När vår gamla kökshandduk gick sönder flödade kreativiteten:

Igår var vi på BUP igen hela familjen. Det var fjärde och sista gången. Psykologen där tycker att det går bra och att jag gör framsteg och att jag ska återkomma längre fram och jag stöter på grejer jag känner att jag inte klarar av. Men just nu är jag bara så himla tacksam för att Per finns och avlastar mig så mycket som han gör. Jag borde överraska honom snart med nåt mysigt, kanske?

Vi håller på att röja ur rummet som ska bli Nikki-Los. Ett rätt litet rum. Vi hade just fått ordning på resten av lägenheten, faktiskt riktigt städat och snyggt, när vi började tömma det. Vi har skjutit på det sen innan hon kom, så nu är det liksom dags. Välkommen tillbaks, fru Röra och herr Stök.

Vi bar ut och bar ut och bar ut! Högar, kassar och lådor…

HUR har allt detta fått plats i det lilla rummet?
Och nånting slog mig verkligen hårt: jag är en jäkla samlare! (Eller som tur är, har varit, läget är mkt bättre nu.)

Hur många accessoarer har jag samlat på mig under åren? Åttiotalsarmband, örhängen och tusen jäkla rosetter! Hur många Hello Kitty- och andra Sanrio-prylar? Hur många par skor? Hur mycket annat jäkla pill? Vad ska jag göra av allt? Sälja, sortera, skänka och slänga…vilket jobb!
Det kommer nog ta några dagar det här projektet.

Vi skulle till bäbisgrupp på BVC i förmiddags och då bjöd vi in Selina, Caspar och lille Otis som vi lärt känna just där, på uppvärmningsfrulle först. In i röran.
Och som sagt, en massa gamla skor låg framme. Det visade sig att vi alla vuxna, med undantag för Selina, har ca stl 42 i skor. Så så här avslutades frullen:

Den började iochförsig rätt bra med. Vi står i köket och pillar och fixar med frukosten när vi hör Selina ropa från balkongen: VILKEN GIGANTISK BALLE!
Nu vet ni det, grannar…