Mina fördomar om sportkillar

Jag och Six spelade fotboll.

I dag gick Sixten och jag till en fotbollsplan för att ”träna straffar”. Avdelning saker ingen någonsin trodde jag någonsin skulle göra för 6 år sedan.

Vi träffade världens gulligaste 8-åring. Han var där med sin farfar och vi började spela. Sedan anslöt några till. Och några till. Och sen ett GÄNG. Och vi spelade match, och det var typ det roligaste jag gjort på ett halvår eller ännu längre för jag kommer inte på något exceptionellt roligt som hände för ett halvår sedan.

Det roliga bestod i att:

  1. Alla kallade mig mamma. ”Passa mamma hon är fri”. Någon sa att de alltid spelar match men de hade aldrig varit med om att en mamma var med. Jag kände mig så DWTK. Om nu det betyder down with the kids, det gör det kanske inte ens.
  2. Sixten är i sitt esse på alla sätt när han får spela fotboll. Jag vet att det är jätteobehagligt med för stolta föräldrar. Men Sixten gjorde 5 mål i matchen och alla andra var äldre. Och jag grät av glädje när han gjorde ett av målen. Och hissade honom. Så skum mamma. Och lycklig.
  3. Alla var så snälla, fina och gulliga mot varandra. ”Förlåt” ”Hur gick det” ”Kom jag har vatten till dig” sprang de omkring och sa till varandra. Jag har så många fördomar om sportkillar känner jag. Sen sa de ”Vi ses i morgon Sixten och Mamma”. Det kommer iofs inte hända, jag kommer ligga stilla i hemskt träningsvärk i en månad.

  1. Det bästa är att det ändå har respekt och säger mamma! Jag har varit fotbollsmorsa i 8 år fastän jag inte har något eget barn i laget. Men känslan att det vill berätta saker, känna sig trygga med mig är det bästa. Det har förändrat mitt liv till så mycket bättre!!!

  2. En, av många bra saker med barn, är att de får oss att göra helt nya saker. Att de tvingar oss ut ur vår trygghetszon och hjälper oss att se på oss själva och livet från ett annat perspektiv än vi är vana.

    1. Ja så är det verkligen. Jag hade typ aldrig någonsin spelat fotboll innan Sixten, pga SÅ tråkigt. Och nu tycker jag det är kul? Eller iofs, jag spelade i ett lag i Bolivia kom jag på. Så konstigt det här svaret blev 😂.

  3. Jag dör så gulligt! Ungar alltså. När min dotter blir större (läs: kan gå) ska jag också gå till fotbollsplanen med henne. Eller iallafall säga åt hennes pappa att göra det.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..