Kristin – radhusmamma

Idag har vi haft en himla massa regn till att börja med. Här ser ni radarbilder från natten på hur regnet kom farande in från öster. Som ni ser på bilderna regnade det mycket i södra Sverige. 342 millimeter regn uppmättes på Jägersro i Malmö, borde ha kommit på midsommar, men nu var det alltså i morse som det regnade så mycket. Det var bara i Norrland som det var soligt. Men framåt lunch så klarnade det upp även i söder. På de här fina radarbilderna ser ni hur regnet blåser vidare bort mot Finland. Och titta här, nu ikväll är det ju fint väder över hela landet.
   Varmt har det i alla fall varit idag med temperaturer över eller mycket över det normala. Och så har det blåst ganska mycket på sina håll. Normalmycket kan man säga.
   Vädret imorgon blir klart. Eller halvklart.
   Tack för mig och ha en fortsatt trevlig kväll.

Varför ägnar de så mycket tid åt vad det har varit för väder? Jag skiter väl i hur vädret har varit, jag vet hur vädret har varit! Jag vill veta hur vädret kommer att bli. Kan de inte koncentrera sig lite mer på det?

Idag var det skolfotografering och jag tog en blöt bomullstuss för att gnugga bort smutsprickarna på sjuåringens kind, som satt kvar sedan igår. Då upptäckte jag att det faktiskt var små fräknar.

Vi har under ett par dagar haft besök av sambons kompis som till vardags bor i Hamburg. Det var roligt att ha besök tyckte alla, men femåringen är ändå glad att Claes äntligen har åkt hem. Han vågade nämligen inte dricka välling, inte under några omständigheter, vällingen är numera hemlig. Igår kväll låg femåringen i sin säng och grät, han led. Men Claes var på jobbmöten i stan så vi tyckte att femåringen skulle ta sig lite välling ändå. Vi kunde ju smyga med den. Under täcket. Eller låtsas att det var bebisens välling om nu Claes mot förmodan skulle dyka upp. Nej, såna risker ville inte femåringen ta. Det var bara att vänta. Kanske kunde man få fyra flaskor när kusten väl var klar? Nejhej, inte det. Jaja, det kunde inte hjälpas. Den hemliga vällingen fick vänta, kosta vad det kosta ville. Något säger mig att femåringen kommer att njuta ikväll när han äntligen vågar plocka fram flaskan igen.

När vi kommer in från regnet tittar sjuåringen sig i spegeln och utbrister:
- Titta, jag har fått fräknar!
- Det är nog smuts, säger jag.
- Nej, det är fräknar!
- Eller så kan det vara lite smuts.
- Men mamma, varför säger du så där. Jag vill ha fräknar och jag har faktiskt kämpat för att få dem!

Idag skulle jag köpa en bussremsa på Pressbyrån. Det stod en ung kille bakom disken.
- Är du över tjugo? undrade han.
Jag upprepar: Är du över tjugo?

Jag berättar för sjuåringen att jag håller på och letar nytt jobb.
- Men ditt gamla jobb då? undrar hon.
- Ja, det har de ju lagt ner.
- Får du inte komma tillbaka till ditt gamla jobb?
- Nej, det finns inte längre. Ingen jobbar där längre. Det är därför jag leter efter ett nytt jobb.
- Men, tog de bort datorerna och det innan det rev det?

Så var det igång igen. Skola. Dagis. Hämta. Lämna. Fast nu är det ju sambon som ska ha hand om det där. Men i måndags när sjuåringen började i första klass ville jag gå med. En sån känslostorm ville man ju inte missa. Och mycket riktigt satt jag där längst bak i rummet och såg sjuåringens rygg när hon svarade på lärarens frågor och jag kände stor lycka. Att man får uppleva nåt sånt fantastiskt. Sitt barns första skoldag.
När semestern är slut är det en massa saker som man måste ta tag i. Det ska skickas, plockas, fixas, mejlas, ringas och stå i. På min lista ligger också att jag måste döda. Jag drar på det. Flera dagar. Imorgon, då tar jag tag i saken. Då dödar jag dem. Är det så här det känns att vara hitman?
Det blir inte av ikväll heller. Har jag tur ligger de och flyter imorgon, så kan jag hova upp dem utan besvär, utan att vara bödel. De svampangripna fiskarna i akvariet.

Jag shoppade kläder på rea och det blev så att sjuåringen fick mycket mera. Åt femåringen blev det endast ett par shorts.
- Det fanns inte så mycket kläder åt dig, förklarade jag. Men jag köpte ett par ascoola shorts.
- Jaha, sa femåringen glatt. Var är de?
Han förstod alltså inte att det var de blommiga byxorna framför honom som avsågs. Shit, tänkte jag, hur ska jag rädda upp det här?
- De ligger ju där. Visst är de häftiga!
- Vad är det på? undrade femåringen, mycket skeptiskt.
- Eee. Jag vet inte, svarade jag. Det är svårt att se. Är det köttätande växer eller blod?
- Köttätande växer! konstaterade femåringen glatt och drog stolt på sig de nya shortsen.
Mamma – femåring, 1 – 0.

Det var flera som tyckte att det var en bra idé detta att fira syskon. Det tyckte vi också. Det roligaste var nästan att de stora syskonen verkade tro att bebisen själv kommit med idén. Att bra sätt för bebisen att samla pluspoäng, även om femåringen säkert skulle byta ut honom mot tusen tevespel om det blev aktuellt, som han hävdade härom dagen.
Storasysten började sin dag med att välja kläder åt bebisen, mycket viktigt. När det gällde mat så blev det förrätt vindruvor med russin, huvudrätt grillad kyckling med pommes pinnes, efterrätt prinsesstårta.

Idag har vi firat storebrors dag här i radhuset. Det har vi gjort för att bebisen tycker att femåringen är en sån toppenstorebrorsa, han förtjänade en egen dag. Femåringen var mycket nöjd. För er som inte vet så är storebrors dag ungefär som födelsedag, men man får inga presenter. Dagen började med välling före frukost. Sedan fick femåringen en flagga vid sin plats när det väl var dags för frukost. Frågan uppkom om man möjligtvis fick spela tevespel på storebrors dag, trots att det inte var speldag.
Vi får fråga bebisen, tyckte jag. Och sedan lät vi bebisen välja. Om han tyckte att storebror var så toppenbra att han förtjänade spel så skulle han vinka.
Om han vinkade? Naturligtvis.
På eftermiddagen fikade vi chokladbollar och till middag var det förrätt jordnötter, huvudrätt pannkaka och efterrätt välling (för de som ville). 
Imorgon är det storasysters dag.