Förlossningsberättelse part 1

naomi mamma

Min förlossning med Naomi gick bra, det var ingen jättedramatisk historia. Naomi var beräknad 21 september. Dagarna efter BF gick, det kändes som en evighet. Allas råd var att jag skulle njuta innan bebisen kom men det enda man ville var ju att få träffa denna lilla människa som jag längtat efter så mycket. 

Jag började få värkar på torsdagen (27/9), Naomi föddes söndag 30/9 10.33. Smärtan var just då inte alls inte så farligt, kändes som lite kraftigare mensvärk. Jag kände mig mest upprymd att värkarna äntligen hade kommit igång. Jag packade ner lite grejer och trodde nog att det skulle hända något inom ett dygn men icke.. Jag hade mycket värkar på natten till fredagen men allt stannade av helt på morgonen (28/9). Shit, vad gör jag nu. Jo på med joggingskorna och promenerade till Vasastan (från södermalm – nej..orkade inte hela vägen utan hoppade på bussen.) Hade läst att fotvård var bra och kunde sätta igång verkarbetet så jag bokade en pedikyr på Mys naglar. Jag hade värkar under tiden men inte så mycket. Sen åkte jag hem, köpte med mig god lunch och lite tidningar och väntade.. länge.. fick vänta ända till natten innan värkarna tog fart på riktigt igen. BOM! ingen mer sömn den natten. Nu gjorde det ganska ont igen men fortfarande inte som jag förväntade mig. Jag kunde inte sova på hela den natten heller på grund av värkarna men jag kämpade på. Lördag morgon kom, vi träffade några vänner på frukost på Nytorget, jag hade ganska mycket värkar men ville gärna vara ute och flänga istället för att sitta inne för. Hela dagen spenderades på nytorget, frukost lunch, fika och middag. Sen tog värkarna i. Hela kvällen natten, men de var fortfarande inte regelbundna. Ena värken kom sen kunde det ta 7 min innan nästa, sen 1 min sen 3 min osv. Helt oregelbundna. Vi hade en app där man timade värkarna men dem var så oregelbundna.

Den enda vi koncentrerade oss på var att de skulle vara var femte minut men mina värkar blev aldrig så regelbundna. Jag ringde in till BB Stockholm ändå men de sa att jag skulle vänta tills värkarna var regelbundna, jag kämpade på. Var helt okej, fortfarande inte så hemskt som jag hade trott. Men sen blev jag jäkligt trött på att vara hemma, BB- sthlm sa ta alvedon (vart skulle alvedon hjälpa tänkte jag). Jag ljög och sa att de hade blivit regelbundna nu så då fick vi mot deras vilja kändes det som, ändå åka in. 

På BB– Stockholm
04.45 kom vi in. Så klart kom ingen värk bara för det, pinsamt. Men hon var så otroligt gullig, tror hon hette Maria, min ängel. Vi satt i rummet som var så lugnt med dov belysning och allmänt avslappnat intryck. Fick knappt några värkar, men det var väl antagligen som ni vet när man ska fråga it killen på jobbet en sak och han behöver inte mer än ställa sig vid skrivbordet så fungerar det. Det var samma här, hade ljugit om att värkarna var regelbundna och bara för att få komma in så kom inga värkar. Suck. Men hon undersökte mig (kommenterade att jag inte hade så mycket värkar) det enda jag kunde tänka var snälla låt mig vara öppen två centimeter så jag får stanna. Åtta! Du är öppen åtta, du ska så klart stanna. Lycka. Sen tog jag lite lustgas, fick en epidural, som var skönt öven om det stannade upp allt, men jag fick äntligen vila. Efter flera nätters värkarbete kunde äta min tredje omgång ostmackor i lugn och ro.

Men sen.. klockan 9 kom värkar från helvetet, jobbig känsla när det känns som hela nedre delen av magen ska lossna (läs: känns som du ska bajsa på dig). Det var det värsta jag någonsin känt, sån sjuk smärta. Men det gick ganska snabbt, tror jag hade så ont i cirka 40 minuter.
Det kom in en till barnmorska i rummet, en elev. De frågade mig hur jag ville föda men jag frågade dem hur föder man fortast. De satte mig på en liten pall på golvet, förlossningspall. Det Gick bra krystade tre gånger. Det var en konstig känsla eftersom huvudet åkte ut och sen in igen, det tog 20 min sen kom hon ut. Var en grym upplevelse, har inga som helst negativa intryck av min förlossning. Jag var så otroligt lugn och orädd under hela tiden. Det fanns ingenting i världen som kunde få mig att bli rädd. Barnmorskorna gjorde mig så trygg. 

Mina förlossningstips.

  • Var lugn. Bebisen måste ut så det bästa du kan göra är att vara lugn och låta kroppen göra sitt. Hade verkligen bestämt mig att slappna av och det gjorde jag. 
  • Lyssna på personalen, de var mina räddare. Förlitade mig till 120 % på dem. De var helt fantastiska både mot mig och min kille. Go BB sthlm!
  • Njut av tiden på BB efter födseln. Det var så mysig, bara jag och min lilla familj. På BB– Sthlm fick man inte ta emot besök, vilket kändes skönt. Man fick tid att bonda med lillan och få stanna i den lilla bubblan två dagar.
  1. Jenny skriver:

    Herregud, det är något magiskt med alla förlossningsberättelser. Jag börjar gråta varje gång jag läser om någon annans.
    Själv födde jag i vecka 35+0 och det hela var över på under två timmar från första känning. Så olik din men magisk på sitt sätt trots chocken att hon kom så tidigt och att det gick så fort.
    Tack för att du delar med dig. PS Födde också på BB Stockholm och kan inte vara mer nöjd. DS

    1. Jag älskar också förlossningsberättelser, visst är det något magiskt. Innan jag födde min dotter satt jag och läste och läste.. 😉
      Oj jisses, 2 timmar (!!) va skönt, men jag kan förstå chocken, speciellt när hon var några veckor tidig och när det gick så fort.
      Får se hur min andra förlossning går, spännande. Längtar på ett sätt för jag tyckte den första var så häftig, konstigt hur snabbt man glömmer smärtan också. Den här gången har jag valt BB Sophia, hoppas de är lika bra.
      Tack för kommentaren, Varm hälsning
      Alexia

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..