Om ”straff” och min ev dubbelmoral

Om dubbelmoral och straff vid barnuppfostran. Lite förtydligande.

ANNONS
ANNONS

Camilla:

Tack för all er input i kommentarerna. Vill svara på två saker lite mer kollektivt:

  1. Någon undrade om det inte är samma sak jag gör när jag talar om vad jag anser är bra barnuppfostran – som jag reagerar själv mot när någon t ex kritiserar mig för att jag inte ammar.  Nja, känns som man lite missuppfattat min åsikt då. Jag hävdar INTE att man inte får tycka olika om hur man t ex ska uppfostra barn, eller om man ska amma, eller ha dem i sängen osv. Jag pratar mer än gärna om alla dessa saker med människor som har en annan åsikt än jag själv. Och jag har ju MITT sätt att se på saker och som jag tycker är rätt, men jag är mer än öppen för att lyssna på andra som har andra åsikter. Det jag har reagerat på ofta är SÄTTET man framför dessa åsikter. Ta till exempel att jag valt att inte amma. Har fått så oerhört låga, oförskämda och aggressiva kommentarer på det och det är DET jag reagerar på. Hur man för debatten. Inte ATT man för en debatt om saker.   Så ja ta t ex detta med barnuppfostran. Jo JAG tycker att rätt sätt att uppfostra barn är att ha regler, konsekvenser, lära dem artighet osv, och jag tycker många idag missar detta. Och jag ser direkt konsekvenser av detta på barn runt mig, som skriker när de inte får som de vill, som härjar som vildar vid fel tillfällen, som konstant avbryter, som tjurar om de inte direkt får som de vill, som svarar oförskämt, som inte tackar osv osv osv.  Och ja jag tycker i många fall att det beror på föräldrar som inte gör sitt jobb. Och jag tycker det är viktigt att prata om detta, för jag anser att det gått från att vara ett familjeproblem till ett samhällsproblem. Det är KAOS i många klasser med elever som tycker de har rätt att prata när de vill, säga vad de vill, vara tyken mot läraren och mot andra elever osv osv. Detta kaos vittnar många lärare om, och jag anser inte att det enbart beror på bristande resurser, stora klasser etc – utan också beror på att föräldrar inte uppfostrat sina barn. Det leder i sin tur till att barnen inte får den inlärningsnivå de skulle kunna få och går ut i livet med bristande kunskaper. Och vad gäller arbetsmarknaden vet jag också många arbetsgivare som sliter sitt hår över den nya generationen barn som vuxit upp utan regler och ramar, utan att höra ordet nej, och i tron att nån ska fixa allt åt dem. Jag vet det självklart finns jättemånga duktiga ungdomar också som kommer ut i arbetslivet idag, men det ÄR ett problem med unga som fått en helt snedvriden bild av verkligheten.  Så synen på barnuppfostran anser jag är något som är del av ett samhällsproblem och som påverkar hela strukturen i vårt samhälle. Huruvida jag ammar eller inte är knappast något samhällsproblem. Så är lite fel tycker jag att dra en parallell och säga att jag inte kan ge min syn på barnuppfostran, eftersom jag samtidigt tycker det är fel att jag ska attackeras aggressivt för ett personligt beslut att inte amma. Jag tycker faktiskt det är äpplen och päron.
ANNONS
ANNONS

 

  1. Några av er har nämnt ”straffet” som ett av mina barn fick och som jag nämnde i intervjun. Jag berättade ju att ett av mina barn fick vara utan TV, dataspel och telefon i två månader. Och vissa av er tyckte det var hårt. Men dels fick hen titta på TV med oss som familj, så det var inte så att hen förvisades från familjeaktiviteter. Däremot anser jag att sådant som telefon, spel och egen TV är privilegier och ingen rättighet. Och privilegier är något man förtjänar. Och sköter man t ex inte skolan, så kan man – efter att ha blivit varnad och informerad om vad konsekvensen blir om man fortsätter ett felaktigt beteende – bli fråntagen dessa privilegier. Och ja, det blev en lång tidsperiod i detta fall eftersom det finns en historia av upprepade varningar om att sluta med beteendet som ledde till straffet. Så hen hade fått ett antal chanser…. Så ja, det var ett extremt långt, det vanliga är annars att jag brukar sätta en period på t ex en helg, eller en vecka, beroende på hur gravt regelbrottet är. Men många verkar numera se det som någon slags rättighet för barn att ha dessa saker. Jag anser att de ska vara oerhört glada och tacksamma för att de ens får ha såna prylar i sitt liv, och jag anser att sådant som egen telefon, TV och spel – faller under kategorin ”lyx” och något man måste förtjäna. Och gör de inte det är det min rätt som förälder att ta ifrån dem dessa privilegier. Så det var ett litet förtydligande om tvåmånadersstraffet – och om någon undrar – ja det funkade. Beteendet ändrades. Det sved till slut för mycket helt enkelt och det var inte värt för hen att fortsätta….   Jag höjde insatsen tills jag till slut tvingade fram en nödvändig förändring. Och det är en läxa för livet för hen. Att väljer man ett beteende – väljer man också konsekvensen….

Dessutom. Frågade barnet en bit in på straffet:  ”Tycker du att jag är för sträng?” Och hen svarade: ”Nej jag förstår dig faktiskt mamma”.  Det gjorde mig helt ärligt mycket stolt över hen.

  1. Tack för förtydligandet! 🙂 Ja där ser man, man har aldrig hela bilden… Flera gånger har jag varit med om att jag hört att mammor (aldrig pappor) ursäktat stökiga barn på tex mataffärer med att förklara att barnet är autistiskt/är utvecklingsstörd/har ADHD mm. Som sagt man har aldrig bilden…det vet jag ju egentligen… Tycker du gjorde rätt då du faktiskt varnade flera gånger och hen inte tog det på allvar samt bra att hen fick se på TV med familjen. Och bra att du kan och ids ta en diskussion med oss som inte alltid tycker lika . Kram!

  2. Jag tycker du har rätt i det du skrivit här. Vi ska ju faktiskt uppfostra barnen till att bli bra vuxna… att vara bortskämd leder ingen vart!

  3. Fy farao vad bra skrivet!

    Håller med dig i allt ang barnuppfostran!
    Har 4 söner mellan 34-22 år och jag är så glad över att jag får höra från andra människor i min omgivning hur artiga och trevliga de är! Att säga TACK detta lilla enkla ord som många fler borde lära sig. Könner att jag lyckats som mamma, eftersom jag vet att mina älskade killar uppför sig väl mot andra människor och det är väl bland det viktigaste du kan lära dina barn!

    Lycka till med boken, väntar med spänning på att få läsa den!

    Kram

  4. Jag tycker att det sätt som du straffar dina barn inte har någon koppling till att de ska lära sig att handlingar har konsekvenser i vuxenlivet. Att man blir av med jobbet om man inte kommer dit är en verklig konsekvens av ens handlande. Att ta bort speltid pga bruten regel eller dyligt är en hittepå konsekvens. De sakerna hänger inte ihop alls. Jag tycker hellre att man ska lära barn de riktiga konsekvenserna av ens handlande tex att man sårar någon om man bryter ett löfte eller att ha ett ostädat hem får folk på dåligt humör, så det är bättre att stöda tillsammans. Det tror jag rustar dem bättre i livet.
    Sedan håller jag inte med om att din amning och barnuppfostran är äpplen och päron. Du skriver om ditt sätt att se på barnuppfostran som det enda rätta sättet, det enda som gör vettiga vuxna av barnen och det enda sättet att lösa det stora samhällsproblemet med unga vuxna som inte fungerar bra i samhället. Men det är ju DIN åsikt att just Ditt sätt att uppfostra barn är lösningen på det problemet. Någon annan kan ju hävda att genom att amma sina barn, samsova, lyssna på deras åsikter och ta deras känslor på allvar så lär sig barn att lyssna på andra, sammarbeta och klara av vuxenlivet på bästa sätt. Så jag tycker nog det vore bra av dig att påpeka att det du säger inte är sanningen utan vad du tror på.

    1. …fast hon skriver ju i detta inlägget att detta är HENNES sätt att se på sakerna och dessutom att hon är för att man för en debatt i ämnet, så länge man för en debatt mellan två mogna vuxna och inte sänker sig till att sitta i sandlådan och kasta sand på varandra i debatten om spaden är röd eller orange. 🙂

    2. Det du skrev är nonsens. Regler är viktigt. Samhället är byggt av regler annars skulle det vara kaos på gatorna.
      Som förälder måste du ha regler för det ska fungera hemma. Man har ansvar att sina barn tex att de sköter sig skolan och det ska finnas konsekvenser för sitt handlande. Att prata fungerar inte alltid så ibland krävs det handling tex att ta bort deras telefon.
      Därför är det kaos i skolorna då barnen inte visar respekt och följer regler och många föräldrar daltar med sina barn. Har flera vänner som är lärare. En har till och med slutat pga eleverna inte sköter sig. Det blir mer uppfostran än utbildning.
      Känns att du bara ville argumentera emot men inget vettigt kom ut.

      1. Jag har aldrig sagt att regler inte är viktigt eller att man som förälder inte har ansvar för att ens barn går i skolan. Det jag säger är att det inte finns något belägg för att ett auktoritärt föräldraskap leder till att barn och ungdomar är bättre rustade för skola och arbetsliv. Ett lyhört föräldraskap där man tar allas åsikter och känslor på allvar (men inte där barnet får bestämma allt) tror jag på. Det lär barn att tro på sig själva och respektera andras känslor och åsikter. Det är inte det samma som curling.

    3. Simon: Konsekvensen när man är vuxen och är sen blir av med jobbet kommer resultera i inga pengar vilket kommer leda till att man inte har råd att göra sina fritidsintressen, spel är dyrt på många sätt. Så hur det kan vara en hitte konsekvens förstår jag inte hur du får det till. Det är väl en uppenbart väl liknande konsekvens till vuxenlivet. Något har ju iaf hänt eftersom det är värre än någonsin i skolan, kan bara se hur mycket som hänt sedan jag slutade. Vi hade aldrig kunnat bete oss som barn gör idag i skolan, fanns inte på värdskartan . Så jo, både vuxna och barn behöver regler.

      1. Ja absolut verkar det vara stökigare i skolorna nu, men att det skulle bero på att föräldrar inte straffar sina barn finns det väl inget belägg för. Tror det är att göra det lite enkelt för sig att tro att en auktoritär uppfostran är lösningen på stökiga, egoistiska ungdomar.
        Jag anser att straff är fel väg att gå när man ska lära sina barn vad som är rätt och fel. Att ta bort tv-spel för att man inte följer nån viss regel i hemmet kommer kanske leda till att barnet inte bryter mot den regeln, men bara för att barnet då skulle mista ett privilegium. Det lär alltså barnet att följa regelverk av egoistiska skäl inte pga omtanke om andra eller känsla för vad som är rätt och fel. Ser inte hur det ger empatiska och ickegoistiska vuxna.
        Men bara för att jag inte tror på straff som uppfostringsmetod så betyder det inte att jag tror på fri uppfostran. Jag tror det bästa är ett icke-auktoritärt lyhört föräldraskap. Alltså nått mitt emellan.

  5. Hej! Straff kan vara lite svårare upp i högre tonåren. Om det visar sig att en gymnasieelev provat alkohol och föräldrarna ger utegångsförbud under en månad så tror jag att detta barn bara blir mindre öppet och kanske kör lite lögner om oskyldiga övernattningar hos kompisar för att slippa bli påkommen igen och få nya straff utdömda. Straff mellan personer som är vuxna för att den ene eller andra gjort något fel känns ju inte ok, och någon gång under tonårstiden när barnen vill få eget ansvar och uppleva att man har förtroende för dem, så passar inte straff-metoden inte heller enligt min mening. Jag tror väl därför på att ge förtroende och vid missbrukande av förtroende så måste man förmedla sin besvikelse och då vill tonårsbarnet med största sannolikhet vinna tillbaka förtroendet. Mitt i gymnasiet i en känslig period då mycket kanske provas första gången, såsom alkohol, sex, resor med kompisar utan vuxennärvaro, bygger det på förtroende snarare än straffkultur. Ett barn med bra relation till föräldrarna vill oftast inte göra dem besvikna. Självklart behövs diskussioner mellan föräldrar och barn om t ex tid då man ska vara hemma på helgkvällar, gymnasieinsparker, partner som sover över. Har man då haft en uppfostringsmetoder som bygger på att utfästa kännbara straff när barnet inte agerar enligt önskemål, så tror jag inte att den fungerar upp i gymnasieåldern. Jag har barn i denna ålder och de med strängast föräldrar får minst öppna barn där relationen inte bygger på ömsesidigt förtroende utan förälders makt över omyndigt barn, som glider över i förälder med dålig insyn i sina barns liv.

    1. Det är ju oklart vilken ålder barnet hon skrev om (gällande bestraffningen) är i. Att jämföra att barnet har druckit alkohol med att barnet inte har skött skolan fungerar ju inte riktigt. Det är lätt för barnet att mörka/ljuga att hen har provat alkohol. Helt klart. Jag håller med dig att bestraffning i en sådan situation kan bli problematisk och få fel konsekvens för föräldern. Att ett barn missköter skolan är ju däremot svårare för barnet att ljuga om en längre tid. Samtal från skolan, betyg, utvecklingssamtal och föräldramöten ger ju den informationen till föräldern utan att barnet kan kontrollera det. Man får helt enkelt välja var man delar ut olika konsekvenser till sina barn. För Camillas barn fungerade det ju, barnet sade ju själv att hen förstod varför privilegiet hade tagits ifrån hen, så i just denna situationen fungerade det.

      Min bror brukade slå sönder saker när han var arg när han var liten. Till sist blev mamma arg när han, i ett vredesutbrott, slog sönder mickispisen, så mamma tog hans favoritleksak och knäckte den på mitten. Direkt konsekvens (som mamma hade dåligt samvete över efteråt så hon köpte en likadan och ”placerade” på den gamla leksakens plats) som fick önskat resultat. Han lärde sig att det inte alls var kul när man tar sönder saker.

      (han hade sönder mina saker, mammas och pappas saker, sina saker, min systers saker… allt som kom ivägen när han var arg – det VAR sjukt jobbigt att ofta hitta något trasigt på sitt rum för att han blivit arg för att han t.ex inte fick spela boll inomhus)

  6. Sen är det också att vara lyhörd. Visst beteende kan också komma av kriser i barnens liv, inte helt ovanligt att barnen reagerar på tex en skilsmässa eller nära anhörigs död, ännu många år efter händelsen. Å då vill man kanske inte uppfostra bort reaktionen med straff? Tänker jag. Sällan beter barn sig illa bara av ouppfostran eller medfödd elakhet. Tänker jag. Att låta barnet komma till tals, diskutera, har vi fixat de små kamper vi haft. Tack o lov. Men de få barn i våra barns klasser som är stökiga, är sällan nån överraskning.

    1. Mmmm fast de kan bli egoistiska lite drottninglika och det är inte att vara elak (fast det nog kan uppfattas så). Barn är ju små vuxna så varför skulle de vara helt annorlunda mot oss. … Sedan skulle jag säga att många barns fostran är en produkt av för lite tid med föräldern följt av för många presenter å materiella kompensationer…. Jobbar med unga vuxna å sååååå många av dem som dribblar med dyra mobiltelefoner (som är nya) och säger att det är ok om de går sönder. Mamma köper en ny åt mig om den går sönder. För att inte tala om alla dessa märkeskläder för måååånga tusenlappar.

  7. Och ps att barn trotsar, surar och säger emot är naturligt. Inget att se ner på föräldern för. Sen hur föräldern bemöter beteende, där är det viktiga. Där kommer gränserna. Går ju inte att lära att barn gränser, om det är så kuvat att inte vågar testa.

  8. Jag tycker din inställning är sund och håller med om det mesta. Vi har samma hållning hemma och precis som du säger bör konsekvensen handla om nåt där det känns mest. Jag har t.ex ett barn som direkt skärper till sig om konsekvensen handlar om nedsättning av månadspeng medan de andra två rycker lite på axlarna åt just det ”straffet”. Jag är väldigt nyfiken på om det straff du tagit som exempel, två månader utan spel och tv osv, hade önskad effekt? Har hen bättrat sig?

  9. Go girl! Läste båda dina inlägg i detta ämne imorse, tillsammans med maken, och vi båda kände en slags bekräftelse. Så ofta man möts av föräldrar som t ex är glasklara över sina rättigheter i skolans värld, men som heeeelt missat sina egna skyldigheter i detta sammanhang. Att inte ge sina barn en fostran och en förberedelse inför resten av livet är både dumt och elakt. Kram på er❤️

  10. Vi vuxna måste våga vara vuxna, och sätta gränser. Jag tror på ”ramar och kramar”, barnet ska veta vad som gäller samtidigt som det vet att jag älskar/tycker om det oavsett vad.
    Gör hen något ”fel” så det får konsekvenser, ja då får hen ta dom, men jag står bredvid hen.
    Det jag har svårast för är alla dessa hot, som vi vuxna ploppar ur oss mot barnen. Om du inte lyssnar, om du inte gör läxan, om du inte slutar svära så får du inte tex godis eller spela Pokémon go.
    Sedan löper man inte linan ut som vuxen, utan barnet får höra en massa tomma hot som inte gör varken barnet eller den vuxne nåt gott.
    Jag tycker att konsekvenserna (om de behövs) ska ha nåt med anledningen att göra, t ex du missköter användningen av din mobil, då får du ta en paus från den eller du kanske ska bli äldre så du är mogen att ha en egen mobil.

  11. Jag håller fullständigt med dej Camilla i allt du skrivit om barnuppfostran, om alla föräldrar hade insett vad som är deras skyldighet att lära sina barn så hade det inte sett ut som det gör i skolorna. Angående straffet som hen fick så fick mitt barnbarn samma straff efter att struntat i läxor en längre tid och fått flera chanser att skärpa sej, till slut blev det förbud på att sitta med datorn eller annat spel så fort han fick en chans.

  12. Håller så med dej! Jag har också förklarat för mina barn att telefon, TV osv är privilegier och missköter de sig så konfiskeras sånt. Handlingar och konsekvenser… Jag har t.o.m konfiskerat dörren till dotterns rum en gång. Uppskattade inte att hon ofta smällde i dörren då hon blev arg så informerade henne om att nästa gång hon gör så så tar jag dörren. Nästa gång dörren smällde igen så att hela huset skakade tog jag som utlovat bort dörren. Tror det var en vecka hon var utan dörr och efter det har vi aldrig behövt bråka om dörrsmällande igen trots att det är flera år sedan. Mycket mer effektivt än att bråka om samma sak gång på gång och hon såg en direkt konsekvens av sitt beteende. Då vi vid senare tillfällen diskuterat det har hon själv tyckt att det var rättvist och förstått varför hon blev av med sin dörr.

    1. Så bra! Tror verkligen på denna typ av konsekvenstänk. Sen tänker jag också att det är onödigt att bråka om allt och att man kan välja var man lägger sitt fokus. Tex om jag som vuxen inte vill äta choklad plockar jag ju inte med mig choklad från affären och det är ju samma med dörren. Finns det ingen går den ju inte att smälla igen!

  13. Hej!
    Jag tycker att mycket av det du skriver är rätt. Men jag tycker även att det blir för hårt och fyrkantigt. Jag har två barn som jag har uppfostrat lika. Ändå är den ene ”svårare”. Både hemma och i skolan. Ett barn som har svårt att anpassa sig i skolans domän och har myror i benen, pratar utan att alltid räcka upp handen. Hamnar i bråk och då och då kan svara en lärare surt, måste faktiskt inte vara ouppfostrad eller sakna konsekvenser hemma. Utan det barnet kanske har en svårighet som det jobbas med varje dag. Ska då detta barn straffas jämt för det gör i exempelvis skolan? Ja, då kan vi prata om att ta bort det barnets självkänsla. Ja, vi pratar om ett av mina barn som varje dag vet att han misslyckas med något i skolan men som varje dag försöker sitt bästa. Nej Camilla. Det är väldigt lätt att skylla allt ”dåligt” barn gör på dålig barnuppfostran. Men det kan finnas andra anledningar.

    Mvh Johanna

  14. Jag tror säkert att du till stor del har rätt. Jag tror samtidigt att man kan nå samma mål på olika sätt som många nämner här inne.

    Sen undrar jag om du känner till att ca 10% av alla barn har en Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som ofta medför stora problem vad gäller social interaktion? Min yngsta dotter är en relativt utåtagerad autistisk flicka. Att hon är autistisk syns inte utanpå men när hon är trött eller överstimulerad så märks det. Då beter hon sig ganska olämpligt och det är väldigt svårt (läs omöjligt) att få henne att agera annorlunda. Givetvis tar jag mitt ansvar och bryter all form av umgänge så fort jag kan eller, nu mer när jag kan henne bättre, innan hon spårar ur. Men många gånger har jag fått ogillande blickar och kommentarer från andra föräldrar och jag har till och med fått höra från min egen svåger att han ”fan inte tål ungen!”… Inte så väldans uppmuntrande.

    Eftersom jag har två barn som inte beter sig som min yngsta dotter gör när hon är överstimulerad, utan tvärtom är två riktigt rara och väluppfostrade barn. Så är det lite lättare för mig än kanske för någon med en autistisk förstfödd att se att det egentligen inte är min uppfostran det har varit fel på. Det är mitt barns spegelneuroner som inte lirar som de ska.

    Vi som har autistiska barn får ofta slåss på en mängd olika plan för våra barn. En onödig fajt är den mot oupplysta, intoleranta föräldrar som inte förmår tänka längre än ”ouppfostrad ungjävel”. En inställning som riskerar att skapa isolation och skamkänslor hos både barn och föräldrar. Tyvärr.

  15. Jag håller med dig Camilla! Både jag och man jobbar inom skola / förskola och där blir det så tydligt att det behövs ordning och reda. För att fungera i ett ett socialt Sammanhang i grupp dag in och dag ut behövs det regler och förhållningssätt.. och det går inte som vuxen att rucka på det en millimeter då blir allt bananas! Så vi har båda en gemensam syn i hur vi ska uppfostra vår dotter.. precis som du, att berätta vad konsekvenser blir så väljer de hur det blir. Men det finns så många barn som inte kan hantera nej eller tillsägningar att man blir helt matt..

  16. Jag håller med dig i stort, bra att du vågar säga rakt ut hur du gör utan att linda in det.
    Jag få en följdfundring bara till det här med konsekvenserna, har dina ex samma upptagning eller gäller dessa regler och konsekvenser bara hos dig/er? Tänker att det blir svårare med allt sånt när barnen bor i två skila familjer och även om man i stort tänker lika så blir det säkert en massa skillnader ändå.

    1. Camilla: Vi har nog ungefär samma grundregler, men det är klart det finns skillnader. Men har man bara en hyfsat enad linje tror jag det förenklar.

  17. Vad har svenska föräldrar för chans att uppfostra sina ungar när de aldrig träffar dem?
    In på förskola runt ett och ett halvt.., sedan fortsätter det, hela dagarna med sina ”kompisar” och olika pedagoger som byts ut hej vilt under uppväxten. Stress på kvällen och sedan upp igen morgonen efter – år ut och år in, har man då varannan vecka så ta bort 50% av tiden för just dina uppfostringsmetoder som kanske inte är exakt som partnerns.

    Lägg då till att man kanske bor i förorten där klassen består av barn från fem, sju olika nationaliteter och det kan vara otroligt stökigt och ens unge behöver överleva djungeln, med en stressad lärare som helt omöjligt kan få ordning på 30 barn med myror i brallorna, de tyr sig till varandra, inte till läraren, barnen uppfostrar alltså varandra i dagens Sverige.

    Dina barn Camilla har kanske levt ett väldigt skyddat liv – gått i lugna skolor, inte behövt byta varken skola eller lärare hela tiden? Dina barn har kanske haft två föräldrar som haft ett uppstyrt liv utan sociala eller ekonomiska problem, allt det som gör barn lugna och väluppfostrade.

    Anledningen att föräldrar misslyckas med uppfostran har ofta med livet att göra. Också hur man själv blev uppfostrad.
    Din mor var väl en rätt mogen mamma när hon fick dig? Där har du också en anledning varför du verkar fått den ”old school” varianten av barnuppfostran som vi alla saknar, det handlar oftast om att folk inte vet helt enkelt hur man gör plus att de träffar barnen för lite – to monkey see – monkey do. 🙂
    Så lär ut men behåll ödmjukheten, det är inte alla som fått den grund du har.

    Mvh

  18. Jag som har en bebis i magen och ska bli mamma om några månader tycker att du är en förebild gällande barnuppfostran. Tänk om fler föräldrar var lika vettiga som dig, då skulle vi slippa många ouppfostrade skitungar.

  19. Du är bara bäst Camilla. Det är sorgligt bara att du ska behöva försvara ditt sätt att uppfostra dina egna barn. Kram och ha en fin helg <3

  20. Tack för att du tar upp ett så viktigt och laddat ämne som uppfostran. Det behöver verkligen stötas och blötas mycket och ofta. Många fler barn och ungdomar behöver få konsekvenser för sina ”dåliga beteenden”.

  21. Håller med till fullo! Men vad man också måste förstå är att barn Inte är små vuxna och att barnuppfostran är en process. Vissa kommer längre på kortare tid, det viktiga är att vi aldrig ger upp på våra barn!

  22. Detta är verkligen ett ämne som bör diskuteras. Det är ju självklart att de flesta föräldrar vill sina barn väl och gör sitt bästa. Men jag blir lite mörkrädd när man ser attityden och språket hos barnen idag, finns ingen respekt kvar för vuxna och det är något som jag tycker är föräldrarnas ansvar. Så håller verkligen med dig Camilla hellre bli lite ”hatad” av mina älsklingar under åren än att de bli odrägliga tonåringar/vuxna. Fast här bestämmer barnen maten på fredagar 😂

  23. Hej Camilla, kändes befriande att läsa ditt inlägg om föräldrars ansvar i barnuppfostran och hur det påverkar skolsituationen både för elever och lärare. Har arbetat som lärare i 16 år och blir dagligen påmind om hur viktigt det är med regler och konsekvenser ifall de inte följs. Tyvärr delar inte alla föräldrar samma uppfattning om detta, fick så sent som denna veckan höra från en förälder att hen tycker det är bra att hens barn pratar rakt ut i klassrummet, så att vi lärare inte förtrycker barnen… ja, det är sannerligen inte ett lätt yrke jag valt…obligatorisk föräldrakurs kanske vore något för alla som väntar eller fått barn?

  24. Gör hur du vill med din amning, och nej det är inte ett samhällsproblem. Ouppfostrade barn är det ja, och självklart är det mer sunt att inte curla sina barn. Däremot har du ju skrivit om detta tidigare och hävdat att om du ser/hör ett bråkigt barn så tänker du ”vilken ouppfostrad unge/slapp förälder” inte att barnet ev har en diagnos. Det tycker jag är skevt. Vad ger dig rätten att döma? Du har ingen aning varför det barnet gör så just då eller varför föräldern gör som den gör. Att ha en stark åsikt om vad som är rätt och fel inom barnuppfostran är väl en sak, men att döma enskilda fall som man bevittnar känns befängt. Märker man problem i sin närhet förstår jag att man reagerar/agerar men inte annars. För även om de flesta barn inte har diagnoser så är det just dem föräldrarna som mår sämst av dessa dömande åsikter och blickar.

    Som någon skrev i inlägget innan; du har utsatt dina barn för två skilsmässor, nya bonusföräldrar och skaffat barn snabbt med nya trots att du precis skilt dig och har småbarn. Skulle du vilja att folk dömde dig för det och mena att du skapat otrygghet för dem? Dina barn kanske inte mått så dåligt av flera skilsmässor men många gör det. Dina barn kanske svarar bra på den typ av uppfostran och straff du tillämpar men alla gör inte det.

  25. Bästa jag läst på länge!! Mvh lärare, tillika småbarnsmor som ofta undrar om jag är för sträng (när allt jag vill är att uppfostra barn som blir drägliga vuxna, och elever)

  26. Helt rätt. Enda felet är att du skriver om ditt barn som en ”HEN”. Det tycker jag är fel. Barn är pojkar eller flickor eller pojkar som känner sig som flickor eller flickor som känner sig som pojkar. Hen är ett hittepåord och några andra kön finns inte. Sen kan ju folk påstå att de identifierar sig som hundar katter grävskopor eller vad som helst men det ändrar inte biologiska faktum. Vi ÄR pojkar eller flickor.

    Regler, förhållningssätt och konsekvenser är absolut nödvändigt för att barn ska lära sig rätt och fel. Fortsätt uppfostra dina barn så.
    =)

    1. Camilla: Skrev ”hen” enbart i detta fall eftersom jag inte ville peka ut vilket av mina barn det rörde sig om.

  27. Erkänner att jag har varit på mycket ang amning varför?? Jo helt enkelt just för att du Camilla är en offentlig person som får oerhört stor plats i media och därmed kan påverka andra mammor. Många läsare här inne tar till sig dina synpunkter och du har väldigt många som stöttar dig och tycker att ditt val är det som är det bästa , alltså så många människor kan inte ha fel? Eller ? Jag själv skulle bli väldigt osäker som tex förstagångsmamma , särskilt om jag inte hade kvinnor i min närhet som förespråkar amning och dess fördelar , jag är mer orolig då amningsstatestiken visar på att färre väljer att amma eller det var så för en tid sedan ( osäker just nu) Har inte hört om det är på uppgång just nu? Det går ju lite trender i det här med att amma. Det jag bryr mig om är vilka signaler du skickar till kvinnor särskilt dom som känner sig vilsna och osäkra hur dom vill ha det. Givetvis var ditt val det bästa för dig Camilla

  28. Jag har haft en pappa som har autoritet, jag har alltid varit snäll mot alla..sagt tack och varit omtyckt, fått jobb och skött mig..ofta med en känsla av skuld. Hur mycket jag har skött mig i skolan och sagt tack..ja det som främjar mina föräldrar och lärare..det är inte lika med att jag känner hanterbarhet och att livet kännts meningsfullt. Det jag har gjort är att koppla mitt värde i andras tyckande. Akturitet skapar barn som är välupofostrade men tyvärr inte kopplat med fria och lyckligt vuxenliv alla gånger. Kram

  29. Håller med dig helt. Nu är mina barn vuxna men jag har gjort exakt likadant med mina barn.
    Mina barn är tacksamma för det idag.

  30. Du skriver att vanligtvis brukar du straffa med bara en helg. Menar du att du får straffa om och om igen? Att det inte hjälper?
    Får ändå intrycket att dessa barn är ganska så kuvade…
    Och undrar även vad de tycker/kommer att tycka om att ha blivit så frontade i dina utläggningar om metoder och uppfostran.

  31. Stor tumme upp! Speciellt på det där med att teknikprylar är lyx. I vår familj har inte vår åttaåring egen telefon. Aldrig i livet. iPaden får hon låna om helgerna till Minecraft och lite Netflix om hon sköter sig, datorn finns tillgänglig för tangentövning, och film ser vi på ihop när vi har filmkväll 1-2 ggr i månaden. Ibland försöker vi få till Lilla Aktuellt eller Barnkanalen en kväll i veckan, men oftast hinner vi inte eftersom vi läser böcker då. Läxor, lek med kompisar och middag, sen hinns det inte med mycket mer (ev spelar vi ett spel om tid finns) innan klockan är 19 och pyjamasen ska på o det ska läsas högt.

    Gillar också det där med att barn behöver ha tråkigt. Ungarna är ju aldrig så kreativa som när de inte har nåt ”färdigt” att leka med!👍🏼

  32. Jag blir glad att höra att jag inte är den enda i världen som kör ”diktator” metoder som många tycker man gör. Allt har en konsekvens, sånt är livet. Bra att lära sig som barn så man inte blir överraskad sen som vuxen.

  33. Så skönt att höra att det är flera som ser teknikprylar som ”lyx”. Att det blir konsekvenser när man inte gör ”rätt”.
    Så tummen upp till er.

    Trevlig helg!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..