Kitty Jutbring

Svart, död brud in the making.

kittyjutbring

Idag har jag inte varit utanför dörren. Jo, i tvättstugan och soprummet. Fancy liv, va? Jag har varit hemma och försökt sy ihop en outfit till halloween-bröllops-festen på lördag. En till mig själv, alltså, av gamla kläder från en låda på vinden som jag inte fick såldt på loppisen. Jag tänker mig att jag ska varar en svart, lite gammaldags brud med lång slöja och lite spökig och död framtoning. Men att få till det med en svällande kropp är inte lätt. Att gå ut i butiker, (oavsett andra- eller förstahand) lockar verkligen inte nu alls, inte ens utklädningsbutiker känns aktuellt. Men, som sagt, jag ger inte upp utan rotar bland en massa tyll, svarta kjolar, gamla blusar och toppar och testar mig helt enkelt fram. Men jag har blivit så himla bekväm märker jag. Vill inte att nåt ska sitta åt. Och det är inte så lätt nu, vissa saker går inte ens att stänga. Tänk förr, då hade jag jämt tighta små jackor, midjeskärp, tjockt med smink och accessoarer, obekväma klackar och ibland lösnaglar och löshår. Usch! Får lite panik nästan. Hur orkade jag? Men på lördag blir det till att bjuda till, halloweenfest är ändå halloweenfest, och ska det bli en bra outfit så är det fasen inte bara bekvämlighet som gäller!
Får se hur det går. Lycka till till mig själv.

Då:

IMG_5669.JPG
Nu:

IMG_5548.JPG

Kommentera - 1 kommentar
Föregående artikel Hej, du läsare u…
Kommentera - 1 kommentar
Nästa artikeln Svart, död brud…
Föregående artikel Ni som har undra…
Kommentera - 4 kommentarer
Nästa artikeln Hej, du läsare u…
Föregående artikel Familjen Pumpa.

Familjen Pumpa.

kittyjutbring

Per är lite krasslig och har dessutom tappat rösten. Det är liksom nästan helt tyst hemma. Han visslar och klappar i händerna när jan vill ha uppmärksamhet, stackaren.
Så jag har liksom känt mig tvungen att kliva fram lite här hemma trots tröttheten. Alltså, jäklar, vad jag grejat idag: (för att vara mig)
Jag bakade scones till frukost.
Gjorde pumpalyktor.
Tog med Jonas och Nikki-Lo på promenad.
Hittade mössan vi tappade igår.
Plockade fina höstlöv till dukningen till vår stora fest på lördag.
Mötte upp Sara och fick två kassar med kakor till festen.
Handlade.
Frostade av frysen. (Puh, vilket jobb!)
Nätshoppade mer halloweenprylar. (Festen igen.)
Försökte lägga mig och vila men gjorde istället alla frågor till poängpromenaden vi ska ha. (På festen, ja…)
Lagade stor potatisgratäng och lite annat till middag.
Röjde i köket.
Nattade Nikki-Lo med bok och sång om troll och en om en ökenräv.
Så nu är jag så himla trött att jag lägger mig själv med. På balkongen till höger om mig står lyktorna kallt och alla löv ligger utspridda ett och ett på tork. Tror det kan bli bra. Skrev jag förresten att vi plockade dom på Sandsborgskyrkogården? Kan det bli mer perfekt? Löv rakt från gravarna upp på halloween-borden. Blir det mer äkta in i detaljerna? Impad av mig själv.
Nu några bilder innan jag skriver godnatt.
Min lykta. Det första jag gjort nånsin, och jag blev riktigt nöjd faktiskt:

IMG_5725.JPG
Det var väldigt roligt, jag gillar ju pyssel och pill. Lättare än vad jag trott. Särskilt när jag insåg att melonskopan som legat och dammat i en låda gjorde urgröpningen så himla mycket lättare. Pers lykta: (Klart han ska glänsa med ”vita” detaljer och få mig att tappa min nöjda känsla. Typiskt!)

IMG_5727.JPG
Sen kom jag på att Nikki-Lo ju med måste få göra en. Hon stod och var med hela tiden vid diskbänken, fast grejade mest med vattenkranen. Så jag gav henne en märkpenna och en lite mindre pumpa, sen skar jag (nästan exakt) efter hennes linjer. Känns som det måste bli en tradition. (Bara att sno för den som vill, hehe.) Så här blev den:

IMG_5728.JPG
Här har vi hela familjen:

IMG_5729.JPG
Här hittar vi mössan:

IMG_5733.JPG

IMG_5734.JPG
Jag hatar verkligen att tappa bort grejer men ofta (får jag för mig) att jag liksom känner på mig när det liksom inte är kört. Som idag ”visste” jag att vi skulle hitta mössan. Jonas och Nikki-Lo gick i förväg och letade när jag var på Ica, dom passerade den två gånger, den hade blivit så våt, mörk, platt och genomblöt att den nästan var helt kamouflerad bland gatplattorna. Så kom jag där med min föräldra-hök-blick…scannade…och ja, där bara låg den. Blev himla nöjd, känns så onödigt att tappa grejer.
God natt igen!

Kommentera - 3 kommentarer
Nästa artikeln Ni som har undra…
Föregående artikel En mördare med d…