Bloggen flyttar – häng med!

Fina blogoliner – det här blir mitt sista inlägg på mama. I dag flyttar jag nämligen till Motherhood där jag hoppas att vi ses. 👋🏻🧡 Vill passa på att tacka mama och Bonnier för tre SUPERFINA år med massor av roliga möjligheter och uppdrag. 🙏🏻😇❣️ Nu är det dock dags att gå vidare, så från och med nu hittas alltså jag och bloggen HÄR. Glöm inte att länka om eventuella bokmärken osv, så att ni inte missar mina inlägg. Ses på Motherhood! 👋🏻🧡🙋🏼‍♀️

Jag hör er

Vill bara kika in en snabbis och skriva ett kort men varmt T A C K. Jag tar detta på allvar. Och jag/vi gör det vi kan för att inte den här situationen ska urarta (ytterligare). Jag lovar. Kram. ❤️

Blåmärken på hjärnan

Jag mår inge bra hörrni. Förra helgen innebar någon slags krasch, och sen dess har det varit kämpigt. Har spenderat delar av veckan i sängen. 👆🏻 Min ljudkänslighet har nått nya nivåer (måste ha öronproppar konstant, klarar knappt att skriva på datorn utan att tycka att det skär i öronen), och när jag har det helt tyst så är suset inuti huvudet ändå oroväckande starkt vilket gör det svårt att varva ner, trots lugn.

Min hjärna känns som att den ligger och skalpar inuti ett enda stort blåmärke, och så fort jag upplever något som ”jobbigt” (vilket är typ det mesta just nu) stockar sig tankarna och allt bara grötar ihop sig. Så jag tror tyvärr att jag korsat någon slags gräns, och nu måste dra i alla nödbromsar jag har.Det enda som hjälper just nu är meditation. Jag känner mig för sliten för att gå ut på promenad eller träna, känner starkt att det bästa jag kan göra är att ligga ner – och meditera. Eftersom jag är så paj tar det ungefär 30 minuter innan jag kommer ner i lugnet – men när jag väl gör det är känslan i huvudet en HELT annan.

Ren, liksom. Blåmärket är borta. Så jag har tagit bort poddar, böcker, teve – ja, det mesta – och mediterar nu så fort jag kan. Lyssnar på Björn Natthiko Lindeblads långa meditationer på Spotify, de passar mig perfekt just nu.

Har jobb som måste göras, men delar upp det. Jobbar 20 min, mediterar sen. Jobbar 20 min, mediterar. Känner ju att jag balanserar på en hårfin gräns just nu och att jag inte FÅR trilla ner i avgrunden (utmattning), så jag gör det jag kan för att ta hand om min övertrötta hjärna.

Brorsdöttrar har hämtat på föris två gånger denna vecka – och jag och Niklas har ”bytt barn”. SOM TUR ÄR så mår Niklas fortsatt lite bättre – så han har (HÅLL I ER NU! 🙊) lämnat OCH hämtat Tintan på föris ändå sen i mitten på förra veckan. 🙏🏻❣️🧡 MAGI. Hade jag behövt göra det nu hade jag med säkerhet brakat. Även om hon kommit ur sin trotsfas så är det ändå OÄNDLIGT mycket enklare att lämna och hämta Iggy, så att vi har kunnat göra det skiftet har betytt galet mycket för min hälsa.

Ska såklart berätta mer om Niklas framsteg, men vill inte sitta för mycket framför datorn just nu så jag prioriterar bort allt som inte är ett måste. Men det kommer, såklart.

På tal om Niklas, så har han alltså blivit en smula bättre (vi testar just nu medicinen LDN). Och utöver den finns massor av andra saker att testa sig igenom, så vårt hopp om att han ska bli bättre och BRA är starkare än någonsin. 💪🏻❤️ Ska självklart dela med mig av vad LDN är och hur Niklas svarat på den (kommer ett dedikerat inlägg om det) och kommer också skriva inlägg om alla saker vi testar och lista alla saker vi fått in från andra, som gjort dem bättre. Så hjälper vi varandra.

Först ut är dock ett inlägg om hur, när och på vilket sätt Niklas blev sjuk i ME. Det är väldigt intressant för oss att höra andras scenarier just därför att det också kan ge nycklar till hur man kan bli bättre, så tänker att vi börjar med ett sånt. Så får alla ni som vill dela med er av era historier också. Om många gör det kan vi säkert hitta liknande inslag, och det som hjälpt en person med insjuknandeförlopp xx kanske kan hjälpa en annan som har en liknande story. Så det känns viktigt att ta upp.❤️

Och på tal om ME, så har jag tack vare mina kanaler fått kontakt med Björn Eklund som skrivit boken ”Från sängbunden till maraton”. Björn blev sjuk i ME 2008, men lyckades (framförallt genom egna efterforskningar) att gå från sängbunden 23 timmar om dygnet 2016 – till att springa maraton förra året..! Hoppingivande, om nåt. Rekommenderar boken varmt. 🙏🏻Just Björns metod funkar inte för alla (det kniviga med ME är att man måste hitta sin egen väg till förbättring, men det finns som sagt många saker att testa som funkat jättefint för andra), men den visar att det GÅR att bli mycket, mycket bättre.

En jättefin bok, som också dyker ner i det FRUKTANSVÄRDA sätt på vilket ME-sjuka bemöts (en hittepå-sjukdom enligt många läkare, precis som att MS kallades ”faker´s disease” innan man upptäckte att det faktiskt inte var LATHET som gjorde att MS-drabbade tappade förmågan att röra sig 🙄).

Jag hoppas att boken kan lyfta frågan och rikta vårdens strålkastare mot denna vidriga sjukdom, så att mer forskning bedrivs och så att vi får mer förståelse – och framtida botemedel. Jag/vi ska såklart också göra det vi kan för att sätta ME-sjuka på agendan. SKANDAL att tiotusentals mänskor i Sverige (hundratusentals runtom i världen) lider utan att få hjälp, utan att bli trodda – utan att få sjukpenning eller annan hjälp från staten (det där känner ju vi igen 😤).

Hursom. Nu vet ni lite mer om hur vi mår. Den korta versionen är att jag mår skakigt (nåååågot bättre i dag dock efter veckans meditationer och bättre nattsömn, så fortsätter jag såhär borde jag bli bra 🙏🏻🧡), men att Niklas som tur är mår bättre och därför kan axla en hel del grejer så att jag slipper och kan fokusera på att inte braka.

Otroligt skönt att vädret är varmare också. I morgon tar min pappa och hans fru ungarna på eftermiddagen (lättare nu när det är enklare att vara ute ett par timmar utan att det måste innebära pulkaåkning vilket inte är optimalt för 76-åringar 🤪), och söndagen får vi ta oss igenom på nåt sätt.

Förresten! På måndag flyttar bloggen. 🙊 Mer om det då. Kram på er!