Efter att jag låtit min kära vän Cecilia stå och vänta på mig vid Patriciabåten som ligger vid slussen, i drygt en kvart, möter jag upp henne med andan i halsen. Uppstassad och med en snabb puls efter att ha trippat fram på tårna över kullerstenar, ursäktar jag det hela med en kram! Sakta börjar vi börjar promenera mot Fotografiska, där kvällens tillställning ska hållas.
När vi senare klapprar in på ett ekande stengolv och förbryllat undrar var all uppståndelse är?! Så känner jag mig, som en lätt förvirrad Carrie, i Sex in the City. Vad är festen och champagnen? Var är Mikael med den röda mattan ?
Ingenstans i närheten denna tisdag. Men nästa! Upptäcker jag, när jag tittar en extra gång på min inbjudan. Jag tittar upp på Cecilia med ett leende på läppen och med en glimt fylld av självironi konstaterar jag, att vi gjort en ”Hello Cleveland”, en klassiker, längs Södermälarstrand.

Som tur var hade Fredsgatan 12 premiär med ett rejält Party.. vilket faktiskt inte blev helt fel tillslut!