Nu äntligen sitter jag här vid mitt lilla skrivbord, aningen nervös, och ska ta mig an detta bloggande… Känner mig som en väldigt gammal kvinna som ger sig ut i cybervärlden för första gången typ. Eller som när jag kom alldeles ny och färsk in i ettans klassrum på Myrsjöskolan i Orminge.  Eller som när jag sträcker ut handen för att hälsa och tänker på att ta i lagom hårt så att de nya kollegorna inte ska tro att man är en mes, arrogant jävel eller bara alldeles för slätstruket intetsägande.  Ja ni förstår säkert känslan…

Vilka är ni alla bloggläsare, och vem är jag? Och hur ska vi hitta varandra?? Hihihi, nervöst var ordet ja, men det ger väl sig. 

Helgen har varit mycket lycklig – ja faktiskt riktigt provocerande lycklig. Vår, vitsippor, glada barn, daggmaskar, jordiga små fingrar, en hemkommen hund, och en skön känsla bara av att livet surfar räkmacka just nu. Inget jobb, bara skön sömn, lata morgnar och varma dagar. Ingen dator, ingen tv, ingen tidning. En riktig antroposofhelg helt enkelt, så som jag i bland tänker mig att de har det där borta i Järna. Inget provocerande element överhuvudtaget förutom en liten fosterhand som har envisats med att krafsa på min kissblåsa.

Och utanför mitt kontorsfönster blommar en rosa körsbär så där sjukt fint, och kastanjerna exploderar snart! Oj oj oj, våren gör mig riktigt pretto märker jag, och jag gillar det. Snart kommer nog en dikt om dagen fortsätter så här rörande vackert…

Välkomna till min blogg!!!