Kitty Jutbring

Tack för kommentaren, Sofi!

kittyjutbring

Fick en så himla bra kommentar från en ”Sofi” efter förra inlägget:

”Jag har läst din blogg länge och känner att jag måste kommentera för första gången, kan inte låta bli. Är snart färdig förskollärarare, och vill komma med ett tips till alla underbara föräldrar som kämpar mot de enormt förlegade normer som finns i förskolan och skolan. Läs igenom läroplanerna! Googla, eller sök på Skolverket.se, på lpfö 10 för förskolan, och lgr11 för grundskolan. I båda står att lärare och skolan i stort MÅSTE arbeta för att MOTVERKA diskriminering utifrån bland annat kön och sexuell läggning. stöd er på läroplanerna när ni pratar med era barns förskolor och skolor, och blir det inte bättre så anmäl till barn och elevombudsmannen/ skolinspektionen . Vi medvetna förskollärare och lärare som kämpar för de här frågorna, väldigt mycket i motvind ofta, behöver er föräldrars hjälp! Heja!”

Kommentera
Föregående artikel "Kalla mig hellr…

"Kalla mig hellre hen!"

Jag är med i en grupp på Facebook som heter ”genusmedvetet föräldraskap” och där kommer ofta himla intressanta frågeställningar och diskussioner upp. Idag tipsade Per mig om följande uppdatering. Jag har såklart frågat Jessica Kirjavainen om lov.

”I går var en sådan där jobbig dag, jag var väldigt ledsen i går kväll, allt kändes hopplöst och jag ville ta av mig genusglasögonen, för alltid. 

Vi var på skolgårdsdag, där mina barn blev kallade för det andra könet rätt ofta, jag brukar inte bry mig och det brukar inte heller barnen, men de tycker det är fel när till exempel fiskedammspåsarna är uppdelade efter kön (för på ena såpbubbelflaskan var det frostfigurer och på andra Spindelmannen). 

I sådana situationer känner jag att jag måste få ifrågasätta det, men då blir jag alltid bemött som om jag är helt dum i huvudet. 

Jag tycker att det är helt orimligt att lära små barn att fråga ”vad är du för kön? Jaha, en pojke, ja då får du detta”. Jag frågade dem helt enkelt hur de gör ni när ni inte ser vilket kön barnet har, ska ni fråga då? ”Har du snippa eller snopp?” Och om de då själva inte vill säga? Som min dotter, till exempel; hon vill inte alltid säga.

Jag påtalade också att jag hade tagit upp det i föräldraföreningen förra året, och då bestämt att det inte skulle vara denna könsuppdelning.

Folk skrattade åt mig och sa saker som ”Haha, men jösses! Det ÄR ju skillnad på pojkar å flickor! Och barnet vet väl för tusan om det är en pojke eller flicka”.

Jag blev bara så jäkla ledsen och kände mig så jäkla ensam, bara mannen stod vid min sida och förstod. En förälder sa att hon skulle ta upp detta än en gång på skolrådet. Men jag har ingen som helst förhoppningar om att de ska förstå. 

Min dotter sa till mig att hon blivit kallad för ”en stor pojke” och att hon hade fått en ”pojkpåse” i fiskedammen. Hon hade inget nått emot det, men hon sa att då vill hon hellre bli kallad för hen. 

Och det är ju precis det som är grejen! Om hon eller sonen eller nån annan vill bli kallad för hen, han eller hon så ska de få det! 

I morse så tittade jag på mina fina ungar och kände mig så jäkla stolt. För att de är som de vill vara, och för att de står emot alla förbannade dumma vuxna med deras kommentarer. Vuxna som inte vill förstå, fast att mina barn försöker förklara. 

Så nu sitter jag här å grinar, och skriver det här, för jag vet att ni förstår vad jag menar. 

Tack för att ni finns, ni som förstår det så många vägrar att förstå.”

Jessica Kirjavainen,
Mamma

Den här texten publicerades ursprungligen som en facebookuppdatering 

 Här är en bild på Jessicas fina kids. Jag känner mig peppad och önskar att mina barn också har modet att leva utanför tvåkönsnormen om dom vill nån gång framöver…

Nu ligger texten för övrigt även HÄR på nyheter24. 

Kommentera - 6 kommentarer
Nästa artikeln Tack för komment…
Föregående artikel Vår prinsessa Kr…

Vår prinsessa Kringlan!

kittyjutbring

Plötsligt bara händer grejer jag inte trodde var möjliga. Per fick ett ryck och tvättade alla fönster. Lägg av, va?! Sån jäkla fin kille.   Nikki-Lo blev inspirerad, välte ett av våra fula, barnvänliga soffbord och började moppa dess undersida. Typiskt viktigt ställe att moppa. Tack, lilla Krabban!  Nikki-Lo har ju förkylningsastma. Vi brukar oftast lyckas medicinera och behandla det själva här hemma, men i tisdags kände vi båda att medicinen inte längre gjorde det den skulle. Och som astmatiker vet ju både jag och Per hur skönt det är stt få riktig hjälp. Vi ville inte sitta i flera timmar med en tvåmånaders på akuten, smittorisk och sånt, så dom två drog dit utan oss och jag och Kringlan åkte till min kompis Tekla som har en liten enmånads Inez. Kimmi-Kid invigde sina ”nya” secondhandstrumpbrallor.  Så himla skönt att bara hänga hemma hos någon så där utan att nåt måste hända liksom. Så här låg vi i flera timmar i Teklas vardagsrum. (Per uppdaterade hela tiden hur det gick för hobom och Nikki-Lo.) Hon bor i hus. Jag är så avundsjuk.  Här nedanför har vi dom. Dom är olika stora, en månad skiljer, men Kringlan ligger på en fotpall mycket högre upp, så perspektivet blev lite fel, riktigt sån skillnad är det inte. Inez får låna vår babysitter nu när vi har den (likadana fast) prickiga. Sån jäkla söt liten unge.  På tbanan hem blev det amning. Hade glömt hur svettigt det är att sitta och försöka vara diskret och osynlig mitt bland en massa folk. Som sitter sjukt nära. Det var inte kul alls. Men det gick och han blev nöjd. Två tanter pratade lite med mig, dom var söta. Dom förutsatte att min bäbis var flicka. Antar att det handlar om kläderna. Dom menade säkert väl och jag kände mig alldeles för svettig och slut och folkskygg för att föreläsa om genus. Det blir liksom så krångligt, säger jag ”nej, det är faktiskt en pojke”, känns det å ena sidan som att jag tycker det är så himla viktigt att påpeka könet på min bäbis, fast å andra sidan, i så fall får personen i fråga reda på att alla kan ha alla färger. 

Hon var väldigt söt, min bäbis, hur som helst, tydligen, sa dom. ”En liten prinsessa”.När jag kom hem var fina paret Josef och Nils där. Josef spelar i Pers band New Tide Orquesta och Nils spelar bla med Håkan Hellström faktiskt. Men dom är båda så där driftiga och har flera andra projekt med. Josef har inte bara en massa band utan även tydligen ”the touch” och bäbisen däckade… Stolt.   Dom hade med sig en present. Ett par stickade (inte virkade) ”skor” från en liten tant i liten by i Georgien. (Dom var där och spelade.) Så jäkla kul och gulligt.       Dom var liksom riktigt fulsnygga. Och söta! 

Nils var underbar och tog sig verkligen an Nikki-Lo. Älskar när sånt händer. Som att hon liksom är deras kompis med, och räknas. Så fint! I morgon ska vi på Gröna Lund invigning. Förvånad att jag fortfarande blir inbjuden.

Kram!

Kommentera - 10 kommentarer
Nästa artikeln "Kalla mig hellr…
Föregående artikel Nytt NAMN! Inski…

Nytt NAMN! Inskickat.

kittyjutbring

Jag försöker fatta att det är sant. Vi har inte bara bestämt oss utan faktiskt postat lappen. Jag tycker att Kimmi och Kid är fantastiska namn. Fortfarande blir det lite ”seriefigur” med dom i hop, tycker jag, men det ligger samtidigt väldigt gött i munnen, så jag har gett mig.  

 Kitty är från mig, Per insisterade, Evert kommer från Per och Kringlan är ju liksom bara givet. Nu återstår bara att se om en pojke får heta Kitty, samt om dom godtar vår kladdiga lapp med överstruket Bo-Sickan. Kram!

Kommentera - 17 kommentarer
Nästa artikeln Vår prinsessa Kr…
Föregående artikel Vårt Bvc och hjä…