Kitty Jutbring

Sorry och förlåt!

kittyjutbring

…att jag bloggar så kass. Är så jäkla trött och har svårt att få ihop tiden. Somnar jämt när jag ska göra mina inlägg. Har just nu tre st halvklara inlägg sparade som utkast. I morgon!!

Godnatt!

Från idag: först lite sovmorgon för vissa och sen fistpumping på skötbordet.  

  

Mot parken!!     

  

  

Kommentera
Föregående artikel Vattenlöftet.

Vattenlöftet.

Hej! Jo, jag har ju varit världsförälder, dvs månadsgivare, för Unicef nu i över tio år och vill därför såklart hjälpa tillsätt sprida deras kampanj för rent vatten. 

   

Varje år köper vi svenskar över 200 miljoner liter flaskvatten, trots att vi har obegränsat med rent vatten i våra kranar. Jäkligt skumt det där egentligen.

I världens fattigaste länder dör 1 000 barn varje dag för att de saknar tillgång till rent vatten. Avstå från ditt flaskvatten och välj istället att lägga pengarna på att rädda barns liv. 100 kronor renar mer än 10 000 liter vatten. Jag har tagit Vattenlöftet och utmanar er att göra samma sak! Ta löftet du med: unicef.se/vattenlöftet

Kommentera - 1 kommentar
Nästa artikeln Sorry och förlåt!
Föregående artikel Håravfall och tr…

Håravfall och tryckare.

Vem tappar plötsligt håret som en liten gubbe?  

 Det har blivit två stora tjocka kala vikar. Resten är kvar. Mycket charmant. Vet att det är vanligt, men eftersom att syrran inte tappade ett enda strå så är jag lite förvånad. 

I morse var det dags för tryckare i köket igen. Till George Mickael-favoriten Careless Whispers. Såklart. Och macka.

    En lite rolig kuriosa: tröjan Nikki-Lo har på sig har vi ärvt av min lillebror Jonas född -86. (Care Bear:en, däremot, är bara några år gammal fast den ser ut precis som dom gjorde när det begav sig.) Puss!

Kommentera - 3 kommentarer
Nästa artikeln Vattenlöftet.
Föregående artikel Namn bestämt, IG…

Namn bestämt, IGEN!!

kittyjutbring

Vad hände här egentligen?! Hur länge har vi trasslat och tramsat och dragit ut på detta med namn till bäbisen?

 Jag sa till Per idag, att om vi nånsin vill skaffa fler barn så ska vi fasen ha namnet klart innan vi ens börjar ligga. För det här tramset vill jag inte gå igenom igen. Det har varit lite jobbigt ibland faktiskt på nåt skumt psykiskt plan att inte ha något namn på sin lilla nya unge. Som att ett namn nog kan vara till hjälp för att förhålla sig och lära känna. 

Hur som helst. 

Så här har turerna varit lite kort:

Jag ville först att han skulle heta Bo-Sickan, vi tillochmed bestämde oss för det, men sen ångrade jag mig pga två saker:

1 Alla associerar både Bo och Sickan med riktiga 60-tals-gubbnamn och med Jönsonligan. Jag som tänkt Beau Derek och Sickan Carlsson. 

2 Per gick lite motvilligt med på att välja just det namnet. Han var alltså inte helt på, vilket inte kändes så bra. Skavde, liksom.

Så, när min första favorit väl var ute ut leken var det bara att rota vidare bland alla andra förslag. Det var lite svårt men valet har nu fallit på ett av dom starkaste korten som vi hela tiden sneglat på, särskilt Per. 

Det här namnet har väl egentligen varit hans favorit länge nu, det är jag som haft några invändningar mot det. Ett namn som vi båda hittade på ihop en sen kväll i januari. Jag sa inte till Per att jag ”bestämt-bestämt” mig, utan satte istället upp lite nya träbokstäver på byrån i kidsens rum: 

   

Alltså, ungen ska inte heta Per, det är snarare så att mitt namn saknas på byrån. 

Ett namn är viktigt, men även på ett sätt samtidigt ”bara ett namn”. Ganska fort blir det synonymt med personen, bandet eller saken och helt självklart. Så invändningarna jag hade mot Kimmi-Kid har jag liksom bestämt mig för att skita i. ”Vår bäbis är liksom en liten Kimmi-Kid, det syns på hakan” sa jag tidigare idag, och då måste det ju stämma, eller hur? 

Godnatt! 

     

Kommentera - 48 kommentarer
Nästa artikeln Håravfall och tr…
Föregående artikel Shopping, dubbel…