Laila Bagge

Det har varit några av er som har undrat över min bakgrund och hur det hela hänger ihop med mina syskon, min mamma och min pappa. Och nu ska jag förklara tänkte jag.

När min mamma bodde i Lund och jobbade som frisör så träffade hon min pappa som då var i Sverige för att studera. De träffades och blev jättekära. Och rätt så snabbt så upptäckte de att de väntade barn, och det var ju då jag som låg där i magen. Min pappa är palestinier och är uppvuxen i Israel, närmare bestämt Jerusalem. Mamma och min biologiska pappa bodde kvar i Sverige ett tag efter att jag föddes men sedan så flyttade de till Israel med mig. Där bodde vi någon gång mellan jag var 1-2 år gammal. De beslutade sig sedan för att flytta tillbaka till Sverige igen, men när jag var runt 2 år så separerade de från varandra.

Efter att de separerade så hade jag inte någon kontakt med min pappa. Min pappa flyttade från Sverige igen och de tappade helt enkelt kontakten med varandra. Det enda jag visste om honom var det som mamma berättat och de gamla kort hon hade sparat. Då jag var så liten när jag såg honom sist så hade jag inget minne av honom mer än det jag såg på fotografierna.

När jag var fyra år gammal så träffade min mamma min styvpappa och de gifte sig och skaffade fyra härliga barn. En flicka och tre pojkar, Linda, Johan, Jonas och Joakim. Men även om vi är halvsyskon om man tittar på oss rent släktskapsmässigt så är vi uppvuxna tillsammans och är precis som helsyskon.

Självklart växte en längtan hela tiden om att få träffa min riktiga pappa igen men det var inte så lätt då mamma inte visste vart i världen han befann sig. Men straxt innan jag skulle fylla tolv år så hade mamma efter lite detektivarbete lyckats få fram en adress till vad vi trodde var det stället han bodde på då och vi skickade då ett brev till honom.

Jag minns att jag så en dag när jag var i skolan så knackade det på vår dörr till klassrummet och min mamma sticker in huvudet. Hon frågar fröken om hon får låna mig ett tag och jag gick med mamma ut. Och där stod han, min pappa. Livs levande framför mig! Det visade sig att adressen hade varit rätt och att han hade svarat mamma. Men mamma hade då hållit det hemligt och ville istället överraska mig. Vilken överraskning, jag blev så glad!

Sedan dess har vi aldrig tappat kontakten. Det visade sig sedan att jag har ett par halvsyskon till på pappas sida vilka jag fortfarande har kontakt med och som jag träffar ibland. Min biologiska pappa och jag brukar träffats någon gång varje år och hörs av lite då och då per telefon.

Sedan jag återfick kontakten med min pappa så kom han på besök hem till oss någon gång varje år under resten av min uppväxt och mina andra syskon lärde också känna honom och han har blivit som en morbror eller farbror för dem. En bonussläkting helt enkelt. Vi har alltid haft en väldigt avslappnad familjesyn hemma hos oss. Det var inte något som var konstigt att min riktiga pappa kom och hälsade på och bodde hos oss ett par veckor. Min styvpappa och han kom väldigt bra överens och mamma tog emot honom med öppna armar. Hon brukade säga att han var som hennes bror och alltid välkommen. Jag tror också att mammas väldigt okomplicerade sätt att se på saker och ting präglat både mig och mina syskon och därför tror jag att jag själv haft så lätt att kunna gå ifrån min egen skilsmässa från Anders och separation från Liams pappa på det sättet jag har gjort. Vi är ju fortfarande vänner.

Nuförtiden är det väl mer vanligt att man umgås hela familjen med bonusbarn, extramammor och extrapappor, men när jag växte upp var det inte lika vanligt. Det var alltid så öppet och enkelt hemma hos oss och det har alltid varit så befriande att det varit det.

Och nu är det väldigt roligt att mina barn också får möjlighet att träffa även min pappa. Jag tycker att det är otroligt viktigt för dem att få lära känna honom och veta vart de har sina rötter. Allt från öländska kroppkakor till dadlar och nötter. Härligt och underbart med en så salig röra. :)

Ha det bra allesammans!

Kram

/Laila