Barnuppfostran – En bortglömd konst

Är det idag en bortglömd konst hur man faktiskt uppfostrar barn?

Camilla:

Fanns en liten tanke med att Simon hann först med att skriva ett inlägg om barnuppfostran i svallvågorna efter att jag pratade om det i Skavlan. För han får ju ofta kommentarer som ”ja men varför tycker du alltid som Camilla varför har du ingen egen åsikt?” Men grejen är att vi är extremt samstämmiga i vår syn på barnuppfostran. Och han har t om haft en striktare uppfostran än jag vad gäller regler och konsekvenser. Kärleksfull men strikt. Han var enda barnet (precis som jag) och det som hans föräldrar sa var det som gällde. Punkt slut. Precis som för mig, men kanske ännu lite mer konsekvent än i mitt fall.

Och jag framställs ju gärna i media som Häxan Surtant och det används ord som STRAFF istället för det ord som vi faktiskt använder – konsekvens. Och för mig är detta så ofattbart att det ens blir en så j-vla diskussion. För jag tycker jag pratar om självklarheter. Men som tyvärr inte längre är självklarheter.

Jag STRAFFAR inte mina barn – men bryter de reglerna vi satt upp – så får de konsekvenser. Och ja, jag HAR läst nya studierna om att ”föräldrarnas besvikelse är nog” och ”konsekvenser och straff har ingen effekt” osv osv osv. Och vet ni vad – jag tycker det är BULLSHIT!!  Att få konsekvenser av att bryta regler är något som för mig ligger naturligt i mänskliga naturen – ”om du väljer beteendet väljer du också konsekvenserna”. Mina barn vet reglerna – och de är rimliga regler, som de också i viss mån får vara med och tycka till om. Och bryter de mot de reglerna så vet de mao vad konsekvenserna blir och får bara hacka i sig dem. Vilket de också gör faktiskt utan protester.

Och de föräldrar jag har i min bekantskapskrets som anammar ”jag tror inte på att säga nej och ge konsekvenser till mitt barn”-filosofin är ju inte direkt någon jättereklampelare för den teorin. De är de första att prata om hur ”deras barn minsann kan uppföra sig utan regler och nej” – allt medan deras ungar river stället och uppför sig som vildar. Och att deras barn får kritik i skolan för att de stör i klassrummet beror naturligtvis på att ”dagens lärare inte har tillräcklig kompetens.” Alltid ursäkter.  Medan jag får bita mig i knogen när jag ser deras vilda, berättigade, bortskämda, söndercurlade ungar. Jag sitter och ser medan deras barn far runt som galningar medan deras föräldrar sitter nöjt i soffan och säger att ”hen är så livlig, kommer bli något stort av hen”.  Och jag biter mig i tungan för att inte säga: ”nej hen är inte livlig, hen är fett ouppfostrad och har inte hört ordet nej i hela sitt liv för NI ORKAR INTE…”

Och ja, jag vet det finns barn som har bokstavskombinationer odyl. Men jag tittar inte på barnet och dömer. Det är inte barnets fel. Jag tittar på hur föräldern hanterar situationen. Det är min måttstock. Och om du säger till mig att ditt barn ”inte vill att vi kommer på middag till er på lördag för hen har inga jämnåriga att leka med hos er,” eller om hen kommer och försöker tjata sig till en cola, godis, chips hemma hos mig utan att föräldern tillrättavisar (har i vissa fall varit med om att föräldern sagt; ”åh men kan inte hen få en cola, hen såg att ni hade burkar i källaren,” eller om en förälder säger att: ”vi kan inte åka till Thailand i år för hen vill hellre åka till  xx” så blir jag tokig om ”hen” är tio bast!!! En tio-åring bestämmer inte var familjen ska åka på semester!!! Eller om familjen ska gå bort på middag en lördag eller inte!!! Och en tioåring tigger inte godis/cola/chips när man är bortbjuden utan att bli tillrättavisad av den förälder att det är oartigt, och ett barn bestämmer inte vad som ska serveras till middag, osv osv osv. De vuxna BESTÄMMER… Sen kan barnen absolut få ge sin input – i RIMLIG omfattning!!!

Och framförallt – barn måste få lära sig höra ”nej” och lära sig att handlingar får konsekvenser.

Så ni som tycker ni har ”jättehärliga” och ”livliga” barn som far runt som galningar medan ni sitter lojt i soffan medan era telningar uppför sig som om de vuxit upp bland vilda vargar i skogen – vi andra tycker inte det är charmigt. Alls. Vi tycker inte era barn är charmiga. Alls. Vi tycker bara ni ska skärpa er. Och uppfostra era barn. För DERAS skull. Och för guds skull… VAR finns vettet i att en 7-åring ska ha lika mycket att säga till om som de vuxna i familjen??????

Och jag är faktiskt rätt less på att hängas ut som en häxa i pressen när jag pratar om uppfostran. Alltid hårt vinklat och jag framställs medvetet som extrem. Så hallå hela pressen – Vi har ett lugnt, ordnat hem där vi inte skriker åt varann, inte använder fula ord mot varann, där vi kramas mycket, säger ofta att vi älskar varann – men också sätter upp regler och ger konsekvenser. Det utdelas inga spöstraff och jag är inte en elak, dominant mamma som inte lyssnar på mina barn. MEN – jag är föräldern och de är barnen, och deras medbestämmanderätt – och med det ansvar – förändras och ökar med deras ålder.

  1. Kring oss är 18 av 20 barn väluppfostrade. I alla tre barns klasser och genom alla år. Typ. Ingen bortglömd konst. Här bestämmer inga barn vilket land man reser till, här är barnen överlyckliga de få gr de får resa utomlands. Tackar artigt för allt som bjuds. Gläds över den ärvda cykeln. Söker lyckligt sin första snowboard på loppis. Sparar till spelen på dator. Lämnar telefonerna om man ber om det, de som har. Hjälper syskonen att lära sig cykla. Målar över en tapet och tycker att rummet nyrenoverat. Och nej, gäller inte bara min familj, upplever grannars och vänners barn precis likadant. Det ni beskriver upplever jag endast via bloggar och diskussionsforum. Så nej, uppfostran absolut inte på väg att dö ut. Tror inte ens man behöver vara särskilt sträng för att nå resultat, räcker med en omgivning som föregår med gott exempel.

    1. Härligt med människor som vågar stå upp för sina åsikter.Jag undrar hut många föräldrar du har kränkt med inlägget….Hejar på dig Kram

    2. Intressant, du drar inte linan fullt ut att det är en klassfråga vilket är bra! För det tror jag definitivt inte att det är. Vi är privilegade ekonomiskt och har också tre väluppfostrade barn (enligt andra). Det är ingen dans på rosor, kräver massor av energi och ibland är jag så trött på dem – men det gäller att hålla i. Och regler är regler, konsekvenser om man bryter mot dem gäller alla, liten och stor. Är man en familj på fem personer så krävs det regler för att vi alla ska få en bra tillvaro.

  2. Angående far runt som vildar kommer jag ihåg när jag satt i en reception på en vårdcentral. Det var fredag em och endast en läkare i tjänst. En kvinna med två barn på sådär 6-8 år satt i väntrummet, dom var de enda. Barnen hoppade i soffan (som dom satt i), slängde alla tidningar på golvet, tände och släckte lamporna i väntrummet gång på gång osv. Vad gjorde mamman, alltså inte ett dugg. Hon satt med blicken i fjärran med ett litet leende i mungipan. Jag gick hem från jobbet med en smällande huvudvärk kan jag säga, det var väl det som var konsekvensen, den enda.

    1. ATT du inte gick ut och snällt o vänligt bad dem vara rädda om sakerna. Hade nog jag gjort. Får klåda över hela kroppen av sådana barn. (Med reservation för ADHD, ADD osv). Och föräldrar!

      1. Men oavsett diagnos eller inte så ska man väl inte få röja runt hur som helst och få förstöra möbler och annat eller tycker du att det är ok då? Finns så mkt att skylla på…

    2. Påminner mig om en lägenhetsvisning vi var på där en familj lät sitt barn hoppa i soffan hejvilt medan päronen inspekterade objektet. Vem i h-vete gör så? Inte ens hos någon jag känner skulle mitt barn få hoppa i soffan.

  3. Har en vän som låter sitt barn göra vad hen vill, ibland säger vännen nej men ger sig efter en stund. Vännen blir arg på barnet och då är det skrik osv. Vännen blir även arg om någon säger till barnet. Har gått så långt att varken jag eller min sambo vill att de kommer hem till oss.

  4. Jag håller med dig helt. Hur ska barn lära sig om man bara gullar med dom hela tiden? Det är föräldrarnas ansvar att fostra ett barn, att leda ett barn och förbereda barnen inför den stora världen och vårt samhälle. Då måste det finnas konsekvenstänkande. Hur ska de annars överleva i samhället? Jag tycker helt ärligt den här diskussionen och kritiken du får är jävligt barnslig! Jag förstår inte vad problemet faktiskt är?
    Gör man, barn som vuxen, något fel så blir det konsekvenser efter det också. Vi kan inte fostra barn till att få göra hur dom vill. Då har vi inte längre ett fungerande samhälle!

  5. Jag håller helt med. Konsekvenser! Gör man något bra får det positiva konsekvenser & gör man något man inte får finns det andra konsekvenser. Inte ett dugg konstigt.
    En förälder är en förälder & även om man vill ha en god relation med sitt barn så är man inte vänner först & främst.

    Dock försöker jag, pga sönder tjatade öron av vänner, att inte säga ”nej, nej & nej” hela tiden. Utan när det är ”steg 1” säger kanske ”låt bli det där” & att nej:et verkligen ska få betyda något. Så den dagen jag skriker nej – då ska hon stanna på fläcken.
    Men det är för att jag haft vänner som sagt nej till allt; nej rör inte, nej tjata inte, nej, nej & nej & som dessutom använt nej när de busat. Hur ska barnet då veta när nej är allvar?!?
    Men jag har oxå fått höra av vänner att jag är sträng & att jag inte skulle kunna göra så om jag var mamma.
    Nu har jag en envis dotter på 9 månader & hittills så har det känts naturligt & helt rätt att göra så med dottern som jag gjort med alla barn jag barnvaktat.
    Så HEJA CAMILLA (& Simon)!!!! Vi är fler häxan Surtant & stolta över det. 😉

  6. Jag är en lat förälder, som en lat förälder vill jag ha barn som lyssnar och respekterar andra människor. För att allt blir enklare då.
    Vi har inte så mycket regler ännu, barnen är små. Men vi bestämmer och även 3 åringen vet att det blir konsekvenser av hur man handlar. Än så länge mest i positiv bemärkelse medan den lite större vet att gör man inte som man ska så får det konsekvenser.
    För med en spelplan som alla vet hur den fungerar blir livet enklare.
    Samma anledning till att barnen själva lär sig att ta frukt när de vill ha etc.
    Att vara en lat förälder på rätt sätt är bra.

  7. Du är fasen grym och då säger jag det på ett positivt sätt!! Älskar dina åsikter och att du vågar stå för dem. Vi är nog många som håller med dig. Du verkar vara en fantastisk mamma och en fantastisk person. Så jordnära men ändå glamourös!! Jag diggar dig!!
    Tack från mig, kram

  8. Klokt inlägg. Min son har svåraste graden av adhd. Och ja det kryper i hans kropp, ibland får vi åka hem tidigare etc för det blir för mycket intryck för han. MEN han kan uppföra sig, sitta still, leka snällt, vara artig framför allt ta konsekvensen av sitt beteende. Jag har lärt han att prata, berätta för mig när det är jobbigt. Hitta på lösningar och om det inte går så lyssnar jag på hans vilja att ”få hjälp innan det går för långt”, och det är utan dåligt beteende. Han behöver mer guidning i sitt liv för att bli en funktionell vuxen. Tydliga regler, konsekvenser och gränslöst med kärlek. Att skylla på en diagnos är fult tycker jag. Min son är bevis på att ett barn med svår adhd kan minsan oxå vara väluppfostrad.

    1. Så bra inlägg! Cred till dig! En av mina bästa vänner har en son med autism och som de har jobbat och jobbar med honom. Tydliga ramar, rutiner, förberedelser etc. De är grymma och en av de mest balanserade fyrbarnsfamiljer jag känner. Har ALDRIG hört dem använda hans diagnos som en ursäkt. Sen får de självklart anpassa sig och avstå vissa situationer som blir för mycket för honom. Men som sagt, aldrig en ursäkt för att han får bete sig hur som helst. Önskar fler föräldrar var som dem (och dig).

    2. Så himla bra inlägg! Tack för att du delar med dig!
      Det är precis som om ingen verkar våga be folk (och deras barn) uppföra sig längre ”för tänk om barnen är så där ouppfostrade för att de har en bokstavskombo” – herregud det spelar ju ingen roll! Barn med diagnoser som har föräldrar som stöttar dem i det kan fungera hur fint som helst i samhället. Sluta skyll på diagnoserna – från båda håll.
      Vi har några i släkten som har ADHD i olika grad och det har aldrig varit problem med att de härjat runt och varit ouppfostrade. Regler, struktur och lyhördhet är ju det som ger harmoni för dessa barn/personer så att låta dessa härja fritt är dubbelt taskigt: både mot det stackars barnet och dom runt omkring.

    3. Viktigt inlägg. Som lärare möter jag barn med diagnoser i skolan. Och helt klart är många av de lättare att möta än barn som bara inte förstår vanligt hyfs. Har mött barn med adhd som verkligen kämpar för att det ska bli rätt och när det går snett kan vi prata om det efteråt utan bråk och dålig attityd. Medan andra barn kan slå dövörat till och inte bryr sig ett skvatt om vad man säger. Så jag håller med dig, uppfostran har inte med diagnosen att göra.

  9. Hej. Jag jobbar på bup någonstans i Sverige. Och alla dessa curlade ungar vi får in som aldrig fått lära sig hyfs och vett och har påhittade diagnoser för att slippa undan krav osv. Det finns naturligtvis undantag. Självklart kan barn må dåligt. Men när föräldrar blir nästan skogstokiga på mig när jag ställer krav på barnen ( jobbar som kbt terapeut) då ger jag nästan upp. Om man i ren protest mot att man ska hjälpa till kastar sönder saker. Ja då ska det finnas konsekvenser. Och då menar jag INTE barn med olika np diagnoser. De utmärker sig på helt andra sätt.

    1. Krav är bra! Jag vet föräldrar som själva är slarviga och har stökigt hemma. Ingen ordning alls! Hur, ska då föräldrarna säga/lära barnen hålla ordning, ja! Ställa krav? Måste i första hand föregå med gott exempel eller?! Mvh ganska ordningsam:-)

      1. Var och en har väl hur de vill hemma? Stökigt hem betyder absolut inte automatiskt ouppfostrade barn. Lika lite som prydligt pedant hem betyder gnällkärring som inte gör annat än städar o tjatar

      2. Sorry men nu blev jag lite irriterad vem sjutton säger att man är sämre förälder för att man har det lite stökigt hemma? Kan väl säga som så att hemma hos oss är det väl bara riktigt ”fint” och iordning i ca 1 h efter att vi städat. Hemma hos oss syns det att det bor barn som får leka i sitt hem, enda rummet som de inte får leka i är vårt sovrum. Jag är en av dessa människor som blir extremt obekväm när jag kommer hem till dom som har pedantiskt rent o välstädat hemma, hos dom vågar man ju knappt andas. Våra barn har regler och konsekvenser och lan hålla ordning på sina saker.

        1. Nu var nog stökigt mer en metafor för att man som vuxen själv måste ”leva som man lär”. Så läste i alla fall jag inlägget 🙂

  10. Håller med. Mina gossar säger till mig du är snäll men sträng mamma och med det menar dom att jag är bestämd och sätter regler men visar mycket kärlek Jag märker på dom att dom tycker det är skönt för då behöver dom inte testa och leva rövare. Dom vet vad jag förväntar mig av dom och om det missköts så dras det in på kompisar och saker. Jag tror på att ge barnen tid inte massa saker och då menar jag inte att man ska vara på varandra hela tiden utan det räcker med att man finns hemma och om dom kommer så stannar jag upp. Kan tillägga att jag har 2 barn med diagnoser, med yngsta som autismspektrum så vet vi att vi måste känna av hur han mår när vi är ute på saker el hälsar på nån så att det inte blir dör mycket. Men man lär sig att hitta lösningar för han ska inte styra hela familjen.

  11. Åh du är ju bara för bra !! Så härligt sunda åsikter. Vilken härlig värld det skulle bli med flera föräldrar som vågar vara vuxna i sin relation till sina barn. Heja heja !!

  12. Har arbetat med barn och ungdomar i snart 26 år ochcser verkligen skillnad på fostran. Barnen styr och ställer med sina föräldrar, de säger vad de ska lagas för mat, de säger när de ska handla, de säger till sina föräldrar att plocka upp de som de själv plockat fram. Föräldrar nickar och mjäkar med. Föräldrar frågar barnen ”kan vi köra nu?” Vad vill du göra nu”?
    Barnen är helt styrande och är små kungar och drottningar som dikterar villkoren.
    Enorm skillnad på dessa åren. Föräldrar är villrådiga och vet inte hur de ska hantera fostran, de är så splittrade och lite rädda för att säga till sina barn verkar det som.

    Min gamla mormor sa alltid ”Britt, när du får barn fostra dom så andra människor tycker om dom, då blir de fyllda av självkänsla och klarar sig bra i livet”. Jag håller verkligen med om den tesen, om ens barnen blir omtyckta av andra så växer de som människor och är välkomna överallt. Jag har fostrat mina barn med mycket kärlek och ömhet, också med tydliga gränser, regler och respekt. Att ta ansvar för sina handlingar och att alltid våga säga sanningen vad som än hänt. Som du också skriver är konsekvens viktigt vid upprepande och nonchalant ”bryr mig inte om vad du säger attityd”. Minns min som när han var runt 7-8 år och cykla i sönder grannes fina rabatt med tulpaner, grannen hade inget staket och rabatten låg väldigt nära själva gången/trottoaren. Min son fick för sig att sprätta med sin BMX cykel precis där. Grannen kom och knacka på och berätta vad som hänt. ”Är det så fråga jag min son, har du gjort på det viset”? ” Jaaaa .. Svara han, men det var inte meningen” Han fick köpa nya tulpaner för sin veckopeng, räfsa rabatten och be om ursäkt. Grannen tog det väldigt bra och sa ”Bra, nu glömmer vi detta, gör aldrig om det, och Tack för du rättar till allt igen”. Grannen gilla min son och min son förstod vilken dumhet men fick ta konsekvensen att sitt agerande. Idag är föräldrar så snabba att försvara sitt barn och skyller på alla andra och det är aldrig deras barns fel! Fostran idag är mer ”låt barnet själv bestämma och föräldrarna låter det fortgå” precis som de är rädda att säga ifrån till sina egna barn. Synd om barnen, de blir stämplade som ”jäkla” unge och blir inte omtyckt.

    1. Håller verkligen med om att många föräldrar inte vågar säga till sina barn. Tyvärr drabbar det bara deras egna barn i slutändan då varken andra vuxna eller andra barn orkar med dem. De kommer bli ensamma för ingen vill vara med jobbiga och dumma ungar.

    2. Fast att uppfostra sina barn så att andra gillar dem låter inte så himla trevligt. Typ ‘var inte sig själv, ändra på dig så du passar in och blir omtyckt’ Det skapar inte bra självkänsla, det skapar en trasig självkänsla.

      1. Jag tror att det innebär ”fostra dem till artiga och respektfulla individer, så att de kan bete sig i olika situationer” och inte som du valde att tolka det ”banka ur deras personligheter och få dem att smöra för andra”. Just din typ av tolkning i frågan är ju precis vad som är problemet ”åh men mitt barn måste få vara sig själv till 110%”. Självklart ska de få vara sig själva, men de måste känna till moral och hur man respekterar och uppför sig gentemot andra. Om ungarna får ”vara sig själva” och röja runt bäst de vill från det att de är små, så kommer de vara förvuxna, vilda, barn när de blir äldre som förväntar sig att få allt serverat i livet.

          1. Det var absolut ett bra svar!
            Att barn ska lära sig att uppföra sig är inte samma sak som att de inte får vara sig själva.

        1. Tack för ditt svar! Narturligtvis så menar jag det du skriver Vicky! Kanske jag skulle varit mer tydlig med vad den tesen innebar, trodde inte det kunde missförstås. Jag menar att -fostras till omtänksamma, emptiska, respektfulla och visa hänsyn. Inse och förstå att vi kan vara olika, tycka olika och se olika ut och kunna respektera det. Vara artig och trevlig, tacka för sig m.m- Om ett barn får de budskapen med sig i fostran så blir det också väl bemötta.

        2. Exakt så Vicky! Att få vara sig själv bygger självkänsla men att inte kunna uppföra sig hör inte till ”vem man är”. Det är helt enkelt bara dåligt uppförande.
          Det är något man måste lära sig och öva på.
          Jämför med att lära sig läsa. Har inte heller med personligheten att göra.
          Sen har olika personer olika lätt/svårt för olika saker men det är en helt annan nivå på diskussionen. 😉

  13. Bara för att man har regler som ska följas och säger till sina barn betyder inte att man är en elak kärring som står bakom dörren med piskan så fort de kommer hem! Tycker det är helt galet att man inte ska ”få” säga till sina barn. Och herre gud om man säger till någon annans barn! Jag utgår ifrån att andra vuxna säger till mina barn om de gör något olämpligt när jag inte är där.
    Blir helt vansinnig när man sitter bredvid och ser hur någon inte kan bete sig och så säger föräldrarna inte ett pip.
    Barn måste få lära sig att acceptera ett nej och att det får konsekvenser om man inte gör som man blir tillsagd. Kan säga att jag många gånger har ångrat att jag sa nej, med tanke på hur stora bråk det ibland blivit (och det definitivt inte kändes att det var värt det), men jag har alltid hållit fast vid mina ”nej”. Vill inte att mina barn skulle lära sig att man kan tjata sig till ett ja.

  14. Halleluja till det du skriver!!
    Låter som om du uppfostrar dina barn på lika sätt som min mamma uppfostrade mig och mina fyra syskon.
    Mycket kärlek, fasta regler och frihet under ansvar. Dvs konsekvenser när man inte lyssnar och gör det man ska.
    Är uppväxt med en mamma som alltid fanns där, lyssnade och brydde sig.
    Hon skrek aldrig och vi var aldrig fula i munnen. Om vi blev sura så fick vi säga dumma mamma på sin höjd. Jag sa det en gång i tonåren, haha.
    Annars var det kommunikation som gällde och det har jag tagit medmig in i mitt äktenskap. Min man hade en likartad uppfostran och vi har varit lyckligt gifta i 15 år. Utan gräl och gap och skrik.
    Oense kan man vara men det kan man hantera som en mogen människa tycker jag.
    Hade vi kunnat få barn så hade vi uppfostrat dom på lika sätt🖒

  15. Camilla, varför säger du att du är ett ensambarn när du har halvsyskon? Tror du att Polly kommer se sig själv som ett ensambarn?

    1. Camilla har svarat tidigare att hennes halvsyskon är mycket äldre & bodde aldrig tillsammans med Camilla när hon växte upp. Polly kommer att växa upp med sina syskon under samma tak.

  16. Oj råkade skicka innan jag var klar.

    Håller helt med! Är förskollärare o är 28 så inte bara äldre generationer som tror på uppfostran med konsekvenser o inte bullshit som fri uppfostran!! 😉

  17. Så himla bra skrivet. Det är så många föräldrar idag som inte vågar säga ifrån/markera ordentligt t.ex när barnen slår på sina föräldrar när de inte får som de vill. ”Snälla lilla älskling, sluta nu slå på mamma/pappa” säger man med ett leende på läpparna och snällaste rösten…..så himla skrämmande! Att vi ändrar röstläge och ansiktsuttryck i olika situationer är för tusan mänskligt och normalt. Barnen måste ju få lära sig att tolka dessa olika signaler och uttryck t. ex vad som är rätt och fel att göra mot andra människor.

    1. men det är ju väldigt beroende av ålder, hur man markerar mot barn. Det som fungerar bäst på de flesta är att bemöta lågaffektivt, dvs, inte ryta ifrån mot oönskade beteenden utan att lugnt och stilla ignorera dem medan man avlägsnar barnet/sig själv/ nypande hand/sparkande fot, ur situationen. Det kan ju ses som slappt utifrån men allt som oftast fungerar det bättre. (nej, inte med gullig röst och leende) Att på skarpen ”markera” ger beteendet uppmärksamhet vilket gör att det med stor sannolikhet kommer att fortsätta, barn skiljer inte på positiv och negativ uppmärksamhet. Om en inte skrämmer skiten ur ungen, men det antar jag inte är nåt självändamål, för kuvade undfallande ungar kanske är ”behagliga” att ha i möblerade rum men kommer inte ha det så gött känslomässigt senare. När barnen sen är äldre och har ett mer utvecklat konsekvenstänk och känslomässigt är mer utvecklade så kan ”nej” (med eftertryck)funka bättre, och även konsekvenser i form av indragna priviliegier, men även det ser jag som sista utväg. Vår uppgift är ju att se till att barnen klarar av olika situationer, om de inte gör det så har vi ställt för höga krav på dem. /en till som jobbar på bup.

      1. Håller inte alls med att man ska ignorera ett sådant beteende! Det är aldrig okej att slåss, och det ska barn få veta! Jag skriker inte när det händer, jag tar bara tag i honom och säger åt honom att sluta med det, och framför allt varför han ska sluta med det.

        1. …. jamen att ignorera ett beteende är inte att acceptera det- men HUR en bemöter det är skillnaden. Du skriker inte -lågaffektivt. Jag säger ingenstans att en ska sitta och ignorera ett barn som bankar på en eller andra, men att skrika ”SLUTA UPP MED DET DÄR FÖR ATT….!!!!” och slita bort ungen kommer garanterat öka beteendet, ja om du inte tagit i så du skrämt ungen. Tror du att det är en slump att man ofta ser helvilda utagerande barn med föräldrar som står bredvid och skriker utan att få respons? Det är ju inte det inlägget handlar om, det vet jag, men för att illustrera.

      2. Håller helt med dej j! Lågaffektivt bemötande är, när man läst om det, väldigt logiskt! Men strider kanske ofta mot känslan att agera i stundens hetta och ter sig för många ganska ologiskt..det kräver sina tankesnurror för att som gemene man komma underfund med att detta är det bästa sättet att agera.

        1. Hur tror du att dina barn när dom är i 10 års åldern reagerar när någon kompis, lärare, anana förälder säger till på skarpen?
          Eller ska dina barn leva i en ”lågeffektiv bubbla”?
          Sluta lalla runt.

          1. Jag är ganska övertygad om att en sällan behöver säga till ”på skarpen”, och rimligtvis kommer ett barn som är ovant att bli tillsagt på skarpen ta den tillrättavisningen ca tusen ggr mer allvarligt än ungar som blivit slentrianskrikna åt.

  18. Du har helt rätt i dina tankar och jag har uppfostrat mina barn på samma vis. De är modiga, vågar säga i från när andra blir illa behandlade, tar diskussioner här hemma och resonerar, oftast 😉, med oss om vad som kan vara en rimlig komma-hem-tid, de får komma med idéer och önskemål om mat och semestra men vi bestämmer. Får alltid höra att mina barn är fina och omtänksamma och detta trots krav och konsekvenser.

    Jobbar på förskola och tyvärr är det de barn med fri uppfostran som är de som oftast är i konflikter, är egoistiska och otrevliga mot andra, både barn och vuxna.

    Jag tror fullt ut på att barn kan bli sina personligheter och inte bli intvingade i mallar trots min syn på uppfostran.

    Kör hårt Camilla!!!

  19. Hej! Från vilken ålder börjar man med detta? Hur små har dina barn varit när de fått konsekvenser om de inte har uppfört sig?

    1. Min son hade eTT ställe i hallen där han fick fundera på vad han gjort… inget gap inget skrik inget skäll men en markering så där gör man inte.. 3 år.. max tre minuter.. väldigt effektivt.. jag hittade honom till och med en gång när han gjort något jag kanske aldrig skulle reflekterat över.. Men alla barn är olika min stora pojke funkade det kanon på min lilla funkar det inte alls på..det gäller att hitta något som funkar för er som är relativt smärtfritt men samtidigt effektivt. jag gillar det Camilla skriver om att det inte är straff utan konsekvenser det måste inte svida och göra ont bara gå fram att det var fel.

        1. Fast var står det att det är en skamvrå? Jag tolkade det som en reflektionshörna. En sån har jag fortfarande där jag sitter och bara tittar och det är en signal till min sambo att jag behöver reflektera, vid svåra saker kanske jag inte alltid orkar förklara det med ord ❤️

  20. Heja Camilla,håller med dej om uppfostran och allt däromkring….Dom söner jag har kvar i livet har skött sig och den tid vi har gett dom har varit med fostran,kärlek och vi har lyssnat.Har varit företagare och har även jobbat med autistiska barn .Min man är lärare i snart 30 år och han har alltid varit en omtyckt lärare men har alltid gillat ordning och reda.Idag är lärarna inte prioriterade att undervisa utan dom är föräldrar,socialarbetare,vakter mm.mm Idag dominerar tyvärr ouppfostran,respektlöshet och noll disciplin.VARFÖR har det blivit så????Hur ska det bli i framtiden???Ryser när jag tänker på mitt älskade barnbarn som är endast 2 mån.Oroligheten för henne när det gäller skola och även den förbannade Fuck Cancern som ”tog” vår älskade Simon.vart är vi på väg???Lycka till med ert liv och dina fantastiska böcker,kramar Kia

  21. Håller med om mycket MEN det är skillnad mellan bestraffning och konsekvens. Det är inte meningen att barnen ska foga sig pga rädsla. Straff är inte kopplat till det barnet gjort. En konsekvens bygger på respekt och ska vara logisk och kopplad till handlingen. Att t.ex. inte få lördagsgodis för att man inte gjort läxan är varken logiskt eller konstruktivt.
    Mvh Anna

    1. Klart man inte ska få lördagsgodis om barnet inte gjort det man har kommit överens om, om man talat om för barnet innan att det ska göra vissa saker för att få godiset!

    2. Vad tycker du är en passande konsekvens när barnet inte gjort läxan? Man kan nog inte alltid koppla ihop själva ”felet” vid konsekvensen. Eller menar du att om de inte gjort läxan så blir konsekvensen att de får göra kommande läxa två gånger? Jag förstår inte ditt resonemang.

    3. Alltså nu fastnade Jag på just läxan… när är läxan bara barnets ansvar att komma ihåg? Jag tycker definitivt att min nioårings läxa ligger lika mycket i mitt ansvar som hans eget. Jag är ingen curlingmorsa MEN jag är mamma till ett barn och barn har inte veckostrukturen förplanerad i huvudet som vi vuxna lärt oss.

      1. Nej, just därför är det fel att dra in på lördagsgodis… Men läxa-lördagsgodis var bara ett exempel. Jag har större barn och när hon inte gjort läxan för att hon var för ”trött” får hon helt enkelt gå och lägga sig tidigare.

      2. Jag anser nog att för min 9-åring är ansvaret delat. Men hon är också mycket ansvarsfull redan från början. Sonen på 12 år förstår överhuvudtaget inte varför HAN ska komma ihåg läxan. Då hör det till att jag inte alltid vet vilka läxor som står på programmet. Från åk 4 tycker jag lärarna börjar prata om eget ansvar kring skolarbetet. Därmed inte sagt att det är 100%, men de ska klara av att komma ihåg vad som ska göras. Som sagt, barn är olika och med min son i åk6 fungerar det fortfarande inte smärtfritt 😉

  22. Så bra inlägg.
    Jag och mannen är uppfostrade på två skilda sätt och det kan märkas i vad vi tycker gränserna går. Jag är nog den lite hårdare av oss två. Inte hård så att mina barn far illa men mer konsekvent i de jag säger till barnen.
    I Skavlan programmet nämner du en tavla med regler. Är det regler ni alltid haft och som Simon ”hängt” med på eller hur har ni kommit fram till dem?

  23. Oh så bra skrivet Camilla! Håller med helt och hållet! Är ju egentligen helt självklara saker som du tar upp kan man tycka!

  24. Hej! Vill först säga att jag tycker mycket om er blogg! Läser den flitigt!
    Och jag kan bara säga att jag håller med er ang. Barnuppfostran!!! Bra skrivet!!!!!

  25. Håller verkligen inte med. Låter som en uppfostran som går ut på att de vuxna ska BESTÄMMA och barn ska LYDA. Gammaldags i mina ögon och ni pratar bara om ytterligheterna, ert sätt eller supercurlade barn. Det finns så många varianter där emellan. Om man jämför med ledarskap är det rätt konstaterat att chefer som BESTÄMMER inte får de bästa resultatet, inget som skapar motiverade medarbetare lika lite som bonus/högre lön/ersättning gör det. Det är helt andra faktorer varav inkluderande är en. Det finns så många intressanta teorier om coachande ledarskap som även kan användas i föräldraskapet. Så tacksam för att både jag och min man har dessa insikter efter många kurser i våra yrken. Och ja, vi har väluppfostrade, jättefina barn (i samma ålder som dina stora barn). De sköter skolan med supergoda resultat och mycket handlar om att lägga ansvaret i rätt knä. Vi sätter inte upp reglerna och de har aldrig blivit fråntagna sina ”förmåner” :-). Vi inkluderar dem i beslut, vi fattar dem som team/familj. Skulle aldrig falla mig in att sätta mig på höga hästar vare sig som förälder eller chef. Men alla är vi olika. Men ni har ju många med er och lika många hierarkiska chefer finns det fortfarande kvar på våra arbetsplatser, att ha makt är viktigt hos många. Ni väljer att kalla det uppfostran. Jag hoppas verkligen våra barn får med sig helt andra värderingar utifrån vårt agerande och kommer att behandla sina medarbetare/barn/vänner därefter. Det är vad vi vill åstadkomma.

    1. Håller med dig till 100%. Är också i ledande position i yrkeslivet och applicerar samma förhållningssätt till mina medarbetare och mina barn. De är ju människor, varken mer eller mindre. Och jag har också barn som uppskattas av lärare och kkarar sig toppen i skolan.

      1. Medarbetare är förhoppningsvis vuxna. Man behöver inte fostra vuxna.
        Barn har man en skyldighet att fostra.
        Dom vuxna i hemmet bestämmer.

    2. Kunde inte sagt det bättre själv. Jag är tydlig i mitt föräldraskap och jag tillrättavisar mina barn endast om det verkligen behövs. De är artiga, men inte inställsamma som många regiserade barn blir. De vågar stå upp för vem de är. De begår misstag och jag dömer dem inte. Tror mer på learning by doing. De gör som vi gör.

    3. I mina ögon låter det som att ni tror ni fått kunskap genom era kurser på jobbet, fine men ”tyvärr” är det nog så att ni blivit tilldelade snälla barn… lätthanterliga, snälla och visst det finns en hel del sådana barn har själv en sådan nu vuxen son. Men jag lovar, vilken dag som helst kan jag köra över ett par killar till er som är uppfostrade på samma sätt som era barn… vill gärna se/höra när ni tar gemensamma inkluderande samtal/beslut. Som sagt ni har haft ”tur” i barnlotteriet har ingen relevans i uppfostran…

  26. Fresh du är Camilla. I der ena inlägget efter det andra förklarar du hur ni gör
    I er familj, att bi gör de val ni gör för att det passar er och att ni inte vill bli dömda för det utan att man ska göra det som passar. Well, barnuppfostran a la familjen Stjärnberg är inte till för alla. Genom det här oroligt trista inlägget kommer du fram som den du egentligen är – alltså inte ett dugg bättre än de mammor som hela tiden dömer dig för att de inte tycker du gör rätt.

  27. Jag håller med dig i det mesta och jag förstår att det inte är så du menar – hoppas jag – men du får det att låta som att ert sätt är rätt sätt. Och varför återkomma till ämnet om och om och om igen, om du tycker att det är så jobbigt när ämnet slår tillbaka på dig själv?

    Jag har skrivit det innan – jag är en av de som har haft det svårt att stå på mig ang konsekvenser, av många olika anledningar, men trots detta har jag två ungdomar över 20, som båda vet hur man uppför sig osv. Så det KAN bli bra unga vuxna, även om man uppfostrar dem fel..

  28. Bra!
    Förutom att de här barnen blir jobbiga för sin omgivning så säger barnet till oss vuxna – visa mig vägen. Hur ska jag uppföra mig för att möta vuxna som tycker om mig? Barnet blir otryggt och möter vuxna som ger dem blickar och tillrättavisning istället för trevliga och glada vuxna.

  29. Stå på er! Tycker det är orättvist när du säger/skriver om självklarheter! Håller helt med dig och vad mkt mindre problem man skulle få om allas barn vsr lika väluppfostrade. Tror inte ett dugg på ”fri uppfostran” och det är bara jobbigt att umgås med vänner som har såna barn!

    1. Ja det är verkligen jobbigt att umgås med sådana barn! En del tycks tro att ”nej min lilla ängel gör inget dumt och sån är inte han eller hon”. Sådana barn är dock de värsta då de fått 0 uppfostran och tyvärr går det väldigt illa för dessa barn i vuxenlivet och de blir väldigt ensamma för ingen vill vara med dem. Förstår inte hur dessa föräldrar tänker… Uppenbarligen inte alls!

  30. Heja dig! Min dotter är vuxen numera, men när jag fortfarande hade ansvar för henne arbetade jag på samma sätt som du. Det gjorde att vi som föräldrar också kände en hälsosam respekt för vad hon sa när hon hade en åsikt, vi lyssnade till vad hon hade att säga för vi visste att det var välgrundade uttalanden och inte allmänt gnäll eller bortskämt prat. Det blev en god cirkel – hon lärde sig snabbt hur hon skulle agera för att få välförtjänt respekt från vuxenvärlden. Jag var dessutom alltid tacksam mot omgivande vuxna som vågade säga ifrån när de märkte att hon gjorde fel. Likadant gjorde jag mot andras barn. På så sätt var vi en enad vuxenvärld som lärde alla ungar hur en beter sig som vuxen.

    Men idag ser vi inte mycket av den varan, dessvärre. Därför: heja dig och andra förädrar, som bryr er om era barn så mycket att ni vill ge dom en god chans att bli respektfulla och kärleksfulla vuxna!

  31. Du har så rätt! Precis som du säger är IPad, leksaker, lekland, biobesök you Name IT saker som förgyller livet – dock inte livsnödvändigheter. Men kärlek, respekt och lyhördhet är saker man kommer långt med i livet. Har själv en bångstyrig 5 åring med mycket energi som vi ibland får ta till konsekvenser med. Just för han lyssnar inte just nu, men jag skulle aldrig inte försöka prata honom tillrätta.
    Läste nyss om en skola i grannkommunen där rektorn är fd militär – han har med hjärtat infört en del rutiner hämtat från det militära. Resultat: betygen stiger, högre närvaro och barn och lärare som respekterar varandra. Barn behöver vuxna som är deras vägledare.

  32. Kan inte annat än att hålla med dig i det du skriver. Följer man inte reglerna ja då får man ta konsekvenserna. Så uppfostrar jag mina barn. Kärlek, respekt och regler.
    Tycker du/ni verkar vara super föräldrar. 💜

  33. Heja dig gällande barnuppfostran! Är också dödligt tröttnpå alla som inte kan uppfostra sina barn, och på de som tycker att man pajar barns självkänsla genom att använda ordet nej.

  34. Bland det bästa jag läst på länge! Min son går i en friskola och där finns ordningsregler som kan tyckas självklara (man bidrar till studiero i klassrummet, man springer inte inomhus, man svär inte, man behandlar alla med respekt, man hejar på alla, mobilen ska ligga inlåst under skoldagen, man har inte keps/mössa på sig inomhus, man förstör inte saker mm). Följer man inte dessa regler blir det konsekvenser i form av kvarsittning på fredagseftermiddagen. Varje läsår skriver elever och föräldrar på ett dokument gällande dessa regler men det finns alltid föräldrar (!!!) som ifrågasätter reglerna och tycker att de är för hårda eller att de inte borde gälla deras ”ängel” till unge. Man blir mörkrädd!
    Läste för övrigt detta på DN idag http://asikt.dn.se/asikt/debatt/det-ar-foraldrarnas-ansvar-att-lara-barnen-hyfs/

    1. Hej! Jag vill bara ge en annan vinkel på det du skriver 🙂 Reglerna du skriver om som självklara, som att man springer inte inomhus och studiero i klassrummet är ju bra regler men jag förstår att delen om kvarsittning ifrågasätts. Överlag är det dessutom bättre att skriva om reglerna så att de uttrycker vad man får göra. Ex att ”inomhus går vi”.
      Så här tänker jag: Om Olle får en impuls att springa inomhus, han har ”spring i benen” och det resulterar i att läraren ropar ”Olle, du får inte springa inomhus! Nu blir det kvarsittning på fredag!” vad får Olle ut av detta?? I bästa fall tänker Olle ”åh, just det..typiskt. Jag ska inte springa inomhus mer så slipper jag kvarsittning nästa vecka”
      Dessvärre ser jag flera scenarion som är mer troliga…
      Jag kan inte ta upp alla följder här men ett exempel är: Olle har väldigt svårt att stå emot impulsen att springa inne och har därför gjort det ganska många gånger förrut. Han har därför fått kvarsittning på fredagarna otaliga gånger. Detta blir ännu ett misslyckande..ett i raden..antingen känner Olle i hela kroppen hur misslyckad han återigen är eller också har han blivit likgiltig inför det..det har hänt så många gånger att han helt enkelt inte bryr sig längre. I båda fallen är kvarsittning meningslös och hjälper inte varken Olle eller hans kompisar till studiero. Detta är inte respekt mot barnet och för att ett barn ska ge respekt behöver det också uppleva sig få respekt av andra, både hemma och i skolan. Ett barn (och vuxna för den delen) ser inte meningen med att ge respekt om hen inte själv blir behandlad med respekt. /Sandra

      1. Det hela handlar om att vara medveten om sina handlingar. Att det blir konsekvenser av tex springa inomhus. Skolan kallar det för konsekvenstrappa och ser ut så här utöver kvarsittningen, som utfaller efter tre tillsägningar under en vecka. Man får automatiskt inte kvarsittning genom att springa inomhus eller prata utan att räcka upp handen en gång. Du kan teoretiskt allså springa inomhus två gånger innan något händer).
        Konsekvenstrappan av att inte följa skolans trivselregler är samtal i följande ordning där beslut kan tas i varje steg om lämplig åtgärd för respektive elev:
        1. Samtal med mentor, berörd lärare
        2. Kontakt med föräldrar
        3. Ehk, (elevhälsokonferens), med rektor,
        föräldrar, elev och mentor
        4. Ärendet tas upp i EHT, (elevhälsoteamet = kuratorn)

        På skolan är det väldigt bra studiero och i princip ingen mobbing trots närmare 600 elever. SKolan är en av stadens största och har lång kö. Det vi saknade i den kommunala skolan där sonen gick F-2 var ordning och reda. Ungarna sprang omkring i klassrummet och de som ville ha studiero fick sitta med hörselkåpor på sig under lektionen. Det skulle jag aldrig acceptera på min arbetsplats och det ska inte heller våra barn behöva acceptera.
        Det som du beskriver om Olle som skulle hamna i kvarsittning varje fredag existerar inte. Det går inte så långt, Olle fångas upp av mentorn och elevhälsoteamet innan dess. Skolan har många specialpedagoger till hjälp i sitt team.

  35. Jag är en passiv Fejare, men detta måste kommenteras och delas!
    Du har mitt fulla stöd!
    Jag står bak varje ord av det du skriver. Fortsätt!

  36. Så så så så bra. Vi har undrat länge vi som jobbar med barn, varför barnen blir mer o mer förvirrade. Eller vi vet ju varför…hemma får dom som dom vill så fort dom skriker. Men inte hos oss. Jag har jobbat med barn sen 1981 och kan se sååååå stor skillnad på barn. Dom skriker mer, har ingen respekt för vuxna ( då pratar jag om barn mellan 1-6 år) så att skolan är kaos är inte konstigt. Plus…att barnen går heltid oavsett om föräldrar jobbar eller är hemma. Det är så galet….
    Bra Camilla ( tyvärr så läser inte dom berörda föräldrarna, för det ” gäller” ju inte dom)

  37. Så himla bra skrivet!! Jag brukar aldrig kommentera, men detta är något som jag stör mig på så ofta. Jag och min sambo delar eran syn på barnuppfostran, den är sund och framförallt rättvis mot barnen. Lata föräldrar finns det tyvärr för mycket av. Tycker det är så bra att du skriver om detta. Hoppas att många läser vad du skrivit och tar det till sig. 👏🏼🌸

    1. Jag tycker det är auktoritära föräldrar som är lata. Att säga nej och utdela straff för beteenden kräver inte så mycket arbete. Det är mer krävande att få sina barn att förstå att tex alla hjälps åt med att städa hemma för att det är mest rättvist, än att bara dra in veckopengen för att hen inte städade

      1. Kan hålla med dig till viss del men problemet blir när föräldrar tar den svårare vägen för att de tycker det låter bättre men sen inte orkar göra jobbet. Jag tror det är där det fallerar för väldigt många och då blir resultatet ouppfostrade ungar.

        Sen tycker jag det är rätt fult och onödigt att prata om de som använder mer struktur och konsekvenstänk i sin uppfostran som att de använder straff och ren maktutövning. Många som gör så här i kommentarerna trots att Camilla bett folk att inte tolka det så. Det är en extrem som inte är så positiv. Taskigt att lägga ord i mun.

  38. Otroligt bra inlägg. Och till er som säger att ‘de flesta barn är väluppfostrade’ kan jag säga att nej, det är de inte. Jag har jobbat på hotell i snart 8 år. Och jag kan säga att när barnfamiljer dyker upp är det en mardröm för det mesta. Barnen springer runt i lobbyn/korridorer och skriker, hoppar, slåss och lever rövare, medan föräldrarna inte säger NÅGONTING. Under 8 år har jag varit med om kanske 5-6 gånger att barnen sagt ‘godmorgon’ när de gått förbi receptionen på väg till frukosten.
    Så jag håller med till fullo, det är inte charmigt med stökiga barn. Alls.

    1. Fast jag måste nog erkänna att jag säger nog inte heller godmorgon till personalen i receptionen om jag inte har något ärende dit utan jag bara går förbi. Jag säger godmorgon till personalen vid frukost som man träffar och då gör ju barnen det med. Så enligt mig är inte det en måttstock på ouppfostrade barn.

      1. Spot on! Det är väl ändå det det handlar om. Barn gör som föräldrarna gör. Rätt eller fel; om man har barn i sin umgängeskrets som tex ber om en läsk när hen är bortbjuden och föräldrarna inte har ngn åsikt om detta, är väl sannolikheten stor att föräldrarna är såna som kan be om ngt annat än vad som bjuds att dricka till middagen. Tror inte alls det handlar om föräldraskap utan om uppförande. Och barn gör som dom vuxna gör.

        1. Håller med – barn gör som vuxna gör! Jag är helt emot straff (konstgjorda konsekvenser) och autoritärt föräldraskap. Min fyraåring har bra koll på vad som är rätt och fel och är noga med regler och hänsyn. Att lära barn empati och respekt gör man bäst genom att själv göra just det – mot barnen och andra.
          Det finns studier om att barn som utsätts för hot och straff lär sig mobbning.

  39. Det är väl självklart att det ska finnas konsekvenser av det man gör. Tänk vilka monster dessa barn riskerar att bli annars. Visst att det ibland kanske inte är så lätt med de minsta barnen som kan vara riktigt envisa ibland, men man måste ju iallafall tillrättavisa barnet och försöka hitta lösningar då. Man kan ju fundera på om vissa struntar i sina barn eller saknar dessa vuxna gränser själva?

  40. Tycker du har helt rätt, det är inga häx-fasoner som du använder utan bara vanligt folkvett o sunt förnuft, något som blir mindre o mindre av verkar det som. Jag lyssnar mycket på podder med Louise Hallin (psykoterapeut o leg. Barnmorska mm) och hon är så klok o lite av min guru. Och hon säger precis samma som du. Barn mår inte bra av att få bestämma! Dom kan inte välja! Dom ska ha föräldrar som FOSTRAR, sätter gränser och tydliga regler samt
    ger konsekvenser (inte straff) när de bryts. Då blir de lugna och harmoniska. För de vet att det finns en trygg hamn som aldrig ger vika (för tjat). Hon pratar ofta om detta och jag tycker det är helt rätt. Så sträck på dig! Du väljer ju den svåra vägen, att stå på sig som förälder o inte bara släppa tyglarna. Om du inte redan lyssnat på henne så rekommenderar jag att göra det! Så får du vatten på din kvarn, alltid skönt! 😉

    jag har bara en ettårig son hittills och jag funderar mkt på hur jag ska fostra honom, och jag vill absolut inte att han ska bli en vilde som många andra av våra bekantas barn. Men tydliga regler o konsekvenser, ej straff, det tror jag är vägen att gå! Kram till dig!

  41. Hej igen Camilla (och Simon),

    Jag har kommenterat i tweets tidigare då bara baserat på intervjun med Camilla i Skavlan. När jag nu läser din blogg vill jag gärna ge en djupare kommentar.

    Först av allt: barnen är vårt samhälles allra viktigaste resurs (eller valuta med din terminologi). De föds till världen med olika förutsättningar (gener om du så vill), med olika typer av föräldrar och till olika samhällsklasser. Man vill så gärna att alla barn skall kunna ges de allra bästa förutsättningar att växa upp till harmoniska, lyckliga och viktiga människor.

    Sedan håller jag också med dig om allt du skriver (med STORA bokstäver, många utrops- och frågetecken och uttryck sådana som ”Vi tycker bara ni ska skärpa er. Och uppfostra era barn. För DERAS skull”) när det handlar om familjer från den verkliga överklassen. De ytterst fåtal familjer i Sverige som inte behöver bekymra sig om mat för dagen, rena och hela kläder,, tandläkarräkningen nästa månad med mera, med mera, med mera som kräver mycket av valutorna pengar och tid. I den kretsen finns det verkligen anledning att ondgöra sig över ouppfostrade snorvalpar som inte lärt sig veta hut. Hade själv barn i en av Stockholms finaste skolor, där de allra rikaste gick, och fick regelbundet plocka av klasskamraterna både karatepinnar och annat olagligt innan de kunde släppas in i vårt hus. I de familjerna finns inget att skylla på annat än möjligen klasstillhörighet som ju enligt Nationalteatern skulle kunna vara en ”förmildrade omständighet”? Så kör på för den publiken Camilla och Simon, det är utomordentligt bra!

    Men, nyansera argumentationen en smula, tycker jag, när ni vänder er till utarbetade ensamstående sjuksköterskor eller utslitna städare/städerskor med ett antal barn att försörja, några kanske med en eller annan bokstavskombination. Deras barn är den stora majoriteten av nästa generations samhällsmedborgare. Vi måste alla hjälpas åt att se till att dessa barn ges bästa chanserna genom att på olika sätt ge deras föräldrar av valutorna tid och ork framförallt. Mera och rätt resurser till skolan (speciallärare inte minst) och mer och bättre utbildad personal på dagis hjälper också, men framförallt stöd till föräldrarna när det behövs.

    1. Fast……….

      Ofta ser du en ”ensamstående” mamma i de ”rika” familjerna . Varifrån kommer pengarna? Från hårt arbete…. Då blir någon hemma kvar på hemmaplan. Dygnet har bara 24 timmar för rika också. Och du kan inte köpa in hjälp att uppfostra dina barn och driva familjen och allt vad det innebär framåt. Det kan finnas (oftast) en utmattad mamma bakom de barnen också ….

      1. Men nej, så är det inte. De flesta förmögna har ärvt sina pengar. Inget ont i det, deras föräldrar tjänade säkert in dem på hårt arbete. Men troligtvis med en hemmafru vid sin sida.

        Visst finns det self-mades som Camilla med flera men de flesta med mycket pengar (om vi pratar verkliga förmögenheter där man egentligen inte skulle behöva jobba) är det inte om man tittar på forskning.

        1. Och vad 17 har det med barnuppfostran att göra ?!? Vi har mycket pengar, tre barn som kräver sin tid, två heltidsjobb – skulle mitt liv vara något annorlunda än den familj som INTE har de pengarna vi har, men samma familjekonstelation? Vill inte tro det, vi kämpar alla våra fighter med barnen. Det kostar svett och tårar att uppfostra tre ungar, jag skulle ALDRIG säga att det underlättar med pengar i barnuppfostran. Energi och vilja krävs oavsett ekonomi. Och kom inte dragande med att man kan köpa barnen aktiviteter … läxorna ska göras, fotbollskläder packas, simkläder packas upp efter träning – det finns att göra!

          1. Du kan aldrig jämföra din situation, där du enligt dig själv har mycket pengar – med en mer ekonomiskt utsatt persons/familjs. Du har säkrat de grundläggande fundament som bygger ett hem, dvs, bostad, mat, kläder, skolmaterial, jobb, möjlighet till hälsa. Utöver det säkert trevliga och stimulerande resor och hobbyer. Socioekonomiskt utsatta områden har alltid den tuffaste matchen i familjerna. Där finns en högre grad av våld i hemmet, våld mot kvinnor, våld mot barn, av uppgivenhet, droger, arbetslöshet osv.
            Sedan att din KÄNSLA av att ha det likadant som i alla familjer med familjepusslet osv är en annan sak. Men prova att inför dig själv plocka bort några grundstenar såsom att det inte går att betala räkningar denna månad, att det inte finns några marginaler för dina trasiga tänder som värker, för pengarna gick till vinteroverall och vinterskor eftersom fritids ringt hem och sagt att ditt barn fryser på skolgården. Prova att lyft bort detta och se sedan hur du skulle må, hur mycket ork som finns kvar till gränssättning, konsekvenser, god uppfostran.
            Visst kan en fattig fostra underbara barn och visst finns vedervärdiga exempel på rikemansbarn, men generellt är allt lättare om den ekonomiska situationen är någorlunda tryggad.

  42. Mycket bra skriver! Håller helt med tuff kärlek fostrar bra barn. Barn som vet gränser och vet hur man beter sig bland folk mår bra. Jag har fyra barn (ett som är vuxet 21, två tonåringar och en 4 åring) alla har fått samma regler och är tacksamma för att vi faktiskt varit hårda och fostrat dem. Fast de har tyckt att det är jobbigt att vi inte är som deras kompisars föräldrar ibland. När de inte får allt de vill ha utan att hjälpa till hemma. Skall vi fungera som familj måste vi hjälpas åt med sysslor och de måste lära sig ta ansvar bit för bit. Skall de bli ansvarstagande vuxna måste de lära sig att de finns både rättigheter och skyldigheter. Inget barn mår dåligt av att hjälpa till hemma och att få gränser, tvärtom!

  43. Gud så härligt att fler tycker som jag😁 Jag är oxå en riktig jädra surtant😉Med 8 ungar så behövs konsekvenser för allas skull. O tänk att dom kan uppföra sig borta..dom är omtyckta o duktiga i skolan. Får väldigt mycket beröm att dom trevliga o väluppfostrade. Så heja dig Camilla o kör ditt race😆💪👌

  44. Jag håller fullständigt med! Och helt ärligt, varför ens lägga vikt vid om det ska kallas ”straff” eller ”konsekvens”? Barn måste lära sig att förstå orsak och verkan. Barn måste lära sig vad som är OK-beteende och vad som är respektlöst mot omgivning (som härjeri faktiskt är ibland när man är hos andra). Det är föräldrarna som ska lära sina barn detta. Inte skola, inte en främling. Och VARFÖR måste alla barn få det de önskar?! Fasen, de är små. Allt de får är serverat, gratis och i multum! Och de är inte ens fem år! Och det sjuka är. Bara för att man inte ger sitt barn dittan och dattan så får man stämpeln ”pretto”. Det är den upp-och-nervända världen!

  45. Så bra, jag håller fullständigt med dig i detta!! Hur i hela fridens namn skall kidsen veta vad som är rätt och fel om man aldrig får reda på just vad som är rätt och fel…. Konsekvenser kan ju även vara positiva men det tycks glömmas bort i debatten!!

  46. Något av det bästa jag läst av Camilla Läckberg ! Stå på dig !!!
    Hade samma fostran av mina två ”väluppfostrade” flickor, som nu är vuxna, och det fungerade utmärkt 💕

  47. Så bra skrivet! Själv har jag fått utskällning av en vuxen för att jag säger till mitt barn med ADHD på skarpen innan det gick över styr. Hen tyckte att jag skulle hålla barnet i handen tills barnet lärt sig att sköta sig utan tillsägelser. Från en vuxen som utövade det du beskriver att inte säga Nej, vars barn levde rövare…..

  48. Hej! Det jag reagerade på i din medverkan i skavlan var just det med konsekvenser. Jag håller helt med dej som du skriver i texten att ”barn måste få lära sig höra ”nej” och lära sig att handlingar får konsekvenser”. Absolut är det så! Men konsekvens och straff är olika saker. Jag är väldigt nyfiken på vad för situationer som leder till att dina barn mister chansen till ex Ipad eller tv? En konsekvens för mig är den faktiska konsekvensen av handlandet. Om du testar att klippa i en tröja och den går sönder så är konsekvensen att du inte kan ha tröjan mer alt. du får gå med en söndrig tröja. En konsekvens blir ju troligtvis också att mamma eller pappa som köpt tröjan blir väldigt ledsen och arg. Om mamman då säger att ”nu får du inte spela Ipad på tre dagar” då är det ett straff! Det har ingenting med själva händelsen att göra. Ett sådant straff lär barnet att ”okej, jag ska inte klippa sönder tröjor, då får jag inte spela Ipad”. Jag vill att mina barn ska tänka ”okej, jag ska inte klippa sönder tröjor för mamma blir jätteledsen då och jag vill inte göra henne ledsen”. Hela mitt sätt att uppfostra går ut på att jag vill att barnen ska lära sig att tänka själva, med känsla och omtanke både om sig själv och om andra. Det lär man sig inte genom staff och belöningar! Sen givetvis blir det så som förälder ibland att man agerar med känsla istället för som man egentligen vet att man borde…Men överlag anser jag att straff- och belöningssystem är fel eftersom det inte är total lydnad jag är ute efter i min uppfostran utan istället ”lär dig inför framtiden att tänka själv och ta ansvar”! /Sandra

    1. Väldigt bra skrivet! Vill att barnen ska lära sig att man beter sig i omtanke om andra och sig själv inte för att slippa en påhittad konsekvens. Sedan tycker jag att det finns många sätt att fostra sina barn på som varken är autoritära eller curlande. På Camilla låter det som att hennes uppfostringsmetod är den enda rätta, och det enda alternativet till att curla sina barn. Så är det ju inte.

  49. Helt rätt och vi gör precis som ni med vår son! Kärleksfullt och tydliga regler och förväntningar! Det handlar om ledarskap. Du har fullt stöd, kör på!

  50. Jag instämmer till fullo i allt du skriver Camilla – och jag kan se bland kommentarerna att jag inte är ensam… Det ger mig hopp!

    Mina barn är sedan länge vuxna och nu ramlar barnbarnen in vartefter. Detta gör att jag har förmånen att träffa och prata med vänner till mina barn som nu själva är i full färd med att bilda familjer och skaffa egna små telningar. Och jag vet inte något som kan provocera mig mer än att ta del av dessa unga mammors sätt att se på barn och barnuppfostran. Som vanligt, med vissa undantag, är det mammorna som syns och hörs mest i dessa diskussioner.

    Jag tycker samtidigt att det är intressant och undrar VAD detta beror på? Denna acceptans för daltande, lallande, tramsande, curlande etc. När och var blev det så fel och knasigt? Och hur gör vi för vända skutan på rätt köl?

    Det känns som om det finns en stor portion osäkerhet hos unga föräldrar. Genom sociala medier och det allmänna bruset blir man översköljd av rapporter, vetenskap, utredningar, gemene mans tyckande, synpunkter och åsikter dygnet runt. Man hinner inte sortera alla intryck utan de ramlar över en och bildar ett kaos. Den osäkerhet som därmed uppstår försöker man komma tillrätta med genom att på något sätt rättfärdiga sig själv som förälder för att på så vis bekräfta sig själv – inför sig själv och andra. Det finns inte ens tid över till att fundera lite på vilka konsekvenserna kommer att bli både för de små barnen och för föräldrarna genom dessa många gånger felaktiga beslut.

    Jag skulle kunna ge hur många skrämmande exempel som helst men väljer att låta bli. Orkar inte bekräfta utvalda föräldrar föräldrar genom att berätta om hur de låter sina treåringar bestämma allt från mammans kläder för dagen till vem som ska sitta var runt middagsbordet.

    Ett bra exempel, förresten, är det här med ”samsovning” . Vad är det för något?? För vems skull ska man ligga och knöla, böka och trängas i samma säng, huller om buller? Att påstå att man väljer att samsova för att barnen ska känna ”trygghet” är ett sådant trams att jag blir alldeles… Se där, nu blir jag så provocerad att jag tappar ord till och med! 🙂 Allas ”sömn” påverkas negativt i detta nattliga kaos – ALLAS… ALLA sover skönare och bättre i egna sängar. Punkt slut.

    Precis dom du skriver, Camilla, så orkar inte föräldrar ta fighten. Alla dessa dåliga – och mindre bra – samveten man har för tusen och en sak gör att man försöker kompensera och gottgöra genom att bli en förödande mespropp. I stället för att styra upp det här med sovandet, t ex, väljer man den enkla vägen och trycker ner alla i samma säng för att sedan påstå att det ”samsovs” för att det är såååå mysigt och för att barnen blir såååå trygga. Du sa det först, jag säger det nu: BULLSHIT!!!

    Ja, som sagt, detta kan man prata länge om och det är viktigt att vi gör det – både högt och lågt. Jag vill tacka dig för ditt inlägg och jag håller tummarna för att det väcker debatt på något sätt. Det är våra barn värda!

    Hälsningar
    Therése

    1. Men nej. Det är faktiskt inte så. En del barn sover bättre med sina föräldrar, i samma säng som dem. Det påverkar sömnen positivt för en del barn och en del vuxna. Vår stora tjej sover mycket bättre tillsammans med oss och när vi började sova ihop fick vi alla mer sömn.
      Lillebror verka sova bättre i egen säng så det gör han.
      Man ska göra det som är bäst för familjen inte vad som är bäst i nån annans ögon.
      Och vaddå punkt slut? Du vet ju ingenting om andras barn och sömnvanor.

      1. Håller med dig Sandra fullt ut! Vissa barn och föräldrar sover mycket bättre tillsammans än i egna sängar. Är olika vad som passar i olika familjer och ingenting som någon annan kan uttala sig om.

    2. Jag blir väldigt irriterad över ditt inlägg Therése. Vet du exakt vad ”dessa mammor” har för sätt att se på barn och uppfostran? Har ni diskuterat det? Och ”Denna acceptans för daltande, lallande, tramsande, curlande etc”??! vad vet du om vad som diskuteras sen när du inte är med och hör på? Vad vet du om vad som passar alla andra familjer med sovning m.m. Bara för att man som förälder inte skriker och gapar på sitt barn när du är med behöver det ju inte vara så att situationen inte tas upp alls! Det finns ett stort spann mellan ”straff- belöningssystem” och ”barnen får göra som de vill”!!!

  51. Jag missade Skavlan, men läser här nu. Känner att jag håller med dig i massor!

    Vår unge har aldrig fått riva satan hemma hos andra eller på restaurang för den delen. Konsekvenser är inte skadligt.

    Sovandet har vi misslyckats kapitalt med dock. Ungen sov aldrig bra ensam och på den vägen är det. Mysigt absolut, men mest frustrerande faktiskt när hon är 10 år gammal och inte kan sova själv..

  52. Jag tycker också att det är skrämmande att man tycker att det du säger är något anmärkningsvärt, det borde vara självklarheter. Jag är också trött på andras ouppfostade ungar och här hemma har vi samma tänk som er.

  53. Håller med till 100%. Många föräldrar av idag lär nog barnen deras värde och deras rättigheteter, vilket i sig inte är något dåligt. Tyvärr glöms det bort att lära barnen ansvar, att visa hänsyn och att det följer konsekvenser med dåligt beteende.

  54. Vi föräldrar har skaffat oss ett jobb när vi skaffade barn! Vi ska få dessa små människor till stora trygga människor som klarar av att leva ochförsörja sig själva så småningom. Då anser jag att man måste vara förbered på livet som vuxen. Det blir konsekvenser som vuxen om man beter sig illa, ganska stora sådana. Håller med Camilla Läckberg och Simon i punk och pricka. Sen det här med adhd…. jag har 3 barn av 6 som har adhd och ingen av dom är elak eller ouppfostrad. Tvärtom dom är varma kärleksfulla barn som tar hänsyn till andra människor. En diagnos som adhd är ingen diagnos på att det är okej att vara otrevlig eller riva ett rum. Det är bara lite mer jobb med ahdh lite extra angagemang som förälder. Men helt fantastiska barn som ger så mycket kärlek så hälften hade varit nog. ❤ så till alla som säger ja men hen har adhd (det är ingen ursäkt, det är fortfarande föräldrarna som bär det ansvaret)

  55. Håller helt med och trots att jag inte ännu har några egna barn men nu gravid med första så har både jag och min fästman exakt samma tänk som ni och jag är också ofta mer eller mindre rädd för vart vi är på väg ju fler barn man ser runt omkring sig som verkar få tycka, säga och göra precis vad de vill. Jag hoppas att många fler läser inlägget och att det når ut till så många som möjligt.

  56. Du har helt rätt, jag är oxo ”sträng” och det har funkat bra. Mina barn är tacksamma att dom fått lära sig rätt och fel

  57. Jag har aldrig kommenterat någonstans tidigare men detta måste jag bara kommentera: så enormt bra och träffande skrivet!! Så klockrent synsätt på uppfostran! Underbart

    1. Frågan är vad du anser är straff? För när jag läser Camillas text är det väldigt tydligt för mig att hon ger sina barn straff. En konsekvens är det som följer en handling. Ex om mitt barn slår på mig. Konsekvensen blir att jag får ont, jag blir arg, ledsen och besviken. Jag säger och visar för barnet att det gjorde ont, att jag blir ledsen o.s.v. Jag vill att barnet ska lära sig att hen inte ska göra så för det sårar mej. Säger jag att tiden vid tv.n nu är förbrukad är det ett straff. Det enda barnet möjligen lär sig är att hen inte ska slå mej för då får hen inte se på tv.. Det ger troligtvis ett lydigt barn men inte ett barn som tänker själv och månar om sig själv och andra.

  58. Såg dig på Skavlan och läst ditt inlägg här, kan bara hålla med dig om detta kring uppfostran.

    Är själv 26 år och hade en väldigt strikt uppväxt med en ensamstående mamma och en sträng mormor som var en stor del av mitt liv (hon hade själv uppfostrat 8 barn ensam). Minns att jag fick utegångsförbud, blev av med både mobil och moppe pga gjorde saker jag inte skulle (som barn/ungdomar gör även när de inte borde) och mina vänner frågade ”om hon verkligen fick göra så” mot mig. Jag tyckte det var självklart, för som du skriver, så visste jag som barn redan före att det fanns konsekvenser.

    Ska bli intressant att se hur jag själv blir som förälder, men regler och artighet kommer krävas i alla fall. Vem ska annars lära dem om inte de som satt dem till världen?

  59. Superbra skrivit, håller med allt.
    Är så förbannat trött på föräldrar som låter barn göra precis som de vill å skyddar å försvarar i vårt å torrt!!
    Heja dig 🙌🏻🙌🏻🙌🏻🙌🏻
    Med vänlig hälsning, Lina, mamma till fyra 👭👬

  60. Du är så förnuftig, klok och förbannat bra Camilla! Precis så skall man uppfostra sina barn! Har gått helt överstyr i dag, med dessa söndercurlade barn! Vad månde det bliva av om dom inte får konsekvenser av sitt handlande! Lär ju sig ingenting! Inte lätt att komma ut i vuxenlivet sen!

  61. Och där kom det igen!!!

    Och ja, jag vet det finns barn som har bokstavskombinationer odyl. Men jag tittar inte på barnet och dömer. Det är inte barnets fel. Jag tittar på hur föräldern hanterar situationen. Det är min måttstock

    Vad bra Camilla för då kan du nämligen få hjälpa mig att uppfostra mitt autistiska barn. Du håller inte med om att kompetensen inte brister bland pedagoger och lärare trots att skolinspektionen har kommit fram till ett skriande behov om om vidareutbildning bland barn med npf diagnoser, det är nämligen de som stör mest förstår du. sådana barn som ofta uppträder ouppfostrat när de brister i anpassningar som mindre klasser, anpassade läromedel, tillgång till specialpedagoger. Du förstår att kring ett av dessa barn arbetar ett helt team av experter som psykolog, läkare, sjukgymnast, logoped och sjuksköterska. Det hade varit oerhört bra om vi bara hade haft en Camilla kopplat till barnet som hade skött alla spetskompetense. Både billigt och lättsamt.

    Enligt dig så handlar allt om att barnet ska lära sig genom konsekvenser, men du förstår att barn som du kallar olika bokstavskombinationer, har inte Något konsekvenstänk. De kan inte förstå konsekvenserna av sitt handlande.

    Dra upp lite random ungar som 10-åringen eller ungen i affären som man egentligen inte vet ett piss om, det är du ju inte ensam om det är väl många före dig, döm ut föräldrarna bara.

    Vet du vad som gör mig illamående? Det är föräldrar som nedvärderar andra föräldrar. Jag märker att du inte har så stor kunskap om barnpsykologi eller pedagogik men jag kan berätta en sak för dig… För ett barn som är utåtagerande, störigt eller vad du kallar det är ett barn som inte mår bra och bakom ett barn som inte mår bra står det oftast en förälder som inte mår bra. Så nästa gång du ser skrikande barn i affären så gå fram till mamman och fråga om hon behöver hjälp med någonting istället för att himla med ögonen och må illa.

    1. Ett väldigt märkligt synsätt. Om ett barn beter sig illa i en offentlig miljö är det föräldrarnas ansvar att ta tag i det. Inte min. Om mina barn beter sig illa (för ja, det har också hänt, jag tillhör inte dem som lever i illusionen att mina barn är änglar och aldrig gör fel) så är det mitt ansvar och jag som får skämmas. Sen har jag heller inga som helst problem med att någon annan tillrättavisar mina barn om jag inte finns närmast. Ja det finns barn med diagnoser, och det är föräldrarnas ansvar även där. Om jag sitter på flyget och ungen bakom mig sitter och sparkar på min rygg utan att föräldrarna säger något, om en unge lever rövare i affären och river ner saker utan att föräldrarna säger något, om ungar är skrikiga och inte ber snällt och inte tackar när de får nåt så ja, då tycker jag föräldrarna är slappa och ungen ouppfostrad.

      1. Bra! Just så. Det är livsfarligt om vi dömer till höger och vänster utan grund. Läckbergs idé om uppfostrans delas säkert av många och fungerar säkerligen finfint för henne men det går inte att generalisera utifrån sig själv. Det gäller för övrigt allting samhället och särskilt i dessa tider. DET GÅR INTE ATT SÄGA NÅGOT GENERELLT UTIFRÅN SINA EGNA UPPLEVELSER.

        1. Uppfostran är så komplext och är väl så mycket mer än det som nu berörs.

          Och merparten av föräldrar uppfostrar väl sina barn till att visa hänsyn .

          Sedan finns det väl barn i områden med föräldrar som är mer utsatta av olika skäl. Där är det skillnad men det har väl sina förklaringar?

          Ni behöver inte ta åt er av vad tidningar skriver- de är säljare

          Och är det någon som kritiserar er här är väl även det oftast ett försvarstal för personen känt sig r påhoppad av något inlägg i fråga som berör något som angår personen ifråga ? Så ni behöver verkligen inte känna er angripna av det heller. ☺☺☺ ☺☺

    2. Okej vänta här nu…. Så ett ”störigt” barn beror alltså på en förälder som mår dåligt och då är det MIN (tredje persons) uppgift att gripa in och ”rädda situationen? Jössses…Oavsett som du har ett autistiskt barn eller inte så hoppas jag inte att du på riktigt går och förväntar dig att medmänniskor ska gå in och uppfostra ditt barn för att du själv mår dåligt? Eller är det så du själv går? Går runt på Ica och ger trötta föräldrar lite hjälp på traven?
      Åter igen, är det så att du har ett autistiskt barn som kräver helt team av experter så låter det ju otroligt tufft, men gissar att du -du som verkar vara en själv utnämnd expert på barnpsykologi- hade blivit helt vansinnig om något ”gett dig en hjälpande hand på Ica”
      Om vi alla börjar med att uppfostra våra egna barn så tar vi resten sen

      1. Vad personen menar (min tolkning) är inte att du ska uppfostra någon annans barn utan kunna känna empati med en förälder som uppenbarligen har det tufft. Ett exempel: är i affären utan vagn med min son som har en funktionsnedsättning som gör att han är just en sån oregerlig unge som alla älskar att avsky i det här kommentarsfältet. Han springer runt, jag varvar att jaga honom, bära honom och handla det lilla vi skulle ha. Vid kassorna hör en man framför oss vad mitt barn heter och när mitt barn lägger sig ner i protest säger han glatt ” hörru s. Kan du hjälpa mig med kundvagnen här?” Den lilla gesten gör att jag hinner betala innan uppgiften är slut och mitt barn rymmer igen. Den lilla saken levde jag länge på. Det syns inte utanpå mitt barn att han har särskilda behov så majoriteten tycker säkert bara att han är ouppfostrad och ja, det är fan jobbigt att behöva hantera andra vuxna som dömer. Och som personen du ifrågasätter skriver, alla barn förstår inte konsekvenser, de bör få en annan uppfostran än en som bygger på konsekvenser och det utan att utomstående dömer ut familjen som dålig.

        1. Heja dig Ida! Har inte samma situation men vill bara säga att jag förstår dig! Vissa barn är tuffare att hantera. Punkt!

  62. Så sant så sant. Och som 5 barns mamma som jag är och alla 5 har diverse funktionshinder så visst det kan vara liv på dem. Men de är uppväxta med en strikt men kärleksfullt uppfostran. Tycker du har en riktigt sund syn

  63. Håller med till 100%! Det är dessvärre desto jobbigare ibland kan jag tycka att värdesätta uppfostrade barn för jag kan verkligen skämmas över mina barn när de uppför dig illa. För gudarna ska veta att jag sliter mitt hår ibland, de får konsekvenser men beter sig ändå illa ibland. Tänker såklart alltid att man ändå ska fortsätta med tydlig gränssättning men kan i land avundas föräldrar som tar den ”enkla”vägen å låter barnen härja fritt… jag är tacksam för att vi är två som kan stötta varandra för det är inte lätt å uppfostra barn:) tacksam för att ni tar upp detta, mkt viktigt!!!

  64. Logiskt och sunt resonerat, håller helt med. För någon generation sedan var detta en självklarhet.

  65. Så himla bra!
    Jag är dålig på att kommentera i vanliga fall men i detta inlägg håller jag verkligen med dig!
    Jag har Inga egna barn (ännu) men min man har sedan tidigare förhållande och jag tycker det är svårt att ”få in” detta tänket hos honom och barnen, som var relativt stora när vi träffades och har en mamma som är så långt ifrån detta med konsekvenser det går att komma.
    Jag får alltid höra ” du vet inte hur det är eftersom du själv inte har barn”
    medan jag tycker det är sunt förnuft och précis som du sa hos Skavlan ska väl uppfostran handla om att lära barnen att klara sig själv den dagen dom blir myndiga.

    Tack för ett bra inlägg! 🙂

  66. Heja Camilla och Simon! Jag håller helhjärtat med i vad ni säger och jag uppfostrar också mina barn på lika sätt. Jag känner att det är en otroligt viktig gåva som jag kan ge mina barn. De blir omtyckta, socialt kompetenta och trygga i att de förstår de förväntningar som finns på dem i relationer och i samhället i stort. I mina ögon sviker man sina barn och även samhället genom att inte lära dem dessa färdigheter. Varför väljer man som förälder att sätta upp sina barn för misslyckande och svårigheter? Var
    trygga och vet

  67. håller helt med.alla måste ta ansvar för sina barn och inte skylla allt som händer på andra.att vara bestämd gör barnen säkrare och de behöver inte hela tiden prova oss.men så klart ska de få säga sin mening och få massor av kramar

  68. Jäkla bra sagt😊Har uppfostrat 3 barn precis lika dant, och de är idag mycket fina vuxna som i sin tur gör det samma med sina barn. Funkar helt perfekt👍👌

  69. TACK Camilla! Så underbart att höra detta 👍🏼 Blir så glad av att läsa om din syn på att uppfostra barn. Hade jag själv haft barn så hade jag också uppfostrat så som du skriver, för det är så jag är uppfostrad!!

    Jag arbetar som förskollärare och jag säger precis som du, barn är söndercurlade! Barn har ingen aning om hur man säger ex tack för maten, hur man säger förlåt, hur man ber om saker och de har nog aldrig hört ett nej från sina föräldrar! det känns som att barnen ska ta över, de ska bestämma allt!! Barn ska ha konsekvenser, jag tror inte man lär sig annars…

    Så tack för detta 🙂

  70. Hej Camilla och Simon mycket bra inlägg, Egentligen är det ju inga konstigheter det där med konsekvenser och regler ramar och rutiner för hur i hela fridens dagar ska barn förstå annars att hela vårt samhälle är uppbyggt på just regler konsekvenser etc För bryter du mot reglerna/lagar så blir det konsekvenser när du fyllt 18 i vissa fall 15 så visar du inte dina barn att konsekvenser hur ska dom då förstå det sen??
    Ha en fin dag

  71. Brukar aldrig läsa bloggar men såg denna i mitt flöde o det är bara så Bra! Jag ser att många har erfarenheter av andras barn som beter sej, och jag tänker att det är viktigt att vi även vågar säga ifrån åt andras barn. Vi är alla med o skapar vårt samhälle. Dessutom lyssnar barn Ofta mer på andra vuxna än sina föräldrar – om nu föräldrarna själva inte säger nåt.

  72. Oh Lord! Tack snälla! Brukar sällan kommentera på någons blogg eller dyl men nu va jag bara tvungen. Håller helt med- Det behövs tydliga ramar o konsekvenser. Barn är barn. Enskilda individer men barn. Jag har träffat barn som kör med härskartekniker (redan i förskoleåldern) o som nonchalerar vuxna totalt. Sorgligt gott folk. Sorgligt. Hejja dig!

  73. Åh vilket bra inlägg! Som förskolepedagog och tvillingmamma tycker jag att regler och rutiner är super viktigt!

    Även trött på alla föräldrar som släpper lös sina barn på tex lekland och sen sitter och fikar/surfar med noll koll på sitt barn.
    När man själv är med sina barn och samtidig måste vara någon slags ”polis” år dessa uppfostrade barn som trängs/puttas osv

  74. Bra och heja heja! Klart du blir kritiserad när du trampar på den ömmaste tån av alla, nämligen brist på ork att fostra sina barn.
    Ocke desto mindre, jag håller med dig.

  75. Håller fullständigt med dig! Tycker det är så j..la bra att någon ryter ifrån. Se bara på samhället var är alla föräldrar i all detta som händer överallt i Sverige! Stå på dig!

  76. Du är ingen ”surtant” däremot otroligt vettig! Om fler var som du, och Simon, skulle många problem i skolor, på allmänna utrymmen o s v aldrig uppstå.
    Kämpa på! Vi är många som håller med er!
    Mamma till tre, nu vuxna, ”ungar”

  77. Så sant och klokt. Skulle kunnat skriva det själv. Du/ni är grymma! Hatten av och heder åt er. Detta tar jag upp varje gång jag föreläser om ledarskap. Samma mesiga föräldrar ska i andra situationer leda andra. Lycka till!

  78. Men du måste ju ändå tycka att du får enormt stöd av oss läsare! Skit i de jävla journalisterna. De tar bara åt sig för de känner sig antagligen träffade;)

  79. Väldigt bra skrivet. Som förälder har man ett ansvar att lära sin barn vad som är rätt och fel, för hur ska de annars veta? Barn mår inte dåligt av regler, snarare tvärtom, det ger dem trygghet. det visar oxå att jag som förälder bryr mig om mina barn.

  80. Helt rätt!! Barn behöver få konsekvenser för sitt handlade för att förstå vad som är rätt och fel! Att slå andra, att stå på stolen vid matbordet, osv. Barn måste lära sig konsekvenserna, som att säga förlåt, stå i hörnet eller att bli av med leksaken om man inte sköter sig. Min dotter är två år och i världens trots, vi anser att de är våran skyldighet som förälder att uppfostra våran dotter till en fin människa!

  81. Heja heja!!! Kaske…..bara kanske är det så att all dessa småkriminella skulle må bra av att få lite konsekvenser av sitt handlande på ett tidigt stadie. Man är så hystetskt rädd att nån ska bli ”kränkt”. Att få en obehaglig konsekvens av sitt handlande när man var liten kändes ju obehagligt och obekvämt eftersom man visste att man gjort fel men det var ju så man lärde sej. Jag håller med dej till 100%. Lär man sej tidigt så livet mycket lättare. Tack för kloka ord.

  82. Äntligen någon offentlig person som säger hur det ska vara! Att uppfostra barn på det sätt som du skriver är ju ett sätt att förbereda barnen för framtiden. Man kan inte alltid få det man vill och barnen måste få lära sig att klara av att sköta sig själv. Det kan man inte komma och försöka göra när de är 20 år!
    Bra Camilla!

  83. Asså jag tycker att ni har en superbra och sund upofostran. Fler skulle behöva vara som ni. En eloge!

  84. Barnuppfostran är ett ämne som berör.. där de flesta känner att de vill säga sitt.. så även jag. Jag tycker att diskussionen kan bli lite onyanserad om man bara pratar om ”låt gå” metod och belöning och konsekvenser… då jag anser att inget av det är något som är hållbart i längden.
    Jag håller med om att det inte är barnen som ska bestämma, utan det är föräldrarna som bestämmer och föräldrarna har ansvar över sina barn. Sedan ska, som du också tar upp, såklart barnen få vara med och bestämma i viss mån utifrån ålder och mognad. Det är viktigt som du skriver att ge barnen kärlek! Det är också som du säger viktigt att vägleda barnen i rätt riktning vilket såklart kan göras på olika sätt.
    Jag tänkte dela med mig av hur jag tänker kring detta.
    Jag tänker att det är viktigt att hålla sig uppdaterad kring hur man på bästa sätt tar hand om sina barn och bygger en god relation till dem vilket gör att vi som föräldrar på ett bra sätt kan stötta dem och lära dem. Det handlar även till viss del om vad som fungerar i olika åldrar.
    Yngre barn lär inte av sina misstag, de lär sig av att lyckas. Uppmuntran och bekräftelse är därför viktigt, det är alltid viktigt. Däremot har belöning och konsekvenser sällan effekt över tid.
    Jag vill understryka att det INTE handlar om att sitta i soffan och låta sina barn härja fritt. Det handlar om att ge sina barn kärlek, vara närvarande, bekräfta sina barn, förekomma och avleda innan saker går över styr, vara närvarande och samspela med barnen, visa på alternativ i situationer istället för att bara säga nej.
    De barn som får kärlek, bekräftelse och vägledning kommer inte vara de barnen som du kallar ”ouppfostrade”. Däremot förstår jag att de barn som har föräldrar som kör någon slags låt gå metod och låter barnen bestämma blir ”ouppfostrade” då de ej får någon vägledning.
    Vill med detta bara belysa att det finns andra alternativ än låt gå och belöning och konsekvenser, vilket är två metoder som i alla fall jag inte tycker är de bästa.
    Det är inte barnen som ska bestämma, utan det är föräldrarna, utifrån vad som blir det bästa för barnen. Självklart måste man ha rutiner och regler i ett hem för att det ska fungera och självklart ska inte barnen styra! Jag tycker dock att det är viktigt att ha i åtanke att varje konflikt skadar relationen litegrann, man får välja sina strider och försöka förekomma istället för att barnet ”gör fel” och sen får en tillrättavisning. Förekomma, avleda och förstärka ett önskat beteende genom bekräftelse är det bästa sättet. Och har man nu konsekvenser är det viktigt att det är direkt kopplat till beteendet och inte taget ur sitt sammanhang. Jag brinner för ämnet och skulle kunna skriva hur mycket som helst men nu har jag i alla fall delat med mig lite av vad jag tycker och tänker kring detta ämne.

    1. Mycket bra skrivet! Tyvärr verkar många inte se att det finns fler färger än svart eller vitt.

  85. Kände bara en Sak när jag såg dig i skavlan AMEEEEEEEN, du har så rätt. Jag är blotta 20 år & jobbar på skola, men vissa ungar idag har inte folkvett & föräldrarna beskyller lärare & allt därtill. Ta hem barnen & uppfostra dom. Felet ligger i det flesta fall i föräldrarna & deras inställning.

  86. Håller fullständigt med dig…..var har vanligt hyfs tagit vägen? Barn idag får inte lära sig några gränser över huvud taget verkar det som….Stå på dig, annars gör någon annan det 😉
    Kram Lizafiza

  87. WOW! Om jag, den dagen det kommer, är hälften så bra förälder som ni så blir jag grymt stolt! Hejaheja på er!!

  88. Efter Skavlan är du min nya idol. Äntligen någon som vågar stå för konsekvent barnuppfostran. Kärlek försvinner ju inte i regler, konsekvenser och tillrättavisanden. Skaffar man barn så är det min förbannade skyldighet att uppfostra. Det är också kärlek!
    Jag skriver under på allt du skriver och säger. Tack för att du säger det jag tänker!

  89. Du har så rätt! Jag har uppfostrat mina nu vuxna barn enligt devisen;
    Du ska inte leva FÖR ditt barn, du ska lära barnet att leva MED dig.

    Med alla för-och nackdelar det innebär…..

  90. Åhhh, äntligen någon som fattat att barn inte kommer ut färdiga. Man måste faktiskt lära sig att bli en färdig, vuxen människa med allt det innebär. Man måste lära sig att hantera motgångar annars blir det inte bra i vuxenlivet. Så jag håller med dig till 100%. Kram på dig ❤

  91. Hej! Jag har jobbat inom barnomsorgen i 30år och ser hur detta med barnuppfostran har svängt. Nuförtiden är det nästan ”fult” att uppfostra sina barn. De ska vara delaktiga i allt, ta beslut om saker de knappt förstår innebörden av. Föräldrar gör sina barn en björntjänst.
    Barn mår bra av rutiner och tydlighet. De känner sig trygga i detta och de vet vad som gäller. Så Camilla, jag hoppas att dagens föräldrar lyssnar på dig för du har helt rätt!! 👏🏻👏🏻

  92. Ja, många barn har loja föräldrar, men sen finns det barn som ”beter sig ouppfostrat”, men som har föräldrar som sliter sitt hår för att ”få ordning på ungen”. Är mamma till tre fantastiska ungar, men mellanbarnet är som en hel cirkus att hålla ordning på. Det är rejäla humörsvängningar. Både upp och ned! Inga problem What so ever i skolan, men när vi är med så är det tufft. Det jag menar är att vi är många som kämpar med uppfostran, men det är inte alltid så enkelt som konsekvenser – vilket jag tycker är ett bra system.

    1. Bra synpunkt Sofia! Vissa barn är helt enkelt snäppet tuffare nötter att knäcka än andra.
      Tyvärr inte alla som har kunskap nog att förstå det.

  93. Härligt! Blir så glad över att höra andra som tänker på samma sätt!
    Som min goda vän sa: Du älskar dina barn mest, andra gör det inte!

    Kram ❤️

  94. Det måste vara skillnad på att vara skillnad på att vara föräldrar -vuxna och kompisar -jämnåriga.

  95. Det var mycket bra skrivet och beskrivet av dagens föräldrar!! Barnen behandlas som små grevar och grevinnor som tar allt för givet och hela tiden vill ha mer. Har länge velat protestera men inte haft orken. Tack för att du reagerat och skrivit ut det till ”allmänheten”!!

  96. Jag tycker att det är hemskt tråkigt att läsa både det här kommentarsfältet och ditt inlägg. Utöver att det du beskriver i Skavlan och har pratat om innan faktiskt ÄR straff, det vill säga konstruerade konsekvenser snarare än naturliga följder av ett dåligt beteende (även kallat positiv bestraffning, vilket alla grenar av behaviorismen, som den har typen av barnuppfostran grundas på, fördömer som lösning då det sällan kan kopplas direkt till beteendet utan ofta istället ger negativa konnotationer till föräldrarna, eller liknande), så blir jag rädd för att det är precis samma retrorik som används även i familjer där barn far illa ut, och det finns en risk att de föräldrarna ser sådana här inlägg som en uppmuntran kring deras metoder – även om jag förstår att du inte behandlar dina barn illa. Mina föräldrar har alltid uttryckt att de minsann inte skulle curla mig, och jag skulle aldrig få växa upp och bli som ‘dem där barnen’. De sa jämt att vi var en kärleksfull familj och att vi älskade varandra, men de var extremt hårda och ibland rent av elaka. De brukade också ta ifrån oss elektronik som en ‘konsekvens’ men de gjorde det för att isolera oss från omvärlden – i en situation med föräldrar som konstant var arga på en blev det en väldigt utsatt situation, att så fort något kändes ‘farligt’ inte längre kunna kontakta vänner eller annan familj. Överlag känns det rätt obehagligt som barn att bli ifråntagen sina möjligheter till någon form av makt över sig själv, vilket kontakt med andra ändå är. Ni vill säkert inget illa, men nog finns det väl andra sätt att konstruera konsekvenser som inte begränsar barnets förmåga att känna att det har stöd även från annat håll? Det är förstås en sidofråga, det huvudsakliga problemet jag ser med det här är inte hur ni uppfostrar era barn (det har väl bara ni med att göra) utan hur ni pratar om det. Mina föräldrar talade alltid bara om ‘ordentlig uppfostran’ och ‘kunna ta konsekvenserna av sitt beteende’ och betonade gärna hur mycket vi kramades och hur omtänksfulla vi var som barn osv osv. De skulle ha svalt det här med hull och hår och motiverat sitt skadliga beteende vidare med att ett känt och kompetent föräldrapar och nästan hela deras kommentarsfält tycker precis som dem. Nog var jag snäll och ordentlig som liten – jag skrek aldrig, jag har alltid satt andra före mig själv, jag har alltid varit artig och försiktig, alltid skött mig, aldrig festat eller druckit som ung. Däremot så blev jag en vuxen med ångest, recidiverande depressioner och PTSD. Jag blev en högpresterande prestationsprinsessa som aldrig fick vila och som lärde mig implementera mina egna regler och skapade mina egna konsekvenser, i form av ett extremt kontrollerat, kalkylerat och allvarligt självskadebeteende. Jag slutade leva för mig och levde för hur allas regler tyckte att jag skulle vara, och fick till följd av det utmattningssyndrom väldigt tidigt. Har idag ingen kontakt alls med mina föräldrar, har ingen familj alls i nuläget, för jag var plötsligt inte bra nog för någon när jag inte längre kunde prestera och vara ‘ordentlig’. Jag vill bara återigen poängtera att jag inte på något sätt utgår från att er barnuppfostran är skadlig för era barn, jag bara önskar att ni kunde tänka lite mer på vad ni säger och hur ni säger det. Ni är ändå båda två rätt tongivande och har mer medialt utrymme än de flesta andra, det ni skriver har ändå någon form av effekt på en större skala och jag tänker att vissa perspektiv kanske inte alltid gör sig påminda om de inte direkt rör en själv. Är inte ute efter att skada eller fördöma er, ni verkar vara fina människor båda två och det är tydligt att ni älskar era barn, jag bara ville dela med mig utifall att det här inte var något ni inte hade funderat på innan ni började publicera och prata om barnuppfostran på det här sättet.

  97. Hej! Håller med fullständigt! När folk ”abdikerar” som föräldrar och lägger över ansvaret på andra så blir jag vansinnig. Ta ansvar för dina barn! Själv göra,själv sköta…

  98. Tack, att någon äntligen tar upp frågan. Det är synd om barnen när dom inte vet hur dom ska uppföra sig, åtminstone någorlunda. Det är att bry sig om sitt barn.

  99. Angående att fråga om dricka, inte vilja följa med föräldrarna på middag, vara med o påverka familjesemestern, få säga att något inte är gott osv. Barn är precis som vuxna, människor. Varför skulle en familj INTE kunna anpassa sig efter ett barn? För att vår syn på barn är att de är inkompetenta o för omogna för att tas på allvar? Varför ska din röst, som vuxen väga tyngst? Kan man inte ha en diskussion?

    Om mitt barn vägrar eller tjatar om något, behöver det inte betyda att den har fel i det den vill. Hör barnet istället för strikta regler.

    Barnen på 50/60-talet lärde sig att lyda. Lärde sig att följa de regler, som någon annan satte upp för dem. Följde man inte dom fick det konsekvenser. Detsamma gällde jobb, du fick ett jobb, gjorde det du skulle och fick vara kvar på det jobbet i 30 år. Men i dagens samhälle tvingas vi vara flexibla och ta egna beslut och komma fram till vad som är rätt o fel, genom hela livet. På dagis, i skolan, i yrkeslivet. Du måste vara anpassningsbar, att då ges utrymme att prova sig fram tror jag är viktigt för att klara av dagen turbosamhället. Att bara följa john, gynnar ingen. för i vuxen världen finns ingen john.

  100. Boom där satt den! Håller med till 100%! Vi MÅSTE uppfostra våra barn, det är vårat ansvar att göra det, ingen annans. Pratade med min sambos kompis för ett tag sen som jobbar som lärare i årskurs 2 och han sa att det var hemskt. Barn idag är så ouppfostrade och det är som att barnens föräldrar förväntar sig att det är lärarna som ska uppfostra barnen, men allt dom vill är att utbilda barnen i de olika ämnena och hjälpa dom igenom skolan.

  101. ÄNTLIGEN några som förstår skillnaden på vuxna och barn! Som barn så behöver man gränser för att lära sig samt förstå rätt/fel beteende. Har ALDRIG hört talas om barn som farit illa av att föräldrar lär dom hur man ska bete sig. Keep up the good work Camilla och Simon 💕

  102. Det finns faktiskt alternativ till belöning och bestraffning i barnuppfostran. Det du beskriver som konsekvens är de facto bestraffning, men kalla det vad du vill. Jag har själv fallit för frestelsen att använda båda, jag är definitivt ingen perfekt förälder, men jag är väl medveten om att det är en quick fix som inte gynnar min relation till mitt barn i långa loppet.

    Att vara emot en uppfostran baserad på belöning/bestraffning behöver inte innebära att barnen aldrig får ett nej eller att de får bestämma. Våra barn får ha önskemål och åsikter, men vi vuxna har ansvar och därför är det vi som i sista hand bestämmer. Att alla får sin röst hörd betyder inte att alla önskemål uppfylls.

    Jag är tydlig med mina gränser. Vissa saker kan diskuteras och kan våra barn ge bra argument för sin sak kan jag ändra åsikt, i vissa saker håller mitt nej. Men jag kan alltid förklara varför det är nej. Och möta besvikelsen som följer.

    Jag ser två stora utmaningar för dagens föräldrar. Dels det enorma informationsflödet. Råden varierar från Supernanny till mjukare former av fostran och alla är livrädda att göra fel. Den andra utmaningen är stressen, man orkar inte möta sitt barns känslor när det handlar om ilska, sorg och besvikelse.

    Jag vill inte ha lydiga barn. Lydiga barn hittar ledare att följa eller gör revolt. Jag vill ha barn med en sund självkänsla, som kan lyssna på sin inre röst och har integritet, men också tar hänsyn till andra. Som kan dra egna gränser och respektera andras. Det är min övertygelse att det inte uppnås med belöning och bestraffning eftersom det sätter barnets inre kompass ur spel.

    Och barn behöver inga perfekta föräldrar, barn behöver föräldrar som kan se sina fel och brister, tar ansvar för dem, erkänner och lär sig av dem.

    1. Tack för den fina kommentaren! Ett lyhört, nära föräldraskap är den rätta vägen att gå. Dock kräver det mer arbete, tålamod och förståelse än det auktoritära föräldraskapet och kanske därför väljs bort av föräldrar som väljer den ”enkla” auktoritära vägen…

  103. Men snälla Camilla. Experter på barnpsykiatri (vilket du inte är) är överens om att bestraffning till barn under fem är helt meningslöst. För de förstår inte varför de gjort som de gjort. Men vill du har förvirrade barn. Varsågod!

    1. Helt fel. Jag har jobbat med 3-4 aringar som larare i 10 ar och vi har regler som vi foljer – darav har jag ocksa de mest valuppfostrade, glada o lugna barn i klassen som alskar att komma till skolan. Inget barn har fotts med en manual- vi maste visa dem vad som ar ratt och fel.

    2. Nog är så. Små barn har inget konsekvenstänkr. Då upplevs ju en konsekvens som kan inte kunnat förstå verkligen som ett straff!!!!!

  104. Tack! Tack för att du skriver detta. Är själv en stor familj hör hos oss, 3 biologiska och 4 placerade barn vi är mellan 2 och 19 år och det behövs regler, strukturer i en familj liten som stor. Tror inte ett dugg på ”pedagogiskt” föräldrar skap..jag är inte utbildad pedagog, jag är en mamma. En mamma som vill att mina barn ska vara otroligt älskade och den dagen de lämnar oss ska de klara sig i livet i med och motgång. Var på en kurs för ett par månader sedan, som vår familjens konsulenter tog med oss på, då så han psykologen att det ni som familjen kommer att få arbeta allt mer och mer med, det är de kurlade barnen, att vara kurlade som barn är lika illa som att växa upp med en psykisk sjuk förälder…hårt men det ligger mycket i det. Nej mer konsekvenser och kärlek till barnen 😉 ❤

  105. Jag är så glad över ditt inlägg. Varje dag ser jag samma sak och blir mörkrädd. Precis som du har jag uppfostrat, och uppfostrar fortfarande, mina barn med att det blir konsekvenser om man inte följer regler eller uppför sig. Men självklart inte piskrapp eller stryk om nu någon tror det. Jag är oerhört noga med att förklara varför det blev konsekvenser och att det är det de gjorde som inte är okej och att jag givetvis fortfarande älskar dem. (Barn har ju en tendens att tro att man inte älskar dem om man blir arg på dem) Jag har lärt mina barn att respektera, vara artiga och vänliga men att stå på sig när man tycker något. De är idag 18, 16 och 7 år. Mina barn är idag skötsamma, artiga och skolan går toppenbra. Jag arbetar själv som lärare i skolan och ser varje dag konsekvenserna av det du beskriver. Jag fasar lite för vad det kommer bli av/hur det kommer gå för dessa barn en dag.
    Så, ett toppenbra och viktigt inlägg, Camilla <3.

    Kram

  106. Bra skrivet! Jag håller absolut med!! Känns som många föräldrar inte vågar ta en konflikt eller säga nej till sina barn och ge konsekvenser ! ! Man hjälper sina barn tidigt i livet, inte stjälper som det blir i längden.. ♡

  107. Så jävla bra! Jag är fritidspedagog och ser detta varje dag! Föräldrar som låter sina barn styra och ställa, diktera och göra precis som de vill och barn som tittar på mig som att jag är totalt dum i huvudet när jag ger en konsekvens vid dåligt beteende. Jag tror stenhårt på det du skriver att kärlek måste finnas och bara för att man är ”hård men rättvis” betyder det inte att man är elak. Heja dig! Önskar att fler tänkte som dig 🙏❤️

  108. Håller med fullt ut. Samt att det är viktigt att vara konsekventa. Tror på att visa att reglerna även gäller oss. Om barn ska ta undan tallriken så ska även vi det, om de inte få ha padda/leksak/mobil vid matbordet så får inte vi det. Och om/när vi själva gör fel är det viktigt att även bjuda på det och lyfta det så ungarna vet att vi är just konsekventa. Barn lär sig av vad vi gör inte vad vi säger.

  109. Camilla har helt rätt ( som vanligt). Att sätta gränser och låta överskridelser få konsekvenser är att hjälpa sina barn. Inga konsekvenser eller regler är att stjälpa.

  110. Tack! Du satte ord på mina tankar till 100%. Fattar inte grejen med att inte våga/vilja sätta gränser för sina egna barn? Gör man det inte själv kommer ju någon annan (som inte älskar barnet) att göra det!!

  111. Vill bara säga: f-n vad bra skrivet!! Det är sjukt irriterande och upprörande med familjer där barnen bestämmer. VI har faktiskt valt bort att umgås med familjer där barnen styr – det är inte roligt för någon. Fy för flata föräldrar och som en väninna sa: föräldrarna skapar monster!

  112. Super bra inlägg! Helt rätt håller med till 110% .. kör på! Förälder aka va förälder, inte lekkamrat!

  113. Hej!
    Jag är inte så insatt i ”kändis världen” och har aldrig varit de. Men när jag av en slump såg ett avsnitt av Renées brygga som Du var med i, blev jag ”förälskad” direkt 😂 Skämt o sido, men tycker verkligen att alla dina åsikter och handlingar är sjukt bra! När du pratar om barnuppfostran så känner jag igen mig från min egen barndom (och jag har haft världens bästa) och är evigt tacksam för att mina föräldrar lärt mig hushållssysslor och ta ansvar mm. Och att jag inte var som dom flesta av mina kompisar som ringde hem till sina föräldrar och grät när dom inte visste hur man startade en tvättmaskin när man flyttat hemifrån.
    Jag skäms ibland på riktigt när jag ser barn som jag har i släkten. som tar över precis allt. På julafton tillexempel så bestämmer dom hur julbordet ska se ut och vad som ska vara på och dom bestämmer när julklappar ska öppnas, bryr sig inte om varandra och vad alla fått i julklapp. Utan alla får slita upp sina julklappar, när, var och hur dom vill!

    Jag har inga egena barn (än) men när jag får de så kommer du att vara mitt stöd i min uppfostran. Tack! Och fortsätt som du gör!

  114. Uppfostran av barn är en av vardagens stora utmaningar, en som vi alla tackade ja till den dag vi blev föräldrar.
    Jag har två barn, på 2 och 4 år. Efter att ha läst inlägget började jag söka efter ”Hur förklara man vad respekt är för barn”. Inte det lättaste att som lite förstå. Jag snubblade över denna artikel, för mig väldigt läsvärd och den gav mig både en tankeställare och flera nyttiga tips.

    https://familjen.trygghansa.se/vara-foralder/uppfostra-och-stodja-barn/grundtrygghet-och-sjalvkansla/

    Imorgon ska iaf jag leta upp boken Våga vara av Janna Söderberg.

    Och för den som är osäker på skillnaden mellan bestraffning och konsekvens tycker iaf jag att förklaringen i artikeln är klockren!

  115. Jag håller fullständigt med dig. Jag och min ett år äldre storebror är uppfostrade av en ensamstående mamma. Det fanns både regler och gränslöst med kärlek hemma! Min bror var lite vild men jag var ännu vildare å det visade sig att jag har adhd. Min mamma höll ändå på sina regler och bröts de blev det konsekvenser. Allt från indragen vecko peng till utegångsförbud! Jag tackar min mamma för det. Hon har uppfostrat två vilda ungar till att bli ansvarsfulla vuxna. Hade min mamma inte haft regler å lärt mig rätt å fel hade jag inte klarat mig i samhället idag. Jag hade varit En vilsen själ. I stället har jag klarat mig själv med egen lägenhet å jobb sen jag var 19 år. Jag har en vän som hade fria regler. Fick allt hon pekade på och bestämde typ allt! Hon är 30 å bor ännu hemma hos sina föräldrar. Absolut behöver det inte alltid bli så. Men jag tror på regler å konsekvenser! Det formar en till att bli en bra å god person.

  116. Håller med dig!
    Allt vi gör i livet får konsekvenser. Både de bra sakerna och de mindre bra. Jag tror att det är viktigt att lära sig detta redan som barn.

  117. Det här är det bästa jag har läst på en riktigt lång tid!! Jag håller med dig till 100% i allt du skriver. Och vad är det med det här att ”alla” föräldrar frågar sina barn saker hela tiden…”ska vi klä på oss då”, ”ska vi äta mat då” osv osv. Som att det finns ett val?!?

    Tack för din input på det här!!
    Väl skrivet!!

  118. Bra skrivet Camilla! håller helt med er uppfostran. Har själv kört på den linjen med konsekvenser av oacceptabla beteenden samt att vi föräldrar har gett ramar, bestämt åt henne, självklart lyssnat in hennes åsikter och önskemål (som hon också har fått igenom ibland) men i slutändan har vi vuxna tagit sista beslutet för hennes bästa (vi har ju trots allt levt längre och har mer erfarenhet än ett barn/ungdom). Idag kan jag och hennes pappa se en självständig 17-åring som har en god självkänsla som vet vad som är rätt och fel i många lägen. Hon är självgående och drivs av sina drömmar tack vare att vi gav henne (vad vi anser) rätt verktyg för att klara av ett liv för egen maskin. Nej, mer kärlek och fasta ramar då blir det folk av barnen.

  119. DU ÄR ETT SKÄMT. Blockat mig från din instagram VARFÖR? För du kände för det. Och sen ska du skriva du låter alla med god ton få göra sin röst hörd trots man inte instämmer. BULLSHIT!!!!!!

  120. Du har helt rätt. Fri uppfostran under ansvar är inte ingen fostran. Är man en familj så måste det för den allmänna trivseln finnas regler. Ute i livet får man som sagt inte alltid som man vill.
    En annan sak som stör mig är radioreklam där barn tycker man ska köpa husbil så man kan åka både till fjälls och utomlands.

    Även jag är trött på ouppfostrade ungar. Som tjatar, lägger sig i samtal säger vad man ska ha för mat och tigger.
    .

  121. Så helt rätt Camilla. Äntligen nån som vågar ta ställning o säga ifrån. Simon och Du har en sund syn på ansvar och konsekvens. Stå på er. Ni har stöd från många. 👍👍👍👍👍🤓

  122. Helt rätt!!!! Alltihop!!! Är så less på alla dessa föräldrar som inte förstår att deras barn rent utsagt är en ”pain in the ass” pga deras dåliga uppfostran! Jättebra att du lyfter det här och står bakom dina åsikter. Det är viktigt att barn lär sig följa regler, annars kommer de ha en snedvriden bild av samhället när de växer upp och inte kunna ta nej från övriga vuxna och inte heller respektera vuxna (lärare, polis, vänner, arbetsgivare osv). Heja dig!!! Väldigt relevant och bra inlägg!

  123. Jag håller med i varenda ord du skriver! Barn måste lära sig att det blir konsekvenser av deras handlande. Det värsta jag vet är söndercurlade ouppfostrade ungar som beter sig illa medan föräldrarna gör/säger absolut nada!

    Min äldsta dotter pluggar till lärare och när hon var på sin första praktik, i en förskoleklass, ringde hon och sade: ”Mamma, hur kan man inte ha regler för sina barn? Hur kan man bara låta sina barn bete sig hur som helst?”
    Då kände jag att vi gjort ett helt okej jobb som föräldrar.

    Stå på dig, du kloka kvinna! De andra föräldrarna kan ju sitta där sedan och så får de ta konsekvenserna av sin icke existerande uppfostran.

  124. Fytusan vad du och Simon är grymma!
    Jag är en 18 årig tjej från Kiruna och precis som ni uppfostrar era barn har jag blivit uppfostrad att man lyssnar på sina föräldrar och följer deras regler i hemmet och utanför! Man ska inte köra över sina föräldrar överhuvudtaget.
    Jag får sån inspiration av er. Just Go 👊🏼
    😀

  125. Jag håller med dig helt och hållet. Jag jobbar med barn och ser ouppfostrade barn dagligen, barnen tror dom kan tala hur som helst till oss vuxna. Och något jag har så svårt för att förstå är att många av dagens barn har verkar inte förstå hur viktigt det är att säga tack eller förlåt när dom gjort något dumt, som tex. om dom slagit en kompis, eller en vuxen. Jag håller verkligen med dig, tycker inte alls du är någon suratant. Du rockar vara stå på dig 👊💪❤

  126. Håller helt med dig!! Vi har fem härliga trevliga tonåringar som har regler och förhålla sig till som dem har varit med och skapat. Kärleksfulla, trygga och kramiga! Vi vuxna måste ge ramar och guida om vad som är ok el ej!! Stå på dig!!

  127. Jag håller med dig helt och hållet men nu börjar diskussionen bli långtråkig! Hur vi uppfostrar våra barn har ju mycket att göra med hur vi själva blev uppfostrade när vi var små. De flesta gör nog sitt bästa utifrån deras egna förutsättningar. Vad jag tycker är ett stökigt beteende kanske någon annan tycker är en bagatell och så vidare. Jag gör på mitt sätt och låter andra göra på deras sätt. Det är inget man behöver predika om eller tjata om i all evighet!

  128. Lyckliga barn som får en tydlig och omtänksam uppfostran. De känner att de finns, syns och är älskade. De har föräldrar som bryr sig och vill dem det bästa. Du är så bra Camilla du tänker så rätt. Kram. P.s Så fin du var i Skavlan, riktigt snygg i håret.

  129. Jag såg intervjun med dig på SKAVLAN och tyckte det var härligt att någon äntligen vågade sätta ord på detta på så bra sätt offentligt. Det här blogginlägget innehåller mycket som är väldigt tänkvärt. Att få gränser och konsekvenser som barn mår man bra av – kanske inte just i stunden men på sikt. Jag arbetar inom skolan och anser att det i första hand är föräldrars uppgift att uppfostra sina barn – inte skolans. Vissa fostrande uppgifter kan vi lärare visst ha, men det blir konstigt om hela barnets uppfostran ska läggas över på skolan. Tack för ett bra inlägg!

  130. 💜💜stöttar dig i Allt du säger💜💜 Tack, för att du tar upp detta❣❣…. så Bra skrivet…. 💜

  131. Tack! Äntligen någon som vågar vara förälder! Får rysningar varje gång jag hör en förälder säga sig vara kompis med sitt barn. Hallå vi är vuxna och ska vägleda våra barn inte vara bästisar med dem.
    Jag har 3 barn (alla myndiga idag) och fostrat dem på 2 helt olika sätt pga olika livsskeden. Det älsta hade jag ensamt ansvar för. H*n hade allt från inga regler till att det var väldigt mkt regler. Inget jag är stolt över, men då visste jag inte bättre. Vad gjorde detta med mitt barn? Jo, h*n vart en vilde som testade gränserna till max (i många år) för h*n visste aldrig vad som gällde. När h*n kom upp i tonåren och några år framåt så vägrade h*n att följa lagar och regler, som resulterade i många tråkiga konsekvenser som h* n så småningom tog till sig. Jag blev äldre, tog hjälp och kom till insikt hur jag ville vara som förälder.
    Ca 15 år senare fick jag 2 barn till. Skillnaden för de 2 nya barnens uppfostran blir stor. Dels är vi 2 som strävar åt samma håll, barnens pappa är lika engagerad som mig i deras vardag. Tex när de gjort fel förklarade vi vad som inte va ok, vad som kunde göras istället och att vi älskade dem oavsett vad de gjorde men ogillade själva handlingen. Det resulterade i ett brev till mig, när mitt yngsta barn hade lärt sig skriva, inte fick som h*n ville med orden: Mamma, nu är jag arg på dig men jag älskar dig ändå.

    Största skillnaden mellan de olika ”uppfostringsmetoderna” blev att de 2 som fick några få och enkla regler att hålla sig till blev mkt lugnare än h*n som hade allt eller inget. Jag brukar kalla det för gummisnoddsregler för att jag fick ett barn som testade gränserna så otroligt mkt för att h* n aldrig visste när det tog stopp och om det verkligen var stopp då eller om jag skulle ge efter ytterligare. Det blev bra till slut, h*n insåg att det var detta som gällde.
    Idag har h*n 3 egna barn. Det glädjer mig enormt mycket att se att mitt sätt att uppfostra de första åren inte gått i arv.
    Så oavsett vad alla förstå-sig-påare anser så tycker jag att mina egna erfarenheter säger en hel del.
    Våga vara förälder!
    Annki

  132. Tyvärr börjar man nu i arbetslivet se konsekvenser av brist på uppfostran och hyfs. Vi anställer ett antal nyexade varje år och det märks att många 90-talister är vana vid att inte ifrågasättas, kan inte ta kritik, är otacksamma och oartiga. Dålig uppfostran kan man förstås jobba bort genom åren men det kräver stor självinsikt, något de flesta av dessa personer saknar då de verkar tro att de är universums centrum.

    1. Precis så är det på min arbetsplats. Helt otroligt hur dom beter sig, dom har inget intresse av att vara där. Inte ens glada över att ha fått ett jobb. Ger man dem en arbetsuppgift så suckar dom. Säger man åt dem för att dom inte utfört sin arbetsuppgift så känner dom sig kränkta. Vanligt vett att ha ett trevligt kundbemötande vet dom inte var det är heller. Sen när dom inte får behålla jobbet så är dom helt oförstående. Men det är en konsekvens av ett dåligt beteende!!!

  133. Var finns alla dessa ouppfostrade småmonster? Våra vänner är typ som vi: uppfostrar med värme, gör barnen delaktiga men säger ifrån om saker börjar spåra ur. Jag har inte stött på detta ”fenomen” som många vittnar om.

    Varför skulle jag INTE fråga mina barn om de helst vill åka till Liseberg eller Kolmården? Det är ju knappast för min skull vi åker till nåt av ställena, då är det väl roligast om alla tycker att det blev det bästa stället? Eller om jag har idétorka på den astråkiga vardagsmaten så är det väl jättebra om barnen kan komma med några idéer? Varför ska man behandla barnen som mindre vetande?

    Såklart att barnen ska kunna föra sig i möblerade rum, inget snack om det, men man får vara försiktig med att ständigt påpeka för dem vad andra (läs vuxna) ska tycka om dem när de gör eller säger vissa saker. Risken är att barnen då börjar lägga alltför stor vikt vid vad andra människor tycker om saker de gör eller säger, och blir överdrivet medvetna om sin person. Kan leda till självkritik, att inte våga säga vad man verkligen tycker osv, allt för att passa in och te sig väl. (Har tyvärr egen erfarenhet av det).

    Som med allt annat: man måste hitta en balans.

  134. Heja Camilla! Vi är också tydliga och raka i vår föräldraroll och barnen var vad som gäller och hur de ska uppföra sig. Barnen säger hej när de möter människor och tackar för sig när de beställer mat eller får något, verkar som om både barn och vuxna har glömt bort detta i dagens samhälle! Min ena dotter sa till mig häromdagen ”vet du, mamma, jag är nästan den enda i min ålder som är schysst mot mina föräldrar. De flesta av mina kompisar har en tjurig och tråkig attityd mot föräldrarna och de bråkar mycket. Vi bråkar ju aldrig!”. Genom att hålla en god ton och sätta tydliga ramar i familjen vet alla hur de ska bete sig mot varandra och det blir inte en massa bråk i onödan! Respekt och massa kärlek! Jag ryter till ordentligt ibland när det behövs, jag tror alla barn behöver veta att det bor en tiger långt inne i mamman och då är det allvar. Fortsätt skriva om detta, Camilla, det är så viktigt!

  135. Bra skrivit. Ni har helt rätt. Regler regler föräldraansvar. Titta hur det blivit i skolan. Slappa föräldrar. In med disciplin.

  136. Nej, jag håller inte helt med! Efter att, med gott resultat, ha lotsat 6 tonåringar egna och lånade (familjehem) upp i vuxen ålder vill jag poängtera mitt vuxna ansvar för barnets socialisering. Om jag är tillräckligt kärleksfull och tydlig (konsekvent) behövs inga straff (det du kallar konsekvenser) barn är inte trotsiga o elaka, de vill göra rätt. Jag vill inte ha barn som lyder av rädsla och jag vill inte ha barn som hux flux förlorar sin veckopeng för att det gjorde något hen inte förstod konsekvenserna av. Då är det jag som brustit i mitt föräldraskap ….. Det är svårt att vara förälder idag när förskolor står för merparten av barnens uppfostran. När barnen som bäst behöver kloka föräldrar, i tonåren, då har dessa tappat ”styrfarten” och låter sig inte fångas in ….Lagstiftning o Barnkonvention lurar också föräldrar att avgå eftersom där ständigt påpekas barnets rätt att bli lyssnad på! Där har du rätt Camilla; barn får uttrycka sin åsikt men det är vuxna som bestämmer och tar ansvar för beslutet ….

    1. Jag tror du håller med Camilla mer än du tror. Skillnaden på bestraffning och konsekvens är stor, precis som du säger och precis som Camilla skriver. Konsekvenser ska vara tydliga för barnet redan från början och ska inte komma som någon överraskning för barnen efter/under det dåliga uppförandet.
      ”Plockar du inte undan leksakerna hinner vi inte med en lässtund innan läggdags.” ”Städar du inte ditt rum och plockar upp diskmaskinen två gånger i vecka får du inte din veckopeng”
      Jag är inte jättebra på konsekvenser alla gånger och kan i stundens frustration slänga ur mig att ”Då får du inte titta på TV.” Något som jag nu fått upp ögonen för, barnen måste på förhand känna till konsekvenserna, även om de redan nu lärt sig att det jag säger är det som gäller.
      När de bråkar över samma leksak och numera märker att jag eller mannen reagerar är de dom själva som föreslår att vi ska ställa äggklocka på 10 minuter och sen byta. För de vet att konsekvensen av bråket annars blir att vi tar undan leksaken.

      Menar inte att hoppa på dig, för så som jag uppfattade dig är det på liknande sätt du tänker, men också även Camilla och Simon.

      1. Jag håller med er båda men det är inte så jag uppfattar Camilla. Som jag fattar det är att mista sin tid vid tv.n en konsekvens och inte ett straff för Camilla och Simon. Och då tycker jag man missuppfattat ordet konsekvens. En konsekvens är ju det som följer en händelse, Orsak-verkan. Att systematiskt ha straff och belöningssystem tror jag inte är bra för barn i längden. Givetvis att råka slänga ur sig det någon gång är ju så det gärna blir i stundens hetta och såklart inget barnet tar skada av, vi är ju inte mer än människor 😉

  137. Så bra skrivet. Jag tycker precis som du. Man ska vara förälder till sina barn inte kompis. Man vill ju att de ska bli härliga vuxna som man vill umgås med sen. Man vill ju att andra ska tycka desamma när de kommer ut i arbetslivet. Vi gjorde precis som ni och de är så härliga att umgås med idag och vi får alltid höra hur trevliga de är att ha omkring sig. Hjälpsamma och väluppfostrade. Kram

  138. Fantastisk BRA skrivet.. du är så klok.. jag kan hålla med som både förälder och pedagog i skolan. Felaktigt beteende skall uppmärkas precis som det gör när barnen växer upp och det ”söta vilda” blir ”vilda olagliga” och får högt mycket allvarligare konsekvenser. 👏 och 👐 till dig och Simon och alla andra föräldrar som säljer ner foten

  139. Men du sa ju att du straffar i Skavlan. Han frågade om dina barn får straff och du sa ja. Då är det ju inte konstigt att media snappat upp ordet straff.

    För övrigt har jag inga åsikter då var o en får sköta sitt (så länge men inte misshandlar barnen psykiskt/fysiskt osv vill säga)

    🙂 kram

  140. BRA.
    Huvudet på spiken. Det har hamnat där att föräldrar inte ska uppfostra sina barn utan det ska andra göra, lärare, idrottsledare och liknande.
    När ifråntogs föräldrar sitt ansvar för sina barn?
    Struntar fullständigt i uppfostran och när det sedan går åt skogen så är det alltid någon annans fel.
    Bokstavskombinationer rättfärdigar inte att man bär sig åt hur som helst utan då krävs ännu tydligare gränser.
    Orkar man inte ta tag i det själv så ta hjälp.
    Äntligen en med civilkurage som vågar säga sanningen.
    Står bakom dig här Camilla.
    Anders

  141. Så. Jävla. Rätt.
    Har exakt samma inställning till barnuppfostran som du.
    Det är blivande vuxna vi uppfostrar!
    Vi – inte skolan.
    Har varit på dop där man missar halva ceremonin för att andras barn skriker och stojar (inga spädisar utan 4-7 år)
    Och föräldrarna går inte ut med dem utan menar på ”de är bara barn”
    Jo, visst, men som sabbar för det barnet som är meningen att stå i centrum just då!

  142. kanon!! Kom o tänka på något jag hörde en gång..
    En dam åkte tunnelbana, mitt emot satt en mamma med ett barn som hela tiden ”dingla” med benen, så att de då o då träffade damen mitt emot..
    Till slut sa kvinnan till barnet och mamman att sluta, då sa mamman att ”jag tillämpar fri uppfostran”..varvid damen flyttade plats..
    När damen skulle gå av, gick hon förbi mamman med barnet, spottade mamman i ansiktet, varvid hon upprört skrek: ”Vad gör du”???
    -”Jag fick också fri uppfostran när jag växte upp”…

  143. Klart konsekvenser och straff har effekt! Fick man kännbara konsekvenser när man gjort något fel så gjorde man inte om det sen. Det var nämligen jävligt trist att ha utegångsförbud!

  144. Bra skrivet av er. Jag tror ordet konsekvens är ett laddat ord men det är ju det de är. Jag brukar rita bilder på en händelse för mina barn när dom inte förstår. Som en händelsekedja = handling och konsekvens.
    En annan sak med dessa ”livliga” barn är att ofta pratar deras föräldrar och andra vuxna i deras närhet över huvudet på barnen. De pratar inte MED barnen. Det ser man alltför ofta.
    Jag tycker ni gör rätt och beskriver det grymt bra. Tack för att ni vågar säga vad som är rätt och fel. Som du skrev Camilla det är ju för barnens skull i framtiden 👊👊

  145. Så himla bra skrivet!! Håller verkligen med om att det är så många föräldrar som låter barnen bestämma. Anser inte att konsekvenser är fel snarare tvärtom. Så bra att du för denna debatt. Det är inte rimligt att förskolelärare och lärare ska få skit för att barnens föräldrar inte lär dem rimligt beteende.

  146. Äntligen!!!!!!!!!!!
    Det är precis det här det handlar om.
    Det är inte speciellt svårt för barn att förstå ramar och regler, dom mår bra av att veta var gränsen går.
    Som det är nu är det helt uppåt väggarna!!!!!
    Heja Camilla😍

  147. Hej bästa Camilla!
    Tänk om alla kunde tänka om och tänka rätt !
    Håller med dig fullständigt om allt du säger. Har 4 barn mellan 12 och 26 och dessa regler har funkat perfekt. De är trygga lyckliga och vet vad respekt är. Har genom åren hört så många föräldrar som skyllt på lärare och skolan och sagt de mest otroliga förklaringar om deras barn uppfört sig fel. Så trött på dessa föräldrar som skapar dessa barn som inte kan uppföra sig och vet vad som är rätt och fel. Och precis som du säger så finns det massor av kärlek i vårt hem.
    Bra att du tar upp detta viktiga ämne!
    Kram Pernilla

  148. Tack för dina åsikter, önskar att fler tänkte och agerade som du! Jobbar själv inom skolan, med otroligt duktiga pedagoger och ser dem tampas med denna problematik! Dagligen – om föräldrar börjar agera föräldrar och fostra skulle samhället se annorlunda ut.

  149. Kunde lika gärna varit jag som skrev detta, vartenda ord! Ibland säger man ” jag gillar inte den ungen” vad man egentligen menar och borde säga; Jag gillar INTE de där föräldrarnas uppfostran….

  150. Hag håller inte alls med dig i din gammaldags uppfostran. Min barn har & går på en väldigt modern förskola där de utför en emotionell pedagogik som innebär att man inte get barnen tillsägelser i negativ ton, inga nej, inga hot & mutor, barnen får ta eget ansvar & pedagogerna ger kärlek & stärker deras självkänsla i alla situationer. Alla föräldrar är så impade för inga barn är stökiga eller bråkiga. Alla tar hand om varandra & ger mkt kärlek. Jag har 2 flickor på 3 & 6 år & alla säger vilka väluppfostrade barn du har, vad har du gjort? Ingenting svarar jag, bara ser de & ger de kärlek & vägledning i livet. De tar egna beslut & förstår vad som är rätt & fel. Hälsningar, Emma

      1. Förstår inte din sarkastiska kommentar, Jenny?
        De mest stabila, öppna och snälla tonåringar och vuxna jag har mött har alla blivit uppfostrade på liknande sätt. De som råkat illa ut på ett eller annat sätt har varit antingen dem vara föräldrar aldrig har brytt sig, de som har fått strikta regler och straff, eller en härlig kombination av de båda. Skillnaden tycks vara att de barn som blivit uppfostrade utan straff och strikta regler vågar prata om och analysera saker med sina föräldrar, de vet var de kan vända sig för stöd eller hjälp, och de kan testa saker utan att ta dem till överdrift.

  151. Håller helt med dig/er.
    Jag undrar vad de som INTE uppfostrar sina barn anser att det betyder – uppfostra alltså. För det måste ju förstå ordet.

    Vi har kört samma sak härhemma. Konsekvenser av sitt handlade. Mobil iPad/dator tv-tittande allt har med om man har förkänat sig dessa eller ej.
    Idag är våra barn tonåringar. Och bättre tonåringar får man leta efter.
    Jag har alltid sagt att mitt jobb som förälder är att vara ”pain in the ass” inte deras kompis. Kompis blir man sedan när de växer upp och har fått deras förtroende.

    TACK för att ni tar tillbaka respekten.

  152. Kan bara instämma! Barn behöver motstånd för att utvecklas. Går allt deras väg, så är det tufft att möta motgångar för dem som vuxna.

  153. Härligt Camilla! Skönt att du vågar säga det ”alla” borde säga! Håller med dig 200%!! Det är en väldigt slappt uppfostran i många hem.
    Va en stolt HÄXA! Det är jag! 😉

  154. Om alla föräldrar tänkte lika skulle skolan idag vara en mycket trevligare, lugnare och tryggare plats för både barn och vuxna. Då kanske även barn med s.k bokstäver också lättare kunna hitta studiero. Vi skulle även slippa mycket stök ute.
    Nu är det dags för föräldrar att våga ta sitt ansvar och återinföra ordet -Nej!

  155. Tack Camilla ”Klockrent”!
    Jag håller helt med dig, och önskar att det vore så enkelt att alla kunde ta till sig det du skrivit och fundera över… är det något jag kan ändra på och utveckla hos mig själv i den här frågan.
    Ofta blir konsekvensen det motsatta och man går i försvarsställning. Ja, vad beror det på kan man undra?
    Jag upplever att många är lätt kränkta och prestigelöshet är en bristvara.
    Hur ändrar vi på det?
    // Kram Camilla

  156. Tänk om fler föräldrar vore som ni så skulle det se annorlunda ut i skolorna. Barnen skulle få studiero och läraren utföra det hen är där för att göra dvs undervisa barnen. Tanka dom med kunskap istället för att lägga sin tid på kämpa med elever som inte är uppfostrade till att respektera andra. Barn behöver gränser och mår bra av det.

  157. Tack för att det finns vettig förälder som ger sina barn gåvan att hanterar man livet och medmänniskor får man konsekvenser. Jag håller på dig Camilla!!

  158. KANON Camilla…..äntligen en som kan, och har ordet att sätta, för dessa slappa föräldrar. Jag har barnbarn som är som vildingar när dom hälsar på hos mig. Jag har nu börjat säga nej till besök för jag orkar inte ta konflikterna som blir när jag nekar. Hur ska samhällen bli om barnen håller i taktpinnen. Tack än en gång /Inger

  159. Håller med dig till fullo.
    Ska man hårddra det hela så har vi ju som vuxna konsekvenser i vuxenlivet. Vi kan inte göra hur som helst för då kan man få fängelse. Förstår du hur jag tänker🙈. Jag känner precis som du, det känns som att människor glömt bort varför de skaffar barn och glömt ansvaret som kommer med det. Att ge ett barn för myclet spelrum och inga gränser kan få tråkiga konsekvenser i framtiden, sen behöver inte det handla om alla barn men you get the point.
    Man måste ha gränser i sitt liv, vi vuxna lever inte heller ett liv utan gränser.
    Som du säger; folk har ledsnat.
    Hejja dig! Är på din sida!

  160. Applåder, applåder, applåder. Så självklara och vettiga åsikter. Såg dig i Skavlan, snart börjar jag väl läsa dina böcker också 😉

  161. Hej på er, Jag blir så glad av att läsa detta inlägget! Glad för att de att är någon som vågar ta upp tabufrågan om barnuppfostran. Jag är innerligt less på att ibland behöva förklara för omvärlden att – nej, vi låter inte barnen bestämma var vi far på semester, – ja, våra barn har begränsningar på hur mycket de får använda surfplattor/dator varje dag. -Ja, våra barn blir ibland sura när vi säger att surftiden är slut för idag, men det är ok för det är vad vi föräldrar bestämt och barnen vet att det är det som gäller. -Nej, vi ger inte med oss och ignorerar när barnen beter sig illa för att det är enklare. Listan kan bli oändlig… Jag hörde eller läste någon stans något som har blivit mitt riktmärke – Good kids don’t just happen, they’re made that way.
    Tack för ert inlägg! Nu har jag något kul att följa.
    /Sara

  162. Finns det vilda vargar i skogen så finns det verkligen konsekvenser för deras uppförande! Vet du inte det Camilla?

  163. Upplever att det är starkt av er båda att ha en åsikt ang detta, precis så här upplever jag att det är! Man skyller på alla andra att barnen är ouppfostrade, eller att dom har en diagnos, medans det beror på att föräldrarna inte säger nej!!!! Och stopp. Mvh monica

  164. Bästa Camilla! Håller med dig helt! Besynnerligt att ordet konsekvens är så laddat. Skiter man i /mot fläkten så sprider sig skiten. Dvs konsekvens!

  165. Du har helt rätt barn får inte lära sig att ta konsekvenser av vad de gör , föräldrarna går alltid in o ursäktar o ställer till rätta istället för att förklara för barnet att så här blir det om ni gör så . Det är inte klokt

  166. Så tryggt o skönt för de barn som får vila i en miljö där det är de vuxna som har skyldigheten och tar ansvaret för att ta beslut, sätta gränser och bestämma. Heja dig!!!!!

  167. Bravo! Stackars de barn som växer upp och inte fått lära sig att där kommer konsekvenser av dåligt uppförande! Att lägga på ett barn en vuxenroll, där de från början ska, enligt föräldrarna, vara med och resonera fram regler och bestraffning och uppförande. …I en värld de inte ens har lärt sig om …är enligt mig en form av barnmisshandel! Barn ska få vara barn, inte minivuxna! Jisses…..dessa små växer ju upp och tror att världen dansar efter deras pipa…För det har ju mamma och pappa sagt!!!!!

  168. Kan inte annat än hålla med. Ja mina barn far runt hos folk. Ja mina barn ber om saker när vi är bortbjudna men då berättar nån av oss föräldrar att nej tyvärr men så gör man inte! Man är trevlig, uppför sig och visar respekt för de vi är hos.

    Vad jag och min man förväntar oss av dem vet de redan innan vi åkt ditt eftersom då jag har barn med bokstavskombinationer inte kan komma ihåg det från gång till gång samt att reglerna är olika hos olika människor.

    Barnen mår bättre, jag mår bättre och min man mår bättre så varför skulle jag låta barnen styra, ställa och ta mer ansvar än de mår bra av samt klarar av. Det är mitt jobb som vuxen och jag valde den dagen jag valde att skaffa barn. Så enkelt tycker jag det är. Tufft jobb ibland men självvalt!

    Tack för ett bra inlägg

  169. Så bra skrivet!! Jag och min man har 2 barn och vi är 25 och 27år och som jag ser de så tänker vi i samma banor om inte identiska.

    Därmed är vi båda lärare åh oja, vad folk tror en massa gull om sina barn när de egentligen borde sätta ner foten och bara vara föräldrar

  170. Men så otroligt bra skrivet! Tycker ni har helt rätt det har gått för långt åt andra håller i dag. Vi har själv uppfostrat våra barn på samma sätt som ni. Vi har två helt underbara barn som är kärleksfulla, kan skilja på rätt och fel, visar hänsyn till andra människor och är lyhörda.

  171. Jag såg dig på Skavlan och jag och min fru sa samstämmigt att det du sa var helt rätt.
    Samtidigt tänkte jag att nu får hon säkert en massa skit för att hon säger självklarheter på TV. Konstigt hur nätet funkar…
    Otroligt vad folk måste gå till attack och ”hata” bara för att de har en möjlighet.
    Självklart ska föräldrar bestämma och ge konsekvenser i uppfostringssyfte.

  172. Håller med föregående, de skulle finnas fler föräldrar som dej då skulle världen se bättre ut.

  173. Så fantastiskt bra skrivet, kunde inte skrivit det bättre själv.
    Jag har fyra vuxna barn som nu är fantastiska vuxna människor. De är uppfostrade efter ”din” princip. Tänk bara om alla fyra skulle fått bestämna maten (fyra middagar) löjligt. Kärlek, regler och konsekvenser är att bry sig om.

  174. Som mamma OCH som lärare på mellanstadiet, vill jag bara tacka för din text! Jag är helt hundra på att om alla föräldrar sett uppfostran så som du (och jag) hade vi haft ett helt annat klimat i skolan. För det är inte vi i skolan som lär barnen att tala med ett ovårdat språk, vara arroganta och kränka klasskamrater. Det ingår liksom inte i våra lektionsplaneringar. Nej, skärpning när det gäller att fostra våra barn till att både kunna framföra sina åsikter på ett vältaligt och artigt sätt och som blir goda lyssnare när andra säger vad de tycker och tänker.

  175. Om alla ungar får den uppfostran och lära sig om bemötande och respekt så hade ingen varit rädd i samhället. Så Camilla och Simon ni är ett föredöme för hur föräldrar skall vårda och ge sina barn.

  176. Blir både chockad och upprörd av att läsa hur vanligt det blivit att barnen helt får ”styra” hela familjer, där föräldrar inte längre sätter gränser och uppfostrar sina barn. Det är det viktigaste jobbet vi har och vårt förbannade absolut minsta ansvar, att älska och guida barnen i livet, vad som är ok eller inte! Att hjälpa och förbereda dom för hur livet fungerar i olika sociala sammanhang. Det ger barnen trygghet, social kompetens och empati för andra, även att respektera sig själv och andra. Att vi föräldrar finns där och stoppar och visar vad som är rätt och fel.
    Titta på djuren, vilken art uppfostrar inte sina avkommor?!
    Just social kompetens är det som vuxenlivet och kommande arbetsgivare värdesätter högst!
    Nej, Heja på Camilla! Stå på dig och fortsätt vara en ”häxa” med stort hjärta som bryr sig om och älskar sina barn!!
    Stor Kram från en ”gammal” morsa…

  177. Bra skrivet!! Kan inte annat än hålla med, barn/männiksor behöver ramar precis som alla andra individer här på jorden. För att kunna möta sin omvärld på rätt sätt med ett leende på läpparna behöver man kunna ta ett nej och veta hur man beter sig! Jag håller med dig!!

  178. Hej! Oj vad du har rätt i ditt sätt att se på barnuppfostran. Jag beundrar sådana föräldrar. Visserligen är jag 70 år men jag har två barn som jag har uppfostrat tillsammans med min man. I dag förväntar sig föräldrar att det bara är dagis och skola som skall uppfostra deras barn. Man för barnen till dagis en ledig dag för att man skall städa! Är man på en teater eller en fest springer barnen omkring och skriker och för oljud så det inte går att höra något eller föra en konversation. Bra Läckberg ryt till!

  179. Jag har extremt svårt att förstå varför du ifrågasätts , surtant??? Kloktant👍🏼
    Handling-konsekvens, jävligt enkelt och skapar grund och trygghet
    Vår uppgift är att fostra samhällsmedborgare med moraliskt kompass , respekt och ödmjukhet
    Stackars de barn som aldrig fått nej som kommer ut i samhället förbi ständigt prövas och ofta kommer stöta på konsekvenser av vårt handlande
    Keep up the Good work
    Att bygga trygga kloka personer
    M

  180. Så jävla bra skrivet! Jag var ihop med en kille som redan ha en dotter sedan innan och hon är fruktansvärt bortskämd! Säger man nej till henne, får hon utbrott 😡 var hon själv med mig(som sätter upp gränser och tycker att ett nej är ett nej), var hon ett helt annat barn,lugn och avslappnad. Nu efter vi separerades har hans dotter blivit ändå ”värre” i sitt beteende…det är fruktansvärt och jag tycker verkligen så synd om henne! Hur kan man vara så egoistiskt mot sitt eget barn… 😢

  181. Amen! Tack för detta inlägg! Bevittnade senast i helgen hur en mamma står och frågar sig 2-åring om hon vill ha eller lämna tillbaka en tröja inne på Lindex… Tydligen vill inte flickan ha tröjan och gjorde ett återköp som avslutades med att hon fick slå mammans kortkod 🙈

  182. Så bra skrivet!
    Ouppfostrade barn (eller rättare sagt slappa föräldrar) är blande det värsta som finns! Stör allt och alla och har ingen respekt för andra/andras saker. Man kan ju bara fundera på hur det kommer att bli när dom blir äldre… hemska tanke! Så bra med någon som vågar sticka ut hakan i detta pk-land där ingen längre vågar säga det dom egentligen tycker för räddslan att betraktas som avvikande. Heja er <3

  183. Heja dig Camilla! Heja dig och Simon och den väg ni valt! Jag skriver under på varje ord du skriver här ovan.

  184. Respekt och eloge till Camilla och hennes man! Ett av det värsta man kan göra mot sina barn är att svika dem om uppfostran.

  185. det bästa jag läst på länge. Du har helt rätt. Detta beteende hos vuxna, att du inte kan säga åt dina barn, inte bli ”osams” med dom, inte orkar ta en konflikt, kommer bli ett jätte problem i framtiden. Du gör dina barn en otjänst. Hur blir det när dom kommer ut i livet och inte behandlas med bomullshandskar? Nä,stå på dig. Jag älskar din artikel och du har så rätt. Tycker folk kan gå i föräldrarutbildning hos dig.
    Vi skapar små monster som inte har respekt för något just nu…..

  186. Med tanke på att jag själv är lärare och är riktigt orolig över hur söndercurlade barnen är idag så kommer ditt inlägg som en frisk fläkt. Den generation som nu uppfostras är den som kommer på arbetsintervju och frågar vad företaget kan göra för dem, helt sjukt…
    Jag uppfostrades med regler och konsekvenser, kärlek och kramar, att växa upp till att bli en människa som inte enbart tänker på mig själv, vilket det känns som att dina barn också kommer att göra. Tack!

  187. Underbart. Kunde inte sagt det bättre själv. Undrar hur samhället blir när barn bara vill ha utan ngr konsekvenser eller att jobba för det? Har sett det redan när vi sökte arbetare till vårt café & bageri, bedrövligt.

  188. Blir så less på människor som lägger sig i andras liv. Städa upp framför sina egna dörrar först.
    Jag håller med dig Camilla, har haft samma barnuppfostran.

  189. Våra barn är vuxna , kanske snart egna barn .
    Känns fint att höra när de delar med sig av sina värderingar på hur barnen ska tas om hand , de är så eniga med dig , jag också .
    Den största delen av livet lever vi som vuxna , och tanken är väl hemsk om ingen vill umgås med en för att man inte klarar av det samspel och de mellanmänskliga möten som pågår , de normer och krav som behövs för att de flesta ska trivas .
    För att världen som vi lever ska vara bekväm och trivsam för alla .
    Om det sedan visar sig att man också är en snäll människa då är det toppen !

  190. Samma här, men trots det har vi ett barn, utan bokstavskombination som far runt som en vetvilling och leker vilt och gapar. Vi som föräldrar är snart vithåriga av allt tillrättavisade, tjat och konsekvenser som delas ut. Precis det du sa, det gör vi också, så därför går vi inte hem till folk på middag. Därför går vi inte på restaurang och därför ger vi ibland upp och hoppas på att det ska gå över. What now!?

    1. En styrkekram till er som kämpar så! Vill ge förslag på en orm på väggen där dagens stjärna delas ut – så fick vi en lite lugnare 5-åring. Han var så förstående, men det var som om de vi sa inte fastnade. Då kom ormen upp på vägen (den var låååång) och så belöning med bad i simhall (eller vad som nu ert barn gillar att göra) om det satt tre stjärnor på en vecka 🙂 Det blev faktiskt bättre!

  191. Camilla. Jag får be om ursäkt att jag följt strömmen, lyssnat och tyckt som andra om dig, utan att över huvudet egentligen veta vem du är. Jag känner dig inte nu heller MEN..det jag nu sett och hört i TV, samt läst lite, vad du tycker och står för. Jösses om det fanns flera som du. Rak ,rättfram, klarsynt ”Hell of a women”.Du har min fulla beundran. Till det mest pinsamma, har inte läst en enda bok av dig. Detta skall också ändras på omgående.

  192. För mig är dina ord självklara! Och så uppfostrar jag mina barn.
    Och kan bara så hålla med dig om att min blir så trött.

  193. Vill säga att det är underbart hur du sätter mina åsikter på pränt!
    #Gillar starkt och hur mycket som helst!!!!!#

  194. Helt enig i allt det du säger. Som 50- talist var detta en självklarhet när jag växte upp. Detta har jag fört vidare t min dotter. Så bry dig inte om de som protesterar, ty det vet inte bättre. Agnarna kommer sållas från vetet senare i deras liv. Då undrar kanske föräldrarna hur kunde det bli så här!

  195. Du/Ni är fantastiska och kloka …erfarna föräldrar och förebilder för alla! Tack för att du sticker ut näsan o säger det många andra inte törs ”för husfridens skull”
    Kram😍

  196. Att uppfostra sina barn borde vara en självklarhet men idag är det tyvärr inte så. Blir så less på att föräldrar inte orkar uppfostra sina barn eller att de inte ”vågar” för att barnen protesterar. Det du sa i Skavlan var så bra och så rätt!

  197. Heja! Härligt att läsa och jag instämmer helt och fullt. Jag förstår överhuvudtaget inte idén vissa föräldrar har om att aldrig säga nej till sina barn. Det är hemskt att det är så vanligt med odrägliga och ouppfostrade barn och slappa föräldrar. Hemma hos oss är det aldrig tal om att få bete sig hur som helst. Barnen tackar alltid för maten, ber fint om hjälp, beter sig respektfullt mot andra och är lugna och artiga. Och vi får höra ”vilken tur” vi har som har så fina och snälla barn. TUR?? Det handlar om uppfostran med sunt förnuft, kärlek, konsekvens och tydlighet. Vi föräldrar ansvarar för att de barn man sätter till världen blir goda och respektfulla medmäniskor, som kan hantera livets motgångar och att vara tacksamma. Det är vi föräldrar som lär barnen att respektera andra vuxna, lärare och vikten av att sköta sig i skolan, och hur man ska bete sig överlag. Jag blir så trött på stökiga barns föräldrars påståenden om att ”skolan är för slapp”, att omvärlden saknar förståelse för att just deras barn är så unika, eller att ”barnen måste får vara som de är”. Tack Camilla, får att du sätter detta på pränt.

  198. Hej! Vill tacka för detta inlägg! Huvudet på spiken, gav mig massor av energi att fortsätta ”orka” vara konsekvent med mina barn!! Jag avskyr också när nån förälder slänger till med ordet livlig eller att barnet antagligen borde få diagnos ADHD, när det egentligen kan räcka med att visa vem som bestämmer, skaffa rutiner och visa att det blir konsekvenser av ett beteende.. ha en fin dag!

  199. Camilla, jag blir varm in i hjärteroten av att det faktiskt finns föräldrar som tycker som du.
    Jag började ge upp hoppet om föräldrar som bara lallar runt med sina barn.
    Att du sen når ut med dina åsikter är helt fantastiskt.
    Tack för att du gör din röst hörd.

  200. Ja heja heja! Barnets vilja ska knäckas så tidigt som möjligt. Självklart har det ingen betydelse om ett barn har roligt på familjesemestern och det viktigaste för varje individ som ska bli en bra vuxen är förmågan att lyda regler.
    Eller?
    Jag tycker inte så. Självklart ska alla barn lära sig att behandla andra med hänsyn, att bete sig när man är på besök och att man inte alltid kan få sin vilja fram. Men det här auktoritära pratet om ”curlade barn” är förfärligt tycker jag. Alla som läst på lite om barnpsykologi vet att mycket av det vi kallar ”trots” är barnets drift att växa upp till en egen individ med förmågan att själv bedöma vad som är rätt och fel. Det är väl bättre att låta ett barn vara med och bestämma lite, som till exempel genom att lägga fram två olika tröjor på morgonen att välja mellan, än att alltid ”ta striden” och visa vem som BESTÄMMER? All forskning visar att stök och konflikter trappas upp med antalet tillrättavisningar.
    Det är inte att ”skämma bort” sitt barn att prioritera en pysselstund tillsammans efter förskolan, i stället för ”egentid”. Eller att acceptera att en del av kvällen går åt på nattningar, i stället för att ”kura” med omänskliga Wahlgren-metoder. Och för i alla fall för mig är det viktigt att mitt barn har roligt på semestern också, så det känns inte orimligt att prata om vad alla vill göra innan man tar ett beslut. Barn är inte maskiner som ska passa in i vuxnas liv som någon slags prydnad. De är individer med egna behov av anknytning och respekt och jag tror att de som får det även växer upp och lär sig respektera andra.
    Läs boken ”Fem gånger mer kärlek” av Martin Forster. Den tyckte jag var jättebra och den förespråkar INTE någon slags slapp uppfostran utan regler, utan snarare en uppfostran som bygger på goda exempel och uppmuntran (och ja, konsekvenser när man inte följer regler man kommit överens om).

  201. Brukar faktiskt inte hålla med Camilla i allt hon skriver och tycker. Kanske tvärtom till och med. Men i detta fall tycker jag att hon OCH Simon (för de är ju två vuxna i detta) har helt rätt! Jag håller med i allt och tycker det är så skönt att denna fråga lyfts så tydligt i allt detta attachment-parenting ”jag säger aldrig nej till mina barn” tänk, som fått massor av utrymme i media på senare år.

  202. Hej! Erfaren förskolefröken,58 år gammal,tillräckligt för att ha synpunkter i saken:
    Allt behöver vi lära oss,inget finns automatiserat i oss. Vi har olika förutsättningar,vi föds med genetiska förutsättningar som kan utvecklas på olika vis.
    Vi skulle aldrig drömma om att våra barn skulle lära sig läsa och skriva per automatik. Visst kan de härma och en del tar till sig snabbare än andra. Men förebilder och ”input” måste föregås av kunskap.
    Samma är det med hur man ska vara mot varandra,att vi alla är lika mycket värda,även vuxna.
    Och stt vi som levt länge,lärt oss massor om livet som vi ska dela/lära våra barn.
    Det man ger,får man tillbaka!

  203. Hej Camilla!
    Jag måste bara säga att jag njuter av att läsa din ilska och ditt engagemang. Det märks att du fått nog.
    Tack,
    Malin

  204. Tack för ett utomordentligt välskrivet inlägg om barnuppfostran. Jag håller med till 100%. Föräldrar av idag måste ta sig i kragen. Att du blir kallad för otrevliga namn har med stor säkerhet att göra med vederbörandes egen oförmåga att fatta ekvationen regler vs konsekvenser.
    Stå på dig fortsätt att skriva om viktiga självklarheter, strunta i vad folk kallar dig, för du har rätt.

  205. Jättebra inlägg! Ni har helt rätt! Barnet måste lära sig av föräldrarna att gör barnet fel så blir det konsekvenser.
    Det är ju vad som händer i livet och som förälder ska man ju förbereda barnet för resten av livet…
    Mina barn fick lära sig av mig och föreståndaren på fritidsgården – Gör man fel så gör det ont. Ont inre fysisk bestraffning utan t ex avsaknad av veckopeng eller utegångsförbud eller extra arbetsuppgifter.
    Barnen lärde sedan även varandra 😀

  206. Må hända ett utslag av rädsla för att just ens egna barn inte lär sig att ”ta för sig” då det ju tydligen är en av den ”viktigaste” egenskapen. Barn som inte vänder upp och ner på omgivningen ses ju på som om de är nedtryckta av föräldrarna alternativt har någon bokstavskombination som får dem tysta, de stackars liven.

  207. Härligt att läsa att det finns fler än jag som sätter gränser & ger mitt barn konsekvenser. Jag & min sambo får ofta komplimanger för att vår snart 6 åriga dotter är så väluppfostrad. Dock verkar de flesta inte sammankoppla detta med att ta sitt ansvar som förälder genom gränssättning & konsekvenser.
    Vi talar om för henne att vi älskar henne hela tiden, men samtidigt släpper vi inte på de regler vi satt upp!

  208. Låt aldrig någon tysta dig. Dina värderingar ang barnuppfostran är, i min värld, vårt förbannade ansvar som föräldrar och medmänniskor. Om föräldrar agerar föräldrar och ger barnen en trygghet i att veta vad som är rätt och fel, gränssättning så kanske tex pedagoger får vara just pedagoger i skolorna och barn som behöver stöd i sin inlärning får den hjälp de behöver.

    Vi har precis samma filosofi i vårt hem – regler och med uttalade konsekvenser. Inga överraskningar för barnen. De väljer själva sina konsekvenser – bra som dåliga.

  209. Helt sant! Äntligen någon som vågar säga sanningen till alla med alternativa uppfostringsmetoder.
    Barn är barn och vuxna är de som skall vägleda dem till de själva är vuxna nog att fatta egna beslut och lärt sig konsekvenserna av sitt handlande.
    🙂

  210. Tack o lov att det är någon annan som reagerar på detta har vänner som kör den stilen att deras 5 åring styr allt o alla i deras familj . Har försökt att inte lägga mig i men när hen tog en leksaks hammare o drämde i huvudet på min två åring fick det vara nog . Sa till hen att du e så stor att du vet att här slåss vi inte o att nu är det slut lekt för din del o du ska be mitt barn om ursäkt . Föräldrarna blev så arga på mig över att jag diciplinerade deras barn att dom gick . Sen får jag ett samtal om att jag ska be hen om ursäkt för att jag skällde på hen o hen vara arg hela kvällen pga av mig . Aldrig i livet tänker jag be om ursäkt till en 5 åring för att talat om att man slår inte andra barn eller visa att här får de konsekvenser en cm till o hen hade träffat tinningen . Kan inte ert barn ta ett nej eller bli tillrättavisad så är det ingen mening ni kommer hit . Här uppför vi oss o inget annat.

  211. Medan du börjar bli trött på andra föräldrar börjar jag bli trött på att höra hur man ska hantera sina barn. Alla lever i olika situationer med olika barn. Låt människor så uppfostra, hantera sina barn på sitt egna sätt. Trött på hetsen och reglerna man jämnt får läsa om. Vafan! När ska man Leva sitt egna liv med sina egna barn istället för att leva efter hur alla andra lever.

    Stötta varandra istället för att störa er på andra. Det räcker!

  212. Härligt att se att du fortfarande lever som du lär och vi diskuterade om redan för 9 år sedan… mina ungar är fortfarande fantastiska trots att jag också varit ”tydlig” i föräldraskapet…☺. Kram Gigi, Johannes, Jeppe och Linnea

  213. Tack, fantastiska du. Kan inget annat än att hålla med. Btw ni är underbart vackra ihop. 😊

  214. Egentligen förstår jag inte ens varför Camilla behöver skriva sitt inlägg.
    Det hon och hennes sambo står för är ju bara sunt förnuft och inget annat.
    Jag har varit lärare i 50 år och har ofta förvånat mig över vuxna och barns samspel eller snarare brist på samspel i dagens Sverige.
    Jag har en vuxen dotter och mitt motto har alltid varit, vänlig men bestämd och massor av kärlek.

  215. Jag håller fullständigt med. Att uppfostra sina barn är föräldrarnas ansvar. För barnens skull, liksom för deras omgivng .Barnen blir omtyckta och får ett bra liv.

  216. Boom!!! Så grymt skrivet! Och så sant. Håller helt med. Alla dessa curlade barn och dessa curlingföräldrar.

  217. Kan bara hålla med!
    Vårt jobb som föräldrar handlar om att förbereda våra barn för livet. Alla val vi kommer att göra genom livet kommer att få konsekvenser och att lära barnen det från början anser jag endast främjar deras utv.

  218. Heja Camilla! Jag tänkte kolla vad ni har för regler och vad som händer om dessa inte efterföljs. Vill göra en omvändning i min familj, få en mer gemytlig stämning och en trevligare tillvaro. Vi har inte en kaos-familj, men jag vill att vi ska bli ännu bättre och fostra kloka förståndiga barn! Problemet, är min äldsta från ett tidigare förhållande. Det tar alltid ett par dagar innan hon landat hos oss. När hon kommer är hon som en för hårt dragen fjäderleksak som hoppar och studsar och är som ett yrväder. Hennes pappa och jag har en långt ifrån bra kommunikation, är helt oense om vad som är rätt och riktigt i uppfostran (hans nya är en riktig kommandora som styr med järnhand, utan att vara skicklig på sin sak) När hon landat i vår familj är hon snäll och trevlig. Hjälper mig och sina mindre syskon. Men sen åker hon till sin pappa och när hon kommer hem igen får jag plocka ner henne på jorden och lossa på fjädern så hon blir sitt bättre jag. Tycker rent ut sagt att det är för jävla jobbigt och jag skäms över henne, hur hon uppför sig och är när hon har pappavecka. Hur i hela världen lyckas man fostra sina barn klokt när man bara har dem på halvtid? Att prata med hennes pappa löns inte, han bara himlar med ögonen och suckar.
    Vänligen, E

  219. Härligt Camilla! Jag är av exakt samma uppfattning. Det är mer kärlek att ge sina barn gränser och konsekvenser än att sopa blankt framför dem…

  220. Håller med. Tydliga ramar o regler är bara nyttigt för barn. De behöver lära sig att ta ansvar och ska veta konsekvensen av att inte följa det som föräldern sagt. Föräldrarna måste också följa sina egna ord. Har man sagt nej en gång måste man hålla fast vid det och inte ändra sig.

  221. Det gäller nog att ett barn kan koppla ihop handling med konsekvens eftersom det är ett vuxet påfund.
    Min erfarenhet är att barn gör som jag gör oavsett konsekvens.
    ”Leading by example” är nog en listig metod som fungerat i vår familj.
    I övrigt tycker jag att Läckberg är lika blurrig som debatör som hon är som författare.
    Jag har läst en halv bok av henne och den var så enfaldig att jag valde Kalle och Hobbe istället.

  222. Så klockrent skrivet! Tack! Så jäkla less på ouppfostrade ”lätta att ha med att göra-barn”

  223. Tycker du har helt rätt. Resultatet av bortskämda barn blir olidliga, ensamma och olyckliga vuxna som inte förstår varför ingen vill umgås med eller anställa dem.
    Du är ingen häxa. Du är smart och snäll mot dina barn som kommer tacka dig.

  224. Du har så jävla rätt! De här va de bästa jag läst på väldigt länge! Kan bara säga amen och hålla med! Det värsta med detta är att det du skriver är vanligt vett det ska inte ens behövas tas upp och absolut inte ifrågasättas!
    Hur ska barn annars lära sig rätt/fel osv om de inte gör de av oss föräldrar och andra vuxna?! Barn ska va barn och vuxna ska vara just vuxna! Fortsätt sprid ditt ord, de behövs mer än någonsin idagsläget!

  225. Vad bra och starkt av er att ta upp ”problemet” barnuppfostran. Tyvärr får man inte svaret på om man gjort ett bra jobb förrän dom är vuxna. Jag fick ett bra tips för många år sedan och det var ” Tänk dig för innan du säger nej”. Som du/ni tycker jag det är självklart att barn ska veta att det blir konsekvenser om man handlar fel. Det är ju en förberedelse för vuxenlivet. Jag tycker också att man ska lära barn att spara till saker de önskar sig. Det för att lära sig att man inte får allt gratis men även för att det ska få uppleva glädjen och stoltheten att det köpt det själva. Jag är både mamma och farmor och det är underbart. När jag bodde hemma hos mina föräldrar och arbetade , så fick jag betala hyra hemma. Och jag tycket att nästan hälften av lönen var mycket pengar men betalade utan knot. Vad jag däremot inte visste var att mina föräldrar satte in det mesta av pengarna på ett konto i mitt namn. Jag blev jätteglad när jag fick dessa pengar när jag flyttade hemifrån. Min som fick samma upplevelse som jag. Hans kompisar som betalade lite eller inget för att bo hemma, sa lite avundsjukt att de hade gärna betalt mer i hyra . Ni som föräldrar vet vad som är bäst för era barn. Lycka till med livet och tack för dina undrbara böcker Sivan

  226. Så bra 👍
    Hur ska barn annars lära sig konsekvenserna av sitt handlande om ingen lär dom det.
    Det är ens skyldighet som förälder att göra det, mycket bra skrivet!!!

  227. Kära Camilla, så bra det kändes att läsa ditt inlägg, det gav mig lite framtidshopp! Är en kvinna på snart 63 vårar som jobbat med barn o ungdomar sen jag var sjutton år. Har sett o upplevt det mesta inom barnuppfostran, idag är det med stor sorg jag ser o upplever föräldrar som inte ORKAR fostra sina barn! Heja dig som orkar o vågar stå för att lära barnen normala värderingar! Med respekt o kärlek/ Bodil.

  228. Bra skrivet, kan bara hålla med dig i allt! Finns inget värre än när man hela tiden t ex blir avbruten av barn när man sitter o pratar, eller far runt som tokar i MITT hem o dom vuxna varken ser eller hör.
    // Susanne

  229. Jätte bra det är precis så det ska vara man ska ha respekt för de äldre man ska hälsa och tacka det får inte alla barn lära sig idag,många föräldrar tycker att det är förskola och skola som ska lära barnen och du undrar jag varför skaffa barn om man inte kan styra upp dom

  230. Jag tycker det låter förfärligt. Att vara så auktoritär mot sina barn gör att jag får gåshud…I detta fallet känns det som att det viktiga är att få barnet att göra som man säger inte att förstå konsekvenserna av sitt handlande. Konsekvenser av sitt handlande måste ju ha en koppling till just handlingen man gjort. Om man tex slänger skolväska och jacka på golvet i hallen så kan det finnas risk för att någon i familjen snubblar på det på natten när den ska gå på toa, vilket alltså utgör en risk för att någon skadar sig. Eller att om du fiser vid matbordet får det andra runt bordet att må illa och tappa matlusten. Slarvar du vid matbordet så kan du välta ut mat eller mjölk vilket gör att någon kan bli blöt och behöver byta kläder, någon får torka upp och det i sin tur gör att maten blir kall och inte smakar så gott och eftersom vi var hungriga innan är det lätt att vi blir arga och stämningen runt bordet blir inte så rolig. Det är konsekvenser av ett handlande. Att ta ipad eller på annat sätt från sitt barn när det inte lyder är inget annat än att straffa. Då gör barnet (om man har tur) som man säger men inte av förståelse för konsekvensen utan för att slippa straff. Men barnet har troligen inte lärt sig något och inte heller ökat sin förståelse för sina medmänniskor.

    1. I alla exempel som beskrivs så drabbas ju hela familjen av konsekvenserna. Om barnet i fråga ändå struntar i det och situationerna upprepas om och om igen, hur löser du det?
      Du gör barnet en björntjänst genom at förlita dig på ”konsekvenserna”. Dagen då ingen vill sitta bredvid ditt barn i skolmatsalen för att hen är stökig och jobbig. Javisst, det är en konsekvens men tror du att det hjälper, att NU minsann, nu fattar hen varför man ska sitta still och inte spilla ut mjölk vid matbordet? Eller kommer hen istället göra kopplingen att ingen vill sitta vid samma bord för att man inte tycker om hen?! I min värld är det senare 1000 ggr hemskare. Du gör ditt barn en tjänst genom att lära sig uppföra sig bland folk, då ser man dem för sina fina egenskaper istället för sitt dåliga uppförande.

  231. Men tjaaatigt om din syn på barnuppfostran, här i bloggen, malou, skavlan…du (ni) är inte ensam om synen på konsekvenser i en familj! Du känns däremot lat som mamma, väljer bort amning och ”orkar inte laga egen babymat” som du själv nämnt. Det om nånting borde vara i större fokus än att du tar ifrån dig din son/dotters skärm.
    . Gaaah ”jag är häxan jag är häxan ” nej det är du inte och det är antagligen en minoritet som tycker så. Jag har utländsk bakgrund och ser mycket mer regler och konsekvenser i svenska familjer än i utländska, TRO MIG!

  232. Jobbar på förskola och kan säga att vi har de ”livliga barnen” i överflöd och hade älskat barn med den uppfostran du anammar. Som pedagog får vi ständigt höra att man inte kan ta hand om föräldrars barn men om föräldrarna skulle lägga mer tid på att vara förälder och sätta gränser för sina barn så skulle vi pedagoger slippa uppfostra deras barn och återgå till vårt jobb. Du rockar!

  233. Helt jävla rätt jag använde en svart 90 liters påse när mina barn va små , städade dom inte sitt rum efter överenskommelse , så vart dom utan sina leksaker i ett par dagar . Inte f-n mådde dom dåligt av det dom lärde sig tllslut . Föräldrar är för slapp hämta idag .

  234. Riktigt bra skrivit!
    Det är skitjobbigt att vara föräldern som lär sina barn konsekvenser för ”alla” andra får eller får inte.
    Sen har jag en 6-åring som far runt och beter sig som en vilde ibland trots att det ger konsekvenser och trots att jag säger ifrån och inte accepterar. Men just nu så är det en enda stor kris för hen så fort hen inte får sin vilja igenom. Det betyder att ibland ställs saker in, ibland får hen ta konsekvensen att alla tittar när hen får utbrott osv. Men det är skitjobbigt för alla inblandade.
    Skönt att höra att fler framställs som Häxan Surtant (även om inte media vet vem jag är så vet min omgivning det och de har åsikter precis som media har åsikter)

    Så från en Häxan Surtant till en annan Häxan Surtant – STOR kram

    Och nej hen behöver inte hjälp eller utredning hen är 6 år och går igenom en fas, varken mer eller mindre.

  235. Ni är ett föredömme om hur man ska vara som förälder. Om alla föräldrar kunde resonera som er så skulle världen se betydligt bättre ut! Tummen upp!

  236. Jag är helt och hållet enig med dig och väldigt glad att du går ut som du gör. Eftersom du är känd kan det inte bara viftas bort. Folk kommer att minnas dina ord även om de protesterar högljut. BRAVO!!!!

  237. Tack för bra inlägg! Jag blir så trött på curlande barn! Min erfarenhet från uppväxten var regler och konsekvenser! Men, frågade du mig som barn om vi hade ”ordningsregler” hemma hade svaret varit Nej! För det var inga ”regler” i den bemärkelsen utan vanligt hyffs, respekt mot andra och önskemål om att göra det yttersta i varje situation. Jag behövde inte vara bäst men göra mitt bästa! Detta vill jag sprida vidare till mina barn. Min dotter är snart 2, vi har tydliga regler. Hon lägger sig kl 19 alla dagar, somnar själv utan nattning, säger tack, hoppar inte i soffan och äter inte sötsaker. Hon efterfrågar inget av ovan för vi erbjuder inte detta som alternativ. Att se en tvååring som styr och ställer (tro mig min dotter är två år och självklart ska hon få vara det) med sina föräldrar är beklagligt och i många fall slappt! Lär er fullfölja era beslut! Tack Camilla för dina uppfostringsfasoner 🙂

  238. Självklart ska man sätta gränser och tycker du har en sund syn på saken. Titta hur det ser ut i våra skolor och då skylls det på skolan eller samhället. Aldrig har mina barn 3 stycken farit omkring som vildar och vi hade med dom överallt När dom blev trötta somnade dom under borde. Nej mer disciplin det är bara bra och mycket kärlek. Ser ofta ute också och i affärer hur ungar skriker och ingen gör något. Att dom stö r andra struntar dom i. Säg ifrån bestämt Gunilla

  239. Mitt i prick, kunde inte sagt det bättre själv!
    Jag förundras gång på gång av dessa slappa föräldrar som curlar sina barn på olika sätt. Och vilka får ta konsekvenserna av det, jo skola, jobb och övriga runtomkring. Få saker gör mig så mörkrädd som när jag får bevittna det, och det värsta av allt är att det inte finns något slut, utan pågår även upp i vuxen ålder. Det är skrämmande, hemskt skrämmande.

  240. ALLTSÅ HALLELUJAH! JA JA JA. TACK. jag älskar dig! haha, det här.. varenda mening så typ klappade jag händerna och slog mig själv på låret och ba damn yes yes yes. this is IT!! 😂💙 jag känner exakt samma sak och jag har inte ens barn själv, men jag jobbar på förskola och jag har länge varit barnvakt privat många gånger sen jag var 15. 24 år idag. kram och massa kärlek till dig och din familj!

  241. Håller helt med er! 👍👊👏
    Inga barn mår bra av få styra helt i familjen för då kommer bakslaget när de senare måste anpassa sig i grupp,
    t ex i skolan.
    Att det blir konsekvenser när man bryter mot regler är också jätteviktigt att lära sig tidigt så det inte blir en chock när de kommer ut i livet
    Tycker synd om lärare som måste uppfostra curlade barn istället för att lära ut. 🙄
    Stå på er!!
    Kram

  242. Håller med om vartenda jäkla ord. Denna slutsats har jag kommit fram till många gånger och jag är ingen stjärnforskare, det får mig att undra nivån på andra föräldrar!

  243. Va fint du skriver om dina vänner och deras barn! Du kämpar rätt hårt med att nå ut till hela Sverige med att erat sätt att uppfostra är rätt. Det är inte första gången jag ser att du pratar om det och sedan försvarar dig. Om du nu så gärna vill att andra ska acceptera och respektera erat sätt att uppfostra era barn kanske du borde göra detsamma gentemot andra istället för att mellan raderna kalla deras barn för monster. Du tycker en massa och man måste inte säga allt man tycker alltid, har man inget snällt att säga kan man va tyst. Jag uppfattar dig som en dömande och fördomsfull person. Du uppfattas6 vara en sån som ”jag har rätt, alla andra är idioter”. Du sjönk i mina ögon nu. Fy för att uttala sig så i media om sina vänner och deras liv.

  244. Så bra skrivet. Jobbar som lärare och har träffat på dessa barn många gånger. Idag på Nyhetsmorgon så pratade de om värnpliktens införande och vad man lär sig där. Då säger en av de som var med att det är jubskolans jobb att lära barnen att samarbeta. Sant men alla föräldrar är inre som du eller som hon. Många föräldrar drar sifninge för att curla sina barn, en del går så långt att de mailar rektor eller till och med skolkinspektionen… när barnet inte får som det vill. Kan vara allt ifrån betyg till samarbete med olika personer. Tänk om alla föräldrar var som ni … och de finns. jag har träffar flera av dem. Har med bekanta som har barn som betett/ beter sig som du beskriver. Exempel säger att de är törstiga och så erbjuder man vatten då fnyser de och undrar var drickan eller annat alternativ finns…

  245. Hatten av! Kunde inte ha sagt det bättre själv. Tack för att du orkar sätta ned foten och säga det som många nog håller med om. Du är grym, både som författare och förälder! 👍👍👍

  246. Håller med dig! Om det inte finns konsekvenser för barn hur ska dem då lära sig att hantera ett nej eller att dem inte fick jobbet ett dem sökte eller vad som när dem blir vuxna. För som vuxen får man inte alltid som man Vill även om man kämpar….

  247. Det tas lite høyde for skjønn i denne tilnærmingen til barneoppdragelse. Det kreves mer involvering og kompetanse å lese hver enkelt situasjon for barnet, enn å kjøre ”regelbrudd – konsekvens”-metoder. Det er en svart/hvitt forenkling av virkeligheten som i veldig mange tilfeller både vil føles og være urettferdig. Hvis barn ikke kan ha tillit til at de voksne håndterer hver situasjon med klokskap og omsorg for alle variabler som påvirker situasjonen, samt faktisk også tar hensyn til barnets tålegrenser i forhold til alt fra sosial omgang til evne til å sitte lenge i ro etc, så får man et kuet barn som ikke lærer seg å lese situasjoner selv. Et barn klarer ikke å formidle alt med ord, det er faktisk de voksnes ansvar å lese barna i den situasjonen de befinner seg. Hjelpe dem med å håndtere situasjonen eller å ta dem ut av en situasjon de ikke håndterer. Det er min mening og erfaring. Som alle mennesker må selvfølgelig også barn lære seg å forholde seg til sosiale regler og normer for i det hele tatt å bli akseptert i samfunnet, men vi har blitt klokere og vet mer om barneoppdragelse nå enn å benytte rigide ”regelbrudd – konsekvens”- metoder. Hvis artikkelforfatter ikke vil oppdra et fritenkende menneske med integritet kan hun oppdra en hund i stedet. For hva er vitsen med å være et menneske hvis potensialet for helhetlig, klok og psykologisk tenkning skal reduseres til bittesmå, enkle regelformer?

  248. Stå på dig Camilla! Det ÄR en självklarhet att barn och ungdomar måste lära sig av sina egna handlingar, det MÅSTE lära sig att deras handlingar får konsekvenser, oavsett om konsekvensen är positiv eller negativ! Det är tydligt att de barn/ungdomar som Inte fått lära sig detta, klarar heller inte av att hantera verkligheten när de ska flyga ut ur boet utan mamma och pappa, istället står de där och tycker världen är orättvis mog hen!
    Kallas vanlig j*vla uppfostran, sånt som du och jag fått av våra föräldrar. Men av någon anledningen så har dagens föräldrar (många, inte all) som själva kommer från den generation som blivit väl uppfostrade, plötsligt fått en syn på uppfostran som om det vore något hemskt. Istället ser vi en ökning av curlade ungar, fri uppfostran, och fullständigt respektlösa barn och ungdomar.
    Så fortsätt stå på dig, det gör jag med mitt sätt att uppfostra min dotter. Blir vi flera så blir världen kanske lite bättre 😉

  249. Håller helt med dig!
    Vi har också alltid varit konsekventa med våra barn och ganska ”hårda”.
    Nu har vi tonåringar som alltid fått beröm i skolan och som verkligen kan bete sig.
    Och som nu uppskattar att vi orkade vara vuxna.
    Man får igen det så mkt när dom blir stora. Det är ju för deras skull. Den lätta vägen är att inte ta ansvar som vuxen.

  250. Instämmer fullständigt med dig Camilla. Även små barn blir tonåringar en dag och har man inte tidigt stämt i bäcken kan det bli oöverstigligt.
    Att få barn innebär att man måste satsa mycket tid till fostran och samtal.
    Att strunta i sitt barns fostran anser jag är en typ av misshandel och sätter sina spår hos barnen.

  251. Jag kan verkligen inte berömma din syn på uppfostran tillräckligt. Den låter oerhört sund och jag önskar fler föräldrar såg det på det viset idag. Det hade behövts, inte minst för barnens skull.

  252. Word! Det bästa jag läst på länge. Jag/vi tänker och handlar mkt likt er. Det är en självklarhet med gränser. Och bryts regler blir det konsekvenser. Punkt.
    Har två söner. Med varandras totala motsatser i sin personlighet. Fast de har samma föräldrar. En barns individualitet och personlighet formas inte enbart via uppfostran, anser jag. Jag anser även att en av mina uppgifter som förälder är att guida stötta och lära mitt barn vad som är rätt och fel. Ja det är givetvis högst individuellt. Jag tror dock att kunskap om att hjärnan fortfarande utvecklas i sen tonår glömts bort. Det saknas så mycket kunskap om vår egna kropps utveckling. För mig är det en självklarhet med tydliga gränser. Och konsekvenser om regler vi satt upp inte följs. Vi uppmuntrar våra barn att ifrågasätta argumentera och hjälper dem att tänka ett steg längre och outside the Box. De vet att vi alltid kommer lyssna på dem, att deras åsikt blir hörd och sedd. De vet också att det inte är synonymt med att de får sin vilja igenom utan att det är vi föräldrar/bonusförälder som bestämmer. De vet också att det är ok att visa om de blir besvikna, vilket de gör ordentligt emellanåt. Och de har all rätt att bli sura. Men de vet att det inte leder till att de får sin vilja igenom.
    Och ja, vi vuxna har ibland ändrat ett beslut vi tagit efter att vi lyssnat på barnen. De beslut vi ev ändrar är ofta när vi själva inte tänkt igenom det. Ett stressat snabbt nej när man sitter i två samtal, ska svara på mail ringa läkare får sms från skolan.
    Min tanke var tidigare att vi hade en vanlig uppfostran, att vi kanske var för snälla jämfört med andra föräldrar.
    Men har nu av erfarenhet förstått att det inte var så.
    Ex 1 – min äldsta pojk skulle för första gången sova över hos en kompis. ( hans kompis hade alltid sovit hos oss ). Jag ringer vid 21.30tiden för att säga godnatt. De gick då i åk 3. Är alltså 9 år. Får via samtalet fram att ingen av de vuxna hos kompisen är hemma. De har åkt för att jobba natt båda två. Kompisen har en yngre bror som är 5och en äldre bror, som är 13. De vxn i det hemmet tyckte att 13åringen var kapabel att passa de tre yngre under en hel natt. Det tyckte inte vi och åkte därför och hämtade vår son.
    De vxn hade inte ens kontaktat oss för att fråga om det var ok för oss att en 13åring bär yttersta ansvaret.
    Ex 2 – min yngsta sover över hos en klasskompis när de går i åk 3. De är alltså 9 år. Dagen efter får jag till mig att de vxn lagt sig vid 23 och min son och hans vän fått tillåtelse att vara uppe hur länge de vill. De la sig vid 03.30.
    Efter det fick de aldrig mer sova över hos dessa kompisar, och inte heller hos flertalet av sina kompisar vars föräldrar hade liknande syn. Vilket var många.
    Kompisar och vänner fick sova över hos oss. I åk 3 fick mina barn lägga sig kl 22 när de hade kompisar som sov över. Eftersom att vi vet att de alltid kommer ta ca 1-1,5h av småprat hemligheter etc innan de somnar. Jag var också alltid tydlig mot kompisars föräldrar om hur det var hos oss.
    Visst kan tjat fortfarande uppstå hemma hos oss. Vilket är naturligt. För det är naturligt att testa gränser.
    För oss är det en självklarhet att barnen får en konsekvens när de bryter regler vi vuxna har bestämt. Vi vill inte vara med och forma påverka individer till ryckpåaxlarnaattityd. Vi är övertygade om att vi stärker barnen med tydliga gränser ramar och regler.
    Vi var de enda föräldrarna som hade speldagar för våra barn.
    Vi var de enda föräldrarna som ens andats utegångsförbud.
    Min uppgift som förälder är att guida mina barn om solidaritet, vad som är rätt och fel, att våga ifrågasätta och samtidigt reflektera och analysera både andra och sig själva. Att överrösa mina barn med kärlek och trygghet. Att lära dem älska sig själva och ha en stark självkänsla. Vilket leder till att de blir mer ödmjuka och omtänksamma.
    Det samhället vi lever i idag är uppbyggt på etik och moral. Att hjälpa de som ligger ner. Att gör man fel blir det en konsekvens. Barn som är utan gränser, som bestämmer över vuxna får ingen egen identitet, inget eget jag. Det är min erfarenhet och åsikt. Jag har ett ansvar gentemot mina barn. Jag har en uppgift. Nu är jag ingen kompis, jag är förälder.
    Båda mina barn kan prata fråga och berätta det mesta hur de tänker funderar mår. Jag är tryggheten tills de hittar sin egen trygghet, i sig själva.
    Efter deras naturliga frigörelse och med ett eget jag, hoppas jag att jag kommer möta dem och få en annan slags relation. Som är mer jämställd. Då kan och vill jag även vara deras vän.

  253. Tack! Tack för att du som syns och hörs talar högt om detta! Du är inte elak, extrem eller något annat för att du har dessa sunt-förnuft-åsikter! Stå på dig och fortsätt med att säga nej och sätta konsekvenser 👏🏼 skrämmande vilken utveckling av fritt uppfostrade ungar 🙈

  254. Helt rätt!
    Alltid lika skönt att läsa en skrift när hjärnan används istället eller tillsammans med hjärtat 💖

  255. Mycket bra inlägg. Ser varje dag hur vuxna inte tar tillvara barnens egen kompetens och därmed låter barnet vara barn och dom själva vuxna

  256. Såååå rätt! Har två söner 21 och 18 år gamla som aldrig skämt ut mig eller betett sig illa pga att vi i tidig ålder lärt dem hur man ska bete sig! Jag applåderar dig👏❤️

  257. Tack, tack, tack Camilla! Jag önskar så att folk – istället för att gå i försvar – skulle kliva utanför sina egoboxar och tänka efter ordentligt vilket samhälle vi vill ha. All heder till dig, stå på dig för du är guld värd som vågar ta upp denna fråga!

  258. Hej ! Har nyss tittat på skavlan repris där du var med , ! Och vad Glad jag blev ,, att det finns människor idag som ”kan ”uppfostra sina barn ! Håller fullständigt med dig i ALLT vad du sa ! Så har jag oxå uppfostrat mina , o de i sin tur oxå med sina! DU är sååå bra ! Bra att du säger vad du tycker , för jag tror att är det en ”kändis”som gör så ,, då kanske fler föräldrar tar efter ! KRAM o fortsätt va som du är !

  259. Heja Camilla och Simon! Vad lätt det skulle vara att undervisa i skolan om alla barn var uppfostrade.

  260. Nej men det var väl för fasen på tiden!! Urskönt att höra en vettig människa uttala sig om ouppfostrade ungar och blasé föräldrar i dessa ”alla har lika rättigheter” tider. Jag har blivit kritiserad flertal gånger när jag påpekat för mina barn när de har glömt ” their mannors”. Det är de små sakerna, varsågod, tack, får jag lov att gå från bordet etc. Skiter man idet lilla så får det konsekvenser i det stora. Barn är inte jämställda med vuxna när det gäller beslut. Jag frågar gärna hur de vill ha det och tar det inbeaktning men till syvende om sist är det vi vuxna som har ansvaret att ta beslut. Jag vill jätte gärna vara kompis med mina barn men om jag inte är en vägledande förälder i första hand när de är små så tror jag chansen minskar för att vi skall kunna vara bra vänner när de har blivit vuxna och det vore otroligt sorgligt.
    Någonsin funderat på att utöka repertoaren med ” Parenting for Dummies” – Varför skitföräldrar får skitungar!!

  261. Heja! Blir så glad av att läsa detta. Har själv ett barn med tre diagnoser och många har sagt att ”inte kan väl h*n ha diagnos, som är så lugn och städad”. Ja för att jag har tydliga regler som följs och om inte så vet barnen vad konsekvenserna blir. Har man tydliga ramar behöver man sällan bli osams och kan ägna tiden åt roliga saker och kramar.
    Kram på er!

  262. Helt rätt, håller med om precis allting.
    Så kommer vi få en ny generation vettiga vuxna. Om bara alla tog sitt ansvar.

  263. Älskar ditt inlägg Camilla! Du har helt rätt, håller med fullständigt! Föräldrarna bestämmer – INTE barnen!

  264. SÅ SKÖNT ATT LÄSA DINA SYNPUNKTER! Med dina och mina barn och barnbarn så är vi trygga, trygga med att barnen har fått lära sig ansvar att uppföra sig i alla situationer och lärt sig hur man slutför saker och ting! Och att barn idag har olika bokstavskombinationer, ok MEN då om någonsin är det viktigt att hålla sig till fyrkantighet och regler! Att du som förälder formligen skiter i barnuppfostran för att du antingen tror att fri uppfostran skapar kreativitet- ja du har rätt de blir ofta mycket kreativa kriminella… har haft familjehem i många år och det som är genomgående är BARNEN KLARAR INTE AV ETT NEJ, klarar heller inte av att ta instruktioner inte ens de enklaste instruktioner och hoppsan NÄR ska de klara det? Den dagen de fyller arton? Nej det är upp till var och en av oss föräldrar och rusta våra barn för vuxenlivet- att klara av att misslyckas och därefter komma igen. Att genomföra åldersadekvata uppgifter, att ta ansvar för sig och sina val……

  265. Jag håller verkligen med dig, och jag har inte ens barn eller tänkt bilda familj förrän om några år! Men vissa saker känns helt enkelt naturligt att man ska ta tag i, tex det du beskriver i det här inlägget. Jag tror fullt ut på en bra uppfostran- vilket är precis det du verkar ge dina barn!

  266. du har fullständigt rätt camilla. om vi inte som föräldrar lär ut sånt. vem ska annars göra det.

  267. Måste du alltid se så himla chockskadad ut med super uppspärrade ögon? Det tar all fokus från det du skriver, vilket gör att jag aldrig läst en enda hel mening från dig.

  268. Hejja dig!
    Jag arbetar med ungdomar och konsekvenstänkandet måste vi fortsätta att arbeta med fram till 25-årsålder då en säger att konsekvenstänkandet är utvecklat. Vi måste ge verktyg för att våra barn ska kunna tackla sin vardag. Vi måste även lära våra barn att det handlar om ansvar och tillit. Du som individ har ett ansvar över dina handlingar och det blir konsekvenser. Tilliten måste vi skapa mellan varandra, jag vill ditt bästa och du talar sanning. Det är när vi talar sanning vi kan lösa ALLA problem!!!! I alla de kluriga situationer vi hamnar i måste vi lära oss att se att det finns två vägar en kan välja. Det är en träningssak och det måste vi som vuxna lära ut. Vilken väg kommer att bli bäst för mig/människor/världen. Det är ditt val!

    -Jag har blivit avstängd!
    – Nej du har VALT att bli avstängd. Men du är jättevälkommem om en vecka!
    ❤❤❤

  269. Så sant och bra skrivet.
    Mina 5 barn (ungdomar) har regler och får konsekvenser om det bryter reglerna som finns eller det jag bestämt. De är idag mellan 14 och 25 och ff lyssnar på det jag säger.
    Jag skäms när jag ser dessa föräldrar du skriver om men tyvärr så är de idag många, många fler än oss med regler. Det gör att iaf jag tycker det är jobbigt att t.ex. gå och handla, ungar som kör racer med korgar och river i hyllor eller skriker. Det finns många exempel…
    Tack och skriv mer, du är bra!

  270. Föräldrar måste ta sina fighter med barnen, det gäller att välja dom! Om man säger nej till barnet så är det så! Nej är nej och ja är ja! Om man säger nej och sen säger ja efter mycket tjat för man inte orkar med tjatat så har man misslyckats tycker jag! Då vet barnet att nej betyder ja efter mycket tjat och då får barnet som den vill ändå! Säg ja från första början då, inte nej! När man säger nej från början så är det nej! När barnet vet att nej blir ett ja efter tjat så är det inget roligt som kompis att vara med ett sånt barn! Barnet kan inte ta ett nej och blir tjurig, hur ska det gå i vuxenlivet då för denna människa? När ett nej är ja, det är inte att respektera andra överhuvudtaget!

  271. Håller helt med dig. Barn mår bra av tydliga regler. Och vem orkar med barn som beter sig som vildar? De ger inga fördelar i livet på något sätt.

  272. Tycker ni har så rätt o så skönt med föräldrar som vågar sätta gränser! Det måste bli konsekvenser om man inte sköter det man kommit överens om annars lär man sig aldrig. Sen måste det oxå finnas utrymme för kompromisser i vissa fall! Blir så trött på föräldrar som klagar över sina tonåringar som missköter sig o är allmänt otrevliga men som sen i nästa sekund gullar runt med dom o kör sitt typ ”mor- o dotter mys”! Man måste sätta gränser i alla åldrar annars är det svårt för oss i förskola o skola att markera.
    Fortsätt våga säga ifrån!!

  273. Nej, Camilla du är inte en häxa, du är en ansvarsfull vuxen. Dina tankar överensstämmer helt med mina tankar, med den fostran jag givit mina 5 söner och som jag hoppas de de ger sina barn. Det är också vad jag haft med mig i mitt arbete som förskollärare i 35 år varav 10 år som förskolechef. Det ät samma som jag haft med mig som vuxen i vårt samhälle, när jag satt stopp för barn och ungdomar som saknat vuxna som satt gränser. Varje förälder borde få lära sig att det bästa de kan göra för sina barn är att sätta gränser, vara närvarande, vara förebilder så att deras barn blir ansvarsfulla vuxna i framtiden. Har upplevt det du beskriver, jag säger in, struntar i vad föräldrar säger om eller till mig. Du är ingen häxa Camilla, fler borde lära av dig.💞

  274. Så himla bra skrivet! Precis min melodi! Låt barnen få veta vad som gäller så de både kan få en chans till beröm, mål och riktning, lär social kunskap som ger de färre gropar i vägen och större chans att lyckas! Bättre att vi föräldrar visar konsekvenser av deras handlande än att samhället gör det! Ge kärlek så får du kärlek, ge tydlighet så får du tydlighet, ge slag och elakhet så får du det, ge lamhet och ignorans så får du det…enkelt!!
    Att uppfostra är jobbigt, absolut inte elakt, Absolut INTE!! DET ÄR KÄRLEK!!! ❤

  275. Äntligen ser jag någon som tänker som mig. Är ensamstående till en 1,5 åring inte lätt alla gånger men jag har gett mig den på att hon ska minsann inte bli en sån vilding som springer runt o härjar överallt. Regler konsekvenser det är nyckeln till framgång. Även vi vuxna har regler så varför ska inte barn ha de? Bra skrivet kan inte annat än hylla det du skrev. Woop woop 👍😃

  276. Jag är glad att läsa att vi har lika uppfostran. Har aldrig använt ordet straff och straffat men det blir konsekvenser. Har aldrig skrikit åt barnen och vart glad för ett tag sen när min 16 årige son sa – Mamma, du har aldrig skrikit åt oss, du han alltid pratat och förklarat på ett snällt sätt. Det värmer i ett mamma hjärta att höra. Anledningen till att han sa det var att vi satt och hörde på hur grannarna skrek åt sina barn och han tyckte det lät hemskt. Jag har levt ensam med barnen sen flickan var 3 och sonen 10 veckor och pappan har varit frånvarande. Får mycket beröm över mina barn och blir så stolt att jag klarat det själv och att jag lyckats! Så stå på er, barnen tackar en dag och det är väl vad dom tycker som är viktigast ☺

  277. Jag säger bara HALLELUJA. Äntligen någon som tar bladet från munnen och säger som det är, dagens föräldrar är kassa på att uppfostra. ( inte alla naturligtvis) men allt för många lämnar över det till dagis eller skiter i föräldraskapet.
    Man är inte elak för att man har regler och att oönskade beteenden får konsekvenser.
    Har fyra barn och har jobbat på dagis i över 30 år. Ser tyvärr bedrövelsen på mycket nära håll. Som grädde på moset måste jag också tillägga att föräldrarna inte bara abdikerat som ledare, de vill helst inte veta av barnen heller. 50 timmars veckor och dagisnärvaro med sjukdom är allt vanligare. ( vi ringer så klart hem de när de är sjuka)
    Min fråga är ju därför : varför skaffar de barn överhuvudtaget .
    Bedrövad mamma och förskollärare

  278. Hej, håller helt med dig Camilla!! Jag anser att man ska fostra sina barn så att inte bara jag tycker de är härliga personer, utan kan umgås med andra på ett civiliserat sätt. Mina är vuxna idag och de har varit fostrade precis som du fostrar dina. Idag har de fått egna små och fostrar sina små på samma sätt. Finns inget konstigt i att barn ska lära av vuxna, och finner man sig inte i det, ja då blir det konsekvenser. Precis som i samhället i stort.

  279. Helt rätt! Har samma metodik med mina kids. Försöker förklara och visa hur det är annorlunda mot när jag var liten (även om jag inte är tokgammal har det hänt en del) där det var barnprogram en timme på kvällen och att det dem har (iPad och Netflix) inte existerade. Försöker ge dem perspektiv och att de dem har är lyx och ska behandlas som det inte som rättigheter för att de är barn av sin tid. Regler och rutiner = trygga barn men även blivande vuxna som vet att de inte får som de vill utan ansträngning och lite kämparglöd.

  280. Så bra skrivet! Håller med om allt!
    ”Mamma och pappa har bestämt” säger vi hemma! Barnen testar systemen och då måste vi vuxna stå pall! Vi får aldrig abdikera från vårt föräldraskap!
    Kramar från mig 😍

  281. Camilla, du läser mina tankar och sätter det på print. Håller med dig fullständigt! Konsekvent är konsekvent och barnen bestämmer många gånger allting från och med att de föds. Vuxna aja besrämmma och lära barnen vad som är rätt och fel, hur ska barnen annars lära dig det? Nä, just det. De lär sig inte det då utan antar att de ska bestämma allt och få sin vilja igenom hela tiden, ofta genom skrik. Konsekvent är mitt favoritord i mitt vokabulär. Om man är konsekvent så vet barnen precis vad som gäller och de är lugna och tillgivna. Nu låter det som jag pratar om hundar, och det finns många likheter kring uppfostran mellan hundar och barn. Känner som du Camilla ibland när man umgås med andra barnfamiljer. Det skriks hysteriskt, springer runt som jag vet inte vad, och ALLA som träffat min son säger ”vilket snällt och lugnt barn du fått, vilken tur du haft” Jag vill skrika varje gång ”MAN FÅR INTE ETT VÄLUPPFOSTRAT BARN BARA SÅDÄR, JAG SLITER SOM EN OXE DAGLIGEN OCH HAR GJORT DET SEDAN HAN FÖDDES FÖR JAG VILL HA ETT UPPFOSTRAT BARN!!!” Iblan vill jag också skrika på föräldrarna med ouppfostrade barn eller berätta för dem att se kan inte förvänta sig ett ”SNÄLLT” barn om det barnet får styra allting hemma. Barn vill ovh behöver tydliga ramar för att kunna känna sig trygga. Sedan är det ungefär mer än hälften vad jag sett ute på lekplatser och i affärer som inte tillgodoser sitt barns behov, skrämmande. Handlar det om okunskap eller ovilja?

  282. Kanon. Barn måste ha regler. Mycket bra skrivit. Regler är kanon. Har 4 barn och jag var rätt sträng motvtre första tyvärr litet slappare med sladdisen men det blev bra. Jag håller på er. Beundrar er som står upp för det som gäller och vad ni står för. Kanske det blev bättre i skolan oxå om föräldrar är strängare och håller sig till reglerna. Se hur skolan är nu.
    Tack bi djärva. Med vänlig hälsning, Helen sällström

  283. Håller med dig till 100%!!!
    Det känns som att det delas upp i två läger,vi som verkligen uppfostrar våra barn och de som väljer att stå på sidan av och titta på när deras barn växer upp till Gud vet vad!
    Alla val vi gör i livet får konsekvenser , klart att barnen får det med!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..