Kitty Jutbring

Kan det vara krupp nu med?

Går inte så bra detta. Han vaknade nyss med skitjobbig, skällande hosta och andningssvårigheter. Så nu har vi inhalerat   igen men det låter inte bra. Kan kanske vara krupp, hostan var som sagt liksom lite ”skällande”, och då kan kortison behövas. Vi får ringa sjukhuset i morgon. Orkar fasen inte detta. Vill han ska må bra. Nu! Han är ju så liten och pyttig. Sitter och ammar nu. Vi har glömt den jäkla snorsugen i huset vi lånade, vi sover i stugan i natt. Vi ska vara här i två veckor och den 12:e har vi faktiskt bjudit in till ”releaseparty” för Kimpan. Så nu måste vi bli friska snart!

Vill sova! God natt.  

Kringlan sov (bredvid mig)  i trädgården i skuggan, Nikki-Lo i sin solskydds-skjorta kom och väckte och ochmös  till.
    
   

Kommentera
Föregående artikel Adrenalin? Visst…

Adrenalin? Visst! Varsågoda!

Hej! Just nu är vi lättade men förvirrade. Det som Östra Sjukhuset, Drottning Silvias Barnsjukhus uttryckligen sa var absolut omöjligt, var plötsligt en liten petitess, en liten enkel självklarhet på Halmstads barnakut. Vi hann knappt komma in förrän dom erbjudit sig att låna ut en sån där bullrig liten inhalator-maskin och gett oss ett recept på adrenalin. Dom skickade även med oss två ampuller adrenalin hem för användning i natt. Flera läkare i Gbg sa ju klart och tydligt till mig upprepade gånger att det inte ens existerar adrenalin för hemmabruk. Det var ju liksom det som var hela vårt problem och dom vi nästan blev hem skickade till Stockholm för. Så jäkla konstigt!

Vi frågade i natt om vi kan hämta ut adrenalinet på ett apotek här i Falkenberg eller om vi måste till nåt större ställe, då svarade läkaren att, ”nej, det kan ni hämta var som helst, det är ett så vanligt läkemedel…” Arrrrgh!

Känner mig nästan lurad nu, vi hade ju kunnat vara hemma och medicinera istället för att ligga inne, iaf någon av dom fyra nätterna på östra. Det är superenkelt med. 3 ml koksalt och 1 ml adrenalin ner i apparaten, inhalera i 30 sekunder och sen upprepa vid behov. Känns lite störigt hela grejen nu. 

Kimmi-Kid hostar fortfarande men andas bättre. Vi kämpar på. NÅN gång måste ju skiten ge med sig. 

Håller tummarna för att i natt kan få bli en natt med mer sömn och mindre hosta och oro. 

Just nu köper farmor och Per en trehjuling till Nikki-Lo. Jag sitter i bilen på Coop-parkeringen med två kids som sover skönt efter nattens äventyr.

  Nikki-Lo sov sig igenom alltihop. Vi bar runt henne, satte henne i bilen, ner i kärra, allt möjligt och hon bara snarkade vidare.  
 Kan inte vår lilla tussboll bli frisk nu snart nån jäkla gång?! Tycker så synd om honom samtidigt som våra tankar ständigt går till dom barn och föräldrar med värre krångel.

Kram! Ha det fint i sommarvädret!

Kommentera - 6 kommentarer
Nästa artikeln Kan det vara kru…
Föregående artikel Halmstad, sjukhus.

Halmstad, sjukhus.

Jag somnade aldrig. Jag ammade och sen började Kimmi-Kid rossla och hosta och slutade aldrig, så nu känner vi att vi inte orkar detta längre. Han blir ju inte bättre. Vi behöver mer hjälp. Så vi har packat in oss alla och åker till Halmstad sjukhus. Akuten. Kan det vara så att viruset övergått i nånting bakteriellt (en bihåleinflammation i höstas gjorde det på mig) och att han trots allt kan behöva antibiotika? Återkommer. 

Kommentera - 5 kommentarer
Nästa artikeln Adrenalin? Visst…
Föregående artikel Nej! JAG är tröt…

Nej! JAG är tröttast!

kittyjutbring

I stället för att sova har vi just tjafsat om vem som är tröttast. Det är helt hemskt. Jag tycker att jag är tröttast pga helamning, (som just nu är i nån slags maratonfas) att jag var den som sov alla nätterna på sjukhus plus att det tar så jäkla mycket energi att vara så konstant orolig som jag är just nu. När Kimmi-Kid vaknar runt 05 och skriker och hostar och rosslar så är väl själva proceduren att bära, vagga, suga snor etc ingenting mot oron. Jag känner nästan att jag tror han kommer försvinna från oss. Kanske bearbetar jag känslorna från sjukhuset med? Jag skulle så gärna vilja ha stöd då på natten när jag blir så rädd. Men samtidigt fattar jag ju argumentet att när vi redan lever på ”reserverna” så känns det jäkligt odödlig att vi båda är vakna samtidigt på natten. Och eftersom att jag ammar och ändå måste vakna, så blirdet ju naturligt så att jag tar natten. Per å sin sida är den som har mer hand om Nikki-Lo. Han springer efter henne oftare än jag, han går upp tidigare med henne (då ammar jag) fixar nästan jämt frukost och mat samt är den som fixar mer praktiskt just nu. Summan av hela kalaset blir hur som helst att vi tjafsar istället för att stötta varann. I allafall ibland, och i kväll blev det så. Som att vi hellre vill ha millimeterrättvisa än omtänksamhet. Det är svårt när många av ens behov helt enkelt inte kan tillgodoses. Natten har liksom bara x antal timmar och energin är inte heller outtömlig. Vi är rätt slut, kort sagt. Vi skulle verkligen behöva tid ihop, egentid och en jäkla massa sömn. Helst av allt skulle jag bara vilja resa bort i en vecka med en kompis. 

Vet inte vart jag vill komma. Vill nog mest skriva av mig.

Så har vi det. Hoppas nån känner igen, annars känns det lite fånigt. Godnatt! 

Idag var det så galet varmt. Underbart men samtidigt, vad fasen tar vi på oss och vad tar vi på våra kids? Vi grävde fram det luftigaste och minst åtsittande vi kunde hitta. 

I Falkenberg vid ett torg mitt inne i centrum finns en liten plätt där dom bygger upp små installationer. Är det vinter kan det vara snögubbar, ja, du fattar. I år är det som en fantastisk trädgård fast i miniatyr. Växthus och staket är kanske hälften så stort som fullskaliga diton. 

    
 Nikki-Lo hittade en leksakstrumpet här hos dom vi bor hos. (Pers jämngamla kusin med familj är bortresta så vi bor i deras hus.) hon älskar ju fortfarande Pippi och hon får ju en trumpet i julklapp. Hon ville inte släppa den. Det var så fint när hon sjöng/spelade på den.

Vi åkte och handlade men typiskt oss så hade vi glömt adaptrarna till chassit. Fast vi löste det rätt bra ändå.  Blöjan är av, luftiga, stora nattlinnet är på och glassgrejen (addbaby) testas. Visade sig vara riktigt smart. Här hade vi varit på stranden så håret var salt och tårna sandiga.
BTillbaks i huset hade vi lite fredagsmys. Jag gjorde kokosbollar på fiberhavregryn, lite kaffe, några dadlar, kokosolja och kakao. Med kokosflingor på. 

Sen hängde vi i soffan och kollade på Höjdarna på iPaden. Konstigt perspektiv, kringlan har minihuvud och jättefötter.

 
  
    
  Nu ska jag försöka sova. Godnatt!

 

Kommentera - 17 kommentarer
Nästa artikeln Halmstad, sjukhus.
Föregående artikel Per somnar ifrån…