Kitty Jutbring

Still ill.

Godmorgon! Utanför skiner solen, fåglarna kvittrar och nattens galna regn är väl just nu alla växter på väg att lapa i sig. Även Pers bilsäten. Förarfönstret var nämligen nervevat till hälften, woohoo! Jag ligger helt däckad bakom persienner med huvudvärk från hell. 

Har varit uppe med fina Kimmi-Kid och inhalerat (2 x 30 sekunder) vid två tillfällen i natt, och han har verkligen börjat hata det, inte så konstigt. Sen har det varit alvedon och koksalt och snorsug och mer snorsug. Högläge i sängen. Allt enligt läkarnas instruktioner. Den här jäkla förkylningen har satt sig i luftvägarna och nu vägrar den försvinna. Läkaren sa att på så här små så kan det ta riktigt lång tid att läka ut en vanlig förkylning pga oerfaret immunförsvar. Jo, tack! Det har vi märkt. Suck! När vi skulle somna igen blev det långa amningar samt att han hostade och väste så att jag fick sätta mig själv upp mot några kuddar sen ha honom på bröstet. Enda sättet, han glider ner från allt annat vi försöker bygga upp. Men hur mycket har jag sovit? Tja en halvtimme här och där. Så nu ska jag sluta skriva börja snarka! ;) massa kramar!

Kommentera - 15 kommentarer
Föregående artikel Per facebookar!

Per facebookar!

kittyjutbring

Per facebookar från gårdagens cykeltur med Nikki-Lo. Han är lite rolig ändå…   Idag drog vi till Halmstads barnakut igen. 
Kimpan har fått inhalera kortison och nu sitter vi och väntar på att få träffa öron-näsa-hals. Mysig ”semester” vi har. Inte.

 
  
 Per har ett par av sina födelsedagsbrallor han fick av mig på sig.

Var inte denna lite kul? Hittade på instagram:

Jag heter @kittystörbyjutbring om nån vill ses där ;)   Ha det fint i värmen.

Kommentera
Nästa artikeln Still ill.
Föregående artikel Kan det vara kru…

Kan det vara krupp nu med?

Går inte så bra detta. Han vaknade nyss med skitjobbig, skällande hosta och andningssvårigheter. Så nu har vi inhalerat   igen men det låter inte bra. Kan kanske vara krupp, hostan var som sagt liksom lite ”skällande”, och då kan kortison behövas. Vi får ringa sjukhuset i morgon. Orkar fasen inte detta. Vill han ska må bra. Nu! Han är ju så liten och pyttig. Sitter och ammar nu. Vi har glömt den jäkla snorsugen i huset vi lånade, vi sover i stugan i natt. Vi ska vara här i två veckor och den 12:e har vi faktiskt bjudit in till ”releaseparty” för Kimpan. Så nu måste vi bli friska snart!

Vill sova! God natt.  

Kringlan sov (bredvid mig)  i trädgården i skuggan, Nikki-Lo i sin solskydds-skjorta kom och väckte och ochmös  till.
    
   

Kommentera - 4 kommentarer
Nästa artikeln Per facebookar!
Föregående artikel Adrenalin? Visst…

Adrenalin? Visst! Varsågoda!

Hej! Just nu är vi lättade men förvirrade. Det som Östra Sjukhuset, Drottning Silvias Barnsjukhus uttryckligen sa var absolut omöjligt, var plötsligt en liten petitess, en liten enkel självklarhet på Halmstads barnakut. Vi hann knappt komma in förrän dom erbjudit sig att låna ut en sån där bullrig liten inhalator-maskin och gett oss ett recept på adrenalin. Dom skickade även med oss två ampuller adrenalin hem för användning i natt. Flera läkare i Gbg sa ju klart och tydligt till mig upprepade gånger att det inte ens existerar adrenalin för hemmabruk. Det var ju liksom det som var hela vårt problem och dom vi nästan blev hem skickade till Stockholm för. Så jäkla konstigt!

Vi frågade i natt om vi kan hämta ut adrenalinet på ett apotek här i Falkenberg eller om vi måste till nåt större ställe, då svarade läkaren att, ”nej, det kan ni hämta var som helst, det är ett så vanligt läkemedel…” Arrrrgh!

Känner mig nästan lurad nu, vi hade ju kunnat vara hemma och medicinera istället för att ligga inne, iaf någon av dom fyra nätterna på östra. Det är superenkelt med. 3 ml koksalt och 1 ml adrenalin ner i apparaten, inhalera i 30 sekunder och sen upprepa vid behov. Känns lite störigt hela grejen nu. 

Kimmi-Kid hostar fortfarande men andas bättre. Vi kämpar på. NÅN gång måste ju skiten ge med sig. 

Håller tummarna för att i natt kan få bli en natt med mer sömn och mindre hosta och oro. 

Just nu köper farmor och Per en trehjuling till Nikki-Lo. Jag sitter i bilen på Coop-parkeringen med två kids som sover skönt efter nattens äventyr.

  Nikki-Lo sov sig igenom alltihop. Vi bar runt henne, satte henne i bilen, ner i kärra, allt möjligt och hon bara snarkade vidare.  
 Kan inte vår lilla tussboll bli frisk nu snart nån jäkla gång?! Tycker så synd om honom samtidigt som våra tankar ständigt går till dom barn och föräldrar med värre krångel.

Kram! Ha det fint i sommarvädret!

Kommentera - 7 kommentarer
Nästa artikeln Kan det vara kru…
Föregående artikel Halmstad, sjukhus.