Jag passar mig för att säga att barn är meningen med livet, att det är det bästa som finns när man får upp sitt nyfödda barn på bröstet. Jag passar mig för att säga så för det kan göra ont i andra. Andra som kanske kämpar för fullt för att få ett enda litet barn eller personer som helt enkelt inte vill ha några.

Tidigare har meningen med livet för mig varit att leva. Att hålla sina kära nära och att bara vara den man själv vill vara. Nu har kanske meningen med mitt liv utvidgats en aning då det finns en person som behöver mig på ett helt annat sätt. Som vill bli tröstad, matad, lekt med, bytt på osv. Om ett tag vill han att jag ska visa honom hur saker fungerar, kanske hur man får den lila speldosan att göra det där ljudet. Ännu längre fram behöver han kanske hjälp med någon klurig läxa som han kämpar med vid köksbordet. Då är det meningen att jag ska vara där.

Jag fick upp ögonen för det här, enligt mig problemet, kort efter att lillprinsessan kommit ut. Då sa någon politiker ungefär så här: ”Alla vi som redan fått barn någon gång vet att V & D är med om det finaste en människa kan vara med om.” Aj. Så kan jag tänka mig att det kändes i det där paret som prövat allt utan att någon unge kommer. Så kan jag tänka mig att det känns varenda dag i deras hjärtan. ”Jo men meningen med människans liv är att vi ska fortplanta oss och säkerställa vår överlevnad.” Det är bara ett problem och det är att vi känner. Vi människor har känslor. Man får säga och tycka vad man vill men man måste faktiskt se utanför lådan och vara varsam.

Sex miljarder. Så många olika meningar med livet finns.

Arvid är en del av meningen med mitt liv. Mitt liv har fått en helt annan betydelse och det kommer alltid att vara så.

Det blir ett något sent hej från mig nu. Det blir så ibland. Jag har varit iväg vilket gör att man får skjuta lite på det mesta. Arvid sover och snart ska jag också blunda och det är alltid extra skönt efter träning.

Vad man orkar med ändå. Sex månader har nu snart gått utan att man sovit en hel natt utan att bli störd, visserligen av något alldeles underbart men än dock störd. Man orkar ju med långa dagar med mycket matande, promenerande, skrikande, lekande med amera med mera. Det är så jäkla häftigt att man orkar. Tack kroppen för det!

Nu tror jag att det är dags att lägga över Arvid i den lite mindre sängen. Sov gott!

Nu ligger han och snusar bredvid mig. Arvid som igår fick godkänt av både sköterska och doktor på BVC. Ett halvår blir han om mindre än en vecka. Det är helt otroligt.

Vi har en lite låg dag idag. Vi gosar mest. Jag har i alla fall fått igång en maskin med disk och tvätta det gjorde jag igår så det får vara lågt och kurerande idag. Jag höll på att ramla bakåt när jag såg all snö imorse. Himla Mars med detta väder.

Nu ska jag nog försöka blunda lite. Det blev en väldigt tidig morgon idag.

Hej så länge!

Det är nu drygt fem timmar sedan Arvid tyckte att han och jag skulle kliva upp ur sängens varma famn. Det gjorde vi och Arvid höll på med sitt i gymmet. Han har varje morgon en liten stund för sig där, med lite prylar han kan prata med eller smaka på. Ett perfekt tillfälle att lufta lilla stjärten efter ett dygn i blöja. Det händer att det kommer en liten skvätt men det skiner jag i. Det unnar jag honom.

Gårdagens middag blev alldeles utmärkt trevlig. Idag verkar det som om vi är bortbjudna och likaså imorgon. Hela förra helgen ägnades åt kalas för Micke. Sen fyller min syster Annika år på måndag, tio dagar senare är det min tur och fyra eller fem dagar senare är det min mors tur. Jag kommer aldrig ihåg hur många dagar det handlar om och jag orkar verkligen inte räkna ut det. Mars har alltid varit världens bästa månad men nu är det hård konkurens med September. Ajaj.

För några veckor sedan bjöds det på Lingonparfait hos mina föräldrar. Så förbaskat gott!

Jag sitter och slöar i soffan. Arvid ligger i vagnen och sover. Igår prövade vi att ta bort liggdelen och det var en höjdare. Det är helt fantastiskt att vara ute med vagnen när man kan få lite mer kontakt. Stora killen.

Om några timmar kommer Mickes syster och hennes Ludde på lite chili.

Fötterna är världens bästa leksaker tycker Arvid. Lite problematiskt vid blöjbyten tycker Arvids mor.

Ligger i sängen med Arvid sovandes på ena sidan. Jag har just fixat någon App så att det går att blogga via mobilen. Då kanske det blir fler inlägg skrivna då jag ej har någon smidig liten dator längre, min är trasig.

Jag har för övrigt en plåt brownies i ugnen. Vi ska nämligen ha middagsgäster idag.

Hej bloggen!

Måste. Ventilera.

Arvid har skrikit nästan i ett sen han vaknade strax innan 07. Nu sover han lite.

Jag älskar rött. Blå är en fin färg men aldrig blir den lika fin som färgen röd. Det bara är så. Det står skrivet någonstans i min himmel.

Skilsmässa är något jag inte önskar något gift par. För ett tag sedan dök det upp några tjommar som dillade om att skilsmässa är något positivt. Jag kan tänka mig att det kan bringa något positivt i längden men där och då när det är mitt i skulle jag snarare kalla det en liten miss. Man har gift sig med någon man älskar och sen fungerade det helt enkelt inte. Då gör man något åt det och på så vis är väl skilsmässa bra, att det finns alltså. Man beräknar lite fel och det händer även den bäste.

Skilsmässan kan ju som sagt innebära något gott i slutändan. En vacker och fin vänskap, en helt ny start, en ny kärlek med mera.

I Sverige har vi en statsminister och den statsministern och hans fru har beräknat lite fel. Det gör inget, det händer även den bäste och nu ska här skiljas. I Sverige ser det ut som så att man inom politiken först och främst berättar för väljarna vad som är fel med det andra partiet och hur inkompetenta deras högsta höns är och därefter går man till vad som är väsentligt, nämligen vad det egna partiet ska göra för att städa upp efter andra. Det spelar ingen roll vilken planhalva man är på, så går snacket överallt. Jag önskar att jag kunde säga att mina rödingar var bättre men det går inte. Lika goda kålsupare hela bunten.

En skilsmässa kan innebära något gott i slutändan och nu hoppas jag att statsministerns skilsmässa bringar något gott till min sida, för det är så man hejar här i mediahärskande Sverige. Här där en löpsedel på Sveriges Största Kvällstidning innebär att man blir av med arbetet inom några månader. Sveriges Största Kvällstidning visar läsarna bilder på ett kärleksfullt par som är upptagna med att vara gifta. Nu är det över och det är hjärtslitande men var är skandalerna? Var är älskaren/älskarinnan? Det oäkta barnet?

Önskar mest av allt att Jonas Sjöstedt ”går ut i media” och önskar det nu separerade paret lycka till med allt.

Igår hade jag en kroppstemperatur på dryga 37 grader. Hela dagen kände jag mig ruggig och hängig men temperaturen låg på högst 37,7. Eftersom jag så klart har tagit till mig lite av det min mor och far lärt mig så tar jag inte febernedsättande förrän jag samlat ihop 38 grader. Så ingen medicin för mig igår, förutom en väldig massa nässpray. Jag hade dessutom lock för öronen i stort sett hela dagen. Idag är ruggigheten borta men förkylningen desto värre. Tack och lov har hostan ännu inte dykt upp och det hoppas jag den låter bli framöver.

Det var lite information om mitt tillstånd.Nu måste jag visst underhålla en kompis som heter Arvid och är bäbis.

Fan. Jag hade ju en jättelång lista över saker jag funderat på. Faderskap ser jag att det borde handla om den här gången.

Jo, jag har tänkt mycket på det där med att vara pappa. Hur skiljer det sig ifrån det jag är när jag är mamma? Ordet mamma är så konstigt för mig. Jag känner mig inte som Arvids mamma. Jag känner mig som en av dom två viktigaste personerna i Arvids liv och jag älskar att ha den rollen. Jag gör allt för att uppfylla mina egna förväntningar på mig själv som den där viktiga. Men Micke då, hur känner han? Ja alltså det kan jag ju fråga honom face to face men jag menar egentligen generellt. Hur känner sig papporna sig? Ibland får jag dåligt samvete när jag tar över tröstandet av Arvid och han blir knäpptyst på en halv minut. Jädra unge! Pappas gungningar är väl minst lika bra?

Tänker vi olika? Är vi mer eller mindre noga när det gäller olika saker? Än är det lite tidigt att tala om uppfostran men det ska bli fasligt spännande när vi väl står där och diskuterar hur vi tycker att vi ska lära Arvid att hålla i pennan han skriver med. Vilket märkligt exempel. Jag tror att jag och Micke är ganska sunda när det kommer till krita.

Arvid då. Arvid. A. R. V. I. D. Arvid. Jag blir så jäkla rakryggad när jag skriver hans namn. Min kille. Min bäbis. Mitt lilla liv. Han växer och mår bra. Han bajsar och skriker och sover ganska bra om nätterna. Jag råkar dock luta mig tillbaka lite för långt när jag märkt ett mönster.

- Mhm aha nu har han sovit så många timmar tre nätter i rad. Då så. Nu är det så för alltid!

Helskotta, han påbörjar ny rutin lika snabbt som den förra satt sig. Jaja vad är väl en hel natts sömn?

Förra helgen hade han sin första feber. Han var alldeles dåsig och trött i kroppen. Sjutton vad ont det gjorde i mammas och pappas hjärtan. På fredagen fick han sin andra spruta och febern kom några timmar senare. Antingen var det sprutan eller så fick han bara feber för att små bäbisar ibland får det. Borta på tre dagar och nu har vi satt tänderna i en liten skorvklädd hårbotten istället.

Jag då. Det är så mycket som jag vill få ut men det vill sig inte riktigt. Tro mig, jag har material till en hel trilogi och då har vi bara avhandlat graviditeten. Just nu promenerar vi väldigt mycket. Våren tycks ha kommit ordentligt till huvudstaden och jag hoppas innerligt att den är här för att stanna. Arvid har fått känna lite på solen och han trivs i vagnen, det gör han verkligen. Även när han inte sover.

Våren är nog min absoluta favoritmånad. Våren och särskilt månaden Mars. Det är ju mormors, Annikas och min månad. Micke fyller förvisso också år denna månad men han får glatt stå lite utanför vår treenighet. På våren är huset och tomten där mina föräldrar bor allra finast. Snödroppar vid stenen och tulpaner på köksbordet. Alldeles perfekt.