”Att tala om sig själv i tredje person och i förfulande termer måste väl vara det som i det moderna samhället kallas för låg självkänsla.”
Svar: Att jag är en slapptuttad gammelgädda har ingenting med min självkänsla att göra. Min självkänsla är nästan osunt god och jag älskar mig själv väldigt mycket. Men jag kan vara väldigt ynklig och ledsen. Ynklig och nedstämd och tänka att jag är skruttig som en råtta som har sprungit in i en vägg. Men min självkänsla är alltid intakt. Osäkra dagar är förbi.
Att jag är slapptuttad är ett faktum.
Att jag är en gammelgädda i den meningen att jag är gammal i sjön är ett faktum.
Jag tycker inte att jag är ful och även om jag skulle tycka det så har det inget med min självkänsla att göra.
Jag duger oavsett tuttstatus, jag duger oavsett fint omslag på Mama.
Jag hoppas innerligt att ni ser på er själva så.
Det händer något med kvinnor när de får barn. Tuttarna blir långa och självkänslan blir stark.
Som min yngsta dotter frågade mig: Mamma, varför har du brösten så långt ner?
”Tuttarna blir långa och självkänslan blir stark.” Ha, ha – så jäkla bra sagt! Tror jag ska brodera det på en väggbonad med det på och sätta upp på väggen hemma… :)
Hej Malin!
Hoppas du fortsätter att länka till dina krönikor. Tidigare har jag läst dom i Amelia. Men eftersom jag är ofrivillig barnlös kommer jag inte läsa Mama. Men jag vill ju läsa dina krönikor i alla fall! Annars får jag abstinens…
Strålande svar Malin! Du är grym!
Malin du är så härlig! Känner igen mig i både tuttstatus och självkänsla men hade aldrig kunnat uttrycka det så bra. Brukar se på mina bröst och minnas hur jag som tonåring förundrades över min mammas bröst. Jag tyckte att de var som tomma påsar som hängde slappt mot kroppen. Nu är jag där själv… Men både kroppen och själen är starkare än någonsin. Alla mammor har en stolt och vacker lejoninna inom sig! Önskar bara att jag hade insett det som ung istället för att ägna så mkt tid åt att kränka mig själv.
Skriv din kommentar här! Helt underbart , roligt, känsloladdat och så himla kul skrivet! Följer din blogg som e så skönt utlämnande! Har startat en egen liten resa på Ameliabloggar karinnu.
Med vänlig hälsning, Karin , mitt emot ”bagarns” hus!
Fantastiskt skrivet. Känner väl igen mig!
Oj vad lik du är Mia Skäringer på det fotot, säkert att det är du ;)
Måste säga att jag älskar din självdistans och ditt sätt att uttrycka dig. Tack för att du finns där och säger det som många tycker men inte vågar säga själva!!!
Heja dig Malin som står upp för dina slapptuttar. Man måste väl få prata om tuttar i alla dess former? Problemet uppstår när slapptuttar uppfattas som en förfulande term istället för ett konstaterande av hur man ser ut – utan att lägga någon värdering i konstaterandet. Det är väl inte bara stora yppiga varianter som får nämnas?
Men allvarligt, om man inte förstår att det är precis tvärtom vet jag inte exakt HUR snabbt man skummar igenom texten. Det är ju roligt för bövelen! DU är rolig!
Att prata om sina slapptuttar och stå för sina slapptuttar tycker jag är ett tydligt bevis för att självkänslan är på topp. En med låg självkänsla skulle kanske lägga sig under kniven för att hon inte tror hon duger som hon är. Du utstrålar mycket självkänsla men med vissa dagar som är sämre än andra vilket också tyder på mänsklighet och det är därför jag älskar din blogg. Kram från en annan slapptutte
Jag kan inte annat än hålla med – de två sista meningarna är klockrena! Jag kommer citera dig :)
De där taxöroen är en bieffekt av att få amma ett barn. Att få vara en föräldrer till något som man älskar över allt annat. Sjåälvkänslan stärks av just det känslan av att man blir älskad precis som man är. Den mamma man är. Den känskan kan ingen ta ifrån någon.