Sluta sockerhetsen!!!!

23 mars, 2017 2 kommentarer
Åsikt

En dålig egenskap för mig som internettyckare är att jag är så långsam. Nu till exempel har jag bestämt mig vad jag tycker gällande ”socker till barn-debatten” som rasade för en månad sen. Som ni har längtat att få veta!

Jag vet inte hur det började men jag läste i alla fall en krönika i Aftonbladet (för tusen år sen…) som skrivits av en tvåbarnsmamma där hon bashade alla föräldrar som gav sina barn socker. Som vanligt när det gäller tyckande så är sanningen inte så svartvit för mig.

Jag tycker verkligen att hon har poänger i sin text. Jag undviker också att ge mina barn sötade yoghurtar och sånt. Jag undviker även glass och godis till vardags.

På helgen är det fest däremot! Godis, glass, bullar you name it. Då kör vi!

Men det jag reagerar mot är hennes ton. Den är så von oben och besserwissrig att jag sprängs plus att hon dessutom skuldbelägger alla oss stackars föräldrar som kämpar järnet för att få livet att gå ihop. Och är det nånting jag är trött på så är det just det. Folk som snackar skit om föräldrar som ger sina barn en glass en tisdag eller läser sina mobiler i parken eller tillåter sina barn att kolla på Babblarna när de äter mat.

Vi försöker verkligen! Vi behöver inte era dömande blickar.

Nu kommer en liten parentes:

(Ja, jag pratar här även med våra föräldrar. Helt ärligt. De skulle inte klara en jävla meter i våra skor. Förstå när vi (eh, jag) var barn. Två kanaler, inget internet, inga smartphones, ingen TV-reklam, inga cyniskt placerade sötade produkter för barn längst ner på hyllorna i mataffärerna.

Post-Sweet-Spot-Boy

Snälla pappa…

Jävligt lätt att ”låta sin barn ha tråkigt ibland” och ”äta blomkål” under de förutsättningarna. Så dra ut era jävla pinnar ur röven och sitt ner i båten. Och var fruktansvärt tysta. Ni får bara ställa er upp och prata när ni ska hjälpa till med hämtningen. Schh! Inte ett ord.)

Nu är parentesen slut.

Nånting som är mer konstruktivt istället för att döma varandra är ju faktiskt att försöka påverka våra politiker att subventionera nyttig mat och höja skatten på onyttiga grejer. Det funkar ju att höja skatterna på tobaksprodukter och bensinen. Det är ju vidrigt när det är som i dag att allt ligger på individen att fixa allting. Jag menar: varför har vi egentligen ett samhälle för om vi inte hjälps åt med såna här saker?

Om vi lämnar såna här frågor att lösas individuellt kan vi ju lika gärna köra anarkigrejen fullt ut och sladda runt i olika bilar i öknen som i Mad Max-filmerna i stället för att låtsas att vi har nån form av gemenskap.

MadMaxFuryRoad-247-ft

Kul ju…