Välkommen till världen, lilla, lilla prinsessan.

Kort om presskonferensen;

- Jag är glad att det var Daniel och inte någon informationsansvarig eller dylikt som berättade hur det gått och vad det blivit. Daniel är så vanlig fortfarande (nåja) och hans oförställda glädje gick rakt genom rutan.

- Kostymen? Den hade han naturligtvis inte på sej under förlossningen och jag förstår att det är något man ”måste” ha på sej i ett sånt här sammanhang, men det hade varit vackert att se honom i de kläder han haft under förlossningen. Mer nära på nåt sätt. Men kanske är det bra att man inte får komma för nära. Vickan och Daniel är ju ändå så jordnära i jämförelse med de flesta andra kungligheter.

- Jag är glad och jag bryr mej. Jag grät under presskonferensen. Inte för att detta lilla barn har högre människovärde än något annat barn, utan för att jag gråter vid alla glada bebis-besked sedan jag själv fick barn. Sen tycker jag om monarkin och både Vickan och Daniel är för mej två väldigt sympatiska personer, så självklart bryr jag mej.

Nu ska jag sova. När Aston sover måste jag försöka sova. Jag är sinnessjukt trött. Hej!