Rapport om Nemi

En liten statusrapport om situationen med nemi

IMG_7289

 

Hej! I’m back!

Ni som följer mig på insta vet ju att jag haft lite mycket på sistone och tusen bollar har tappats mellan stolarna för min del. Inklusive bloggen. Har varit lite ”survival mode” för min del sista veckorna men har nu gjort en välbehövlig rensning i min kalender, och tar nya tag.

Och något som många av er frågat om är ju min älskling Nemi. Vi har ju haft problemet ända sedan Polly föddes att hon börjat bajsa och kissa inomhus – och inte i lådan…  Tror inte det bara är Pollys ankomst som utlöst det, utan det var nog helt enkelt bara det som blev droppen – hon var inte jätteförtjust när vi skaffade de andra tre katterna heller.

Och tyvärr går det ju inte att fortsätta ha situationen med en katt som dagligen kissar och bajsar inomhus, på skor, på mattor, osv osv. Men innan vi överväger t ex omplacering ville jag prova allt annat. Så vi var på Bagarmossens djursjukhus för ett par veckor sedan för undersökning, och jag fick då lite råd om saker jag kunde prova. Bland annat att sätta det lugnande medlet Felliway i eluttag i det rum där Nemi är mest, och även att strö ett lugnande medel på katternas mat. Plus fler lådor. Och jag har provat både de två förstnämnda tipsen – plus att vi nu ställt en kattlåda i hallen. Egentligen har vi ju inte velat ha en kattlåda där, som första sak man möter när man kommer in i huset. Men nöden har ingen lag, och det har faktiskt hittills funkat! Nemi går på den lådan och har bara gjort två ”olyckor” och det var medan jag var bortrest en vecka till Zambia, och hon blir alltid lite orolig när jag är borta.

Så vi hyser försiktigt hopp att det kan lösa sig. Jag vill ju inte behöva omplacera henne, samtidigt vill jag ju inte hon ska vara stressad och olycklig. Egentligen passar ju vårt hem inte henne. Det är för många barn, för många andra katter, för mycket liv och rörelse för hennes smak. Hon är gladast när bara jag och hon är hemma, och jag tror att drömhemmet för henne egentligen skulle vara hos någon stillsam pensionär som är hemma mycket och inte har massa barn och djur runt henne. Men samtidigt älskar hon mig och det skulle ju vara en stress i sig för henne att behöva bli omplacerad ännu en gång. Plus jag skulle sakna henne något vansinnigt.

Så nu kör vi på så här och ser hur det går. Skulle beteendet börja igen, får vi ta oss en funderar till på vad som är bäst för henne. Men just nu går det bra. 🙂

  1. Jag är ju lite av en crazy catlady, har fyra egna och håller på att startar en mindre uppfödningen.

    Jag hade nog provat att ha fler Felliway i också, annars är nog allt rätt. Som fler lådor exempelvis.

    Jag har för mig att ni bor i ett lite större hus och man brukar säga en per 70 kvm eller en per våning.

    Hoppas verkligen att det håller i sig så hon får sina sista år hos er. (Hade för mig att hon var några år men kan ha fel…) Sen växer ju barnen upp och de andra katterna också så hon kan ju få det lite lugnare längre fram.

  2. Vi fick placera om vår ena katt efter att dottern föddes.
    Han var världens goaste och älskade allt och alla. Gärna ligga i knät eller sova i famnen på en om nätterna. Märktes först ingenting men efter ett tag när hon blev mer rörlig och ibland när hon skrek så blev han så rädd! Hoppade till, pälsen blev som en boll och försökte hitta närmaste ställe att fly.
    I samma veva smet han också ut första gången och efter det ville han bara ut varje gång min tjej kom när eller lät för mycket.
    Så vi la ut en annons, hittade en tjej på som bodde ute på landet och jobbade hemifrån så han skulle få mycket sällskap och kunna vara ute utan stora vägar i närheten.
    Blev en så bra lösning för oss alla även om det var ett väldigt svårt beslut

  3. katter är så känsliga. Jag har två och hade jag vetat hur olycklig mim Nisse skulle bli av en ”syrra” så hade jag avstått. Han var så omhändertagande gentemot vår lilla kattunge, som i sin tur var livrädd i tre dagar (😟). I ett helt år upplevde vi att vår Nisse mest var deprimerad, sorgligt nog. Vi fick helt e helt läsa på en himla massa och sedan började operation skapa förtroende. Och idag, är han en glad och lycklig kille igen.

  4. Hej,

    Skönt att det blivit bättre med Nemi. Feliway har funkat mycket bra för oss båda gångerna vi fått barn. Vår Winston blir lugnare då. Ett annat tips är även att kontakta Kattbeteendevetaren Susanne Hellman Holmström. Jag var på en föreläsning med henne en gång. Så bra! Lycka till. Vi verkar ha samma kärlek till katter du och jag.

  5. Hoppas att ni lyckas…vår Ragdoll tyckte inte om att vår lille ”bondkatt” måste avlivas.Efter det kissades det i sängar och bredvid lådan.Vi köpte också Felliway och kämpade ett tag.INGET HJÄLPTE!!!!Fick då en snilleblixt….vi bytte miljö när jag fick psykos efter ett av barnen och då åkte vi ett tag till vårt hus i Strömstad.Gjorde samma med katten några dagar och tro det eller ej….han slutade att kissa mer än i sin låda.Vem vet om inte MILJÖOMBYTE vore bästa medicinen för katten.Man provar ju allt!!!!Lycka till kram Kia

  6. Som nån sa här tidigare, lite miljöombyte kanske vore bra. Mamma Gunnel kanske vore villig till lite sällskap. Skulle hon inte trivas där så är det ju lätt att flytta hem henne igen. Äh det är så lätt att hitta de bästa lösningarna på nån annans problem 😂 Hoppas det löser sig på bästa sätt för allt och alla.

  7. Min katt blev svartsjuk på mitt ex.

    Han är lycklig att matte är singel 🙂

    Det är han och mamma! Hihi

  8. Har själv skaffat katt för andra gången och trodde aldrig jag kunde bli så fäst vid det lilla pyret som jag är. Världens (tycker jag :)) goaste katt. Ska nu igen vara borta från henne en vecka o bryr mig för henne…hoppas det löser sig med er Nemi. Det tråkiga är om man behöver placera om det djur man haft från början… har man tre andra katter så är det inte så konstigt. Annars läser man ofta att det djur som fanns först i familjen inte kommer överens m det nya så då placeras den första hunden / katten bort…lycka till ❤️

  9. Hade samma problem med min katt när vi skaffade en kattkompis. Testade feliway, var hos veterinären och tog olika prover, skaffade en extra kattlåda – allt utan resultat. Sen träffade vi en veterinär som tipsade oss om zylkene, ett kosttillskott för katter och hundar, egentligen helt utan bevisad effekt men det har verkligen fungerat för oss!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..