Jag hittade som sagt till Röda sten utan några som helst problem och där var det knökat med folk. Tur att det var högt till tak säger jag. Jag har lite problem med folksamlingar (får panikångest) men jag klarade mig tack och lov.

S-V visade som sagt lite tavlor och så visades hennes film Tyska tårar. Den börjar starkt med en nazist som tar en kvinna bakifrån på ett tåg. Succé så klart.

Tyvärr var jag helt värdelös på att ta bilder. Enda bilderna jag har från kvällen är denna på S-V och så en bild på en toarulle på en toalettstol.

När jag satt på toa tänkte jag typ ‘hahaha fan va härligt med toaletter som vågar va oseriösa’. Ja, jag hade tagit droger. Det hör tydligen till. Typ kokölin.

Nu ska jag bara hitta röda sten. Jag tänkte går jag mot hamnen och letar efter en teglad byggnad bör jag ju hitta den. Lätt som en plätt.

En tysk kvinna här gnägger som en häst. Nu ser jag röda sten. Den gnäggande damen hjälpte mig i rätt riktning.

Tanken slog mig just.

Ni vet att för ca 2000 år sedan så fick vulkanen Vesuvius ett utbrott vilket ödelade hela staden Pompeji. Det hela är lite ironiskt. Aska och annat avfall efter ett vulkanutbrott  blir extra bördig och fin jord. Eftersom det inte var första gången som Vesuvius hade utbrott så var jorden omkring vulkanen top notch. Detta medförde att en rik och mätt kultur kunde gro vid vulkanens fot.

Tänk alla människor som bodde i staden;  konstkännaren som investerat i ett fint mosaikkonstverk föreställandes delfiner. Snickaren som utvecklat en helt ny teknik att hyvla plankor.  Horan som hittat på en ny samlagsställning som gett henne chans till riktigt god levnadsstandard samt möjlighet att uppfylla livsdrömmen att äga ett alldeles eget lyxbadhus. Slaven som just blivit egen och skaffat sig en egen fårhjord.

Och så poff.

Sen växte en ny stad fram i askan.

Och så poff.

Tanken slog mig bara.

Ni fattar inte vad Rida och Hilla är för nåt? Det är lugnt, mamsen är här för att hjälpa er. Ni kan kolla här.

— ALLMÄNGILTIG INFORMATION —

Vernissage lördag 4 september kl 12–17, invigning kl 13
Sara-Vide Ericson. Måleri från serierna Rida och Hilla samt delar av filmprojektet Tyska Tårar producerat av Huluboda Art Association.

http://www.rodasten.com/

Ifall ni är rädda för att inte hitta till entrén då ni kommer till Röda Sten, så vill jag försäkra er om att ni inte behöver oroa er.

FOTO: Lotta Lo-sten

I lördags for jag på pingstkyrkans loppis för att köpa lampor. Det var asmycket folk, varmt och kvavt och hurtiga pingstkyrkefantaster som stod och osade välgörenhet i varje hörn. Jag trivdes inte särskilt. Men en lampa blev det i alla fall. Denna. Jag gillar den verkligen. Den påminner mig dels om en gammal lampa mamma hade när jag var liten. Den lampan har jag mången gång gömt mig bakom och jag har rent utav minnen hur jag slickade på trät. Jag minns smaken!

Sen påminner mönstret också om mysiga gamla hem från svunna tider. Ni vet såna där tider då det var helt OK att röka inomhus och måla spjälsängar med blybaserad färg.

Jag måste säga att jag är riktigt riktigt nöjd. Jag blir glad varje gång jag ser min lilla myshörna.

Igår for vi till IKEA och jag köpte en madrass och ett gäng kuddar. Allt som allt gick det på 1200 spänn. Tanken är att jag ska bygga på myshörnan i omgångar. Eventuellt flyttar jag myshörnan till ett mysigare hörn senare. Funderar på att flytta bort teven helt och hållet och använda hela vardagsrummet som mysrum.

Jag vet att det låter lite flummigt men jag gillar tanken på forna grekland då man inte hade teve utan man låg och myste i olika sorters myshörnor.

Barnen kan använda den att rulla runt och bygga kojor, gäster kan sova på den och givetvis kan jag komma på fler användningsområden.

Jag använder aldrig vardagsrummet då jag väldigt sällan ser på teve eller film. Nu har jag bestämt mig för att göra nåt åt det.

Men än så länge har jag ju inte kommit så långt.

Men det var inte det som jag tänkte skriva.

Det jag tänkte skriva är att jag måste göra ändringar på bloggen. Jag är inte säker på hur ändringarna kommer se ut, men jag vet att ändringar måste ske. Jag bloggar ju bara om mig själv och min familj. Det vill jag inte längre.

Efter att tiden har gått och barnen har blivit större så har jag blivit mer och mer tveksam till hur min blogg ser ut och nu känner jag att jag får lägga ner. Inte lägga ner bloggen, det skulle kännas lite förhastat, men jag får fan ta mig i kragen och komma med lite nya idéer. Det här går ju inte.

Jag kan ju inte fortsätta med ett koncept jag inte trivs med bara för att det är så enkelt.

Folk brukar ibland prata om min blogg som om den vore en merit och det är ju klart att den är  merit med tanke på att jag vann årets mamablogg. Men jag känner alltid att jag inte riktigt kan stå för den. Jag är inte stolt över den. Verkligen inte. Vore det någon annans blogg skulle jag garanterat inte läsa.

Vi får se vad som händer. Förmodligen kommer jag lägga min kraft på något annat som jag kan stå för och vara stolt över.

Fortsättning följer.

Här är bild från roadtripen som jag och Findus gjorde. Vi fick hyra en roadmate-bil helt gratis, helt otroligt. Men det är sant.

Barnen i ett nötskal.

Igår var de sura på mig och jag hörde hur de byggde en fälla till mig i andra rummet. När jag kom in dit så missade jag fällan men dom förklarade ändå.

1. Du snubblar på cykeln
2. Du halkar på filten
3. Du slår skallen i stolarna

Man bah Tack. Här föder jag er och älskar er och bara för att jag blir sur när ni rabiesgarvar två timmar i streck så bygger ni en dödsfälla.

Men jag städade undan fällan och allt blev förlåtet. Ska jag vara amatörpsykolog så tror jag att de byggde fällan mest som terapi. Som pyramiderna. De byggdes pga ”någons” dödsångest.