kitty-jutbring-head

Loppis hos oss och Kimmi-Kid goes punk

Kitty Jutbring
Nu är det fasen höst! Det har regnat hela dagen. Jag tycker det är lite mysigt på nåt sätt ändå. Jag kan längta efter koftor, halsdukar, stora mysiga jackor, halloween, jul och pyssel! Jag ska fasen bli bättre på att göra allt sånt där jag längtar efter. Måla, teckna, pyssla, pynta, baka och fixa. Jag mår alltid så bra när jag gör sånt där. Jag tänker ofta på när kidsen blir lite äldre och vi kan göra allt sånt där ihop utan att a: intresset tappas efter 2,5 minuter och b: allt plötsligt hamnar på golvet.

Påskpyssel, julpyssel, paketinslagning, bakning…allt sånt där kommer bli så kul. Om jag har nån energi och tid. Idag har jag iaf hunnit med lite pyssel mellan amningarna. Kimmi-Kid har en baseball-jacka köpt på Åhléns, som jag gillar. Men trycket på ryggen gillar jag inte. Så jag köpte en Lindex-body i stl 68 med ett fint Littlephanttryck på magen på secondhandbutiken Emmaus (den stora nära Slussen i Sthlm) för 40 kronor.
 kimmi-kid-jacka
kimmi-kid-body

Jag mätte, klippte och sydde lite sådär skevt och sunkigt med ljusgrå tråd, tänker på sånna där snygga backpatch:ar som punkare hade på 80-talet.

kimmi-kid-nybody

kimmi-kid-kitty-syr
Tycker det blev ganska fint. Ser faktiskt bättre ut i verkligheten än på den här bilden. Har lite gamla jeansjackor med backpatches på med, dom ligger på vinden tror jag. Det är rätt snyggt egentligen.

På söndag har vi loppis igen här på gården. Vill nån komma och köpa nåt så har vi 15 lådor med saker vi ska sälja billigt! Mer info om det i morgon! Puss!

Så stressad och splittrad

Kitty Jutbring
Jag skulle ju fixat bloggen idag, men hade tackat ja till möte i stan kl 14 när jag ska hämta på förskolan strax före 15. Inte så smart tänkt, blir nytt möte kl 13 i morgon i stället.

Har varit så stressig dag. Känner riktigt hur kortisolet pumpar runt i kroppen som en liten snabb räv i ådrorna. Kimmi-Kids astma vill inte riktigt ge sig trots kortisonkur. Nikki-Lo mår bra och är tillbaks på förskolan. Ibland känns allt så överväldigande med två barn. Tiden räcker inte, jag blir så himla stressad och splittrad och vill bara fly in i tvn eller in i sängen under ett täcke eller äta 20 mackor mot ångesten. Lite så känns det. Då brukar jag tänka på folk som har tre barn. Och fem och åtta och 13. Och jag som redan nu känner mig otillräcklig och kass.

Då kan det vara skönt att stoppa bäbis i vagnen och dra till stan. Vi hängde med Tekla och bäbis Inez och såg bla dom här på Monki. Vilket kärt återseende.
kitty1 kitty2
Snipporna är överallt!
Puss godnatt!

Event och Kreativa Karin!

Kitty Jutbring

Hallå!

Förhoppningsvis så löser jag och webb-Anne alla bloggtrubbel i morgon, så allt blir som vanligt igen.
Idag var jag på ett sk bloggevent. Det är så dubbelt för mig det där, det är kul att träffa folk men det är också så svårt, för jag känner mig så lätt fel och lite utanför och kan sitta och tänka på världens orättvisor samtidigt som det peppas om olika hashtagar. Vet liksom inte om jag är en riktigt bloggare. Låter skumt, men vet inte om jag passar i den världen. Kanske handlar om fördomar och missuppfattningar men dagar som denna så känns det så. Hur som helst var det himla trevligt också. Tex träffade jag äntligen pysselkungen ”Kreativa Karin” som jag ”lärt känna” via instagram.

Här är lite av hennes pyssel från Panduros monter på eventet.

event4 event3 event2 event1

Löser sig allt med bloggen i morgon så blir det maaaaaassa inlägg. Har så mkt som väntar.

Kram och godnatt!

Alla barn är olika!

Kitty Jutbring

kitty

Hej! På måndag får jag som sagt troligtvis igång bloggen som vanligt igen och kan börja kolla kommentarer igen med. Jag har ju varit rätt kass på det. För att jag så lätt blir ledsen och tar allt lite för personligt. Ska jobba på det. Har massa inlägg uppbunkrade, ska ta igen allt i veckan.

Nån annan som såg snacket på TV4 om barn för några dagar sen?
Jag slog på tvn och det var typ prat om barn och sömn på nyhetsmorgon med nån bvcperson som drog dom här klassikerna: DU GÖR DIG SJÄLV EN OTJÄNST OM DU AMMAR ELLER VAGGAR DITT BARN TILL SÖMNS. Och EFTER SEX MÅNADER BEHÖVER DE INTE ÄTA PÅ NATTEN.

Varför kan dom aldrig säga: alla barn är olika. Allt går i faser. Inget varar för evigt. Kör på det som funkar.

Orka!!!

Och så allt det där med att ungen ska ligga för sig, jag fattar ju anledningen till rekommendationen, men det finns ju medelvägar. Måste ju inte vara antingen i egen säng i eget rum eller under en vuxen och tre täcken, eller hur? Jag såg bara en liten skvätt så jag kan ju ha missat hela sammanhanget, men jag tror inte det. Jag tror att barn blir trygga av att ligga nära hela natten. Kanske inte ”i armhålan”, (mina hängisar hade kvävt om jag somnat) men iaf så du kan hålla handen, hålla om, klappa, säga ”shhhhhhh” när dom vaknar till och sånt. Det där med eget rum ger jag inte mkt för. Det ska du ju ändå ha hela livet. Nikki-Lo sover ju själv nu i sitt rum och vi saknar henne ju!! Varför ska vi tre ligga här inne och mysa utan henne liksom? Det är ju bara att gå till oss vuxna, vi som har partner vill ju sova ihop för att det är mysigare, och barn har ju oftast ännu större trygghetsbehov. Vi i Sverige är besatta av ”självständighet” tycker jag. Och det kan inte forceras fram. Jag tror att självständighet och självkänsla föds ur trygghet. Det går ju ändå alldeles för fort, snart vill inte kidsen kramas och pussas och ligga nära längre. Jag kommer sakna det så!