Presenterna.

18 februari 2017 Skriv en kommentar
familj/släkt / kläder / leksaker / mat/vegan / prylar / vardag/hem

Att inte ge många presenter är svårt. Särskilt när det kommer släkt på besök, barnen ärver My Little Ponys och Nikki-Lo shoppar loss på Myrorna på Götgatan. Frukost of Kimpans dreams: soyghurt, juice och sen lite ostmacka. Kolla in egna smöret. Födelsedagståget framme. Andra gången vi använder tvåan. Vingar och spö till båda kidsen från TGR. Vi fick en hel fin MLP-ryggsäck full av hästar från Sandra Alverstrand i Gbg med familj. Men det var så mycket att det hade blivit cuteoverload, så dom fick varsin ponny och Kimpan ryggsäcken. Tack Sandra!Naturligtvis blev det duplo från både oss och kusin Alice. Rori Räserbil från Myrornas, väldigt tufft för Nikki-Lo att ge bort just det fyndet. Käpphäst från TGR, varsin ljusrosa collegetröja med röda glassar mm från PoP och faster Pia. Skitfint pussel med ”luckor” och bambispeldosa från Djeco. Kimpans djur är ju rådjur, så är det bara. Nattlampa-päron från Modernamuseets butik. Brokiga docksängkläder i ekotyg, från Pellianni/Brigbys. Benet är troligtvis Nikki-Los.Tack för alla fina presenter, trots att vi sa att ni skulle vänta tills i sommar när vi släkt-firar bådas födelsedagar på västkusten, hehe. Mest min familj som fattat.Massa kramar!

Kimmi-Kid fyllde två igår.

18 februari 2017 1 kommentar
förlossning / leksaker / vardag/hem

Den här skärmdumpen påminde FB mig om. Jag skulle föda Kimmi-Kid och hade just fått emidural. Dom bisarrt smärtsamma värkarna var tillfälligt uthärdliga och jag tog det här fotot för att svara en nyfiken vän. 

Två år sen! Det känns både som igår och tusen år sen. Tid är skumt.
Grattis, Kimmi-Kid nu är du två. Först var det grinigt och svårt att vakna.Men med lite paket gick det bättre, både nya och secondhand.God morgon! Jag är på ett tåg på väg till Växjö för ett nytt labyrint/SVT-event, sesvi där? Återkommer strax med presenter och tårta mm.

Test: hur djupt ner är du i småbarnsträsket?

16 februari 2017 12 kommentarer
Nöje / trams / vardag/hem

(OBS! Generaliseringar, ironi och sånt förekommer nedan. Det är inte på riktigt och jag tramsar och vi alla älskar våra kids och är tacksamma för varje minut med dom, ok?) 

Här är ett helt ovetenskapligt test i vilket du kan avgöra om du är nere i småbarnsträsket eller inte. Och dessutom hur djupt. Hur många påståenden stämmer in på dig?

  1. Du tycker att introlåten till Rori Räserbil är ganska rockig och cool ändå. (Tommy Nilsson.)
  2. Du har för vana att ta barnens mjölkslattar från skålar och frukostmuggar i kaffet eller tet.
  3. Du har nån gång råkat sno ett blöjpaket i mataffären. ”Jag var så stressad och hängde den på barnvagnen och plötsligt så var vi bara hemma med paketet, liksom.”
  4. Du sätter på tv:n efter läggning och det är inte förrän halvvägs in i M.I. High du inser att det faktiskt går att byta kanal.
  5. Du har bildgooglat svinkoppor, moulusker, höstblåsor, springmask och huvudlöss.
  6. I din vanliga egna privata väska (inte  den eventuella skötväskan) finns ofta våtservetter, små leksaker, en banan, ett par små smutsiga strumpor, nåt söndersmulat kex etc.
  7. Samtliga försök till shopping slutar på barnavdelningen. 
  8. Du kallar din eventuella partner lite väl ofta för ”mamma” eller ”pappa”.
  9. Du följer barnprogrammens handling med inlevelse, du blir besviken när det är repriser och konstaterar upphetsat att det ju är Bings ”pappas” röst du hör från en helt annan karaktär i programmet du just tittar på. 
  10. Du tilltalar gosedjur och dockor vid namn.
  11. Du kan inte namnge en enda vuxenfilm som går på bio just nu.
  12. Du har haft minst en crush på någon av programledarna i Bolibompa.
  13. Du tar mindre mat för du vet att du ju kan äta klart ifrån barnens tallrikar sen. Så ni slipper slänga i onödan. Dessutom är mat från golvet också mat, lite skit rensar magen. 
  14. Du önskar att vissa barnkläder fanns i vuxenstorlek.
  15. Du sitter kvar sist vid både tågbane- dockskåps- och legolekandet.
  16. Du har löjligt bra koll på var barnets/barnens favorit-grötar/vällingar/klämmisar säljs.
  17. Du svarar alltid (oftast käckt) på förskolans veckobrev.
  18. Du minns inte när du senast var på restaurang. (Lunch räknas inte.)
  19. Du kan minst en barnbok nästan utantill.
  20. Du hatar avsnittet ”Pippi går i affärer” och tycker inte om hur Emils pappa beter sig.

Räkna nu ihop alla påståenden du svarat ”ja” på och kolla nedan hur det är ställt.

    0-5 påståenden stämmer in: 

    Du är inte i träsket överhuvudtaget. Har du ens bytt en blöja? Eventuellt kan det vara så att du har du en sk sund balans, ingen tv, är varannanveckasförälder eller  en helt vanlig pappa. Hehe.

    5-10 påståenden stämmer in: 

    Du är i träsket men du har fortfarande näsan över ytan. Folk längtar ofta till helgen, men hatar måndagar, för dig är det tvärt om. Jobbveckan är din chans att få återhämta dig efter helgen. 

    10-15 påståenden stämmer in: 

    Du älskar att vara bajsnödig. Då vet du nämligen att du får några minuter ensam inne på toan snart. I bästa fall.

    15-20 påståenden stämmer in: 

    Du glömmer väl inte bort att du faktiskt har andra funktioner i livet än att vara förälder?  Jo, det är sant. Tror jag. Fast varken du eller jag minns riktigt vad. Vår ständigt höga stressnivå har nämligen gått hårt åt både närminnet och … eller vad var frågan?

    PMS!

    13 februari 2017 8 kommentarer
    genus / Jämställdhet / kropp / Media / podcasten / politik / psyk-snack / sex

    Hej! Jag har ju fått så mkt värre pms efter Kimpan. Jag kan skylla på hormoner och ålder och allt möjligt, men så kom jag på en grej: kan det vara så att jag alltid haft det så här men att jag mår bättre nu? Att jag är i mycket bättre balans, inte alltid har ”låg” som utgångsläge och faktiskt känner livslust större delen av tiden, hehe. Visst är det en svindlande tanke? Att jag liksom äntligen kan börja fatta var som verkligen är pms. Det är fasen på tiden isf! Men samtidigt går det ju nu, sent om sider, uppför mig hur förjäkligt pms verkligen är. Jag kan på riktigt vakna och känna mig totalt osugen på att ens leva. Men samtidigt är det en himla bra grej att jag kan kolla appen: Sen kan jag lugnt konstatera att det fackiskt är skit-pms och börja jobba utifrån den vetskapen. Efter massa övning märker jag att jag med förnuftet faktiskt kan tvinga tankarna att åtminstone hålla sig i schack. Det funkar. Det, och alla plikter som gör att jag ju måste prestera, fungera och vara en vänlig och ”normal” person på dagarna. Även veckan före mens. Men det krävs ju lite energi. Varför är det alltid så att det krävs mest när du egentligen har minst? 

    När jag skrev om pms senast fick jag ett mail med ett tips som jag tänkte att jag ju kan vara lite trevlig och föra vidare:

    ”Hej fina du! Blä att du har pms. Hoppas att du får en ok dag ändå. Tänk på att du inte är ensam. På riktigt! Även om tankarna snurrar och man känner sig galen. Kanske kan du lyssna på pmspodden och känna lite pmsgemenskap? 

    (Om podden: Charlie Michaelsen och Jenny Öhrn Segolsson snackar ärligt och roligt om PMS, forskning, relationer , föräldraskap och botemedel. Vi wallraffar och testar allt som kan tänkas hjälpa! Några exempel: ssri, hormonspiral, kosttillskott, alger, zonterapi, healing, akupunktur, homeopati och primalskrik, och listan fortsätter i varje podd. Vi intervjuar bla ledande gynekologer, dietister och läkare. Vi redogör för senaste forskningen och intervjuar pms-systrar med samma problem som vi har: Att inte känna igen sig själv från ägglossning fram till mens.)

    Tillsammans är vi mindre ensamma!

    Stor kram från Jenny & Charlie på Pms-podden.”

    Det är så himla peppigt med kvinnor som lyfter ämnen som länge varit tabu men som påverkat kvinnor så länge vi funnits. Eller hur! Så nu ska jag kolla upp pmspodden och vill du också det, så kan du:

    Podden hittar du HÄR! och vill du se poddarna prata podd gör du det HÄR! Det finns även mysigt häng med andra pms-systrar HÄR! 

    Over and out!