Jag älskar ironi. Eller?

Jag älskar ironi. Skoja. Eller? Jo, men jag skoja, det är råtöntigt. Skoja igen. Haha. Det fattar du väl att det är coolt. Eller?

Läste precis i Nöjesguiden om att unga nuförtiden inte fattar ironi. De är ”oironiska”. Ganska intressant att klura kring tycker jag. Jag är ju upväxt med ironi. Idag är det väldigt lite ironi. Det är skönt på många sätt, jag minns det som ganska läskigt på 90-talet när man aldrig fattade om folk var allvarliga eller skojade och jag inte visste vad jag egentligen tyckte eftersom jag skojade så mkt.

Jag kommer ihåg mina första intervjuer jag gav när jag började på MTV för tusen år sen: jag ljög ihop svaren på alla frågor och svarade som ja trodde Ulf Lundell skulle ha svarat.

Det är ju mysigare idag när folk är snällare och man vet var man har dem. Men jag ska inte sticka under stol med att jag kan sakna det. Speciellt i tider som dessa när alla (jag ska inte kasta sten i glashus här, är verkligen en del av detta) tar sig själva på så stort allvar.

Lyssna på Henrik Schyfferts sommarprat från 93 här nedan. Det är ju helt sjukt egentligen. Men erkänn att det hade varit rätt kul att höra idag istället för ytterligare en person som berättar hur livet vände i och med att hen snubblade på semestern och bröt en nagel.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..