Tankar kring måendet i Costa Rica vs hemma

IMG_3441

Tänkte jag skulle skriva lite om hur Niklas och Iggy hade det i Costa Rica. R A C K A R N S  B R A – skulle jag nog vilja säga. 👆🏻🙏🏻

IMG_2965

Iggy har ju verkligen levt lajf och upplevt SÅ mycket som skapat SÅ många minnen. ❣️Han har lärt sig simma, lektlektlekt med kusin Ruben, äventyrat i djungeln, hängt med en massa coola djur, badatbadatbadat och ätit massa gott. Till exempel.

IMG_3182

Ätit Trits (en glass man bara MÅSTE äta när man e i Costa Rica – typ en variant på GB´s Sandwich – som är SÅ GOD 😋) varje dag, och hängt vid lägereld på kvällarna efter det obligatoriska solnedgångsmyset på stranden. ✨

IMG_3344

Varit på fyrhjulingsutflykt!

IMG_3176

Ja ni ser ju på munnen exakt HUR COOL Iggy kände sig här. 😎 ⚡️

IMG_3343

Surfat med pappa! 🏄🏻‍♂️ En pappa som mått förvånansvärt bra. ❣️ Så INNERLIGT glad för både Iggy och Niklas att de kunde hänga på det där sättet de liksom inte kunnat på SÅ LÄNGE. 😭💘 Så tacksam för att Niklas fick känna LIVET igen, och hopp om att han faktiskt KAN må bra. Att han KAN vara en deltagande papps. En deltagande PERSON. Att livet liksom inte är…över. Inte bara en ständig kamp att ta sig igenom.

IMG_3430

Men självklart hade Niklas dåliga dagar även i Costa Rica. Som denna dag, när det vankades fisketur. Då låg han hemma i huset och kämpade med måendet. Fint då, att världens bästa extrapäron Oliven och Mackanrackarn (ovan) också var med på resan och kunde vara stand by för Iggy. ❣️

IMG_3431

Kusin Ruben med tonfisken som de fångade, och som sedan åts till middag samma kväll. Den godaste tonfisk någon i sällskapet någonsin ätit. 👌🏻

IMG_3630

Det var väldigt skönt för både mig och Niklas (och alla andra såklart) att Niklas faktiskt kunde må så bra som han gjorde på resan. Det ger liksom…hopp om livet. ❣️ Det GÅR att må bra. Det är inte kört, typ.

Anledningarna till varför han mådde så bra just där och då är många. Solen, ljuset och värmen ska man nog inte underskatta. Men framförallt ett totalt kravlöst liv. Ett skyddsnät för Iggy (och även för Niklas) i form av familj runtomkring. Inga tankar på jobb. Ett liv som levs i stunden, ingen dator – knappt någon mobil. En vardag utomhus, där man är ”med” – även om man inte är så aktiv.

De hängde mycket i husets vackra trädgård och vid poolen, och där kunde ju Niklas ligga och vila i en solstol samtidigt som Iggy lekte och hade kul precis bredvid. Och de övriga i familjen var också i närheten. Det gick sömlöst att kliva in och ut ur samtal och gemenskap beroende på energinivå, och även om Niklas kanske inte var med så mycket aktivt (han aktade sig för att gå in i krävande samtal t ex) så fanns ändå en känsla av att VARA MED, ha ett LIV. Vara en del av ett sammanhang, utan att behöva delta så mycket egentligen. Det tror jag gjorde mycket. Här hemma blir man ju lätt isolerad när man mår dåligt. Vilket såklart inte är lysande för självkänsla eller eventuella depressionstankar.

Jag tror också att en stor faktor var att Tintan inte var med. Det ÄR krävande med små barn, och det där kravlösa är omöjligt att uppnå med barn i småkidsfasen. Men hon blir ju större, och om hon följer liknande mönster som Iggy så minns jag att det blev mycket lättare vid två års ålder, och vid tre år var barnrattandet en piece of cake (tyckte jag). Då var det liksom noll bök, och bara guld i princip.

Misstolka mig inte nu, ÄLSKAR såklart lilla Tinta och tycker den fas hon är i nu är asgöllig. Men det är inte den ålder som är bäst kompatibel med utmattade föräldrar, det vill jag nog säga. Men när talet är på plats (så coolt, det går så fort framåt, varje dag kommer nya ord, ”kiss” sa hon i går för första gången 🙈) försvinner en hel del frustration (från allas håll), och efter det upplevde jag att det bara blev lättare och lättare. När vi åkte till Bali med Iggy var han tre, och då var han bara god som guld, ingenting (nepp, INGENTING) var bökigt. I slutet av april blir Tintan två, så jag tror att i takt med att hon utvecklas så kommer det också bli lättare för både mig och Niklas att tackla vår vardag.

IMG_3439

Enormt tacksam för Costa Rica-resan. Den har varit så viktig, för alla i vår familj. ❣️

  1. Tess skriver:

    Lyckan av att läsa detta! Blir så innerligt glad för er alla ❤️

  2. Elin skriver:

    Vart helt glad i kroppen av ditt inlägg, att Niklas fått må lite bättre! Påminner så mycket om min pappa som var på rehab-resa efter att han opererat bort cancer i ryggen. Att sol, kravlöshet och miljöombyte kan göra så mycket 😀 Jag kommenterar tyvärr sällan men oj vilka fina personer ni verkar vara! 😀 Du är så omhändertagande, ärlig och fin i dina inlägg. Hoppas ni får en underbar dag!

  3. Denni skriver:

    Visst är det så! Hoppet är livsviktigt.
    Min tanke att inte lägga för stor tilltro till att ”när hon blir två år kommer det bli lättare och N kommer äntligen må bättre” (inte Vanjas ord ordagrant), grundar sig i att jag upplevde hur stor tilltro de satte till att nya vindslyan skulle få N att må mycket bättre, sömnen skulle stabiliseras mm, och så blev de inte alls så utan måendet och situationen förvärrades. Tänker att ens förväntningar kan göra att man klarar en situation bättre eller sämre.
    Men som sagt, bara en tanke från min sida. Vet ju att de kämpar som fan och verkar vara kloka och sunda i grunden.
    Vi läsare får bara en liten del som de delar med sig av så vi får ha respekt för att vi inte kan se hela bilden, och därför kanske de får kommentarer som de inte tycker stämmer överens med sanningen, just för att vi bara har skärvorna och endast kan reagera på det.
    Heja er i alla fall Vanja o N😊

  4. Johanna skriver:

    Alltså vilka urfina bilder från Costa Rica 😍 hoppas någon av dem kommer upp på väggen i Iggys rum 😍😉😁🙈

  5. Johanna skriver:

    Alltså, känner helt in i magen (kan man säga det? 🤪) med Niklas! Och dig! Sånna Fighters alltså 👊🏽 Tror på att allt kommer blir bra för er 🌸

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..

So far, so good

Innehåller annonslänkar

IMG_3771

Hej hej. 👋🏻 So far, so good. Jag tar det väldigt, väldigt lugnt. Inser självklart att detta inte kommer försvinna efter en veckas vila, utan att jag måste ändra mitt sätt att leva livet. Vilket är det jag gör just nu, provar mig fram för att hitta rätt.

IMG_3766

Jag rör på mig varje dag, antingen på gymmet eller med en promenad. Och jag ÄTER LUNCH. Som inte består av en cheeseburgare i handen på väg till något, eller resterna av lördagens godis framför datorn. I går fick det bli linssoppa (ÄLSKAR alla sorters linser! 🙌🏻) med kronärtskocksröra. Gott och bra för kroppen. Lyssnandes på podd.

IMG_3773

Har nog hittat en ny lunchfavorit tror jag. Bada Bing. Så snyggt! 😍 Och så gott. De hade massor av härliga lunchrätter som jag tänker plöja mig igenom. 👹

IMG_3777

Försöker också att inte ”låtsasstressa”. En kompis till mig hade lyssnat på någon podd där det pratades om just det fenomenet. Ni vet – när man inte är närvarande i stunden utan egentligen befinner sig någon annanstans. Typ; man byter blöjor på sin goda unge, men istället för att gå in i det och vara DÄR (det är ju faktiskt jättemysigt – om det inte är en bajs 💩) så tänker man bara på alla grejer man BORDEKUNDESKULLE göra med de minutrarna EGENTLIGEN – och stressar skiten ur sig över det. Typ städa, tömma tvättmaskinen eller jobba. Trots att det är helt verkningslöst, så länge man inte klonar sig själv och faktiskt KAN göra två saker samtidigt. Mindfulness, helt enkelt. Eller – helt svårt. Så viktigt, men inte alltid så lätt.

Försöker därför vara extra uppmärksam på sånt jag passerar (vacker blomsterbutik t ex 👆🏻🌸), och inte falla i fällan att vara på ett ställe med kroppen, men ett helt annat i huvudet.

IMG_3807

Efter att ha haft samma stickade tröja (den på översta bilden – favvon jag haffade på Monki ni vet 🙌🏻) i en dryg vecka, så klädde jag mig lite piffigare i går. Det blev jag glad av. 😊

IMG_3805

Anledningen att jag satte på mig något lite snajdigare var att jag gjorde ett samarbete, och då tyckte jag att jag kunde kosta på mig lite färg å mönster. 🤪 På tal om detta, samarbetet är med Simple Feast (ÄLSKAR den tjänsten, vill aldrig vara utan – gör det sjukt mycket lättare att äta grönt och eko! 💚). Och om ni är nyfikna på att testa dem borde ni spana in mina stories i dag. Bjussar på ett väldigt fräsigt erbjudande där. Ett tips i all välmening. 🌱💘

IMG_3800

(Och just det – blusen är från Cubus. 🐾) Hursom – so far, so good. Huvudvärken har lättat ganska mycket, och jag lyssnar verrrrrkligen på kroppen. Har bokat in familjemedlemmar som barnvakter på fasta tider två gånger i veckan. Då får jag längre dagar och tänker att jag ska lägga de timmarna på mig själv och sånt jag mår bra av. Så jag tycker att de insatser som görs känns bra, och att det går i rätt riktning.

Har så mycket jag vill berätta förresten, om annat. Om Iggy och Niklas som ju kommit hem, om våningssängen vi håller på att bygga i Iggys rum (som blir SÅ FIN 😭), och en massa annat. Men jag spar på krutet, känner att skärmtiden bör minimeras just nu. Men det kommer mera, jag navigerar efter lust och energi och tar dagarna lite timme för timme. Kram och TACK för alla kommentarer, jag läser och lär och inspireras! Ni är så, så kloka och har tillsammans så, SÅ många erfarenheter som jag är SÅ, SÅ tacksam att få ta del av. 🙏🏻💘

  1. Du har så otroligt fina smycken – du glänser Vanja!

  2. Emma skriver:

    Åh, blev glad av att läsa att du tar hand om dig. Stor kram <3

  3. Bra att du tar ditt mående i första hand, helt rätt! Kan själv också känna igen mig i låtsatsstressen den borde man bli bättre på att skippa❤

  4. Åsa skriver:

    Bra och skönt att du tänker som du gör, en vecka är en droppe i havet, det behövs en förändring i livet som du skriver. Och du kommer klara det med tålamod, lärdomar, din enorma klokhet och så vidare. STOR KRAM till dig finaste Vanja!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..

Tillbaka!

IMG_3623

Hej på er, nu är jag tillbaka! Tack för att ni väntat så tålmodigt. Och tack för all värme i kommentarsfältet. I feel the L O V E. ❣️

Under den gångna veckan har jag hängt rätt mycket i soffan ovan. Min gröning. Älskar den soffan, älskar den platsen. 💚 Jag har mått sisådär; har som ett lock i huvudet som känns lite som att det ligger ovanpå min hjärna och dels skapar huvudvärk, men som också gör att jag blir trött. Har liksom inte öppnat ögonen (på det där ”pigga” sättet ni vet?) helt sen jag blev sådär megatrött förra lördagen. Går runt med en konstant känsla av att ha sovit för mycket, eller för lite – ni vet känslan tror jag. När man känner sig…klubbad, typ?

IMG_3626

Det är iiiinte ofta jag inte ler på bild, men plötsligt händer det! 🤪 Jag har vilat så mycket jag kunnat. Bokat av både jobbgrejer och de sociala grejerna jag hade planerat. Och tagit en del tråkiga beslut (vi tar dem i ett senare inlägg, orkar inte med för mycket depp i en och samma text).

Jag har också tänkt ut en plan för hur vi/jag ska agera framöver. Precis som många av er skrivit, så måste jag bli mer egoistisk. Jag också. På jobbfronten innebär det att jag kommer prioritera utav helvete. Jag är ju en person som konstant vill göra alla glada (en tillgång och en nackdel), och som älskar att dra igång och ratta nya projekt. Men jag måste SLÄPPA SARGEN och inse att det inte går. Inte just nu i alla fall, för då kommer jag gå sönder. Så jag kommer göra både små och stora justeringar vad gäller mitt jobb. Fokus kommer vara att underhålla det jag har snarare än att försöka bygga ut. Och att prioritera bort det som inte är Viktigt På Riktigt (typ: jag MÅSTE INTE svara på alla mail, faktiskt). Rent ekonomiskt är min lön det enda som ska behöva dras in varje månad, alla andra typer av kostsamma projekt (ex renovering, producera leksaker eller göra nya program med Babyloonz/Lekis TV) får stå tillbaka. Ekonomisk press är det sista jag behöver just nu.

I mina veckor måste det finnas rum för att ta en promenad på lunchen – antingen ute eller på gåband på gymmet – och det måste också finnas utrymme att pausa. Under 2019 har jag jobbat oavbrutet (och då menar jag NOLL paus, aldrig en lunchrast) de timmar jag inte haft kidsen. Och sen har jag…haft kidsen. Mysigt såklart, men en annan typ av påfrestning. Vilan har varit nästintill obefintlig. Klart som fan att jag nu mår som jag gör. Men med en justerad arbetsvecka som innehåller LAGOM jobb, och sen pauser och motion på lagom nivå, tror jag att detta kommer bli bra.

Ska också kolla med diverse föräldrar angående regelbundna barnvaktsinsatser. Så att jag VET att jag har i alla fall en kväll per vecka då jag kan gå på bio själv, eller ta en massage – göra något för mig.

IMG_3628

Nu har ju mamma åkt (hon åkte hem i söndags, samma dag som Niklas och Iggy kom hem). Men fram tills dess var hon ett GULL och hämtade Tintan på föris varje dag, rattade käk osv – medan jag låg inne i Niklas rum 👆🏻 och vilade. Tintan visste inte om att jag var hemma. 👹 Så kom jag ”hem” efter middagen, och kunde hänga med Tintan någon timma innan det var dags för läggning. Det var VANSINNESSKÖNT. Tack mamma. ❣️

Har helt snöat in på att titta på ”Vänner”. SÅ JÄVLA MYSIGT. Kan alla avsnitt utan och innan, har sett dem säkert 20 gånger. Fast för 20 år sen. Jag och min dåvarande kille köpte hela serien på VHS (yesssss, såna existerade då! 😂), då fanns ju liksom inte Netflix direkt. Så när man var sugen på att titta på nåt kul (och inget gick på teve) langade man fram Vänner-banden. SÅ mysigt att se serien igen. Tänker att det är rätt logiskt; när man mår sisådär är det rätt skönt att återuppleva gamla hits liksom. Tar inte lika mycket energi som att sätta sig in i något nytt.

Och serien är fortfarande rolig. Jag skrattar fortfarande högt, vilket är PRECIS vad jag behöver just nu. Myzpyz, feelgood och trygghet, typ. Även om det ibland känns som att det är 1999, jag är 21 bast och bor i en etta i Solna med en snubbe som heter Gustav. 🤪😂

vanja wikström flowery

Men men. Även om jag mår sisådär så känns det rätt okej tycker jag. Jag har en plan för jobb och hemmaliv som känns rimlig. Jag tar det här på allvar och är mycket, mycket försiktig. Jag lyssnar på kroppen. Good Enough är Good Enough just nu, och det är ingen idé att sörja eller stressa över sånt jag hade velat dra igång eller göra. Oavsett om det är ett blogginlägg (vet att många av er längtar efter det där hårinlägget som jag SÅ GÄRNA VILL GÖRA, men kommer vänta med tills jag orkar då det kommer ta så mycket tid och energi) eller ett större projekt. Nu är fokus att ha rimliga dagar och låta energinivån styra.

På tal om att styra – något jag inte KAN styra är mina drömmar. Och de har varit nästintill skrattretande klyschiga den senaste veckan. Jag har varit ute på havet i båtar – som (såklart) förlist. Jag har åkt skidor nerför ett berg – som (såklart) förvandlats till en lodrät isbana. Och i natt rattade jag runt i en bil som (såklart!) saknade bromsar. 🙈 Känns som att det enda jag inte förlorat kontrollen över i fordonsväg är ett flygplan, men min flygrädsla kanske sätter stopp för just den obehagliga drömupplevelsen. 🙏🏻

I natt var jag dock klok och ställde bilen vid en vägkant när den saktade in. Det var en sjö i närheten som jag annars hade kunnat dratta ner i med min bromslösa bubbla (en snygg bil i alla fall 🤪). Kanske betyder att jag börjar få liiite koll på situationen?

IMG_3608

Får bli två blombilder i rad, har inte plåtat så mycket denna pausvecka. Men blommor kan man ju aldrig få för mycket av, tänker jag. 🌸

Summan av kardemumman är att det känns ganska bra ändå. Jag bromsar. Prioriterar. Lyssnar inåt. Tittar på hur mycket energi något tar, snarare än hur mycket tid jag behöver lägga. Hushåller. I slutet av denna vecka har jag ett bättre hum om den insatsen är tillräcklig, eller om jag/vi behöver justera ytterligare. Vi får se. ❣️

  1. Kristin skriver:

    Det är också så viktigt att ni hittar ett sätt att få vardagen att fungera bra på sikt. Inte bara överleva varje dag i väntan på att det ska bli som förr igen. Det är ju inte säkert att det någonsin blir så igen. Och då kan man inte bara överleva, ta en vecka här och där på soffan, bromsa osv. Då måste man vara tuff mot sig själv och med familjen.
    Jag tycker det är så vanligt hos vänner och kollegor att de går in i väggen, är hemma ngn månad – och kommer sen tillbaka. Med samma jobb, samma man 🙂 samma barn, samma pendling och samma fritid. Då är det oftast bara en tidsfråga innan de blir dåliga igen.
    Det räcker inte med att vila ett par dagar om vardagen man kommer tillbaka till är ohållbar.

  2. Emmy skriver:

    Somnar till Friends varje kväll😂😍
    Har gjort det typ de senaste 10 åren och älskar serien fortf. Skönt det går åt rätt håll och att du fått vila och andas.
    Heja dig!❤️

  3. Kan tipsa om boken Reload, en bok om att pausa utan att ta bort allt roligt/viktigt/måsten ur livet, med praktiska tips (visste tex inte innan att pausa gör man aktivt, inte genom att lägga sig i soffan och scrolla Instagram), vikten av paus etc. Både jag och maken har varit utbrända och båda läste boken nyss – önskar att jag läst den tidigare! Och vill tipsa ALLA som vill må bra men ändå göra mycket om boken.

  4. Diana skriver:

    Ettt viktigt råd; fortsätt bromsa. Inte bara denna vecka utan en tid framöver. Jag har glömt det förut under en lång tid, och det resulterade i utmattningssyndrom. En vidrig period i vårat liv. Hemsk. Tog drygt 2 år innan jag började komma lite på banan igen. Började jobba i höstas igen efter föräldraledighet (har två killar, 5 och snart 2 år här hemma). Och nu har jag blivit dålig igen, pga dåligt ledarskap av mina chefer. Och jag som är den som oftast ”rattar” i allt och kör på, plus att jag inte kan ta det lugnt på jobbet då jag är förskollärare, barnen behöver mig. Bromsen kom på mig men ändå försent, sjukskriven just nu. Och vill verkligen inte hamna där igen. Så mitt råd, fortsätt bromsa ett tag nu. Och klappa dig på axeln och säg till dig själv att du är good enough, man brhöver inte göra allt perfekt. Bra duger finfint, och man får göra misstag. Man får bli ledsen. Man får be om hjälp av andra. Man är en bra mamma/fru/medarbetare ändå. ❤

  5. Kajsa skriver:

    En dag i taget💞

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..