Stjärnfamiljen

Återfallet och hjälplösheten

21 mars, 2017 5 kommentarer
Stjärnfamiljen

Igår fick Polly väldigt hög feber och vi fick åka in till sjukhuset för att kolla vad som vad fel.

Simon:

Igår vaknade Polly och allt var som vanlig, go och glad och allt var frid och fröjd. Men efter lunch kom det, febern, hon var kokhet som en kamin och bara grät och såg verkligen på henne att hon inte mådde bra.

För två veckor sen fick hon öroninflammation och fick penicillin och avslutade den kuren i förra veckan, men detta verkade vara på precis samma sätt och vi kunde inget annat göra än att ta oss till sjukhuset, så jag och Camilla satte och i bilen och åkte in med henne medan de stora barnen fick klara sig själva en stund.

Det var öronen igen, inte alls lika illa denna gång, sist hade hon på båda öronen och det var jättemycket. Nu var det inte alls lika illa men fick ny penicillin och påvägen hem hämtade vi ut det och fick henne i säng. Hon sov hela natten och imorse var hon sitt glada vanliga jag. Nu är utmaningen att få henne att hålla sig så lugn som möjligt eftersom hon gärna farrunt och har väldigt svårt med att sitta still.

 

Polly, stjärnfamilj, Läckberg, Sköld, öroninflammation , Martina,

Här är hon, sovandes i min famn i väntrummet på barnsjukhuset Martina.

Jag vågar påstå att jag inte är en speciellt emotionell förälder när det kommer till några av mina barn. Ser jag att de slår sig stressar jag inte upp, försöker lugna dem och inte spä på deras räddsla. Tagit det mesta med ro, men när hon har feber och är sjuk. Mitt hjärta går sönder, vill tala om för henne att det kommer gå över, pappa finns här. Gör vad som helst för henne. Känslan att inte kunna förmedla till henne att hon behöver vila, att hon ska sitta still och bara vara. Det gör så ont att se henne må dåligt på detta sättet och inte kunna göra något. Älskade lilla liv, du är så otroligt duktig, trots att hon hade jättehög feber när vi kom fram så var det en glad lite bebis som ville leka, titta på de andra barnen i väntrummet och flörtade med personalen. Men efter en stund så orkade hon inte, tog henne i min famn och hon somnade tillslut.

Hoppas att det värsta är över för henne nu och att hon kommer bli bättre och bättre nu för varje dag som går. Tacksam att det finns så bra möjligheter till hjälp i Sverige vet att det är få förunnat och kan inte sätta mig in i en verklighet där mitt barn är sjuk men det inte finns hjälp eller medicin att ge. För det kommer jag alltid vara evigt tacksam.

//Simon