Att äta på restaurang med barn

Fick en fråga om det här med att äta på restaurang med Iggy:

Funkar det bra att äta ute med Iggster? Vi har en 1-åring, som är ganska…. lättskrämd och otålig och hetsig. Kan aldrig göra saker utanför hemmet, det blir kaos. Fattar att det är åldern, men han är så i sin personlighet från start (hatat vagn, hatat bil, hatat att sitta någon annanstans än i famnen, kastar mat, kan inte sitta still, rädd för höga ljud osv) och att äta ute ihop känns som en dröm. Ser så mysigt ut med era utefrukostar. Eller är det egentligen mini-kaos för er också? 😅

För det första tror jag såklart att en del av det handlar om barnets personlighet. Men också myyyyyycket om ålder. Jag och Niklas har ju alltid ätit ute väldigt mycket med Iggy (framförallt frukostar). För vår del var det easy peasy att göra det mellan månad 0-6 (då ligger kiddot ju mest och trynar). Runt ett halvår blev det lite trixigare då det blev mer krav på både uppmärksamhet och underhållning från det tidigare så lugna lilla knytet i vagnen.

Här är Iggy strax över året, och vi var på en av otaliga utefrullar på Nytorget 6. Året mellan 1 och 2 skulle jag säga var det bökigaste, både på utefrullefronten men också på typ ALLA ANDRA fronter. Man har ett kiddo som börjar lära sig gå, börjar lära sig prata – men inte behärskar något av det till fullo = en hel del frustration. Så just den här tiden var inte den enklaste vad gällde att äta ute, men vi gjorde det ändå. Tricket för oss var att hitta ställen där Iggy kunde roa sig med annat medan vi käkade.

Nytorget 6 var perfekt, för han kunde stå och luta sig mot soffryggen och titta ut genom fönstret. Spana på bilar, hundar å annat. Medan jag och Niklas frullade. Så det kan ju vara ett tips – hitta ett ställe där det finns roliga grejer att titta på/göra för kiddot.

Googlade och hittade det här inlägget från samma år, där jag skriver om en redig mardrömsutefrulle. Stressig, vidrig och kladdig. Läs det, ni som behöver igenkänning på kaosfronten. Så just mellan 1 och 2 är det nog inte easy peasy för någon att försöka äta ute i relativ lugn å ro.

Vi gjorde också en resa till Verbier under det här året. Vistelsen där var magisk, men flygresan hem bland det värsta jag varit med om. Iggy skrek HELA resan, jag och Niklas höll på att avlida av panikstress. Så ni som har kiddos som är mellan just 1 och 2 och känner frustration över att en hel del grejer blir för kaosiga – det BLIR BÄTTRE. Myyycket bättre. Promise!

För när Iggy fyllde 2 kom vi över bök å stökpuckeln. Utefrullarna funkade igen, resorna likaså. Motoriken var på plats, talet också och därmed den oooh så viktiga KOMMUNIKATIONEN. Så fort vi kunde resonera med Iggy blev ALLT lättare. När han fyllde 3 blev det ännu enklare, och nu när han är drygt 4 är i princip ingenting jobbigt. Faktiskt.

Vi äter utefrullar varje lördag och söndag. När Iggy ätit klart tittar han på paddan eller leker med en app medan jag och Niklas dricker kaffe. Det är exakt noll bök å stök numera. Otroligt lyxigt och väldigt mysigt.

Sen handlar det säkert en del om att han är så van att äta ute så han blir inte otrygg av det (det är inte läskigt, vilket man förstår att det kan vara för barn som äter ute mer sällan). Avslutar med att säga att om ni har kaosiga utefrulleerfarenheter och ert kiddo är någonstans i environgerna mellan år 1 och 2 – misströsta icke! Det styr upp sig!

Kan inte ni dela med er av hur ni upplevt det här med att äta ute med kids, i olika åldrar? Vore intressant att höra om fler har samma erfarenheter som vi, just att året mellan 1 och 2 är det som kaosar till det?