Vi var på middag hos kompisar och Alice kom ut i köket med värdfamiljens fjärrkontroller i handen.

Kunde jag sätta på en film i vardagsrummet? Frågade treåringen.

Visst, självklart.

Kliver myndigt ut i vardagsrummet och finner en förväntansfull barnaskara mellan ett och fyra samt en, två, tre, fyra fjärrkontroller. Likadana, typ.

Fyra? Jag menar. Vem gör så mot sina gäster? Och bjuder på vin samtidigt?

Jag fipplade. Zappade. Hummade lite nonchalant sådär som män gör när de tittar under en motorhuv och man vet att de inte har en jävla aning om vad som pågår där under.

Tryck, tryck. Noll resultat.

Värdinnan i huset kom ut och tog diskret över de fyra fjärrisarna.

Varpå Alice, som vid tre års ålder behärskar all elektronik i vårt hem, klappar mig lite på armen och säger med snäll röst:

”Nu kan du gå in i köket och vila lite, mamma.”