VÄNJA AV EN BEBIS MED NATTMÅL – SLUTA NATTAMMA

God kväll på er,

Jag vet att många börjar vänja sina bebisar in i rutiner redan vid den här åldern. Corinne är nu 6 månader och jag vill sluta amma. Jag känner att det räcker nu 😉
När Naomi var 6 månader började jag vänja henne vid att somna själv i egen säng och sluta med nattmål. Jag läste en liten bok skriven av Bernt Eckerberg, ni kan läsa ett utdrag HÄR, det är så intressant och det fungerade för oss. Jag gick efter den till punkt och pricka och både jag och hon var mycket nöjdare eftersom hon sov som en stock, hela nätterna från 6 månader och två veckor. Vissa tycker det är fel att låta barnet skrika, kanske jag fick denna metod rekommenderad från Bvc och kände mig därför trygg. 

Här är ett utdrag från texten;
Problem med barnens sömn är det vanligaste större problem som småbarnsföräldrar har. I var fjärde, femte familj måste någon av föräldrarna gå upp en eller flera gånger varje natt för att hjälpa sitt lilla barn att somna om. Vanligast är det under barnets andra levnadshalvår.
Orsaken till täta nattuppvaknanden under långa tider är praktiskt taget alltid att barnet fått någon form av hjälp att somna på kvällen. Barnet väcks då av den väckningsfunktion som beskrivits tidigare. Oftast är det närvaron av en förälder vid insomnandet som får barnet att vakna. När barnet under en period av ytlig sömn registrerar att föräldern inte längre finns där, kopplas väckningsfunktionen in. Men det kan också vara något så enkelt som en napp som ramlat ur munnen under sömnen.
Hur gör man? Efter en avspänd kvällsritual lägger man barnet i sängen och går ut ur rummet. Har barnet spjälsäng går man utom synhåll men tittar till det cirka var femte minut. Kan barnet gå upp ur sängen sätter man sig i en stol utanför dörren, så att man snabbt kan lägga tillbaka barnet när det springer upp.
Man hjälper barnet bäst genom att vara så entydig som möjligt. Man ska alltså inte låta tröstande utan bestämd men ändå vänlig. Även om barnet sprungit upp ur sängen tjugo gånger. Man ger ingen kroppskontakt utom när man lägger tillbaka barn i sängen. Har barnet spjälsäng och ställer sig upp, lägger man inte ned det. Barnet lägger sig själv, förr eller senare.
Om barnet sedan vaknar på natten får det samma hjälp som tidigare att somna om.

Redan nästa kväll brukar det gå betydligt snabbare för barnet att somna: protesttiderna halveras i genomsnitt för varje kväll den första veckan. För litet äldre barn avtar de ännu snabbare. Praktiskt taget alla barn har alltså inom en vecka lärt sig att somna själva på kvällarna utan några protester.

Hur upplevde jag att det fungerade?
(Detta var alltså med Naomi 3 år sedan) Hur bra som helst. Första kvällen var hon ledsen ca 10 minuter, andra 3-4 min och tredje kvällen grät hon inte men bökade runt en stund. Jag känner dock att jag är blödigare den här gången så jag är mer orolig. 

Innan jag börjar:
1. Jag vill vara säker på att hon har ätit ordentligt under dagen och är mätt.
2. Känna att det är rätt tidpunkt och passar mitt liv just då eftersom det kommer krävas lite tålamod och mindre sömn.
3. Vara envis och tänka på att det är bra för både henne och mig.
4. Se till att hon inte somnar vid bröstet, då kommer hon vilja ha det när hon vaknar.

Det ska bli spännande att se om det går lika smidigt denna gång. Jag lovar att uppdatera er efter varje natt om vi sätter i gång.

Hur gjorde ni när ni slutade ge era barn nattmål? 

  1. Jim skriver:

    I have been browsing on-line more than 3 hours these days, but I never discovered any interesting article like yours.
    It is pretty worth sufficient for me. In my view, if all
    webmasters and bloggers made good content material as you probably did,
    the net might be much more useful than ever before. http://www.yahoo.net

  2. Maja skriver:

    Jag tycker att du ska bestämma själv, Alexia. Det finns så många teorier om föräldraskap och bara du känner ditt barn bäst.

    Vi har använt någon typ av 5-minutersmetod med våra två äldsta barn (den yngsta är bara 7 veckor) och det har fungerat jättebra. Våra barn är trygga, sover gott hela nätterna (utom minstingen 🙂 och går att lägga på främmande ställen utan problem. Jag är övertygad om att ett litet barn förstår att man älskar det även om det får skrika några kvällar. Det brukar faktiskt gå fort!

    Flera bekanta som har suttit vid sängkanten gör det fortfarande, trots att barnen är i skolåldern. Låt inte företrädare för föräldra-ideologier skrämma dig. Gör precis som det blir bäst i er familj!

    Kram och lycka till!

    1. Hej Maja, Tack för en POSITIV kommentar. Blev helt matt av det här inlägget. Min stora tjej är också otroligt trygg och kan sova överallt. Hon är dessutom extremt social, glad, kärleksfull och verkar inte lida av någon störning som man tydligen ska få av den här ”metoden”. Ja, jag tror alla föräldrar vet vad som är bäst för sitt barn. Men nu kommer jag låta henne amma ett par månader till på natten 🙂
      Kram Alexia

  3. C H skriver:

    Tänk såhär, om du är ledsen någon kväll eller vaknar ledsen en natt. Hur skulle det kännas om den du älskar mest, finns i rummet bredvid men när du söker kontakt endast säger ”bestämt men vänligt” gå och lägg sig igen, ensam i ett mörkt rum…. Det skulle nog kännas riktigt tufft för en som vuxen, tänk då ett litet barn. Tror att de flesta stor som liten helst somnar gott med med någon de älskar bredvid sig 🙂

  4. Iroda skriver:

    Jag läste kommentarerna tills en kommentar där det stog att det var fel på samhället, det håller jag fullständigt med om. Alltså du vill använda denna metod pga trötthet och då tycker jag att någon i familjen borde hjälpa till. I min kultur har vi ett ordspråk, inte ens 10 föräldrar räcker för ett barn. Som 10 åring brukade jag passa min kusin ca 1 år gammal medans mamman lagade mat. Dina föräldrar eller din sambo/mans föräldrar klarar (gissar jag) att natta eller leka under dagen, så du orkar natta. Själv får jag hjälp av mina föräldrar vid såna utvecklingssprång eller tänder. Utan deras hjälp vet jag inte hur jag hade klarat det.

  5. Mimmi skriver:

    Vi vuxna spenderar hela vårt vuxna liv fram tills att vi hittar en partner med att försöka hitta någon att dela säng med så att vi slipper sova ensamma, men tycker att det är rimligt att en alldeles ny bebis ska vilja sova själv. Please, liksom. Grymt är vad det är.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..