Cowabonga!!!
Inlägg taggade med ‘svampen’
Hon säger att hon måste duscha
Motivering: Svampen satte sin snopp mot mitt hår och kissade några droppar.
Min fantastiska pojke
vi var på väg ut men just när hissen nått bottenplan så ångrade han sig. ‘Jag vill vila mamma’ sa han med sin hesa lilla röst som jag älskar så mycket och har älskat längre än vad jag älskat själva pojken (förlossningsdepression, men det tänker jag inte skriva om nu). Vi åkte upp till lägenheten igen och jag satte mig på balkongen för att hålla koll på Böna. Gick och titta efter honom nyss och så låg han sådär. Och sov.
En sån fantastisk superpower min lilla treåring har. Han känner själv när han är trött!
Tårtan
Tårtan var värdig ett bröllop. Och inte vilket bröllop som helst…..
Ser ni skåpsluckan i bakgrunden? Det finns de som drabbas av högt blodtryck då de ser öppna skåpsluckor.
Han tyckte att tårtan var ”gangstah”.
Min present, ”Space-police”, får han i morgon i stället. Jag glömde bort att ge honom det. Men han brydde sig inte. För honom är inte paket viktigt. Han har förstått själen i en födelsedag. Eller så kan det vara så att han inte förstått vad en födelsedag är över huvud taget. Hur som så var han väldigt glad och nöjd, och såg ut att älska livet.
Har bakat bakat ”kaka”!
Hallo!
Jag gjorde det! Jag gjorde en tårta! Med hjälp av min dotter så skapade vi en otrygg atmosfär i köket.
Ni får se bild på den senare. Nåt jag inte vågar lägga ut bild på är Svampens paket. Ni skulle tro att jag drev med er, så fult inslaget som det är.
Födelsedagsspecial
Idag har min son fyllt tre år. Jag skulle ha kunnat skriva ett nostalgiskt inlägg om hur det känns som nyss som han låg i min famn för första gången, och hur vi såg på varann och det kändes som himlen skänkt en stjärna till mig.
Men så kändes det ju tyvärr inte. Jag tyckte inte ens honom i början. Jag funderade på att adoptera bort honom till isbjörnar typ.
Det har varit ett helvete med den där pojken. Kärleken till honom slog inte ned som en självklarhet. Den har växt med tiden. Den har frodats. Den har blivit alldeles särskild, mellan honom och mig. Den har format oss och står för en del av vad vi är idag.
Shoppa present åt treåring
Det var inte det enklaste att hitta en present. Stod och klämde på lite bollar, men kände att vad fan, ska min son inte få något bättre än en boll? Han fyller tre! Bestämde mig för något av lego.
Alla legomodeller hade självklara teman. Typ ”polis”, ”ambulans” och ”helikopter”.
Vad exakt föreställer den här? Är det en mediakille som kör med smartcar? En ledigt klädd advokat i innerstaden? Kolla in blicken och leendet. Jag är helt säker på att han är en psykopat. Här har vi en som lätt kan slå ihjäl sin fru mot handfatet och sedan bränna upp hennes kropp i trädgården, samtidigt som han grillar burgare. Och whats up with the hair? Det ser ju inte riktigt klokt ut.
Jag valde den här till sist. Den väcker inga större frågetecken. Bara lite att det känns orimligt att man tycker kontanter is the shit in outer space. Och vilka lagar och regler är det som gäller i rymden? Vem är det som bestämmer vad som är rätt och fel, i universum? Får diskutera detta med min son när han är gammal nog för att förstå vad lagar och moral är.
Funderade på att köpa något bakverk, men bestämde mig för att inte.
Hämta på dagis
Alla barnen på dagis var ute och lekte. Utom ett.
Han hade klagat på trötthet och bett om att få gå in och vila. Så där låg han och läste en bok. När jag kom in i rummet så lade han boken åt sidan och sa ”är du redan här?”.
Den där jeansjackan fick han när han var en vecka gammal. Det står ”Svampen Only” på ryggen (Only är hans andranamn). När han fick den vägde han 4,5 kilo. Det har tagit sin lilla tid för honom att växa in i den. Vettefan vad han väger nu, men när jag tänker efter, vem bryr sig.
När vi kom hem slängde han ihop en pannkakssmet.
Tårta blir det inte förrän i morgon. Presenterna har också fått vänta.
PS. Jag köpte en boll också. DS.
Ett bra ”feature”
Svampen fick också feber. Han är så söt så att jag dör. Han är också så gnällig att jag tror att jag dör.
Snacka om dramaqueen. Han har vinglat på benen, sagt att han inte orkar gå, gått omkring med filten som en konungamantel och jag har gått efter och hållit upp den så att han inte ska snubbla.
Och så har han krävt sin vila. Han är så lustig. ”Mamma… JAG VILL VIIIIILA”. Och vad säger man som mamma då? ”Nä du får inte vila, det är bättre att du är uppe och gnäller och lever jävel”.
Nä, det finns väl knappt nån större glädje, än när ens barn frivilligt bäddar ner sig i sina sängar och vilar.
Bild på honom från i julas, snygg frisyr.
Ska lägga upp en bild på nåt skitbra som jag köpte idag. Men det blir senare.
Har haft en sk ”vaknatt”
I natt har Böna haft hög feber och förmodligen feberdrömmar, för hon vaknade några gånger och skrek av skräck.
Jag har alltid haft rätt jobbiga feberdrömmar. Jag vet precis hur det är. Jag brukar drömma till exempel att jag flyter omkring bland planeter gjorda av ögon och att de är tunna som porslin, och att jag måste blunda jättehårt för att mina ögon inte också ska bli till planeter.
Ibland har jag feberdrömmar utan att ens ha feber. Då brukar jag få för mig att min kropp är stor men samtidigt pytteliten. Halsen kan kännas bred som en stubbe i skogen medan huvudet känns som en knappnål. Ja ni hajar säkert.
För att återgå till min vaknatt. När jag just precis somnat tillsammans med ena barnet, så vaknade det andra. Jag fick springa mellan rummen som om jag inte kunde bestämma mig.
Idag är jag hemma med dem. Och jag är trött.
Är pojken intelligent?
Igår frågade Böna vad bokstaven S fanns i för något.
Jag sa typ ”Sssssssonja”, ”Ssssssssssvampen”, ”ssssssssssssommar”, ”sssssssssssssäng”.
Och hon bah… ”Vvvvvvveronika?” ”Vvvvvvvviktoria?” ”bord”?
Jag försökte mer ”ssssssssssnopp”, ”sssssssssallad”
och då plötsligt, vem vet var han fick lust ifrån, säger Svampen
”Sssssamuel!”
Jag bah ”RÄTT!”. Då blev Böna lite irriterad och bah ”kopp?” ”dator??”
Och Svampen ba
”ssssssskåp!”
Alltså fattar ni? Han ger inte mycket intryck att vara den sorters person som förstår det här med bokstäver. Detta eftersom han visar noll aktivt intresse. Sen satt han med spegettisarna på bordet och formade dem i olika konstellationer och bah ”det här är en etta”, ”det här är en tvåa”.
Och det otroliga var att det faktiskt såg ut som en etta och tvåa i det fallet.
Slump (jag skulle nog nästan gissa det)? Eller kan det vara så, att min kära lilla Svampe, har ärvt mitt intellekt?
5 Kommentarer