kitty-jutbring-head

Tack!

Kitty Jutbring

Tack så väldigt mycket för all pepp jag fått idag. Jag har verkligen behövt den! Ni som gett den är bäst! 

 
Trött som fasen nu! Trevligt nytt inlägg kommer i morgon. 

Kram!

Detta blev ju helt fel.

Kitty Jutbring

 Jaha, tydligen har instagramkontot ”vardagsrasismen” uttryckt grejer om mig nu med. Jag som verkligen tog mod till mig, skrev om nåt jag hållit inom mig så länge, hur kan det bli helt tvärt om? Superförvirrad och förvånad och lite arg för att jag känner mig liksom trippelmisstolkad. Måste jag hålla det för mig själv då i framtiden? Kände mig ju först så himla lättad att få berätta. 

  
  En konversation med kompis Ida tidigare idag⬆️

Och så nu ikväll: 

  Ett i raden av inlägg i debatten från en ”storbloggare” som jag trodde jag var liksom på samma sida som. (Vet inte om detta här ovanför handlar om just mig, men flera andra grejer från hen har gjort det det senaste.) Jag håller liksom på att bli så här arg jag med, och det vill jag inte. Vill aldrig kalla andra ”as” etc. Särskilt inte baserat på nån utseendegrej, hur priviligierade jag än tycker dom verkar. Jag har alltid trott att jag är på dom ”tjockas” sida. Att jag är feminist, har minst HSP, är vegan och typ tjock har påverkat och definierat mig så mkt i livet, att jag jämt känt mig konstig, utanför och fel. Jag blev ”mullig modell” -99, har fått höra flera ggr att jag är fet, stor, tjock och har ”stor röv”, är ”köttig” och allt möjligt sånt. Jag gick ner 15 kg en gång med Viktväktarnas brevkurs eller vad det hette, och plötsligt fick jag höra hur snygg jag var, sånt gör ont. Allt sånt där har hänt för att jag är tjock, eller iallafall väldigt o-smal. (Särskilt i branschen jag försökt mig på.) Men nu får jag inte vara det. Jag vill inte hata nån, vill inte vara arg på nån. Har inte energin att förakta fler än nödvändigt. Tre tidningar har hört av sig om detta nu. Men jag känner mig inte ens rustad att stå upp för mig själv nästan för jag kan inte ta när folk blir arga på mig. Sån är jag. Jag antar att jag får ännu mer mothugg nu när jag framstår som ett ledset offer med. Men som vanligt skriver jag bara som jag verkligen känner. Rakt upp och ner. Och ja, jag ska avfölja!

Förresten vet Per ingenting om hela den här grejen. Han har bara tyckt att jag verkat stressig och konstig idag och nu kan jag fasen inte sova. Han läser inte min blogg alls tydligen och ju längre tiden går, desto svårare blir det att börja berätta. Lite knäppt.

Kram!

Puss godnatt!

Känner mig ändå tjock. Sista inlägget på ämnet för nu.

Kitty Jutbring

Jag tycker det skulle kännas jättekonstigt, ang kommentarer jag fått efter förra inlägget, att ställa någon person, tex jag, mot någon annan. Det jag vill lyfta är ju hur dom sjuka rådande idealen bidrar till att jag känner och tänker på dig själv som jag gör. Jag är naturligtvis medveten om att ”tjocka” diskrimineras pga sin övervikt osv. Men det är ändå inget skäl att ifrågasätta mina känslor. Jag bestämmer att jag är tillräckligt tjock för att beklaga mig. Ingen mer än jag själv och mina närmsta vet vad jag varit med om, ev diskriminering, situationer etc pga att jag nu väger mer än nånsin. Ok.

Såklart är det ett samhällsproblem att tjocka diskrimineras (typ flyg, jobb, klädaffärer, läkarbesök etc) men samtidigt bidrar smalhetsen till att det som faller utanför ramarna dvs den som inte är smal å vältränad känner sig tjock. Visst finns det folk som är tjocka ”på ett annat sätt” än jag, men hur kan nån ens ha koll på hur tjock jag är? Jag visar det inte nånstans, klär mig superstort etc. Ingen kan sätta upp regler för vem som har rätt att känna sig som den gör. Eller? Så tänker jag.

Nu släpper jag detta för nu. Jag tycker som jag gör och för mig är det stort att våga berätta om det. Känns hemskt att det skulle förminskas.

Kan tillägga att jag förstår att ordet ”tjock” kan väcker starka reaktioner, det beror på vad en lägger i det, men i min värld sammanfattar det det jag känt inför mig själv. Alltid! TJOCK, FET, FUL OCH ÄCKLIG! Sån har jag känt mig sen jag var kanske tio. Det kan aldrig tas ifrån mig. Fast jag önskar det. 

Kram!

Vad är tjockt?

Kitty Jutbring

Min kompis sa att jag borde bemöta kritiken jag fått om att jag inte är ”tillräckligt tjock” för att få kalla mig ”tjock”. Jag tänker att det måste ju var och en kunna definiera själv. Enligt BMI (som är ett jäkla skit, jag vet, men som ändå borde visa på nånting nu när jag plötsligt känner mig tvungen att ”bevisa” nåt) är jag iaf ”överviktig”. Tycker inte jag ska behöva gå in på siffror, men jag väger iaf 10-15 kg mer nu än efter Nikki-Lo och jag har aldrig varit en tunn person. Sen om bilder på mig är missvisande för att bara huvudet syns eller för att jag inte är så rund i ansiktet så må så vara. (Troligtvis är det antagligen det som är meningen.) Det är som att någon inte skulle vara tillräckligt mycket kvinna för att känna kvinnoförtryck och så kan vi ju inte ha det. Det verkar konstigt. Särskilt som jag noga poängterat att det är ett skevt strukturellt problem som absolut inte handlar om verkligheten oftast. Men bara för att jag oftast fortfarande kan shoppa på ”vanliga avdelningen” så betyder inte det att jag inte känner av samhällets press på mitt utseende. Att kvinnokroppen ständigt analyseras, granskas och bedöms mot ett närmast ouppnåeligt ideal, där i ligger problemet. Jag har känt av det i så himla många år och jag har verkligen inte alltid känt av det minst när jag varit som lättast. Det funkar inte så, tyvärr. För det sitter i huvudet inte i kroppen. I vissa branscher räcker det kanske att väga ”normalt” eller ha ett par ynka kilos övervikt för att problemet ska bli högst verkligt. Modeller med BMIn på 18 (i bästa fall), blir dagligen kallade tjocka, ska vi då säga till dom att det inte ”gills” för att vi inte tycker att dom är det? Tjock är relativt och på en glidande skala. 

 Jag tycker och önskar att alla kroppar och storlekar ska få vara ok. Hela skalan ska få finnas och respekteras. Borde vara en självklarhet!

Så är det inte nu och ingen kan förringa min upplevelse. Det finns ju ingen regelbok eller skala för självförakt och samhällspress. Jag hade älskat det om det var så. ”Jaha, du väger under 85, men då är du inte tillräckligt tjock, då är du väldigt nöjd med dig själv och din kropp, sluta klaga, hej då!” ”Åh, tack, vad skönt! Nu mår jag superbra igen nu när jag vet det!”

Det hade ju varit underbart! Hellre nöjd än smal, vilken dag som helst, såklart! Jag tror det finns dom som väger 57 som känner sig betydligt tjockare än nån som väger 97. Så tänker jag. Och känner!

Jag tänker spontant att det ju skapar nya normer kring hur du bör se ut för att va ”överviktig” eller få kalla dig det osv. Vem bestämmer liksom? Bara du och enbart du kan identifiera din upplevelse utifrån dina känslor.

Tack och hej!

  Bildgooglar jag ”tjock” ser vi ju att allt är relativt. Finns inte bara en ”tjockhet”.