Världens sämsta tvåbarnsmamma – redan innan Basilika lämnat magen?

Så var det återigen söndag, och dags för veckans preggouppdatering!🎉 Så nu kööööör vi – gravidvecka 29!

Jag tycker det låter lite läskigt; det där att 20-någontingveckorna strax är slut – och att jag från och med i morgon ger mig in på 30-någontingveckorna. När man är och nafsar på 30-någonting så händer nåt rent psykiskt (för min del i alla fall). Då börjar slutdestinationen närma sig PÅ RIKTIGT, liksom.😱

Men vet ni vad som får mig att må lite bättre, när jag hamnar för mycket i tankarna om Hur Allt Ska Bli? Jo – era kommentarer på förra veckans preggouppdatering. TACKSOMRACKARNS, alla ni som delade med er av era bebisresor i allmänhet, och syskonresor i synnerhet. Det var så otroligt intressant att läsa alla spännande, ärliga, peppiga och tipsiga stories. Det lugnade rejält kan jag säga. Så tack, tack, TACK för det. Jag har sagt det förr men säger det igen – el bloggo är verkligen en two way street: om ni som hänger med här tycker att jag (förhoppningvis🙊) inspirerar er, så får jag mångfaldigt tillbaka. TACK.💘

Hur har det känts den här veckan då? Well, något som verkligen börjat göra sig påmint är min livmoder. Jag har ganska mycket sammandragningar. Det är framförallt när jag går (har en tendens att alltidalltidalltid gå så snabbt jag bara kan, oavsett om jag har bråttom eller inte 💨), eller när jag ska böja mig framåt på olika sätt (när jag sätter mig eller ställer mig till exempel).

Först tyckte jag de var läskiga, och tänkte tankar om en för tidig förlossning. Men sen googlade jag och upptäckte att sammandragningar är väldigt vanliga, och livmoderns sätt att förbereda sig och öva upp sina muskler inför själva bebisutpushandet. Så det var ju skönt.

Nåt som däremot inte var lika skönt var när jag luftade mina tankar om sammandragningarna för en kompis, och hon nämnde att flera av hennes vänner som stressat väldigt mycket under graviditeten fött sina barn för tidigt, och att en dessutom förlorat sin bebis (detta var dock tidigare under graviditeten). Självklart går det inte att säga med säkerhet att orsaken till de tidiga förlossningarna eller missfallet var stress, men det fick mig ändå att tänka.

Sen vi kom hem från Sri Lanka har hart haft extremt mycket att göra. Extremt. Det har inte varit många lugna stunder, och känslan av att vara flåsad i nacken på jobbfronten har varit konstant. För att erkänna: jag har varit piss-stressad. Det var såklart inte meningen att det skulle bli så, men det obefintliga wifi:t i Sri Lanka gjorde att jag hamnade efter rätt rejält, och det har jag behövt hämta hem under de senaste två veckorna – utöver det som redan var inplanerat (vilket var mycket).

Fick en isande känsla i hela kroppen när min kompis nämnde vad stressen inneburit för hennes kompisar. Även om den inte var avgörande, så var den förmodligen ändå en bidragande faktor. Stress ÄR INTE BRA. Såklart. Och vad hemskt för den lilla bebin att känna av mammas konstant höga puls i flera veckor i sträck.

Jag kände mig dum, egocentrerad och – misslyckad. Som att jag var världens sämsta tvåbarnsmamma, redan innan mitt kiddo var ute ur magen. Ingen mysig känsla.

Men det var ändå bra att höra det där, för det fick mig att tänka till. Precis som jag sagt förut så har jag varken haft tid eller energi eller intresse att engagera mig så mycket i den här graviditeten. Med en fyraåring har man redan fullt upp med LIVET och allt vad det innebär. Så jag ångar på, precis som vanligt.

Och även om jag såklart VET att stress är uselt och ju även fått smaka på en bit av den där berömda väggen, så blir det liksom ännu mer på riktigt när jag inser att det faktiskt BOR EN ANNAN MÄNSKA INNE I MIG som också blir påverkad. Som jag utsätter för fara.

Men. Det som är bra är att från och med nästa vecka, så har jag ett BRA schema. Ett RIMLIGT schema. När jag kikar i kalendern och ser hur dagarna är planerade – vad som ska planeras, produceras och levereras – så känner jag bara: ”Jepp, det här blir TOPPEN!”. Jag känner NOLL stress, och ser en rimlig planering där jag kan göra mitt jobb utan att behöva ha bristen på tid flåsandes i nacken. En planering där jag kan NJUTA av det jag gör.

För även om det inte varit kul att känna sig som en jagad gnu (finns det ens någon som jagar gnu? 🤔🐂), så är det svårt att undvika att det ibland händer nåt oplanerat som gör att saker å ting skiter sig – och då uppstår en stressig period. Så länge det bara är en period så är det okej, men det får inte vara bestående. Och det ÄR det inte heller denna gången. Från och med nu ska det vara smooth sailing. Och bölar jag igen över stress under denna preggofiering får ni påminna mig om det här inlägget, och slå mig med en bajsblöja i huvudet om ni ser mig på stan.

Oj! Här höll hatten på att blåsa av!💨😂 Den fina prickiga preggobaddräkten är från GlamMom, om någon undrar.

Jag har också tagit ansvar för månaderna framöver, och kommer ha i alla fall minst en månads ledigt från samarbeten och extrauppdrag när Basilika kommit. Från och med mitten på april till och med maj är det totalstopp. Bloggen, Inspirationstagram och YT kommer jag fortsätta med som vanligt förutsatt att allt går som det ska – men utöver det har jag NOLL andra åtaganden. När Iggy kom började jag jobba redan på BB, så vill jag ABSOLUT INTE ha det den här gången. Nu ska jag kunna NJUTA.

Förresten – visst är bilden ovan fräsig? En ljuvligt livsbejakande preggobild, liksom. Som GJORD för Inspirationstagram! Well, för att visa på att det liksom inte bara spontant ”bliiir” en sån här bild, så kan jag tala om att vi tog säkert 30 stycken för att få allt rätt:

  1. Jag skulle se snajdig ut (obv 😎).
  2. Vågorna skulle vara på väg in, inte ut.
  3. Det skulle vara minimalt med folk i bakgrunden.

Vi fick till det till slut. Såhär såg dock 30 andra bilder ut; de som togs efter att jag gjort min pose liksom. Inte lika preggoljuvligt livsbejakande med en till hälften trillandes gravidis, som dessutom tappat fokus.😂 Men viktigt att visa lite hur det ser ut innan man fått till den där hääääärliga ”spontana” bilden tycker jag.😜

Tror och hoppas att vecka 30 kommer kännas härlig. Ska till MVC på onsdag, då får vi se hur mycket Basilika växt och kolla av att allt känns bra. Ska nog passa på att fråga min barnmorska lite om det här med stress också.

I veckan kommer även inlägget om hur jag vill ha min förlossning, vet att många väntat på det så flaggar för att det nu kommer inom kort. Med Iggy var det ju självklart att jag ville föda med planerat kejsarsnitt – känner jag lika starkt för det denna gång? Svaret kommer i veckan!

Och hur mår ni andra preggosar? Har ni känt er stressade under graviditeten? Berätta!❤️

Läs om gravidvecka 28 här!


Läs om gravidvecka 27 här!


Läs om gravidvecka 26 här!


Läs om gravidvecka 25 här!


Läs om gravidvecka 24 här!


Läs om gravidvecka 23 här!


Läs om gravidvecka 22 här!


Läs om gravidvecka 21 här!


Läs om gravidvecka 20 här!


Läs om gravidvecka 19 här!


Läs om gravidvecka 18 här!


Läs om gravidvecka 17 här!


Läs min hemliga graviddagbok (vecka 3-16) här!