”1,5-åringar är för stora för att amma”

4 februari 2016 22 kommentarer
Krönikor

Annonsen laddas.

”Är inte du lite för stor för det där”?

Rösten kommer från en man bredvid mig på parkbänken. Han är typ 62 år och vi kan kalla honom Lars-Stefan. Han pratar med min 1,5-åring som ligger i mitt knä och ammar. Eller ja, det är väl mig han pratar med.

Mina bebisar har aldrig varit typer som gillar att få syrebrist av filtar över ansiktet, men jag har om jag får säga det själv blivit grym på att dölja brösthud när jag ammar. Jag nipslippar liksom inte ens det minsta, så det är inte bröst-showoff som är problemet för Lars-Stefan. Problemet är att han på okända grunder anser att mitt barn är för gammalt för ”det där”.

Ni vet när man alltid först i efterhand kommer på vad man skulle ha svarat.

På instinkt svarar jag ”Är inte du lite för stor för att lägga dig i”. Typiskt töntigt svar (Töntighet är i och för sig avväpnande. Ett exempel är den gången jag cyklade på fel sida av vägen en pytteliten sträcka och någon argt skrek ”Vi har haft högertrafik i 40 år i Sverige” och jag sjukt snabbt räknade och svarade ”Nej i 42 år så håll käften”. Och gick vinnande ur striden. Enligt mig då.)

På senare tid har jag fått många kommentarer om det bisarra i att jag ammar ”så länge”.

Vissa tycker att det är äckligt, några säger: ”För vems skull gör du det egentligen?”. Eh. Som att det skulle vara något DÅLIGT om mamman faktiskt gillar att amma? Det är ju inte som att jag tvingar in bröstet i munnen på barnet som förtvivlat ropar på hjälp, kräks av avsmak och säger ”Fuck you freak, you belong in Outsiders”. Min 1,5-åring älskar att amma. Hans första tvåordsmening var ”Mera patte” (Ingen har sagt att det heter patte, det är hans eget ord för bröst. Geni-barn). Inte typiskt tvingad skulle jag säga.

 

Det är häxjakt på mammor som av någon anledning inte ammar alls eller ”för lite”.

Och det är så klart värre för de mammor som ständigt måste försvara sitt val att inte amma, men HUR KOMISKT att det tydligen både är ett jättestort problem att amma för kort tid OCH amma för lång tid? Finns det någon tid som är den perfekta amningslängden? Det är som med avokados. ”Ät inte, ät inte, ät inte, ÄT NU, sorry nu är det för sent för nu är den övermogen”.

Livet handlar väl till ganska stor del om att försöka göra det bra för sig själv och andra i möjligaste mån. Så SJUKT fascinerande att folk ändå känner att deras främsta livsuppgift är att läxa upp omgivningen för saker som inte alls spelar någon roll för dem.

Jag kan ju trösta mig med att jag har objektivt roligare med bröstmjölk än vad de med jätteviktiga livsuppgifterna har när de går runt och stör sig på folk.

Jag har till exempel blivit grym på att rikta mjölkstrålen och skjuta iväg den med enorm kraft med ena handen. Det har till exempel hänt att jag plötsligt sprutar en mjölkstråle upp i ansiktet på min man när jag ammar och tittar på tv om kvällarna. Som en minihögtryckstvätt rakt upp i nyllet. Ja, det kanske är mest jag som har glädje av det, men även min treåring. Det roligaste han vet är när jag sprutar strålen ett par meter och han försöker fånga den med handen. Ett nöje vi framför allt hade när lillebror föddes och mjölken sprutade randomly åt alla håll av sig själv. I början var han rätt kass men han blev bättre och bättre!

Nu kom jag förresten på vad jag borde ha svarat Lars-Stefan.

”Nej, lustigt att du nämner det, det går faktiskt lättare ju äldre man blir. Du är ju gammal, du kanske är jätteduktig! Här, prova. Du ska fånga en stråle! Du kan tävla mot min treåring.”

DET hade kanske i och för sig kvalificerat oss för Outsiders.

 

Detta är en krönika tidigare publicerad i tidningen MAMA (nästan ett år sedan). Jag skriver fortfarande krönikor där varje månad så köp tidningen om ni vill. (Och ja, jag ammar honom fortfarande)

IMG_5768.width-800

xIMG_4993-594x920

Ojojoj så lyckliga ammare.

22 kommentarer

Älskar inlägget! Min tös är snart två och både hon och jag älskar att amma. Men jag känner så tydligt av att verkligen ALLA runt mig tycker hon är för stor och trots att alla ska ge blanka faan i hur länge vi ammar, så har jag svårt att hålla mig opåverkad. Tänker hela tiden att ”snart, snart ska vi sluta!” Men ställer mig frågan; ”för vem ska jag sluta?”
Sådana här inlägg behövs verkligen ❤️

En av min sambos finaste stunder under vårt förhållande var när han snabbt som blixten halade fram vår då två veckor gamla bebis för att ”fånga strålen i hennes mun”. Ett annat härligt minne jag har är från första festen jag var på efter förlossningen då jag, efter ca 1/2 glas vin, pumpade ur mjölk och erbjöd alla närvarande att smaka ”vegansk mjölk”. Kändes extra festligt att mjölken var neongrön pga åt 1kg broccoli om dagen och tog gula multivitamintabletter.

Så sjukt missunnsamt av gubben att förvägra en mammas möjlighet till nöje på det viset. Och ett barns möjlighet till trygghet osv.

Så bra skrivet!
Jag har 3 barn. 7, 4 och 1,5 år. Jag har ammat alla 3 barn i ca 1,5 år dagtid och sedan 2 år nattetid. PÅ tok för länge enligt många.
Ingen av mina barn tog nappen heller.
Mitt första barn skrek som att vi hade bensin på nappen OCH ja vi kämpade i flera år då alla påstod att det berodde på att vi inte var ihärdiga nog. (folk ger sig inte utan går på personangrepp och förutsätter att man inte gjort korrekt för då skulle det ju funkat, det gjorde det ju för dem)
När vårt andra barn skrek och vägrade gav vi upp efter 2 månader och med den yngste som var för tidigt född och klen så satsade jag på amningen och ville inte sabba det med napp så där sket jag i det.
DÄR kan vi diskutera kommentarer ha ha
Napp måste barn ha!
Ja hur ska de överleva annars?
Men ammar inte barnen typ hela tiden?
Svar nej, de hittar sin rytm. Men visst livet blir lite jobbigare då du inte alltid kan trösta med en napp utan måste ge bröstet vilket inte alltid är så kul. Barnen blir lite mer mammiga oxå såklart när de är små.
Och bilresorna kan bli ett helvete…
När jag har gått till tandläkaren med barnen så har alla tittat förundrat och sagt, vilka fina bett dom har. Ja ingen har använt napp svarar jag. Flera gånger så tittar dom på mig och säger ”måste dom inte det, hur gör man annars?
2016 tror vi att barn inte klarar sig utan napp?
Jag tror de flesta ser framför sig hur ungen hänger i tutten hela tiden ha ha
Men de ammar inte i närheten så mycket som dom vill ha napp om man drar dom liknelserna.
Det har funkat bra att sluta när de börjar förstå vad man säger, även nattetid.
Jag har även fått kommentarer pga av amningen som ni beskriver.
Blir så trött. Det är ju knappast skadligt!
Närheten man får genom att amma är ju underbar, att kunna trösta, jag kan amma med ungen bredvid mig så kan jag fortsätta sova, söva barn genom att amma is da shit
Kan det handla om att folk har så extremt svårt att sätta sig in i andras situation, att man är bombsäker på att man har hela bilden klar för sig?
Samma sak gäller ju de som inte kan amma. Jag skulle aldrig lägga någon skuld på dem, jag kan förstå att det inte funkar ibland. Jag har vänner där bröstvårtorna nästan ramlat av, inte fan ska de fortsätta amma!
Om folk bara frågade istället för att kommentera hela tiden. Det gäller ju allt. Fråga personen om du undrar över något, kör inte över. Folk utgår jämt från sig själva

Ja amningsparadoxen du tar upp är ju helt jäkla sanslös! Jag fick pga inåtvända bröstvårtor kämpa arslet av mig med amningen på BB (ville väldigt gärna amma) tills en snäll barnmorska stack till mig en amningsnapp. Men det var uppenbart att det var lite tabu. BB var för övrigt bara tårar för mig. Sedan när min son inte lade på sig var det någon som berättade om ersättning, först efter mycket tårar där med. Sedan var det ytterligare en vänlig barnmorska som satte sig på min sängkant där jag satt och grät över att amningen inte fungerade och underlivet brann (värktabletter var också något man var tvungen att säga till om) och sa att hon ”egentligen inte borde berättade detta” men att är hon fick sina första barn, tvillingar, ville hon också väldigt gärna amma men att hon helt enkelt inte orkade ”helamma” (fick snart ihop till en hel ordlista nya ord och begrepp!) och därför ”delammade” hon. Och så sa hon att det ENDA som bestämde över min amning var JAG och ingen annan. Hon sa att jag kunde ”helamma”, ”delamma”, ”hobbyamma” osv. Det allra allra viktigaste var att jag och min bäbis och vi tre som familj mådde BRA! Så jag och min man valde att ge ersättning i början innan amningen funkade bra och sedan valde jag att delamma och min man gav ersättning när jag behövde sova etc. Jag gav även min unge ersättning i flaska när vi var ute bland folk, delvis pga att det är svårt att inte boobflasha närman ska sätta dit amningsnappen, men dels också för att han hade svårt att fokusera med intryck runtomkring sig. Flera mammor gjorde stora ögon och sa att ”så där kanske jag också skulle göra ibland” och frågade mig om det var svårt att få barnet att ta flaskan och om det inte ”förstörde” amningen (”turrförvirring” är ännu ett ord jag lärt mig sedan jag fick barn och började amma). Ingen sa någon något elakt men blickar och frågor kom i en strid ström. Det som fick MIG i sin tur att våga mig hemifrån var när jag i kön på coop såg en mamma med en gråande bäbis framför mig halade fram en flaska och gav sin bäbis samtidigt som hon blinkade åt mig och sa ”och så lite snabb- amning”. Jag gick hem och sa till min man att HON KALLAE DET ATT AMMA!!! Så nu kan jag också gå på cafe och fika och AMMA vår unge. Det var helt revolutionerande för mig! Sedan ammade jag till min son vid 16 månader tackade nej och sedan dess inte velat ha mer. PRECIS så som jag ville ha det, att HAN fick välja själv. Världens finaste avslut. För många har ju undrat ”ammar du fortfarande” och ”hur länge har du tänkt amma då?” som att det oroade dem eller något. Naturligtvis fick han mat från den ålder han blev intresserad också, men min POÄNG med allt detta svammel är att amningen verkligen är precis som du säger, antingen ammar man för kort eller för långe och aldrig är det icke provocerande för någon. En del av allt detta med amningen och BB- vistelsen var del i min förlossningsdepression och jag fattar inte hur inte ALLA bara kan FATTA en gång för alla att GE FAN I NYFÖRLÖSTA kvinnor och ska du säga något SÄG NÅGOT SNÄLLT. Och mammor överhuvudtaget: BACK THE HELL OFF! Att få barn är så omtumlande och allt jävla tyckande hjälper inte till när man försöker hitta sig själv som förälder.Har jag turen att få en unge till ska jag vara SÅ JÄVLA OTREVLIG mot plumpa puckon. Ursäkta rant men allt detta bara kom upp nu. AMMA PÅ FÖR FAN!

Hej finaste Lisa! Jävla tyckare. Vem tror hen att en är..
Jag har själv aldrig ammat och tack och lov har jag aldrig mött några lars-Stefans (när det kommer till ersättning.
Älskar din comeback kommentar. Inte alls töntig. Sjukt belevad kommentar för en sån som L-s.
Fortsätt så! (haha skrev inte lärarna så i typ mellanstadiet om man skrivit nåt lagom bra i nån läxa? Kom på det nu.)
Iaf, grymmast är du o amma på! O alla andra som hör som ni vill: heja er!

Ja man blir helt ställd. Nu med andra barnet bryr jag mig iofs inte (första slutade vid 14 månader när jag var 3 mån gravid med andra), jag gömmer mig definitivt inte längre. Vill de inte se, får de snällt sluta glo!
Precis som M säger, bära i själ verkar också extremt provocerande när barnet är över halvåret. Har fått många kommentarer om att min son måste väl kunna gå själv och kan han verkligen andas?!?!
Och då ska vi inte tala om när man någon gång ammar när barnet är i sjalen…..:P

Hahaha åh SÅ mycket i din text som fick mig att skratta för att det var kul OCH sant. Du är så rolig och bra! Min amningsförebild 🙂 hoppas jag kommer kunna amma länge jag med trots att folk gillar att påpeka att efter sex månader finns inget nyttigt kvar…

Har precis slutat amma min minsting som är 2 år och 2½ månad.På slutet fick jag kommentarer dagligen.verkade som alla reta sig på det

Ha ha ha! Va roligt skrivet! Samtidigt som du tar upp ett så viktigt ämne. Jag ammade mitt första barn i 13 månader, kommentarena blev allt fler och till slut la vi ner, trots att vi båda nog egentligen hade velat fortsätta. Nästa barn ska jag amma längre! Och ta med mig din kommentar om det nu är så att någon undrar ?

Har haft turen att inte träffa några Lars-Stefanz under min 7-åriga amningskarriär.
Har tänkt att barnen själva ska få bestämma när de vill sluta: stora slutade (självmant) när lilla föddes, och lilla – nu fyra år – ska ‘amma hela livet!’ enligt egen utsago, så det ser ut att bli ett spännande experiment det här..
Heja dig och er!

(Har däremot träffat Knut-Börje som ville att jag skulle ‘bevisa’ för honom att mitt sjalburna barn andades, då det ju såg ‘livsfarligt’ ut.)

Hahaha! PRECIS som med avocado är det! Jag ammade i två år och det var helt perfekt för oss. Förstår verkligen inte varför det skulle vara något andra tycker de har rätt att ha någon åsikt om.

Damned if you do, damned if you don’t..Det är så jävla tröttsamt att det finns människor som ständigt måste pracka på andra sina åsikter, och amning är ju verkligen ett område där alla tycker sig ha rätt att yppa sina åsikter. I vår familj lever vi efter devisen ”har du inget snällt att säga så säg inget alls” (vilket självklart inte funkar i riktigt alla situationer, men det är som enkel tumregel), och det är helt otroligt att mina barn (3 och 5 år gamla) har mer hyfs än många vuxna människor.

Så typiskt att man inte kommer på de bra kommentarerna förrän efteråt…
Måste bygga på ett lager för sådana som har ett behov av att kommentera allt de minst har att göra med!

Skriv en kommentar