Vegoinlägget och självhat på det!

Fasen vad jag är jäkla skittrött hela tiden och saker blir inte riktigt gjorda när dom borde. Tex detta inlägg som väntat flera dagar.

Jag tar det därför superkort. Jag äter vegankost för att jag inte tycker det är ok att någon dör eller mår kass för att jag ska äta eller leva. I Sverige har ordet vegan fortfarande dålig klang och står mer för nånting udda, konstigt och radikalt politiskt än att måna om allt levandes bästa vilket det ju egentligen handlar om.

Jag fick frågan om varför jag inte ”bara” är vegetarian. Jag var det i massa år innan jag visste hur hönor och kor har det och att mjölk och ägg också är del av djurindustrin. Jag känner att jag inte vill gå in på detaljer men det handlar om hård avel för att uppnå stora ljuver/så mkt mjölk som möjligt och så stora och många ägg som möjligt, det handlar även om att vi människor och inte kalvarna får just kalvarnas dimjölk, om att när individerna inte producerar tillräckligt mycket längre blir det slakt och om att tuppkycklingar som inte kan ge ägg och tjurkalvar som inte kan ge mjölk inte är önskvärda. Slakt även här. Plus att kossan ju inte ger mjölk om hon inte först fött en kalv. Men kalven får inte vara hos henne. Det finns supermycket mer att skriva och jag hade inte ens gått in på det om jag inte fått frågan flera ggr. Jag vet hur provocerade många blir och jag vill inte döma nån eller säga hur nån ska leva sitt liv. Det handlar ju bara om mig, om mina insikter, vad jag tycker är viktigt och vad jag tycker är ok att städja och göra/inte stödja och inte göra i mitt liv. Det är svårt att gå emot normer, vilka det än är. Vi håller stenhårt i våra normer i samhället. Utan dom är ju ingenting sant längre, det är skitjobbigt att ifrågasätta. Tex får jag aldrig frågan om hur det känns att veta att ingen mått kass över det jag ätit idag, men frågan om det inte är jobbigt eller svårt att vara vego kommer hela tiden. Då säger jag som det där citatet som startade alltihop:

20140816-001636-996850.jpg

Det vill säga att det inte alls känns jobbig, det är lätt, lika lätt som att inte äta upp min grannes katt. Jag hoppas på en bra utveckling på flera områden. Det jag brinner mest för är jämställdhet, miljö, djur och att vi ska få ett allmänt mer tolerant och öppet samhälle där vi liksom vågar tänka mer utanför normer och traditioner. Och liksom vara varmare och mer medmänskliga i allt. Det är så mycket som inte är som vi tror att vi vet!
Tänk för inte så länge sen så var vi helt säkra på att vissa folkslag var mindre värda än andra, vetenskapen sa att vissa gruppers intelligens kunde jämställas med barns, vi trodde att kvinnor inte kunde hantera att ha rösträtt, att det var vårt eget fel om vi var sjuka eller handikappade. Människor ställdes ut på zoo. HBTQ-personer ansågs psyksjuka. Men det händer grejer, ofta mer i andra länder än här. Massor av länder har förbjudit pälsfarmar och djurcirkusar för länge sen. Kvinnor har rösträtt och ingen tycker längre det är nåt skumt, och förhoppningsvis kommer det fortsätta så. Saker vi tog för sanningar byts ut med nya.

Jag är verkligen inte perfekt eller där än. Jag är full av fördomar, tänker i gamla grumliga banor, hatar min kropp ibland, känner mig ofta ful, värdelös och som en dålig morsa. Trots att jag VET att det inte stämmer. Jag räcker ofta inte till, glömmer mina ideal och tröstar mig ibland med tanklös shopping… Det måste få vara ok det med. Jag köper inte alltid ekogrejer trots att jag vet att jag slipper gifter i kroppen. Men så funkar vi ju. Alla har sin process och att gå runt och vara arg eller dömande mot andra vinner ingen på. En av dom farligaste fällorna är när folk i en grupp eller en enskild individ känner sig bättre än nån annan/en annan grupp, det är då det riktigt läskiga kan få fäste. Men det känns oftast bara himla skönt att jag orkar ta ställning, vågar ifrågasätta och vill kämpa vidare mot nåt bättre. Att inte ge upp för att det inland kan kännas enkelt. Jag känner mig till och med lite stolt över att jag vill kämpa vidare lite på mitt eget sätt. Vissa dagar gör jag massor andra ingenting, oftast bara nåt litet. Jag har en plats, ett liv och en röst, jag får använda den hur jag vill, och jag vet att det är få förunnat, i många delar av världen är det förbjudet att tänka eller uttrycka sig självständigt, så jag tycker det är ett jäkla privilegium att få ifrågasätta och hitta andra lösningar på saker helt enkelt.
Alla har sin kamp, jag har min lilla, men vill du nånsin veta mer om djur och djurindustrin så finns det massa böcker att läsa och filmer att se. Många gjorda av oberoende personer. Var tex på en föreläsning av forskare från Chalmers. Önskar alla hade hört den.

Massa pussar och sov gott. I morgon måste jag rycka upp mig, jag ska till Formexmässan. Då ska jag gilla mig igen, för kanske lät det lite dumt och hårt det jag skrev innan. Det går såklart upp och ner, och jag jobbar på det. Samtal och sånt.

Tyvärr är jag så mosad i huvudet och trött att jag bara kan hoppas att det fanns nån tråd att följa och att mitt resonemang gick fram…

  1. Jag tycker att du är så smart och uttrycker dig så enkelt om sånt som annars lätt kan krånglas till. Heja dig! Håller med dig i allt, även om jag själv ”bara” är vegetarian. Tycker att jag får förklara och försvara mina kostval ofta ändå. Speciellt att vi har valt att låta våra barn också äta vego. Skriv gärna ett inlägg om det någon gång, hur ni tänker kring vilken mat man vill att ens barn ska äta. Kram till dig!

  2. Amen på det! Så jädra bra skrivet! Nästan så jag på vippen bestämde mig för att bli vegan jag med. Kram!

  3. Bra Kitty! Alla väljer sina fighter, huvudsaken kan jag tycka att en tar NÅN iaf! Jag har valt att ta andra än djurrättsfighten samt miljöfighten, däremot är jag fylld av respekt och beundran för sånna som er som ”orkar” och som tror på det ni gör och inte håller tyst med det! Keep the good work up (alla som kämpar för ngt ni tror på!).

  4. Du behöver inte be om ursäkt för att du är mänsklig. Eller känna att du måste förklara dig för andra…

    Släpp skulden. Då känns det bättre!

  5. Oj vad du skriver skärpt och på kornet om precis hela härligheten. Jag förstår dig till fullo och var
    vegetarian i många år tills min mage sa ifrån mot för mkt baljväxter och alla fibrer i quorn. Har privilegiet att ha råd med kravmärkt och närproducerat kött men överväger nu ändå på riktigt en återgång till vego lifestyle. Önskar att du kunde förstå på djupet en dag hur mycket du har att ge. Vet att det kan vara en livsuppgift. Kram!

  6. Blir så glad och pepp när jag läser de du skriver. Tack! Jag är dock varken vegan eller vegetarian. Men äter inte kött, mjölk eller ägg från ica, men jobbar på att byta ut köttmåltider till gröna och havreprodukter. Sojan känner jag mig inte bekväm med.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..