Tess Merkel

Nu är den igång. Min nya fräsiga Mac book som ska ta mej ännu längre ifrån mitt analoga jag.
Hej då gamla Bettan.
Du har varit toppen sen 2004 men nu är det dax att byta va?

Ringde min kompis Lina som är proffs på datorer hon har lovat att lära mej allt jag behöver veta och lite till.

Neo kommer bli glad när vi har blåst ut Bettan och uppdaterat henne lite. Då får han ärva den. Det är väl schysst? Eller är det för tidigt att ha en egen dator när man är 8 år?
Och när är det egentligen passande att man får sin egen telefon? Flera i Neos klass har telefoner. Jag har kännt att det är lite för tidigt för honom att ansvara för en telefon. Han har fullt upp med gympapåse och läxor. Men jag börjar bli lite kluven. Det är ju bra i syftet att man alltid kan ha koll på dom. Man kanske ska köpa någon skruttlur till honom?
Vad skulle ni ha gjort?

Herregud. Snart är han väl tonåring. Snabbare än jag hinner säga målbrott så kommer han väl hem med nya brallor. Lite baggy… Så där tufft.

Våran statsminister är verkligen toppen på många sett men jag älskar verkligen inte hans förslag om höjd pensionsålder. Gör ni?
Är det meningen att vi ska jobba hela våra liv? 75? Nej. Aldrig.

Då har man redan gjort sej väl förtjänt av att sitta i gungstolen på verandan och sippa på ett glas rose.

Man är förtjänt av att få en sittplats i den proppfulla bussen innan man hinner blinka.

Att bli hjälpt över gatan av en vänlig yngling.

Att få håret lagt på spolar varje torsdag.

Att slippa sitta ensam i sin lägenhet utan att någon frågar hur man mår.

Få åka på kryssningar och dansa.

Kramas med sina barnbarn och hålla deras små händer i sina. Läsa sagor och baka sockerkaka.

Ha rätten att få luta sej tillbaka på bra vård och omsorg.

Man är oxå förtjänt av att bli behandlad med värdighet och respekt. Oavsett vem man är eller hur mina förutsättningar ser ut.

Själv ska jag spela bridge och dansa i mitt nylagda hår. Läsa sagor för mina barnbarn och få göra det som faller mej in. Om jag får vara frisk vill säga.

Då ska jag bara leva. Och njuta. Äntligen. För det är jag värd.
/>

Jag lever mitt liv som tidsoptimist. Alltid in i det sista tror jag att jag kan trycka in massa saker på en dag. Det slutar oftast med att jag kommer försent till de flesta grejerna och att jag stressar som en galen människa. Till vilken nytta?

Idag är ett klassiskt exempel. Fastän jag vet att det kommer bli tajt så bokar jag ändå in ett träningspass kl 8.15. Vaknar lite för sent. Minya har inte alls lust att skynda sej. Jag springer upp och ner från bilen för att jag glömt saker. Letar och river efter vantar och mössor. Utflykt på dagis. Mellanmål nerpackati sista sekunden.

När vi väl kommer iväg inser jag att jag kommer bli typ en halvtimme försenad till träningen om jag hittar parkering vill säga. Jag insåg vad jag höll påmed och ringde till Pt- Linda och sa de magiska orden: Jag. Hinner. Inte.

Jag åkte förbi Konsum och köpte god müsli istället. Ni vet sån där man får plocka själv.
God morgon!

Fick en stund att andas.
Nu har jag andats klart. Gotta go!

Tja!

Åh vad ni är så sjukt trötta på mina eviga små klipp. Men dom är rätt så roliga ibland, för er  som orkar kolla alltså. Trams är kul. Det är kul att skratta. Jag blir så trött på att det är så allvarligt hela tiden när man är vuxen. Allt är så seriöööst och viktigt hela tiden. Jag ruttnar.

Jag har tvångstankar. I väldigt vuxet viktiga och seriösa sammanhang. Tvångstankar i form av att jag tänker; ”Vad skulle hända om jag just precis nu plötsligt började prata med extremt skrikig, gäll röst? Eller plötsligt börjar prata bäbisspråk? Eller försiktigt och diskret lägga mej ner på golvet och plötsligt börja åla mej på golvet på armbågarna runt om i rummet det snabbaste jag kan. Brista uti sång? Att plötsligt högt och tydligt klämma i i någon hit från musikalen Cats i alldeles på tok för hög tonart? Börja alla meningar med ”Konstigt att du säger det, jag har varit med om precis samma sak. När jag”…….Och sen berättar man någon osannolik historia utifrån sej själv och sina högst orimliga erfarenheter som bräcker allt och alla. Historierna blir längre och ännu mer osannolika för varje gång man tar ordet. Jag har massa förslag på vad man skulle kunna göra om det är någon som lider av brist på uppslag menar jag.

Är det konstigt att min dotter har en hamster som pratar med hennes hjärna? Inte alls. Jag skulle säga att det är högst normalt. Äpplet faller inte långt från trädet som man säger.

- Mamma…
- Mmmm…..
- Jag tänker mycket. På natten och på dagen…
- Jaså?
- Jag har en hamster i mitt huvud. Han säger saker.
- Jaha? Som en röst i ditt huvud då eller?
- Ja. Idag säger han till min hjärna att jag ska lyssna på dej, mamma.

Idag blir en bra dag. Tack Minya. Och hamstern som pratar i ditt huvud.

Käkar apelsiner. Möte. Jag är tidig. Kors i tak.
Ha en bra dag.