Träningshets

25 augusti 2016 Skriv en kommentar
Manne

Annonsen laddas.

Jag vill skänka mina barn träningsglädje. Eller rörelseglädje kanske är ett bättre ord. Att min träningsentusiasm ska smitta av sig och att de ske upptäcka att man kan göra otroliga saker med kroppen.

Samtidigt vill vill jag att mina barn ska slippa prestationsångest, träningshets och snäva utseendeideal.

Hur förenar man bäst dessa två målsättningar enligt er? Ge mig era bästa tips.

12108131_10153083606656498_2684365548109882620_n

12744502_10153298828666498_5795368666858861744_n

12744545_10153287877061498_8426029524959092849_n

 

Bebislängtan

23 augusti 2016 22 kommentarer
Manne / Okategoriserade

Annonsen laddas.

I torsdag började Iris i förskoleklass och igår började Ruth på storbarnsavdelningen på sin förskola.

Plötsligt har jag två stora barn. Som cyklar, tappar tänder, resonerar kring livet, svänger sig med ord som ”adekvat”, vill ha egentid och borstar håret själva.

Ingen i mitt hushåll har blöja, napp, nappflaska, bebisfjun eller bröstmjölksandedräkt. Alla kan gå för egen maskin. Och ingen går med på att ligga på mitt bröst i mer än tre sekunder. När jag sniffar på mina barns huvuden säger de alltsomoftast ”sluta”, eller ”vad håller du på med”.

Det är lite av en identitetskris i antågande. I sex år har jag varit en småbarnsförälder. Snart är jag inte det längre.

Och hur ska jag överleva om jag inte får sniffa bebisfjun. Å ena sidan är det skönt att ha barn som förfogar över andra uttrycksmedel än skrik, gurgel och joller. Och det är underbart att kunna ta sovmorgon trots att barnen är vakna. Å andra sidan skulle jag vilja ha en bebis.  Men frågan är om jag blir färdig om jag och Sara får ett barn till. Kan man bota bebislängtan?  Troligen inte. Även det barnet kommer ju någon blir stort och självständigt. Och det verkar ju inte rimligt att sätta 100 bebisar till världen.

Hur hanterar ni flerbarnslängtan?

198981_10151389194341498_544140900_n

Lite radiotystnad har väl aldrig skadat?

23 augusti 2016 2 kommentarer
Nisse

Annonsen laddas.

Fick lite ont i halsen förra helgen. Sen fick jag konstiga utslag på platser där solen inte skiner. Orkar inte ens. De är så vidriga. Är nu hyfsat utslagen och käkar nån slags hästpenicillinkur. Därav lite radiotystnad från min sida. Tur då att ni har Manne som kan förgylla er vardag med sina betraktelser tills jag är tillbaka på benen igen. Vilket jag antar är snart.

I dag missar jag första dagen av Jojos inskolning till följd av detta. Om jag är bitter?

Ha – mitt saliv smakar Bäska droppar!

Min svett Fernet Branca!

Och mina tårar Angostura!

Hörs snart!

/N

 

Friluftsfail

22 augusti 2016 Skriv en kommentar
Manne

Annonsen laddas.

Vi åkte till Stendörrens naturreservat. Det drömska stället med med en massa svajiga hängbroar över klippor i den sörmländska skärgården.

Jag tänkte omedelbart att jag måste tipsa världen om detta fantastiska ställe där vattnet är klart och man kan grillar korv, få frisk luft, fiska, samla maneter och undersöka livet i en tångruska. Och som en positiv bieffekt humble braga lite om hur friluftsig och rosenkindad min familj är.

Ruth ville bli buren nästan hela tiden. När vi slog oss ner på en klippa för att fika grät hon hjärtskärande. Hon vägrade nudda mark och skrek saker som ”Kan vi åka hem nu?!”, ”Jag vill inte vara här!”, och ”VARFÖR ÄR VI HÄR!!!”

Vi höll ut i en halvtimme. Sedan åkte vi hem.

IMG_8681

IMG_8682

IMG_8683