Ja, igårkväll var det dags att ta upp kräftburarna. För att komma in till stället vi skulle fiska på var man tvungen att gå en bit in i skogen. Det var fullt med snår och lite knepigt att gå dit. När vi nästan var framme så lyckades jag snubbla med foten på en rot och ramlade ner i ett hål i marken och fastnade så att jag inte kunde komma upp själv. Tillslut kom min bror Joakim till undsättning och hjälpte mig upp. Liam såg när jag ramlade och han tyckte det var så roligt att han skrattade högt i en halvtimme åt det hela. Han pratade till och med om det imorse igen hur roligt det var.

Efter den strävsamma strapatsen till kräftburarna så var sedan besvikelsen mycket stor när vi tog upp dem och skulle se hur fångsten blivit. Totalt fick vi ihop endast 7 st kräftor, små magra stackare. Inget bra ställe att lägga burarna på sade min bror, då vet jag det till nästa gång. Åh, så himla tråkigt att det skulle bli så lite när vi var ute. Men det är ju det som är tjusningen när man fiskar själv. Det finns inga garantier helt enkelt.

Liam blev också jätteglad när jag läste en av kommentarerna från igår till honom. Det var från sjävaste ”svarta riddaren” som hade kommenterat och berömt hans mod. Det tyckte Liam var jättekul, och sedan sa han att ringen han fick ska han ha tills han blir vuxen. :)

Vi är nu på plats i Kalmar igen och imorgon ska vi vidare till ett par goda vänner i Halmstad. Min bror och Liam skulle tälta på tomten när vi var på besök men det blev inget av det då det regnat så mycket. Han ville så gärna sova i tält. Kanske det är bättre väder i Halmstad, och kanske kan han få tälta där istället? Vi får väl se!

Liam hjälper till att resa tältet…

I den här fina prästgården har vi bott ett par dagar. Det är ett par vänner som har låtit oss bo hos dem.

Och som tack för gästfriheten ”hjälpte” Liam till att klippa gräsmattan. Han älskar att köra en sån här gräsklippare.

Ha det så bra!

Kram

/Laila