Cheerleading i Solnahallen

12 mars, 2016 51 kommentarer
Camilla

Har idag tillbringat en lördagseftermiddag på ett helt nytt sätt. Har nämligen varit och tittat på DM i Cheerleading i Solnahallen. Varför? Jo för att min bonusdotter Fanny Melin tävlar i cheerleading i laget Dynamite Devils. 

Och det är en helt ny värld för mig. Och vid en första anblick är det glitter, smink, pompoms och tofsar med rosetter. Men sen inser man snabbt att detta är duktiga idrottare och atleter. De gör saker på den där mattan som jag tycker borde vara kroppsligt omöjliga.. Och synkroniserat i grupp dessutom. Otroligt imponerande!

Var så roligt också att åka dit med min dotter Meja och lilleman Charlie och heja på Fanny. Charlie är ju Fannys halvbror, och Meja är bonussyster till Fanny. Och det där är egentligen en ganska onödig kategorisering. Vi ser det varken som hel- , halv, eller bonus, utan helt enkelt syskon. Ändå har barnen ibland fått höra kommentarer från andra barn som ”han är inte din riktiga lillebror, hon är inte din syster längre” osv. Och jag har efter skilsmässan ibland fått höra att: ”vaddå det är väl inte dina bonusbarn längre.”

Men där kommer begreppet Stjärnfamilj in. Vilket är det namn vi också givit bloggen. För jag – och vi, har valt att göra saker lite annorlunda än vad som tyvärr ofta blivit normen. Många slänger ut babyn med badvattnet. Vuxna skiljer sig och väljer att inte bara skilja sig från varandra, utan släpper även kontakten med bonusbarnen. För mig var inte det alternativ. Jag anser att om man väljer en människa med barn sen innan, väljer man också barnen. Så jag ville engagera mig i dem redan från början, och inte bli en förälder, men en viktig vuxen i deras liv. Och efter skilsmässan fattar jag inte varför det inte skulle fortsätta vara så. Känns oerhört märkligt att släppa barn vars liv man varit en del av i flera år, och som man lärt sig älska. Så var inte ett alternativ att släppa kontakten med dem, vare sig för mig, eller för mina barn som ju också knutit band med dem. 

En förutsättning dock är ju att de andra vuxna människorna runt omkring vill samma sak. Och en ytterst viktig person i detta är mina bonusbarns mamma Christina. Vi hade det turbulent ett par år, (kanske bjussar på lite av det i nåt annat blogginlägg framöver, efter Christinas godkännande ha h ha ha) men ingen av oss är speciellt intresserade av att bråka, så sakta men säkert vände vi den skutan och är idag mycket goda vänner. Till stor del också mycket tack vare Charlie. Christina älskar bebisar och när Charlie föddes ville hon vara en del av hans liv, eftersom han var lillebror även till hennes barn. Så han började spendera tid hos dem. Hos ”Mamma Stina”. Så han har den stora förmånen att ha ytterligare ett hem han känner sig älskad och hemma i, och titt som tätt packar han en liten väska och ”åker till Mamma Stina och äter ostbågar…”  (Han blir fett bortskämd där. 😉 

Sen har Simon kommit in i familjen. Och han har inte bara fått mina tre barn på köpet, utan även mina två bonusar. Ett ansvar han med glädje tagit sig an. Till detta finns det pappor, far- och morföräldrar, bonusfarföräldrar plus lite andra människor som rent allmänt blivit familj, inte genom blod, utan genom val. Sist Charlie räknade ihop vad han anser som sin familj, så kom han fram till att vi är 25 stycken i familjen. Då inkluderade han i och för sig våra fyra katter och Christinas hund. Men ändå…  

Så därav namnet ”Stjärnfamiljen”. Vi är ingen kärnfamilj. Vi är inte traditionella. Vi har valt att välja till, istället för att välja bort. Får ändå ibland syrliga kommentarer om att jag ”förskönar” verkligheten när jag beskriver vår familj. Och ja absolut på sätt och vis är det korrekt. Vi är inte perfekta. Vi har konflikter och meningsskiljaktigheter som alla andra. Papporna och jag är oense om saker om barnen. Jag och Simon är oense om saker om barnen. Christina och jag är inte heller alltid ense om barnuppfostran mm. Osv osv.  Vilken familj är helt friktionsfri? Men det är inga hårda gräl. Inga hård ord. Inget sårande sägs, inget som behöver ångras, bara vanliga vardagliga tjafs som vi alla har i alla relationer. Så nej. Vi är inte perfekta. Men vi har gjort ett sjujäkla bra jobb av att skapa en helt egen storfamilj åt våra barn, och lyckats sätta våra egna egon åt sidan. Och kan vi inspirera någon enda människa och familj till att göra detsamma, så är det värt det att så öppet dela vår vardag. 

Nu måste jag bara hitta en kille till kräsna Christina, så stjärnfamiljen får in lite nytt blod. 😉 

Cheerleading solna stjärnfamilj läckberg sköld

/Camilla

51 kommentarer

Stjärnfamiljen – vad fint!
Har själv haft en styvpappa och tyckte det varit jobbigt när mamma och han gick skilda vägar. Vi hade så god kontakt men efter de flyttat isär så sågs vi inte mer. Skulle gärna haft en stjärnfamilj istället 🙂

”Men vi har gjort ett sjujäkla bra jobb av att skapa en helt egen storfamilj åt våra barn, och lyckats sätta våra egna egon åt sidan.” Det ar verkligen nagonting att vara stolt over! Harligt att alla era barn nu far vaxa upp i en positiv och karleksfull omgivning dar de har manga manniskor runt omkring sig som alskar dem. 🙂

Ni är fantastiska! Det har nu gått ett år sen min bror och hans fru skiljde sig efter många år tillsammans o två härliga barn. Hon bröt all kontakt med oss och vi sörjer och saknar henne väldigt mycket. Jag har försökt många gånger men hon väljer bort oss. Mina barn har svårt att förstå och jag har svårt att förklara varför hon lämnade även oss. Jag pendlar mellan sorg o ilska! Hur f–n kan man bara försvinna ur barns liv utan ett ord?? Hon har funnits där så länge mina barn kan minnas.
Fortsätt sätta barnen först! Tyvärr är det inte så självklart som det borde vara! Lycka till med bebis. /Jen

Camilla.. Vilket otroligt bra inlägg och ett otroligt fint ord stjärnfamilj..
Jag blev lämnad för svartsjuka och pga att hon inte kunde se det du ser.. Jag var gift men en kvinna som efter att vi försökt fått barn fick inse att vi inte skulle få gemensamma barn som var av blid hennes, utan nöja oss med mina fantastiska i vår familj.. Att välja bort någon för att hon känner svartsjuka till två barn för att det inte är hennes utan någon annans är för mig något jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Blir man inte ännu mer kärleksfull då och tar vara på det man får i livet istället för att kasts bort det..
Det värmer så otroligt inne i min själ när du skriver om hur det faktiskt kan vara, tack snälla för ditt fantastiska inlägg..
Kram från Camilla

Alltså jag hängde inte med a l l s i vem som är vem? Du får nästan skriva ett eget inlägg om vem som är vem ?
Men i sak håller jag med!

Jag blir glad när jag läser om er.Om fler av oss vågade bryta med våra rädslor och vårda viktiga relationer som kanske hastigt förändras genom en skilsmässa kan vi få uppleva så mycket mer av glädje kärlek och gemenskap.
Jag önskar er all lycka. Hans

Hej. Vad roligt med ännu en blogg att läsa!
Ett tips!! Ett mkt bra tips. När Camilla bloggar kan väl du börja med ”Camilla:” och när Simon bloggar kan väl han börja sin meninge med ”Simon:”

För jag läste ett inlägg o trodde det var Simon som skrivit och så ser jag i slutet att det i själva verket var Camilla.

Behövs ju inte när det e självklara inlägg som det senaste om
Tävlingen i Eskilstuna 😉

Lycka till med Bebis!

// Malin

Bra tips där. Jag bor i uttalandet, men trodde att Martin skrev.. (jag kan inte ens skylla på sleep deprivation huh) Camilla, glad att höra din inställning, och tycker att din beskrivning av den så kallade stjärnfamiljen är en svensk schysst tanke, har svårt att tänka mig att mina vänner vid Medelhavet (bor mellan Barcelona och Tel Aviv) skulle kunna tänka sig denna livssituation. (Här stannar merparten av kvinnor i ett olyckligt förhållande för ”barnens bästa” medan mannen har en älskarinna, och är inte del av barnens uppfostran likt den svenske mannen) Sure thing, jag generaliserar men kan på rak arm inte komma på en familj som samarbetar för barnens bästa. En väninna i Paris har berättat att de flesta par i hennes umgängeskrets söker äktenskapsterapi när de har skiljt sig för att medla ang. barnen. Själv har jag en älskare sedan många år som väntar barn med en annan, därav är jag i nuläget försiktig med att initiera kontakt mer än vänskap. Har träffat en ny man som har två barn med sig. Jag känner att jag fått högsta vinsten på lotteri, då jag aldrig fick några barn med E och det funkar så fint med Jon och hans tvillingar, och barnens mamma! Star families forever.

Camilla och Simon! Jag är en 24årig tjej som pluggar till psykolog och älskar att följa er på sociala medier. Vill bara uppmuntra er två och säga vilka sanna förebilder ni är både tillsammans och enskilt. Jag är uppväxt i en familj som inte alls är speciellt öppna för 2016 nyanserade och moderna tillvaro. Jag valde att slå mig loss från de ramarna och istället försöka att alltid vara positivt inställd till allt och alla, att man själv väljer sin egna väg och att man inte ska lägga sig i vad alla andra tycker och tänker kring det. Du har blivit en sådan person som jag verkligen inspireras av och ser upp till inom detta – en förebild som jag har saknat i min omgivning och familj. Ville bara säga tack för det och hoppas att ni fortsätter som ni gör! Stor kram, Emmy

Hej Stjärnfamiljen!
Ni är nog nästan unika som kan umgås över gränderna och ingen verkar ha problem med det. Tänk om fler föräldrar kunde vara som ni.
Härligt att ni har en blogg nu!
Jag kommer att följa den.
Kram hela dan ❤️

Vore verkligen intressant att få veta vad ”turbulensen” mellan dig och Christina handlade om och hur ni tog er förbi den. Inte för att vi ska gotta oss i era privata relationer men vi är nog många som har det tufft i liknande situationer och tyvärr inte kommer framåt.

Jag och mitt ex hade en fungerande relation i ett par år tills han skaffade en ny. Vad som då hände var att inget som gällde tidigare skulle fortsätta gälla utan allt skulle anpassas till hans nya familj. Jag är då alltid är sist på listan i vårt samarbete. Alltså hans nya och hennes ex bestämmer storhelger, semestrar osv. Sen bestämmer hon med sin sambo, dvs. mitt ex. Sist av allt får jag mer eller mindre info om hur saker ”ska vara”. Accepterar självklart inte detta men får ingen respons och ses nu som ”det bittra exet”.

Inser förstås att allt handlar om att ge och ta och att jag måste anpassa mig till hans nya situation och har försökt men får tyvärr inget alls tillbaka. Får uppfattningen ibland att jag förväntas vika ner mig helt och hållet för att ”komma överens” och undvika konflikter men det känns inte hållbart.

Har du provat att bryta det läget genom att ta i initiativet att träffa hans nya på tu man hand. Så gjorde jag och C. Och var ibland två steg framåt ett tillbaks, men sakta lärde vi känna varandra. Det är alltid lättare att utmåla någon som häxa för sig själv, om det är en främling.

Nu är frågan skickad via mail. Om hans nya vill träffas över en kopp kaffe. Hittills har vi inte träffats alls och jag är tveksam till om exet tycker att det är en bra idé. Men nu har jag gjort ett försök i alla fall så får vi se vad svaret blir.

Bra!! Och vet du, hon kanske inte nappar direkt utan kanske behöver fundera ett tag. Men nu har du planterat tanken, och jag tror den kommer gro. Och OM hon vill träffas, tänk då på vad du vill uppnå – möt henne inte med anklagelser och dra upp vad som varit. Prata om hur ni ska gå framåt. Ge henne en bild av vem du verkligen är, inte den hon målat upp i sitt huvud, som kanske inte är så smickrande. Och även om hon har annan attityd – du kan inte påverka hur hon är, du kan bara påverka hur du själv är. Så knyt handen i fickan i så fall och fortsätt bemöta henne med vänlighet. ”Kill them with kindness” är ett ypperligt sätt att hantera konfrontationella situationer. Ofta blir det viktigare att ”få rätt” än att lösa en situation. Så bestäm dig för vad du vill uppnå. För barnens skull. Svälj stolthet om du måste. För deras skull.

Jadu, jag är tacksam för att du tog dig tid att svara och jag tyckte själv också att ett möte verkade vara en bra sak. Men det blev tvärnej…

”Kill them with kindness” låter bra och jag har alltid tidigare tänkt så. Men när ”kindness” möts med att man blir trampad på ännu mer?

Så många som endast tänker på sig själva när de går isär, och så hamnar barnen i kläm, sjukt bra så som ni har löst det! Det har barnen nytta av!

Detta är för mig underbart att höra å jag önskar för mina bonusar att liknande varit möjligt men icke:(

Glad för era barns skull att ni fixar detta

Lite som äldre tiders tänk – man lever ihop över generationsgränserna och hör ihop och tar hand om varandra. Ni skapar ett liv över andra ”gränser”, föredömligt! Barn kan inte ha för många som engagerar sig och bryr sig! En fråga, hoppas det är ok. Har ju läst att du följer Barnaboken, har den, har läst den och vill börja praktisera den för mina små som är 2 och 4 år. De är ljuvliga – så klart, men det där med att leka själva är lite si och så. Inte deras fel, men nu vill jag få slut på klängandet och det trista (även för dem själva) kinkandet och missnöjet så fort jag inte ligger på alla fyra och underhåller dem… Har du använt ”Ensamlek på morgonen”, och hur bar du dig åt för att få till det i så fall? Och hur får man stopp på sitt eget dåliga samvete så fort man inte agerar ”lek och bus-land”? Förstår om du inte har tid, men du verkar vara en sund och klok människa/mamma som finns till 100% för ALLA dina olika barn utan att utplåna dig själv! Beundrar dig och ditt arbete, både det som mamma och det litterära! Ninna

Kul att ni börjat blogga!
Och ert tänk med denna stora familj tycker jag känns oegoistisk och härlig.
Har själv en del av min familj som är obiologisk, som jag brukar säga.
Vi blev familj på ett väldigt sorgligt men självklart sätt.
Kärlek och glädje kan man ju inte få för mycket av 🙂 och ju större nätverk barn har ju bättre ju.
Ser fram mot att följa er och ett plus för att ni svarar på kommentarerna, det gör allt mycket roligare
Lycka till familjen!

Først og fremst vil jeg bare si at hvor kul det er t dere har begynt å blogge! Er innom din Instagram hver dag da jeg syns du er en stor inspirasjon som kvinne. Blir rett og slett glad av å få et lite innblikk i livet deres. Men over til dette innlegget så vil jeg bare berømme deg for måten du/dere har tatt hånd om barna igjennom skilsmisser og brudd. Da min stemor og pappa skiltes mistet jeg kontakten med både min stemor og hennes familie. Som barn sørger du ikke bare over mennesker du elsker og har vokst opp med, men du føler deg også veldig forlatt. At to voksne går fra hverandre er en del av livets realiteter og det er tøft for både voksne og barn. Men at dere har klart å gjennom dette fokusere på det beste for barna er virkelig fantastisk. Dine barn, enten de er biologiske eller ikke er heldige som har deg som mamma!

Önskar fler människor var som er, att barnen inte blir de drabbade vid separation . Och att dem får ha en så stor familj.

Tänk i skolan, förskoleklass , när Charlie ska rita sin familj. En härlig blandning av alla bonusar och plus mammor och kanske pappor. Så härligt.

Sååå underbart! Önskar att många fler ”familjer” var precis som er! Oftast är det ju tyvärr inte så… Har egen erfarenhet av hur det blir när mamma och pappa inte kommer överens efter en skillsmässa och barnen på nåt sätt blir en handlingsvara…. Beundrar er helt enkelt! 🙂

Egentligen är eran stjärnfamilj mer traditionell om man kollar längre bakåt i tiden tror jag. Då man ofta bodde flera familjer på en stor gård och hjälptes åt ?
Jag anser också att familj inte bara har med blodsband att göra! Så jag förstår mig inte på folk som stör sig på hela grejen..

Har varit gift med en man som hade en dottern och hon kallade mig för styvmamma. När jag skilde mig förblev jag hennes styvmamma. Nu när jag fått en egen dotter, säger dom bara helt enkelt stora och lilla syster.

Wow, jag bara älskar ert tänk i detta❤️
Skulle rakt vilja vara en del i eran stora brokiga familj. I love it❤️
All kärlek till er och lycka till med den kommande familjemedlemmen ?

Skulle oxå vilja veta om din o Martins relation ? Du har ju varit lite ( bitsk) om honom, hehe. Är han med i er stjärnfamilj? Om du nu vill svara om det. Ha en bra dag. Lycka till med nya bebisen.

Se mina andra svar här. Media har en stor del där, så vi håller vår kommunikation utanför det offentliga. Men har en bra och fungerande relation med båda mina barns pappor. Och det fungerar som bäst utan medias vinklingar.

Jag skulle oxå vilja veta hur din och Martins relation är idag. Tex så fyllde han år här om dagen och då la Christina ut en bild på insta med honom och barnen och gratta. Men på ditt insta såg man ingen bild eller grattis. Du behöver ju så klart inte svara men lite undrar man ju om den här stjärnfamiljen? Lycka till nu med barnafödandet och lilla mini!

Grattade honom privat via ett sms, så var nog mer att Christina o jag tog olika vägar för att gratta. O blir alltid så mkt media av all offentlig kommunikation mellan mig och Martin, så vi för enbart en dialog privat som föräldrar till Charlie. Den situationen med media har ju inte Martin o Christina på samma sätt.

Blir glad av ditt inlägg! Jag är separerad med två barn från ett tidigare förhållande och väntar nu mitt fjärde med min nuvarande sambo (hans andra) och jag har en bra relation till mina barns pappa och det är fantastiskt! Blir också lite ledsen nu när jag är gravid igen och människor säger ”va roligt för M (trean) att få ett helsyskon! Jag fattar inte?! Mina två första är väl hans syskon oavsett blodsband???! Jag önskar att fler människor kunde sätta sig själv åt sidan för sina barn även efter separationer ❤️

Åååå jag blir så glad när jag läser ditt inlägg. Det finns inget barn mår så bra av som många vuxna runt dem som älskar dem. Era gemensamma stjärnfamiljsbarn kommer att växa upp till fantastiska vuxna människor. Barbara

Är väldigt nyfiken på din och Martins relation, hade vart kul om du hade tagit upp det i nät inlägg… Känns som att du inte har några problem med att prata om Christina, men Martin nämns aldrig i sånna här sammanhang?

Du behöver avaolut inte känna att detta är nåt du behöver ta upp, men jag likt som säkert många andra, undrar hur er relation är.

Och som sagt, undrar bara pga. min oerhört stora nyfikenhet ??

PS: Lycka till med förlossningen! 🙂

Blir alltid stort medialt fokus på minsta offentliga kommunikation mellan mig och Martin så vi föredrar att sköta vår kommunikation som föräldrar till Charlie helt utanför det offentliga. Så inte mer komplicerat än så. O är mer självklar att barnens föräldrar samarbetar – nämner ju inte så ofta stora barnens pappa heller – men mer ovanligt att en sån relation som mellan mig o Christina fungerar så bra.

Jag förstår. Din och Martins relation är ju verkligen något som är mellan er, mer vart nyfiken då det känns som att det kan nämnas på de ena och andra (ex Mamma Stina) men inte Martin. Men förstår nu varför! Tack för din öppenhet Camilla, och lycka nu till med förlossningen =)

Underbart att läsa
Tänk om fler kunde tänka som ni istället för tvärtom som tyvärr oftast är normen
Ni har hittat något vuxet o moget som borde vara en förebild för många ….
Lycka till m bloggen o kommande mini ??
Kram Malin

Jag blir varm i hjärtat av dina rader! Så klokt, att aldrig välja bort barn som vi av någon anledning under årens gång har knutit till oss. Klokt och varmt Camilla, att sen Simon väljer att falla in i detta – så fint!

Tycker ni är underbara som har så öppna sinnen. Gör allt jag kan för att ha det och märker att det inte är så lätt. Har tyvärr inga barn eller familj. Men jag har en yngre pojkvän 20 år yngre än mig och det håller vi ganska hemligt pga hans familj kommer från en annan kultur. Mina föräldrar och mina närmsta vänner vet om det och tycker inte det är konstigt. De vill bara veta att han inte är taskig eller våldsam mot mig , och att han gör mig lycklig. Har tyvärr blivit misshandlad i ett tidigare förhållande och därför tänker min föräldrar på det, gör mig ingenting jag vet att de bara vill mig väl. Ser fram emot att läsa er blogg. Mycket kärlek till er och till er stjärnfamilj

Skriv en kommentar