Nu är vi hemma i den trygga famn igen. Eller famn å famn… Innergård. Jag sitter uppe på min svala balkong. Kanske borde ja gå å bre ut mig där nere i sanden. Säga till barnen att vi leker krokodil å sen ligger jag bara där. Som ett exotiskt djur i ett uttorkat vattenhål.
Men jag vet inte om det syns nåt. Displayen är så otydlig här på ‘beachen’.
Nu ska jag läsa klart Paolo Coelhoboken. Jag kommer ligga här i solen, se ungarna leka, äta kexchoklad och irritera mig över karaktärerna i boken.
Igår gick vi ut efter sista teaterföreställningen. Ifall vi på gårdagen var på krogen Krogen, alkisarnas specialtillhåll, så gick vi idag till Cosmos Combi: pudelfrissemorsornas paradis (fast det tycktes mest va 18-åriga pojkar där, kanske kommer pudelmorsorna senare, hungriga).
Fast ska jag vara helt ärlig, så hade jag också pudelfrissa igår. Ibland är det beklämmande hur ironin hugger tag och bajsar en i munnen.
Efter det drog vi vidare till Tre kockar. Efter att jag blivit armbågad i huvet av en idiot som gjorde någon typ av ”simmande kyckling-dans” så bestämde vi oss för att gå. Det var för mycket folk. Och jag var ganska trött.
Jag och Artur gick och ställde oss utanför Malt och Humles fönster som två små morons för att se ifall vi såg några andra ur gruppen. Och mycket riktigt, där inne satt dom. Sida vid sida, jättefulla. Men fullast var nog Artur.
Ni skulle ha hört vad han pratade om. Han lät som en trasig manual för klockor.
Nä nu ska jag gå och handla, så att allt är smäckat och klart när barnen kommer i västanvind.
Pussepuss
Min look när jag kom hem, kl tre eller nåt sånt.
Ibland blir jag nära att säga att jag ”föddes med ett par skidor på fötterna”. Men i samma andetag brukar jag alltid komma på hur fruktansvärt påfrestande det i så fall hade varit för min mamma.
Alla fattar ju att man inte menar bokstavligt talat när man säger ett sådant uttryck. Men ändå drar jag mig för att säga det, eftersom bilden på att förlösa ett barn med skidor är så oerhört obehaglig.
Tur att man inte föds med skidorna på fötterna, även om man nu råkar säga det.
Kommentera