Alla i familjen, släkten och närmsta vänkretsen har noterat att min man verkligen är besatt av att dammsuga. Till och med de yngsta syskonbarnen har noterat att han är hängiven denna aktivitet och har med ett vokabulär som bara nyblivna talare behärskar, uttryckt sig kring detta fenomen. (Vi talar 2-3 ordsmeningar).

Jag dammsuger om det är grusigt i hallen (eller varit det några dagar), om glas krossats någonstans eller om vi ska ha gäster och det ligger dammtussar i vardagsrummet. Punkt.

Min man behöver inga anledningar, han dammsuger jämt. Det är inte det första han gör när han kommer hem, men nästan. Han är som en robot när han kommer innanför dörren. Han kan dammsuga samma område som jag gjort någon timme tidigare. (Oftast hallen). Slentrian eller besatthet?

Nu kanske jag var orättvis för i veckan var han borta från tidig måndag till onsdagkväll, och faktiskt så kom inte dammsugaren fram förrän efter att vi ätit middag. Lite chockad blev han dock när han insåg att ingen hemma hade dammsugit sen han sist gjorde det….