Kitty Jutbring
Kommentera - 7 kommentarer
Föregående artikel Dålig smak och "…

Dålig smak och "ingen känsla för kvalitet"!

Nån som minns den där klassiska ”fråga folk på stan”-enkäten om barnarbete?

20140728-145015-53415102.jpg
Den är både väldigt hemsk och väldigt rolig. Jag kom att tänka på den här om dan när nån sa att ”barn har så dålig smak” och det är faktiskt en spaning som även jag har gjort (med miss ironi, naturligtvis). Varken känsla för kvalitet eller smak, helt enkelt, var ska detta sluta? Ett exempel på just detta lever och frodas just nu i min direkta närhet:
Nikki-Lo ärvde till sin förtjusning och min fasa ett par rosa Foppatofflor av min Gbg-kompis Lovisa. Att dom skulle påverka Nikki-Lo så djupt kunde jag aldrig ana. Trots att massor av par fina, roliga och snygga skor trängs i vår skolåda här hemma är det bara Foppisarna som gäller. Hela tiden. I badet, ute, inne…konstant. Nästan lite störigt. Dom och mormors kläder är det hetaste just nu.

20140728-145442-53682805.jpg

20140728-145443-53683506.jpg
Kram!

Kommentera - 5 kommentarer
Nästa artikeln Plastnamn!
Föregående artikel Jag är en liten…

Jag är en liten lök.

Skäms att vi inte gjort detta förrän nu…

20140727-221514-80114695.jpg

20140727-221514-80114970.jpg

20140727-221514-80114389.jpg
Lovar att detta var första gången av många.
Nu saknar vi allt Per. Nikki-Lo frågar efter pappa varje dag.

20140727-221607-80167584.jpg
Det har visst gått så himla bra för honom och hans band (New Tide Orquesta) i Brasilien. All merch och alla skivor sålde slut redan efter andra spelningen, i går sprang han en mil för första gången i hela sitt liv. Han och bandet går på fancy vegorestauranger och får nya fans. Underbart men jäkligt provocerande. Jag är ärligt talat fortfarande under isen. Men fasen vad jag kämpar!
Ställer klockan, tar mina piller, tvingar mig att tänka, äta, laga mat, tvingar mig ut. Idag tog jag cykeln till stan för att köpa en tvålkopp, mamma/mormor och Nikki-Lo tog t-banan. Fast jag egentligen bara ville ligga och pusta och kräkas hemma. Jag kände bara att om jag kommer ut i luften och rör mig lite, så kanske, kanske allt känns bättre.
Det är liksom inte bara illamåendet utan allmäntillståndet. Jag minns en metafor från min förra graviditet:
Om du ser på en människa som en lök, tänk dig att dom innersta skikten är sunt förnuft, vanlig hyfs, ja, sånt där basic och ju längre ut du bläddrar bland lagren desto mer härlig och speciell blir personen. Humor, roliga egenheter, charm, utstrålning, viktiga saker, dom ligger längst ut. Nu när jag är så här så känner jag mig helt utan allt det där sista. Jag är tyst, sammanbiten, bjuder inte till, skämtar knappt alls, jag är väldigt dämpad, har kort stubin och litet tålamod, (förlåt, mamma!) det är som om jag lever i en liten äcklig hormonkokong, och är som är en liten skugga av mitt forna jag. Mamma sa till och med idag att Nikki-Lo nog märker av det där, även om jag anstränger mig med henne och att det är därför hon är extra uppmärksamhetssökande och utagerande. Hon kastade massa saker i köket idag tex.
Som det känns nu är det som att jag inte ens kan föreställa mig hur jag nånsin igen kommer ha energi, vara positiv eller vara fysiskt mysig med nån människa igen. Förutom Nikki-Lo.
Nån som känner igen, snälla?

Ändå har jag sån otrolig hjälp av mamma! Tack!

Kommentera - 20 kommentarer
Nästa artikeln Dålig smak och "…
Föregående artikel P-piller för män…

P-piller för män...

I Illustrerad Vetenskap nr 6/2014 hittade jag denna lilla information:

20140726-234503-85503422.jpg
…och tänkte ”jaha, det var ju trevligt, borde dom inte fixa ett p-piller till oss kvinnor först som tagit dom i årtionden och fått betala med just förlorad sexlust och annan skit…?” (humörsvängningar, deppighet, hudåkommor, blodproppar etc)
Så himla ironiskt.
Dom har forskat och forskat nu i en massa år för att få fram ett p-piller för män, men det verkar ju inte som att män vill ta dom förrän dom är riktigt jäkla bra, tex inte har jobbiga biverkningar.
Synd att vi kvinnor inte fick den lyxen. Istället känns det som om vi fortfarande går runt som ständiga försökskaniner, även om det är mkt bättre nu än när pillret först kom. Eftersom det är våra kroppar som blir gravida, blir oönskade graviditeter främst (genom historien) vårt problem, vår skam, vår skuld. Och kände vi då att vi hade nåt val när p-pillret kom? Var det någon kvinna som opponerade sig och sa: ”jag tänker iallafall inte ta nåt piller om jag blir det minsta mindre kåt av dom!” Troligtvis inte. Sån jäkla komik på nåt tragiskt sätt.
Godnatt!

Kommentera - 19 kommentarer
Nästa artikeln Jag är en liten…
Föregående artikel Foppa! Ballerina…