vi var på väg ut men just när hissen nått bottenplan så ångrade han sig. ‘Jag vill vila mamma’ sa han med sin hesa lilla röst som jag älskar så mycket och har älskat längre än vad jag älskat själva pojken (förlossningsdepression, men det tänker jag inte skriva om nu). Vi åkte upp till lägenheten igen och jag satte mig på balkongen för att hålla koll på Böna. Gick och titta efter honom nyss och så låg han sådär. Och sov.
En sån fantastisk superpower min lilla treåring har. Han känner själv när han är trött!
2 Kommentarer