kitty-jutbring-head

Peppad men utan förhoppning.

Kitty Jutbring

Hej! Vill säga tack! Jag har fått massa fin pepp efter texten i Aftonbladet från i går. Men det är egentligen tråkigt att det är så himla många som känner som jag. Tex den här : 

”Hej Kitty!
Jag har följt den debatt som blivit efter dina inlägg om din syn på din kropp, vikt och hur rådande normer påverkar framförallt oss kvinnor negativt. Det är som att läsa mina egna ord! Så himla viktigt och modigt att du har skrivit om detta.

Min egen resa har inneburit att jag nästan hela livet tyckt att jag var tjock. Oavsett om jag vägt 60, 70, 80, 90 eller 100 kg. När jag och min sambo började prata om barn, vilket jag gärna ville ha, fick jag helt plötsligt panik och vägrade skaffa barn. Anledningen var den stora skräcken över att bli ännu tjockare! Så ofattbart sorgligt. Det öppnade mina ögon och fick mig att gå i terapi. På terapin fick jag lära mig att ungefär 10 % av de som har ätstörningar har bulimi, 20% har anorexia och resterande 70% har UNS (utan närmre specifikation). I mitt fall var hade jag UNS och det yttrade sig i ett oregelbundet ätande, hetsätning utan kräkning eller lavering. Kort och gott, en helt jävla störd relation till det jag stoppade i munnen. Jag fick rådet att läsa och följa råden i boken Mattillåtet och HERREGUD vad jag våndades. Men jag läste, tog till mig, följde, blev gravid och har nu en tös på 4 månader. Jag skriver inte detta för att på något sätt påstå att din historia är samma som min eller att du är ätstörd. det vore både förmätet och felaktigt av mig, men kanske att min resa och mina tankar, som påminner så om dina, kan få dig att veta att du är inte fel eller ensam. Men ta mitt mail på rätt sätt, jag skriver egentligen bara för att säga tack! 

Nu är min tös som sagt 4 månader och jag bestämde mig att sekunden hon kom ut skulle jag med näbbar och klor KÄMPA för att hon ska växa upp med stark självkänsla och inte ärva mitt sjuka sätt att se på mat, vikt och utseende. I vårt hem äter vi all mat och alla dieter är förbjudna. Vi förknippar mat med energi och fysisk aktivitet med lek. Ibland blir jag ledsen och känner VA FAN NÄR SKA JAG BLI SMAL!? Men så tittar jag på min dotter och bara nej, nu är det stopp. 
Boken Mattillåtet fick mig att omvärdera all mat, det jag innan var rädd för att äta och hur jag ska tänka kring mat, få ett sund förhållningssätt till ätande osv. Du och jag kan ju stoppa detta så att det inte ärvs vidare till våra älskade barn…
Kramar Frida! ❤”

Visst är det lika peppande som sorgligt? Ska kolla upp boken och antar att jag med är en av dom där med UNS. Har aldrig spytt eller så men ätstörd, ja fasen, det har jag varit så länge jag kan minnas.

Samma Frida skrev ett inlägg i sin blogg efter att ha läst min text i Aftonbladet, den kan du läsa HÄR om du vill. 

Men samtidigt är jag så himla medveten om att hur mycket vi föräldrar än gör och försöker rädda och skydda våra barn från kroppspress och idealhets så kan vi inte stänga dom ute från hela samhället. Jag bävar för den dag när Nikki-Lo kommer hem med en sk ”tjejtidning” med tips om platt mage etc. 

Jag kan bara hoppas att klimatet hunnit förändras tills dess, att tollerens och andra egenskaper av vikt värderas högre än sk ”perfekt” utseende och kropp i framtiden. Men, mina förhoppningar är inte direkt överväldigande! Mina farhågor är att vi blir som USA där plastikkirurgi är vardag.

Massa godnatt!

PS. Idag fick Kimmi-Kid vaccin. 2 sprutor, en i varje lår och ett annat i munnen. Sen var han lite ynklig resten av dagen, stackaren. Han har gått upp ett helt kilo sen vi var på sjukhuset, tänkte nästan det, han har ätit helt vilt. 5 månader, 8 kilo och 68 cm lång! Kram!

Happy Pride!

Kitty Jutbring

 Vi hade en skitkul dag i går. Festlig, rolig, mysig och viktig.  Fashion! Hehe.
  Vi ville gå med djurens rätt men hittade dom inte… Vi gick lite med lite olika andra grupper istället.  ”Mitt naturliga leende” har jag döpt den hör bilden till. Men dom andra är fab!
    
    Efter mycket Prideande och viftande sonande båda kidsen.
Det är kul att se vilka som går. Alltsrån partier, företag, föreningar till dom här lite mer udda:    
  Vi sprang in i Babsan!  
  Min Pridefrilla:  
Plötsligt känner jag och Nikki-Lo nånting varmt i knät inne på restaurang Vapiano. Tänker att det är hon som kissar i blöjan. Men jag hade missuppfattat Per som bett mig byta på henne så den var jättekissig. Så allt vått kom utanför blöjan. På min långa kjol, på hennes brallor… Jag hade konstigt nog med mig ett par extra brallor, men inte Nikki-Lo. Fast Kimmi-Kids brallor var extra stora och stretchiga och fick bli piratisar. Sån tur. (Hon kliar sig i ögonen. Gråter inte.) Jag och hon fick vara där inne en stund på toan och sanera. Min lilla stackare. Hon går på potta väldigt ofta nu hemma, men ute är det fortfarande blöja som gäller. Får ta sin tid. Vill inte tjata för mkt. Väntar tills hon är redo. 

   Tack och kram och skön söndag!

Varför går vi i Prideparaden?

Kitty Jutbring

Idag ska vi gå i pridetåget! 

  
Varför?

Vi vill att våra barn aldrig ska behöva undra var vi står i fråga om mångfald och hbtq-frågor.

Dom ska veta att vi aldrig ställer upp på att människor inte behandlas lika.

Det är ganska troligt att ett eller båda av våra barn kommer att fundera över sin sexualitet och dess orientering. Vad dom än kommer fram till vill vi att dom aldrig ska behöva undra över vår acceptans eller inställning. 

I tåget kommer vi att bli del av en kamp som är allas, vi har alla ett ansvar och vi vill ta ställning. Våra barn kommer också befinna sig i ett sammanhang av mångfald, i tåget trängs vi med så många olika organisationer, subkulturer och personer från alla typer av sammanhang och tillhörigheter. Det ska finnas i våra barns liv.

Det är skitkul.

Plus att jag och Per är övertygade om att vi båda lika gärna hade kunnat ha valt en livspartner av samma kön som oss själva, särskilt om samhället varit mer öppet och accepterande för tanken.

Jag har hört röster som säger att endast hbtq-personer bör gå. Men så här skriver Pride själva: 

 Dessutom: ju större tåg desto mer uppmärksamhet och därmed fokus på frågan!

Gå du med!