådjursjakt då. Nästa gång får vi väl leta älg… Eh, på slingan?!? Får väl be Niklas klä ut sig till en älg och smyga omkring i skogen. Någon annan älg lär vi ju inte få se…

Så så var det med min jaktlycka. Roligt så länge det varade…Älgarna i skogen känner sig nog rätt lugna ändå…

Ja, idag har vi bara haft en ledig lördag! Hade önskat att jag kunde skriva ledig och skön lördag, men äh, jag har haft mina stunder emellanåt då jag velat sticka hemifrån och bara ha en skön dag för mig själv… Det gick ju såklart inte eftersom Niklas jobbar natt och sover bort mer än halva dagen. Så jag fick helt enkelt ta mitt ansvar som mamma och fostra mina barn… eller i alla fall få dagen att flyta, typ.

På morgonen lyxade vi till det med färska jordgubbar till frukostfilen. Inte så svenska, men nog tusan luktade det sommar ändå!

Sedan började det härliga tjatet om städning av rummen. Ibland förfaller pojkarnas rum totalt. Oftast är det när vi (jag och Niklas) inte orkar bry oss om städning på ett tag. Så har det varit en period nu. Jag blundar när jag går upp på pojkarnas rum och hoppas på att jag inte kliver på något och får ont i foten. Jag vill vara sådan, som kan strunta i att det är oordning. Jag kan gilla oordning – hos andra. Jag har förhållandevis blivit sådan, då jag inte orkar hålla allt i tipp topp jämt och mest av allt önskar jag bara att man kunde släppa det och inte bry sig om att andra ser eländet. Kommer någon upp på pojkarnas rum när det ser ut som det gjorde idag så öser jag över ursäkter och samtidigt tänker jag ”va fasen ska de bry sig om ifall VI har stökigt?!?” Tyvärr är det ju så att deras rum är under renovering (som i princip hela vårt hus är) – och har varit i si sådär ett, två år.. eller nej, sedan vi flyttade in för 4,5 år sedan!! Ja, för sådana är vi. Vi vill, men orkar inte. Vi vill, men kan inte. Vi vill, men har inte råd. Vi vill… men vi vill att någon annan ska göra det. Jag önskar jag hade orken, sugen, lusten, viljan… Men det har jag inte. Jag betalar hellre – om jag bara hade haft pengar till det. Vi har fått en del gjort, men det är inte lätt när man är två med tre barn och ingen av oss är den superhändiga typen som tycker det är superroligt med renovering. Det går bäst när vi bägge hjälps åt och det gör man enklast när barnen somnat kl.20.30 och då saknas liksom orken. Så nej, det är inte mycket som blir gjort. Får bara inse det. Just nu har jag ingen ork alls, så jag får ha huset färdigt i mitt huvud istället och strunta i att andra inte ser hur det ser ut. Jag får ha min stökiga källare och strunta i vad andra tycker, ha pojkarnas rum stökiga för vi inte orkar tjata om städning varje dag och ha kläder hängandes i badrummet för vi inte orkar vika ihop/slänga i tvätten varje dag. Jag trivs med huset städat, men trivs samtidigt i att kunna skita i allt! Det kan gå en vecka utan att vi tvättar, vi kan sätta på samma maskin tre gånger i rad för ingen av oss orkat hänga den eller ställa allt som inte ska synas innanför källardörren så jag slipper se det. Ja, jag vill kunna vara lite halvsnuskig ibland utan att ha ett snuskigt hus. För det måste vara rent i snusket. Rent i skiten liksom.

Städningen infann sig någorlunda till slut, efter att Frida, lilla Li, Anton och Eddie varit förbi och lekt en stund. Ja, Frida lekte väl inte så mycket, utan vi satt och pratade medan pojkarna lekte. Jag brukar sällan ta hem folk när Niklas sover, samtidigt som det säkert låter lika mycket som när vi är själva hemma. Niklas sover oftast som en stock ändå, men det känns lite taskigt ifall han vaknar. Han vaknade inte, vilket han sällan gör. Så det var skönt med lite besök för att sedan, efter att de åkt, fortsätta tjatet om städningen. Barnen städade snabbt innan vi åkte till Ikea för att köpa en ny dörrmatta. Där valde barnen att sköta sig och jag gick igenom hela Ikea med tre väldigt skötsamma barn. Tack för det!

Väl hemma väckte vi Niklas, Ava smet in till grannen som höll på att fixa mat till oss alla och eftersom Leia behövde rastas så kändes det taskigt att inte ta med även deras hund. Liam och Ilon blev inte särskilt ledsna för det, utan Liam fick stolt hålla Chocko medan jag tog Leia och Ilon cyklade. Blev en mysig runda innan vi gick över till dem för att äta grillat.

Ja, grillat blev vi bjudna på. Det hade Sandra så snällt bjudit in oss på i veckan. Krister (hennes sambo) undrade hur de skulle kunna grilla utan grill. Ja, tydligen är det en självklarhet att man har grill, men den lilla detaljen att de inte hade någon hade visst undgått henne. Så det blev att vi fick inviga den nyinköpta grillen och det funkade så bra så. God mat och gott sällskap. Ilon var särskilt nöjd!

En ny kompis! Han kunde inte blivit mer nöjd…

Som vanligt, när man är hos folk som har barn som är mycket yngre än vad våra är, så känns det ju som att man livar upp stället rejält, så även denna gång. Egentligen sköter sig barnen rätt okej, men ljudvolymen stiger, det blir lite stim och lite småhyss. Även om det inte var mina barn som hittade på just hyssen i sig så var de nog ändå rätt inblandade i slutändan… För är man 5 och snart 7 år så kan man få en liten busig snart treåring att hitta på lite lagom småhyss och sedan säga ”näe, vi gjorde inget!”. Men det hör väl till och särskilt såhär i början, när det är nyhetens behag. Det blev en mysig kväll som avrundades med att Niklas åkte till jobbet och jag gick hem för att varva ned våra tre och sedan få dem i säng.

Helgen när Niklas jobbar går bra, men jag hatar dessa veckor när han jobbar eftermiddag och sedan 12-timmarspass på helgen. Det är många ensamma kvällar och jag är alltid på dåligt humör i slutet av veckan. Nu längtar jag efter en kväll med Niklas, även om det bara är att sitta bredvid varandra i soffan med våra Iphones. Har jag tur kan jag tigga till mig en massage och det tänker jag göra på måndag kväll – om han är hemma då… Så det så!