Jag vill kyssa tomten

Tack för att ni stöttar oss så mycket i det är, jag kan inte säga det tillräckligt många gånger för så är det. Många frågar hur jag tycker man ska vara som vän när någonting sånt här inträffar, och jag svarar; var som vanligt. Ring, sms, kom förbi och häng med oss men ta inte avstånd och känn dig inte i vägen. Även om personen (jag hehe) inte svarar t.ex. på sms, så visa att ni finns där, ”stör” och visa kärlek.
I morse åt vi frukost här tillsammans på avdelningen, Mike och Naomi kom med lite gott. Vi får inte längre sova här tillsammans utan bara en förälder får stanna över natten. Corinnes 24 timmars kur med det starka cellgiftet blev klar vid 16-tiden. Då sattes ett vanligt glykosdropp, och vid 10-tiden imorgon (om värdena ser bra ut) sätts en 36 timmars ”mot-medicin” in. Om jag har räknat rätt, och om de ser att cellgiftet har ett värde under en viss gräns så får vi komma hem på lördag, så håll tummarna för att jag ska få kyssa tomten (om det är den jag tror att det är)! Tiden går ganska snabbt här fast man är ganska ”instängd”. Vi spelar spel, pysslar, dansar i rummet, leker i lekrummet och fikar mycket med olika vänner och familj som hänger här med oss 🙂
Corinne och Naomi blir båda tidiga experter på mediciner och allt som har med sjukhus att göra, så vi kanske har två framtida doktorer här haha.
Jag tänkte att jag skulle ha en liten frågestund igen, så om ni undrar över någonting så fråga på 🙂

  1. Sandra skriver:

    Hej,

    Först och främst vill jag tacka för att du delar med dig av detta otroligt tunga kapitel i era liv på ett så fint och ärligt sätt som du gör. Jag hittade dig av en slump för någon vecka sedan men blev så tagen när jag förstod att er lilla tjej är sjuk så jag gick tillbaka till början av november och läste hela resan från början. Känner så otroligt starkt med/för er och er situation har verkligen fått mig att tänka och känna år alla möjliga håll. Dels känslor av sorg och orättvisa för er lilla tjej och att hon och ni behöver gå igenom detta. Sedan även tankar kring och rädsla för att min egen dotter någonsin skulle bli allvarligt sjuk. Men ditt sätt att skriva om, och hantera, er situation får mig framförallt att ifrågasätta min egen styrka och sätt att hantera motgångar. Sedan jag blev mamma har jag blivit så skör och orolig och den där starka personen som jag alltid har varit (eller trott mig vara..) verkar vara som bortblåst. Min fråga handlar därför om just detta. Har du jobbat med dig själv, ditt sätt att tänka, ditt sätt att hantera motgångar/kriser osv tidigare eller är ditt starka och positiva sätt att hantera denna situation en egenskap som visade sig i och med att C blev sjuk? Hoppas att du förstår hur jag menar?

    Jag är så imponerad av ditt sätt att hantera denna extrema prövning och kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig att jag någonsin skulle kunna vara lika positiv, stark och sund i tankarna som du är om det var jag som befann mig i er situation. Jag har svårt att behålla lugnet och visa mig stark och trygg för min dotter bara hon drabbats av kräksjuka liksom… Helt klart något jag behöver jobba med. Att hantera svåra situationer med lugn och sans. Tips på hur du kommit dit mottages med andra ord tacksamt 🙂

    Och angående ditt tidigare inlägg så tror jag väldigt mycket på tankens kraft (även om jag som sagt är dålig på att själv efterleva den tron sedan jag blev hönsmamma) och att den påverkar något extremt. Så fortsätt att utstråla och tänka precis de fina och bra tankarna som du gör kring allt detta så är jag heelt säker på att allt kommer gå jättebra. C har ALLA förutsättningar för att bli frisk. Hon verkar vara en riktigt stark och positiv liten tjej och är dessutom omringad av en helt fantastisk familj och umgängeskrets! Det i kombination med den bästa vården gör mig bombsäker på att hon kommer ta sig igenom denna del av livet med bravur och snart vara sitt friska och krya jag igen.

    Tack för att jag får ta del av er verklighet. Det betyder massor.

    All kärlek, styrka och lyckönskningar till er. Och så klart god jul.

    Kram

  2. Malin skriver:

    Har inte läst din blogg så länge utan klickade in här precis när din dotter blev sjuk. Vill beundra er styrka och ert mod, ni är fantastiska mitt i allt detta!
    Undrar om Mike är din kille och om ni bor tillsammans?

    STOR kram!! <3

  3. carro skriver:

    Känner inte dig men er historia har verkligen berört mig.. Har följt dig på sociala medier ett bra tag och alltid tyckt att du förmedlat härlig energi! Konstigt ändå hur man kan känna sån ledsamhet för något som har hänt för någon man aldrig träffat.. Tycker allt detta är så orättvist och hoppas verkligen av hela mitt hjärta att lillan snart blir frisk! Vill önska er alla en god jul och god fortsättning <3 Håller tummarna för bra besked framöver. kramar

  4. Malin skriver:

    Håller alla tummar för att värdena ser bra ut för lilla kämpen ♥ Och TACK för att du delar med dig, du har en fantastisk blogg! Hittade hit för inte så längesedan, och är helt fast. Har sträckläst långt tillbaka, du skriver så fängslande rakt från hjärtat! ♥

    Hur har relationen mellan systrarna påverkats (OM den har det)?

  5. Taru skriver:

    Hej!
    Hittade till din blogg via instagram och blev så ledsen för eran skull. Är själv mamma och har tre flickor. Ville bara skriva och skicka massor av krya på tankar till din fina flicka och hoppas hon snabbt blir frisk!
    Man blir verkligen så himla berörd.
    Tack för en fin och mysig blogg. God jul till hela familjen.
    Kram Taru

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..