Magsjuka är någon slags terrorbalans där man ligger så stilla som möjligt i sängen och försöker att inte låtsats om de växande vågorna av illamående, samtidigt som man mentalt rustar sig i detalj för den oundvikliga förflyttningen till toaletten.

Tankarna cirklar kring en abstrakt, meningslös detalj, mellan varje attack. Jag har tänkt på ett schema, ett trist exceldokument hela natten, någon del av ett jobbprojekt. Bara för att slippa tänka på illamåendet. Ont i alla leder. Feber.

Började i natt. Något barn som kräks. Uh oh. Amanda och jag nere, resten av familjen håller tummarna. Inte kan det väl vara andra omgången med vinterkräksjuka bara sen julen som gud glömde? Någon måste skämta med oss. Vi låtsats att det är snabbt och övergående denna gång. Och jag kommer, återigen, skratta åt eländet. Så småningom.