Jenny Silver

Tack och hejdååå!

Jag hade tänkt skriva om och bjuda på en massa kul och bra saker den sista veckan – istället fick jag skrivkramp och tappade helt inspirationen och kände att den där väggen närmade sig. Så det bidde istället långa promenader med Marloe i solen längs Selångersån. Och förvisso har jag snickrat en del på min hemsida http://jennysilver.com/ som, ja är generande enkel men tog sin lilla tid att styra upp för en förvisso nörd men inte i datorsammanhang (dock inte lika katastrofal som i köket som ni ju sett..). Sen var det ju det där med skiva – jag har jobbat hela våren med underbart musikaliska Jens Back (som spelar bla i Hovet med Lars Winnerbäck) och Simon Ljungman (sjukt begåvad gitarrist i Augustifamiljen tex) och nu på onsdag den 18e kommer min bäbis nummer två – ett album med Monica Zetterlunds låtar i ny- och omtolkningar – en skiva jag velat göra i flera år men som lyckades hitta rätt först nu. Har varit en hektisk vår och sommar med att lyssna och tänka arrangemang, styra upp inspelningsdagar med musiker i både Göteborg och Stockholm. Du kan tjuvlyssna på första singeln på tisdag eftermiddag på min hemsida – klicka på länken ovan. Och apropå Monica Zetterlund; som jag längtar att se filmen Monica Z! Jag visste direkt att den skulle bli en superhit – älskar Peter Birros raka men ändå inte Noréngrå realism. Vad jag förstår på recensionerna finns ett gripande avsnitt där Monica får chansen att åka till New York – fast spelningen är i julveckan, vilket betyder att lilla femåriga dottern kommer få fira jul utan mamma..

På tal om utan mamma eller pappa – Boris repeterar en jättefin pjäs på Sundsvalls Teater skriven av Martina Montelius ”Mira går genom rummen” om olika familjekonstellationer och hur det kan bli tex när föräldrar skiljs, träffar nya kärlekar med barn – man får plastsyskon, och sedan skiljs de också – plötsligt är man inte syskon igen då..Boris spelar bla pappa till Mira – ett geni, det är så han ser på sig själv och skyller sin frånvarande pappafigur på att han inte orkar med barn eftersom han är så känslig och genial. Vilka fega stackare de där manliga pösmunkarna, de gömmer sig bakom sina applåderade, intellektuella prestationer men fixar inte ett barns uppriktighet.

Därmed kommer slutklämmen – såg på TV (jo, det finns en sådan i vår lånelägenhet med fyrameterstak ;) (vi tittar bara på de snälla och positiva programmen som Landet Runt och Alla Tiders Hits med smartskönbloggande kollegan Jenny Strömstedts man Niklas) om skolorna som bjuder in pensionärer att äta skollunch tillsammans med barnen – bra idé. Tanter och farbröder får träffa glada, pigga barn och barn får en ”mormor” och ”morfar”. Min egen mormor fyller snart 89. Nuförtiden ser hon tråkigt nog väldigt dåligt men förr stickade hon en massa fina tröjor – hade varit så kul med en mormorsstickad till Marloe. Hittade en lösning på nätet med superfina (men rätt så dyra) handstickade plagg med det passande namnet mormor.nu (allt stickas i Danmark på ”strikkedamernas” onsdagsträffar – utom ex ”prinsessfilten” som en grupp Bolivianska kvinnor producerar under Fairtrade-villkor). Och med detta sätter jag punkt, bugar och bockar och tackar än en gång för att jag fått skriva för er! – Vi ses på http://jennysilver.com/ (har lagt upp en tjuvtitt på skivomslaget) eller på mina sidor på Facebook eller Instagram 

Puss och KRAM!

Numera hittar ni mig här!

sötsöta handstickade plagg från mormor.nu

p.s. jag höll ju på att glömma: Trinny och Susannah stylar om Sverige kör igång nästa vecka – kolla in bla härliga Tina Leijonborgs nya stil – mitt program kommer senare, mycket annorlunda styling kan jag säga..och en ahaupplevelse – tänk att vi kvinnor luras att tro så falskt om hur vi ser och ska se ut. Så tillsist-sist: skit i ”idealen” utan älska och var snäll mot dig för du är vacker och BRA! pöss igen.

Kommentera - 3 kommentarer
Föregående artikel Nu slutar jag!

Nu slutar jag!

-  tråkigt nog måste jag meddela att mitt sista inlägg på mama.nu kommer denna veckan!

Det har varit så roligt att skriva för och läsa kommentarer från er! Det har också varit svårt – jag är inte den som tycker att det funkar att blogga om ostmackan på morgonen och sedan en bild på lunchen och mina kläder tillsammans med en detaljerad men distanserad rapport om hur morgonrutinerna förlupit. Mina inlägg har kommit från hjärtat; saker jag tänker på och verkligen tycker är värt dela med mig av; - vardag blandat med funderingar och drömmar. Jag ville också gärna att min blogg skulle kännas uppiggande, och många gånger har jag fått tänka till både en, två och tre gånger för att komma fram till en inspirerande slutknorr.  Det är ganska sällan som vardagen är särskilt upphetsande – den är, högst vardaglig.. Därför försöker jag hitta det stora i det lilla. Det raffinerade i ögonblicket, nuet – som lätt går en förbi. Det finns mycket jag vill skriva om men som känns för simpelt, lättköpt, för stort, ohanterbart eller privat att handskas med i bloggformat – jag har försökt hålla det enkelt fast ändå relevant. Blandat med helt tramsiga skitgrejer som sagt.

Vill du fortsätta läsa om mig och en och annan berättelse från musikjobbet träffas vi från och med måndagen den 16e på jennysilver.com - och via Facebook: https://www.facebook.com/pages/Jenny-Silver/179083778795221 och Instagram under namnet piratjenny: kan du följa mina (och familjens) äventyr.

Tack för en spännande och lärorik tid
<3
Jenny
Kommentera - 6 kommentarer
Nästa artikeln Tack och hejdååå!
Föregående artikel Det värsta jag g…

Det värsta jag gjort

Jenny Silver

Och nu ber jag att få idiotföfklara mig en gång för alla. Jag är ju som ni vet, förutom ett stundande skivsläpp på eget bolag med allt vad det innebär, mammaledig och tänkte att det är ett perfekt tillfälle att lära mig laga mat!.. Vegetariskt är ju nyttigt så jag ger mig ut på receptjakt och fastnar för rödbetsbiffar – älskar rödbetor.
Två timmar senare är mina händer, köket, mina strumpor röda och de jäkla biffarna fortfarande inte stekta. Det tog en evighet med rivjärn. Och i mixern blev potatisen en Karlssonsklistersmet.
Jag är frestad att genast ge upp mina köksmästarplaner, det kommer aldrig att hända att jag klarar koka annat än ett ägg (ja, och det perfekta ägget är minsann inte lätt att få till så skratta lagom!..)

http://www.alltommat.se/recept/Rodbetsplattar-2508

20130903-193944.jpg

20130903-193958.jpg

20130903-194007.jpg
Bloody mess – nån som vill komma på middag?

Kommentera - 10 kommentarer
Nästa artikeln Nu slutar jag!
Föregående artikel Bordsgrannen med…

Bordsgrannen med stilettkniv

Jenny Silver

Vi reser mot vårt nya hem i Sundsvall och det är tåg som gäller från Jönköping. Fyra sträckor söderut och tre norrut.
Vi kliver på Stockholmståget och har plats med bord. Där sitter det en person och jag ser direkt att han har lagt upp sin ihopfällda stilettkniv på bordet. Lätt skärrad ser jag mig omkring om någon annan spanat in denna galning och detaljen på bordet, men alla sitter upptagna med datorer och telefoner. Jag kollar en gång till. Jo, en sån där stor en, i stål med genombrutet skaft. Ihopfälld alltså. Killen ifråga ser dock mild och vänlig ut. Hmmm, tittar en tredje gång. +1.50 läser jag smått på kanten. Vad betyder det, bredd på skaftet…? Fast vänta nu, det där har jag sett nån annanstans.. +..aha..läsglasögon!!! Vår livsfarlige bordsgranne förvandlades med ens till den trevlige medelålders pappan som nyss följt sin artonårige son ner till Malmö inför skolstarten.

Kommentera
Nästa artikeln Det värsta jag g…
Föregående artikel BVC tabun

BVC tabun

Jenny Silver

Som vi kämpar på med maten. Men smått panikslagen känner jag mig till och från när ungen varken intresserar sig för gröt, puré eller tutte. Då blir vi ovänner och det känns ju inte heller så bra. Han har legat strax under medel i vikt och det är ju ingen fara i sig men nu senast gick kurvan nästan rakt ut. Vi har trugat med välling några nätter men det går inte ner särskilt lätt eller mycket och sedan sover han oroligt hela natten, vaknar massor med gånger och är ibland helt ifrån sig. Ska prova laktosfria varianten, kanske är han känslig mot skummjölken? Ella’s plommon/palsternackspuré verkar funka, så den klämmer vi glatt i honom. Och gurkstavar var roligt, men det lär han inte bli så fet på. Är det nån som har kört ”baby led weaning” så får du gärna berätta lite mer, det tror jag många skulle tycka är spännande att läsa om. Vad är bra att börja med? Jag sitter som på nålar när han håller i gurkbitarna, men han spottar när det trillar av bitar och han verkar gilla att de är kalla (kanske är det fler tänder på g..).

Imorgon packar vi väskan och far till farmor och farfar i Jönköping. Jag har ett jobb på lördag strax söder om – i Vaggeryd på marknadsdagarna, kom förbi om du är i krokarna! Jag kommer sjunga vid 11.30, sen gästar jag på duett med Erik Segerstedt innan hemfärd.

 

Kommentera - 23 kommentarer
Nästa artikeln Bordsgrannen med…
Föregående artikel Nya Livet i bilder