Lilos alterego

Den senaste tiden har Lilo vägrat att vara medgörlig på morgonen: hon vill inte klä på sig, inte borsta tänderna och SÅ mycket vidare. AHHHHHHHH!

Det är som att hon kommit in i någon bonus-trots-fas som gör att 80 procent av vardagsmorgnarna är som orkaner som jag motvilligt dras in i och sedan spottas ut ur med cirka noll mammaenergi.

Men så i morse hände det. Den här smarta mamman kom på den mest briljanta lösningen. Eftersom fredagar betyder innelämning på föris så tyckte jag att Lilo kunde vara sitt alterego – enhörningen Blomman. Och det bästa med enhöringen Blomman är att hon lyder och gör allt jag säger!

IMG_6357

Jag: Borsta tänderna nu, lilla enhörning!

Lilo: Gnägg (ja!).

Jag: Sätt på dig sina gympasko-hovar nu, lilla enhörning!

Lilo: Gnägg (ja!).

Jag: Galoppera till förskolan nu, lilla enhörning!

Lilo: Gnägg (ja!).

Attachment-1

Så pass smart mamma… Eller? Frågan är om jag kan låta gå Lilo gå i enhörningsdräkten i cirka två år till?

  1. Hej!
    Jag väntar mitt första barn (en dotter) i november som tillkommit genom insemination i Danmark (jag e ensamstående).
    Jag har, för hennes skull, valt en öppen donator.

    Hur ofta brukar du och Lilo prata om det?
    Brukar hon fråga dig eller är/har det varit du som tar upp det med henne?
    När började du prata med henne om det?
    Vad säger hon till sina kompisar eller kompisars föräldrar som undrar vart pappa är? (de som inte vet, menar jag)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

”Jag sätter mig här tills din kille kommer”

Härom dagen satt jag på ett café/bar och jobbade. Det fanns ungefär fem lediga bord runt mig. Djupt inne i skrivandet på min dator kommer det fram en kille i 35-årsåldern.

Han: Kan jag sitta här (är på väg att sätta sig mittemot mig)?

Jag: Nej, den platsen är upptagen. Min pojkvän ska sitta där.

Han: Men då sätter jag mig här så länge. Tills din kille kommer. Så kan vi prata lite.

Jag: Nej, tack. Jag sitter här och jobbar.

Han: Men det är det inte roligare att ha sällskap? Jag ska inte störa dig för mycket.

Jag: Fast jag vill inte att du ska sitta där. Även om jag inte skulle jobba så vill jag fortfarande inte att du ska sitta där. Vänligen ta något annat ledigt bord.

Han lämnar sedan bordet förnärmad och mumlar surt något.

Det finns nog INGEN kvinna som inte känner igen sig i den här situationen. Män som förutsätter att man ska vilja prata med dem. Män som tjatar på en om att få komma nära. Det är åt helvete. Nu är jag inte ett dugg rädd för att säga ifrån till idioter som inte kan respektera ett nej. Men att veta att min dotter, min bonusdotter, mina brorsdöttrar kommer att råka ut för detta äckliga tjat, eller ännu värre hot och övergrepp – jag STÅR fan inte ut med detta.

Och mitt i skrivandet av det här inlägget så dök det här upp i mitt flöde. Det är Vanja Engström, 18, från ”Idol” (som åkt ut tyvärr) som lagt upp:

View this post on Instagram

I lördags var jag ute. Hade köp linschips som jag tänkte avnjuta i väntan på tuben. Helt plötsligt får jag en arm över min axel. Jag tittar upp och ser… ja, vi kan kalla honom ”Limpan”. Jag säger: ”vad gör du nej tack.” Limpan börjar fråga vart jag bor. Jag svarar: ”wtf varför ska du veta det” Limpan svarar något i stil med: ”Jag följer med dig hem”. Jag blir obehagad och säger: ”Ew skojar du? aldrig.”. Limpan forsätter fråga var jag bor och försöker pusha på med förhoppning om ett ligg. Jag går iväg och sätter mig på en bänk. Limpan följer efter och börjar smeka insidan av mitt lår upp och ner. Jag tar bort hans hand och ba ”men lägg av då snusk” och då gör han det igen och jag tar än en gång bort hans svettiga hand. Limpan försöker lägga armen om mig igen oavsett hur överjävligt tydlig jag varit med att jag inte vill ha något med honom att göra. Jag fick ett ryck i allt detta och började filma Limpan. Jag blev på väldigt gott humör när jag började filma för han blev så obekväm. Jag kände att jag hade återvunnit min makt eftersom han fattade att han gjort fel då han blev så ställd. Han bad aldrig heller om ursäkt. Och jag är btw fett skön mot honom också eftersom jag skyddar hans identitet med olika maskeringar. Men videon avslutas iallafall med att jag gick mot tuben med trevliga främlingen jag fist-bumpade med. Och såhär kan en kväll se ut för mig och många andra icke-män. TYVÄRR. Män som går över gränsen, män som inte kan ta ett nej även om det är en extremt enkel instruktion, män som inte fattar att våra kroppar är till för oss, INTE dem. Sånna män finns tyvärr överallt. Jag är så fruktansvärt trött på det. Trött på att bli bemött som ett objekt, som en jävla dildo. Jag är ingen dildo. Jag är en människa. Jag är en jävla människa och jag vill bli behandlad som en. Är det så mycket begärt? Puss o kram. Vanja out.

A post shared by Vanja Rut Engström🖤🤪 (@vanjaengstrom_) on

Har du någonsin sett en kvinna/tjej bete sig på det här sättet mot en man/kille? Vad får män att ta sig den rättigheten?

Metoo har inte gått för långt, snarare för kort.

  1. Svar Ja, det har jag faktiskt upplevt för inte så länge sedan. Min man och jag var gäster på ett bröllop. På festen började en, något äldre och nybliven singel, kvinna limma på min välansade, välvårdade och snygge man. Hon gav sig inte förrän jag satte mig i hans knä, Puss Puss min älskling! Så det finns gränslösa personer av alla de slag.

  2. Ja, det är just det – vilken kvinna har inte råkat ut för detta obehag? Och hur många än har varit med om det? Alla obehagliga upplevelser man haft där man inte vet hur långt det kommer att gå, räcker det med att bara gå iväg vid oönskat närmande, säga ifrån eller blir jag då förföljd, slagen etc etc? HUR kan så många män TRO att detta är ett lysande sätt att ta kontakt på? HUR många gånger har dom fått jackpot med kvinnor som reagerar positivt och säger ja, vad kul att du vill hålla mig sällskap (dom som sagt ”ja, sätt dig du” gissar jag svarar utifrån rädsla) ?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Tre ingredienser för ett lyckat förhållande

Vilka är egentligen de viktigaste ingredienserna i ett förhållande? Enligt en forskare finns det tre saker som verkligen behövs för att nå fulländad kärlek. Månadens krönika i nya mama handlar just om det:

IMG_6177

Det finns en mening i en låt som jag ofta har i mitt bakhuvud. Det är Editors som i låten ”Bones” sjunger: ”In the end all you can hope for is the love you felt to equal the pain you’ve gone through”.

För förhållanden är sällan smärtfria. Jag var ihop med en person i nästan två år för att efter att det tog slut ställa mig själv frågan ”Var det värt det?. Svaret var då så självklart: ”Nej, absolut inte”. För energin han tog av mig var så mycket större än den kärlek vi hade.

Det är också därför jag så ofta tänker på den där frasen. För det minsta man kan hoppas på i ett förhållande är att en relation inte tar mer smärta än vad den ger kärlek. Alla relationer går så klart upp och ner, men om den inte går mer upp än ner finns det ju ingen mening att vara tillsammans med någon. För varför är vi egentligen i ett förhållande? Vad får vi ut av att leva i tvåsamhet? För mig handlar det om att ha livskamrat i vått och torrt som ger trygghet och som får mig att växa som människa. Och att jag vill göra detsamma för min partner.

Enligt den amerikanske kärleksforskaren Robert Sternberg handlar det om balansen av tre viktiga ingredienser för att nå det han kallar fulländad kärlek i ett förhållande (ur boken ”21 sanningar om kärlek”): Vänskap, Passion och Framtidslöfte. Och för att förklara kort, i Vänskap ingår att du känner dig nära din partner, att du känner ett band emellan er och att ni klickar. Att du känner lycka när din partner är lycklig och känslan att du alltid kan lita på honom eller henne. Med Passion menas kraften som leder till romantik, fysisk attraktion och din sexualdrift. Om med det sista, Framtidslöfte, menas att se förhållandet som ett åtagande, ett beslut, att du kan se er två leva ihop under resten av era liv.

kjhjhjkah

Och för mig låter den teorin helt begriplig. Jag tror nämligen inte att det är en slump att jag levt singel så pass länge som jag gjort – för jag har aldrig tidigare lyckats känna de tre ingredienserna – utan bara en eller två. Och jag inser också att jag valt personer som jag vet inte varit det jag behöver – kanske omedvetet, kanske av feghet. Och när jag fick Lilo för snart fem år sedan så ville jag inte ens ta chansen att släppa in någon i vårt liv – för tänk om det skulle vara en energislukare! Ingenting skulle få ta energi från mig och det viktigaste i mitt liv: min dotter.

Sen kom en person in i mitt liv som jag inte kunde säga nej till. Så jag släppte in honom. Och nu finns äntligen de tre ingredienserna på plats. För första gången på väldigt länge. Och just nu bakar vi ihop dem till OSS och förhoppningsvis försätter att växa tillsammans, men även som individer. Det är kärlek för mig.

LOADING..

Boys will be boys – VÄRLDENS mest lama uttryck

Skulle jag ha sagt till?

På väg till ett möte idag åkte jag tunnelbana från Medborgarplatsen till Hötorget. Under den här fyra stationer korta resan möttes jag av en klass som på väg på någon utflykt. Jag skulle gissa att det var 8-9 år. Och i mitten av vagnen stod alla klassens pojkar samlade. Och att sitta bredvid dem var ungefär som att ha hamnat i twilight zone.

Killarna klättrade på säten, slet i varandra, skrek och en kille  gav till och med sin klasskamrat en (lätt) örfil. Wtf liksom? Det satt lärare längre bort men sa ingenting till barnen om att lugna ner sig. Och när jag satt där lite lätt i wtf-läget och funderade på om jag hade rätt att säga till pojkarna, och speciellt han som gav sin kompis en lavett så tog en äldre dam kommandot: ”SÅ DÄR GÖR MAN INTE!” så hon med en riktigt stark stämma. Och vips blev alla kidsen tysta.

1_cVu2k9CKB3bBtiHXg4YFbQ

Så här i efterhand borde jag ju bara ha sagt till, eller? För på något sätt kändes det som att de här kidsen för ofta kommit undan med ”boys will be boys” – VÄRLDENS mest lama uttryck. Jag har massor av civilkurage, det har jag verkligen – men jag tycker att det är svårt att säga till barn. Jag vet ju inget om varför ett barn beter sig på ett visst sätt.

Har du någonsin sagt till andras barn? Jag kan säga att mitt ”moment of rage” i livet var i Spanien när två små bröder (cirka 5 och 8) stod och kastade stora stenar från en klippa ner på en strand där folk badade (inklusive jag, Lilo och en väns dotter).

Jag tror att de här barnen har mardrömmar om mig än idag, men framför allt deras föräldrar som satt på en bar bredvid och inte hade koll på var eller vad deras små pojkar gjorde. Det var som att det kom ut rök ur mina näsborrar. Så arg var jag.

 

 

  1. Jag säger till först och främst när jag tycker att beteendet skadar någon annan. Är det bara en grupp stökiga ungar håller jag tyst. Oftast säger jag till med bestämd röst och utan känsloyttringar, men ibland tar jag nog i lite mer. I somras på en långflygning fanns det en mycket stor familj med på planet. De satt inte alla tillsammans och de bytte plats med varandra endel. Vid påbörjad landning satt två bröder typ 5 och 9 år ensamma brevid varandra. Den äldre retade den yngre och den yngre blev så frustrerad, ledsen och arg, och han skrek och grät. Den äldre bara skrattade. Föräldrarna satt flera rader framför med yngre syskon och märkte inget. Jag satt raden snett framför, mina barn blev jättestressade av den lilles gråt. Många passagerare visade att de stördes men ingen av de som satt bredvid eller nära barnen sa någonting! Så till slut vände jag mig om och röt på engelska att ”nu får det vara nog, man ska vara snäll mot sina småsyskon”! Det var lugnt sen. Mest irriterad blev jag nog ändå på alla andra vuxna som inte hjälpte den lille.

  2. Japp! Säger till andras ungar både här och där. Gör det utan att tänka innan. Yrkesskada kanske 😁
    Gissar att mina egna ungar skäms lite nu och då….

  3. Nu är det kanske för att jag har en pappa från ett centraleuropeiskt land, så jag spenderat mkt tid där nere där vuxna lägger sig i till höger och vänster – men ”it takes a village”.

    Jag läste nyligen om forskning där man kommit fram till att orsaken till att barn i Sverige saknar respekt för ex lärare osv på grund av de har så få aktoriteter i sina liv. Man gör barnen en tjänst om man som granne eller medpassagerare på tuben visar att ”så där gör vi inte i samhället”
    Jag uppskattar om folk säger till mina barn ”om de beter sig”. Sen ska man ju inte skrämma barn! Men det finns många olika respektfulla sätt att sätta ner foten.

  4. Jag tycker definitivt att man ska säga ifrån, om man upplever att någon utsätter andra för en oschysst behandling. När det kommer till just barn så behöver man ju inte skrika och gorma och skälla direkt, det räcker väl med att säga ifrån på ett bra och tydligt sätt till att börja med? Om man oroar sig för npf eller andra osynliga orsaker till varför barn beter sig på ett visst sätt menar jag.

  5. Girls will be girls. Att pojkar är pojkar och att flickor är flickor kan ingen säga mot. Men jag har även sett flickor uppföra sig mycket dåligt, skrika, knuffas etc. Allting är inte pk-genus. Det är föräldrarnas ansvar att se till att deras barn kan bete sig ordentligt. Det är faktiskt så enkelt, men det verkar vara svårt för vissa föräldrar att inse att uppfostran ligger på dem, inte på dagis, inte på skolan. Tough love brukar ge resultat, villkorslös kärlek med gränser. Barn och ungdomar har inga inbyggda gränser, dem måste föräldrarna sätta.

  6. Klart man alltid ska kunna säga till. Problemet är bara att så fort någon tar upp sån här problematik så kommer alltid någon/några och gapar: ja men tänk på de barn som har npf-diagnoser då! Alla kan inte hjälpa hur de beter sig, bla bla.
    Jo visst, men jag tror knappast att en hel skolklass består av npf barn utan snarare barn som lider brist på uppfostran.
    All heder till npf-föräldrar, ni är grymma! Ni andra som aldrig tar konflikter med era barn och som ständigt bortförklarar deras ouppfostrade beteende med ”men hen har ju så stark vilja”. Ni är INTE grymma. Stark vilja eller ej, de är barn och ni är vuxna, det är eran förbannade plikt att ta ert ansvar, vara bra förebilder och lära barnen rätt och fel.

    1. Tycker också det är stor skillnad på att säga till en grupp (fler än ett) barn som beter sig illa än att säga till ett enda barn som man inte känner. En grupp kan man alltid säga till tycker jag. Naturligtvis ska man även säga till ett enskilt barn som t ex slåss men kanske vara lite mer återhållsam om det bara handlar om att barnet härjar/stör (och man inte känner det) och det bara är ett enskilt barn.

  7. Ja, du skulle sagt till. Vuxenvärlden ska alltid, alltid säga till när barn använder sig av våld. Men något som gör mig som mamma till en pojke så ledsen är just den här inställningen som du visar. Om en flicka utsätts för öppet våld så har människor en långt större vilja att gå in och hindra detta, men gäller det barn som slår en liten pojke så vänder man det till att ”boys will be boys”. Som att då är det bara föräldrarnas fel? Om vi ska få den nya generationens män att växa upp och inte ta till våld så måste vi, på samma sätt som vi gör med flickor, gå in och stötta den som utsätts. För om du vänder på det: hade det varit en söt tjej med tofsar i håret som åkt på en lavett av en annan tjej, då hade du inte tvekat, du hade sagt till på stört. Varför ska pojken kunna bli slagen bland andra vuxna utan att någon reagerar?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Helgen i bilder!

Lördagen började med en mysig brunch hemma hos Joanna Swica och några av ämnena kring bordet var: instakontot @mansbebisar (hur har man ens hamnat med en person som inte kan gå och handla själv exempelvis?), friheten i att våga bli sin egen och hur man som influencer ofta får helt skamlösa förslag om samarbeten.

Fina Joanna med Elina och Anja till vänster.

Hela brunchgänget!

…och nu på söndagsmorgonen blev det en till brunch med mina älsklingar – som inte direkt var lika intresserade av att socialisera med mig, haha.

Så sjukt kul sällskap…

Men jag och nutella-våfflan är i alla fall synkade…

LOADING..

Hårfix, Anja & Filippa och vänskap

En bättre dag!

En så härlig sak med att vara frilans är att styra över sin egen tid. Och även om jag har mycket jobb så tar jag vissa tillfällen för att få inspiration men också göra sånt som jag vet ger energi. Som igår.

Började morgonen med en klippning hos Johanna som fick i uppgift att ta hand om den här ”efter-tofs-frillan”…

Attachment-1 2

…och gjorde mig cirka 300 procent mindre fluffig!

annika leone 2

Sen efter jobb drog jag, Markiz och lilla Liora till Anjas och Filippas julfirande. De släpper en helt egen vinterkollektion tillsammans med Ellos (det finns en fuskpäls-kimono som är SÅ fin!). Det var faktiskt rätt mysigt att smygstarta julen med lussebullar, glögg och julmust.

IMG_6041

En puss under misteln!

Bindefeld stod för kalaset.

Attachment-1 4

Och eftersom min mamma ville vara med Lilo (mamma, alltså, vilken hjälp man har där) och hämta henne på förskolan, kunde jag också gå ut och äta middag på PA & Co med Titti, Lisa och Ebba. Så underbart häng!

Attachment-1 5

Vad ger dig inspiration och energi? För mig är det helt klart att hänga med kvinnor som man synkar bra med och som man kan både skratta och gråta tillsammans med. Så lyx att få ha så många härliga kvinnor i sitt liv!

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Singelmamma-titeln…

...och de fem åren som plötsligt gått!

Det slog mig idag att jag precis just nu har bloggat här på mama i fem år! Herregud vad snabbt det har gått!

Men hur mycket har egentligen förändrats i mitt liv under de här fem åren? Faktiskt inte så mycket. Det största som har hänt mig är så klart min älskade Lilo. Jag var gravid i sjunde månaden när jag började blogga och nu i november blir Lilo fem år.

Och jag var jäkligt bra på att behålla min tidigare bloggtitel ”Singelmamma” – i hela 4,5 år!

IMG_4644

Jag och Lilo när hon fyllde 4 år

Så från singelmamma till att nu ha fästman och bonusdotter. Det känns väldigt fint att det har blivit så. Det är helt klart den största förändringen i mitt liv sedan jag fick Lilo.

IMG_0729

Going steady.

Det finns så klart en massa saker jag ångrar under de här fem åren – saker jag gjort och skrivit, saker jag inte gjort och skrivit. Det är inte alltid lätt att dela med sig av sitt privatliv i alla lägen, fast jag alltid vill vara så ärlig som möjligt här. Och faktum är att jag ofta behövt bloggen – för att få kunna ventilera. Det har ofta varit lättare att göra det här än att berätta saker för en nära vän.

Vid tillfällen har jag legat på botten och krälat, och andra gånger har jag svävat högt som en örn. Livet liksom.

Hur som helst – jag är väldigt glad över att få vara på mama och att ni fortfarande hittar hit. Grattis till mig!

  1. Hur kan 5 år gå så snabbt! Har läst din blogg sedan innan din dotter föddes även om jag är osäker på om det var sådan start. Jag skrev då mitt examensarbete på Fiji efter att ha fått ett stipendie. (Pluggade sent, var nog 29 då) Jag och min sambo hade bestämt oss för att börja försöka bebisverkstad när jag kom hem och jag tänkte så mycket på det där den tiden. Tror att det var därför jag började läsa mama.. Kommer ihåg att jag var så nyfiken på när din bebis skulle komma att jag smyganvände vårt ”plugg-internet” för att kolla din blogg..😂 Den första gravid/mamma-bloggen jag följde!
    Heja dig! Kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Varför får inte pojkar gilla ponyhästar?

Stackars förvirrade föräldrar!

Vad fasen har om man gillar ponyhästar eller inte med kön att göra? Jag blir galen på att barn så tidigt får lära sig att det inte är okej att ha vissa kläder på sig för att man är just kille eller tjej.

Det är ju vi vuxna som lär barnen detta! Kidsen själv hade inte ens reagerat om de hade lärt sig de här omoderna normerna av sina föräldrar eller andra vuxna.

Attachment-1

Hoppas att Lilo aldrig slutar att bära sin enhörningsdress (finns på Kappahl).

Jag läste det här nyss på SVT.se:

Elmer 6 år vill inte ha sina favoritbyxor med ponnyhästar på skolan längre. Barnen skrattar – det är inga byxor för pojkar. 
Inte heller kan man som pojke ha klänning, det har hans bästa vän fått lära sig.
– Det var inte snällt, säger Elmer.

Fram tills i höstas var Elmers garderob färggrann och med mycket mönster. Men i och med förskoleklass kom också en medvetenhet om vad som är okej att ta på sig som pojke och inte. Och extra tydligt blir det när det är dags att handla.   

– Först går han till tjejavdelningen och tittar där och funderar. Men sedan landar han ändå i de dova färgerna. Det är ju vad vi i vuxenvärlden säger är okej och inte okej, säger Elmers mamma Madelene Thiger.

Så JÄKLA deppigt!

Och om ni undrar varför klädkedjor insisterar på att uppdela barnavdelningarna för pojke och flicka? Jo, det är gör att det är föräldrar som vill ha det så. De blir så förvirrade annars – alltså föräldrarna. Inte barnen.

  1. … Nu är det ju iofs ingen vettig människa från detta sekel som påstår att pojkar inte får gilla ”flick saker” utan istället har det blivit en sån galen hets om att alla pojkar ska ha på sig rosa men inte flickor. Jag tycker att vi vuxna ska ”hålla truten” och lyssna på våra barn istället för samhället. Och kanske inte utnyttja dom för igenkännande eller ”en slående artikel”, som kanske inte är sådär super relevant eller ens nödvändig år 2018

    1. Tyvärr finns det en massa folk där ute som inte är vettiga. Jag ville egentligen inte köpa mylittlepony-saker till min son, men han älskade dem verkligen och var superstolt när han gick till skolan. Och blev så klart retad. Många vägrade leka med honom de dagar han hade dessa kläder.

  2. Vem lär dom det? vuxna? är du vuxen? vi bär alla det ansvaret, låter som att du tycker andra ska ta ansvar?

    1. Självklart är det vi föräldrar som köper kläder, ibland efter önskemål om barnet är stort nog. Och det gör vi alla efter eget huvud, efter tycke och smak.

  3. Min son har samma byxor, och en rosa one piece med ponnys, en pjamas, huvtröja och skor. Men bara hemma eftersom det blir en massa kommentarer i skolan.

  4. Vill man som pojkmamma handla kläder på flickavdelningen så är det väl upp till var och en. Flickor är ofta spädare än pojkar, de kläder som passar min son bäst hittar jag på pojkavdelningen och vice versa. De är olika byggda vad än Pk-Genus säger. Och ja, dottern har också bekväma kläder inköpta på flickavdelningen, det är ingen motsägelse i det.

    1. Men gud, det skiljer sig väl knappast något alls storleksmässigt mellan könen på barn. Min son är spinkig så alla pojkkläder ramlar av honom. Han älskar superhjältar, bilar, glitter, hjärtan, gulliga djur och starka färger. Tyvärr sitter allt glitter, gulliga djur och hjärtan på rosa plagg, en färg han inte gillar. Kvar blir bara för stora, murriga kläder med arga superhjältar på. Det finns liksom ingen blandning. Blå byxor med glittriga hjärtan? Rosa tröjor med glada, coola superhjältar? Fattar inte laddningen i att blanda färger och motiv som man vill. Vad är det för PK med det?

      1. Precis! Min dotter gillar klänningar eftersom de hon gillar att de snurrar när de dansar på förskolan. Hon gillar också bamse, Alfons, spiderman och en del andra figurer som är pojkar/män (eftersom de flesta intressanta karaktärer är pojkar/män, men det är ju iaf delvis en annan historia…) På klänningarna är det ponnysar, hello kitty o liknande som hon från början inte var så intresserad av men nu har fattat att tjejer ”ska” gilla… undantaget är Pippi, som hon alltid har älskat och som finns på klänningar (eftersom hon är tjej) men det blir ju lite tjatigt med bara Pippi-klänningar :/

        1. Hon är för övrigt inte ett dugg ”späd” utan 110 cm lång o väger 20 kg (precis fyllt 4) så hon lär väl snart märka att hon inte har ”rätt” kropp för ”flickkläderna” heller… det är så hemskt!

    2. Fast problemet är ju att genom uppelningen av stil, mönster, motiv och färger på flick- och pojkavdelningen lär sig barnen vad de förväntas tycka om och hur de ska vara. Pojkar – tuffa, aktiva och arga, flickor – kärleksfulla, snälla och inte aktiva.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

När man kommer i samma outfit…

Skönaste kostymen ju nu!

Det här inlägget innehåller köplänkar*

En lustig grej när jag och Carin medverkade i ”Malou efter 10” i veckan var att vi hade klätt oss lika: bägge i mörkröda kostymer. Men Carin körde utan kavaj så vi inte skulle bli helt lika.

ksjkajkjskjkaj

Och jag måste bara säga det – kostymen jag bar från Lindex är så sköööön. Jag gillar ju inte när det känns för dressat och därför är den här ultimat för att kvaliteten är SÅ mjuk.

linxe
Kavaj, 399 kr och byxa, 399 kr, Lindex.

Och så Carins variant är från Kappahl. Också väldigt snygg!

carin

* Vad betyder en köplänk? Det är ingenting som kostar dig någonting. Det är bara jag som tipsar om saker jag gillar, som jag hoppas att du också ska gilla! Och om du klickar på länken får jag en liten slant.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Nu har hon blivit mamma!

Äntligen är bebisen här.

Igår hände det – min poddkompis Cilla har fått sin dotter! Efter fem inseminationsförsök och fem IVF:er gjorde Cilla i slutet av januari en embryodonation. Hon blev gravid på första försöket och nu är alltså den lilla tjejen här – så fantastiskt!
(Här kan du läsa hela hennes historia).

Attachment-1

En embryodonation innebär att man använder sig av en annan kvinnas ägg och i Cillas fall också en spermadonator. Cilla brukar förklara det som att hon varit en ugn där andras DNA bakas ihop. En metod när ens egna ägg inte fungerar.

Och om du går med barnlängtan tänkte jag dela med mig av Cillas tips här (Cilla jobbar som samtalsterapeut och har samtalsgrupper om barnlängtan).

Cillas råd till dig som vill skaffa barn på egen hand:

1 Vänta inte för länge
”Vi har i hela våra liv blivit utbildade i hur vi ska undvika att bli gravida för tidigt men ingen har sagt hur fertiliteten kraftigt avtar redan från 30 års ålder och framförallt från 35 års ålder. Hade jag vetat hur statistiken ser ut hade jag börjat processen långt tidigare.”

2 Stå på dig!
”Bara att få en tid för en fertilitetsutredning var svårt för mig, det är annorlunda nu när det är lagligt för ensamstående i Sverige. Du kommer vidare med hjälp av information så ring, mejla, ställ frågor och var ‘jobbig’ och se till att du får det du behöver även om det kan vara motigt.”

3 Våga ta hjälp av nära och kära
”Man behöver stöd och någon/några att bolla alla beslut med. Välj ut en eller två vänner eller liknande och se till att de förstår din längtan och din ingång till processen och ha dem som stöd på vägen. Risken finns när man pratar med bekanta/vänner att de för över sin ångest i dina beslut. Alla ser olika på dessa frågor och du behöver vara grundad i det som är viktigt för dig.”

 

LOADING..

Malou efter 10 igår

Igår medverkade jag och Carin i ”Malou efter 10” i föräldrapanelen tillsammans med Edward Blom.

Malou 5bb4966819c35

Kändes lite weird att sitta där och efter dagens första gäst (som ingen av oss andra visste skulle vara där). Förstod inte riktigt skälet till hans medverkan men jag tycker att Malou gjorde en bra intervju och nu tycker jag att det är dags för Cissi Wallin att få samma utrymme i programmet för att prata om vad #metoo har betytt för henne, eftersom det är det som temat är denna vecka. Utan Cissi, Lulu och den här personen hade inte metoo-rörelsen dragit igång med samma enorma kraft som den gjort. En nödvändig revolution.

Img 5778

För övrigt så fint att den här bilden visades i tv. Så otroligt stolt över min lilla Lilo.

LOADING..

Och en sak till om kroppen efter…

...graviditet och förlossning.

Jo, jag skrev ju om det här med att vikthetsa efter att man har fått barn… Och en sak jag verkligen tycker att man ska tänka på också är att inte jämföra sin kropp med andra.

Våra kroppar ser ju helt olika ut innan och efter att vi har fått barn – och man ska exempelvis inte jämföra sig med en 22-årig modell som Slick Woods (också känd som Rihannas musa) som såg ut så här som gravid…

September cover subs insta 1532677088

…och så här två veckor efter att ha fött sin son…

50b69fe500000578 0 image a 21 1538010735069

…vill då påminna er om att jag både såg ut och kände mig som 89 år gammal efter förlossningen (dag 5 på BB här).

Img 6976

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

När förskolan är stängd…

Ja, då får man ta med den lilla personen på poddinspelning och möten.

Status på barn:

Muta: Bulle och cola.

Humör: Gott.

Avbrutit samtal: 77 ggr ca.

Superviktigt: Matcha i keps.

Outfit: Faux fur all the way.

Sagt om sin mamma so far: ”Mamma kan inte gå i klackar”, ”Mamma har kanske lagt en fis”.

  1. Så är det, men gör så gott man kan och mina barn har varit med mig på jobb också. Det jag reagerade på när jag såg detta är ditt inlägg i relation till inlägg för ngra veckor sedan om barn i en hotell-lobby. Visst, det är en skillnad att barnen lämnas i annat rum MEN vi har ingen aning om vad som föranledde den händelsen, hade barnen tillsyn av folk i receptionen, hur kände sig mamman osv. Finns ingen anledn att klanka ned, folk kämpar helt enkelt!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Mammaskapet i 5 bilder

Igenkänning någon?

(Illustrationer av @common_wild)

1. När man anstränger sig…

Bffnoevn895 png 700

2. Den fina kärleken mellan syskon

Bmfss3 nehz png 700

3. Inte en sekund i fred…

Bfntjgfnlob png 700

4. Mitt ÄR mitt!

Bj64xirgz7 png 700 1

5. Den bästa leken

Bl5ksj4nidv png 700

Happy friday, mamas!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Den ständiga hetsen att gå ner i vikt efter graviditeten

Varför får det inte synas att man fått barn? 

Jag trodde nog aldrig att jag skulle hålla med Anna Anka om något, men jag tycker att hon har helt rätt när hon här säger att hennes Hollywoodfru-kollega Elena Belle har en helt ”warped (skev) syn på på vikt” och ”inte har ett hälsosamt beteende”.

Jaaaaaa, folk får ska klart göra som de vill med sin vikt och kropp, men JAG tycker att det är galet att Elena Belle sitter och säger i programmet att hon ska gå ner 11 pounds (fem kilo) för att komma dit hon vägde innan graviditeten, det vill säga 100 pounds (45 kilo). 45 ynka kilon! Oh lord, ge mig dillchips nu!

Viasat

Elena Belle och Anna Anka. Foto: Viasat

För det här att sträva efter samma kropp som man hade innan graviditeten. Suck. Gäsp. Stön. Sluta bara!

Varför är det så jäkla viktigt att se ut som man gjorde innan? Varför får det inte synas att man fått barn?

Nej, din kropp kommer förmodligen inte att se ut exakt som den gjorde innan – men varför måste den det? Jag tycker att det är en obegriplig strävan. Varför inte bara acceptera den nya kroppen och sluta att vikthetsa? Läget NÖJD är något jag verkligen kan rekommendera och det handlar så klart om acceptans = frihet.

Annika leone

Jag – i läget NÖJD. Det bästa läget i livet skulle jag säga. Foto: Hannah Hedin.

Alla är vi olika, vi har olika ämnesomsättningar, aptit, lust för träning, skönhetsideal och prioriteringar i livet. Mina prioriteringar är enkla: jag vill vara pigg för min och min dotters skull, jag vill vara stark för min ryggs skull, jag vill äta goda middagar för min njutnings skull. Jag vill leva ett ”gött” liv utan att lägga onödig energi på hur det var, eller hur det skulle kunna vara.

Och Elena är snart 33 år. Så hon är inget barn som inte vet vad hon säger på tv. Och jag tycker att det är tråkigt att hon framför så många tv-tittare sitter och säger såna här saker som förmodligen påverkar andra mammor. Och framför allt är det tråkigt att hon har så skev syn på sin egen kropp – som så fantastiskt gett henne ett barn.

 

  1. Tyckerdet är lika sjukt att du hela tiden lägger dig i vad andra har för mål och tankar om sin kropp. Låt Elena sätta sina mål så kan du ha dina. Om du är nöjd och inte vill tillbaks, fine. Men lägg dig inte i vad andra vill. Du behöver inte missionera din egen åsikt hela tiden. Elena har väl rätt till att känna sina egna känslor mot/med sin kropp likväl som du har det. Att du däremot pekar finger mot henne och säger att hon ska anta DINA kroppsideal är ju skevt. hur tänker du då? Varför är det mer rätt för henne att lyssna på dig och inte sig själv?? Skulle vara intressant att förstå hur du tänker/rationaliserar detta? Du gör detta rätt mkt hela tiden. Lägger över dina egna åsikter och dömmer ut andras utifrån ditt perspektiv. Sköt dig själv och strunt i andra, bäst du själv på vägen vandra, som min mamma skulle sagt!

  2. Jag undanber mig negativa kommentarer. Hur kan det vara så att när en ”kurvig” kvinna visar upp sig i bikini på nätet får kommentarer som ”Åh, du är så vacker” etc, det är helt OK, men om någon är negativ så är det fatshameing. Men om en smal kvinna gör desamma, då är det helt OK att skriva ”Du är så mager” etc, vilket är thinshameing. Vad gäller Elena vet jag ingenting utan jag menar i det stora hela. Det är inte hälsosamt att väga vare sig för mycket eller för litet. Varför detta intresse för andras kroppar, vill man ha litet extra så är det OK, om man inte vill så är det också OK.

  3. Ärligt talat så tycker jag faktiskt att det är skandal att Elenas syn på kropp, knopp och mammarollen får sändas utan en grövre granskning i ett av Sveriges populäraste tv-program. Jag tror att deras största publik är just kvinnor också. Det är rent utsagt förjäkligt beklämmande att hon får sitta framför miljonpublik och spy ut sin kroppshets. ”Åh nu kan jag äntligen visa mina ringar…” sekunden efter att minsta lilla hår tagits bort med laser.
    Och sen en annan sak, varför skaffar man ens barn om man inte ska umgås med sitt barn.
    ”Nu ska vi byta blöja.” Elena står och tittar på när en av hennes flera barnflickor byter blöja.
    Vad sänder hon ut för signaler??? Och kan hon och produktionen ta sitt förbaskade ansvar och tänka lite mer än bara dollartecken.
    Ja jag blir arg, tack för ord. Kram

    1. Skönt att någon mer reagerar, så hemskt. Vet inte om USA ligger lite ” efter” Sverige när det gäller att acceptera sin kropp, det verkar vara lite mer normaliserat med skönhetsoperationer där. Hon verkar helt ovetande och omedveten om att hon faktiskt har påverkan på de som tittar på programmet. Kollade även på något program med amerikanska Hollywood fruar och det första de säger till varandra när de ses är hej, vad fin du är. Du ser jättesmal ut! Så problematiskt, som att allt handlar om yta och hur de ser ut….tur att det är lite bättre här iaf.

    2. Ja usch, gör mig rädd att människor med denna inställning finns. Man blir förbannad! Så tråkigt att kvinnor pressas till att bara bry sig om sitt utseende, klart vi aldrig kan bli jämställda då. Skönt för män som är oroade att förlora sin makt och ställning i samhället att kvinnor fortfarande tror att det viktigaste är utseendet och lägger mest sin tid där istället för att förändra samhället. Usch!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Mina 5 bästa mascaror

Inget kladd, inga klumpar!

(Det här inlägget innehåller köplänkar)

När jag sminkar mig till vardags använder jag just nu väldigt få produkter: den här foundationen, det här bronspudret, aloevera-gel på brynen (kör nu med det istället för ögonbrynsgel) och mascara.

Img 5607

Och jag vill verkligen att mascaran ska vara BRA. Klarar inte kladd och klumpar… Därför tänkte jag tipsa om de fem mascarorna som jag tycker har funkat absolut bäst på mig – och som verkligen håller.

Mascara leone

1. ”2000 Calori Curl Addict Mascara Black 01” från Max Factor. Så bra mascara som man kan ”bygga” till önskad volym utan det ser klumpigt ut – och inte för dyr. Cirka 160 kr.

2. ”Mascara Terrybly 1 Black” från By Terry.
Serummascara (därav priset) som aktiverar fransväxten samtidigt som de ger  bra volym utan klumpar. Cirka 300 kr.

3. ”Paradise extatic mascara” från L’Oréal Paris.
Ger maxade fransar utan att kännas bli klumpiga. Håller bra! Cirka 120 kr.

4. ”High impact mascara” från Clinique.
Klassiker som alltid håller! Också en mascara som kan bygga till önskad volym. Cirka 230 kr.

5. ”Hypnôse” från Lancôme.
Håller väldigt bra under dagen. Perfekt för dig som bara vill ha  ”naturliga” och smidiga fransar. Cirka 300 kr.

 

  1. Kakmascara, absolut. Där kan jag själv bestämma och få en perfekt konsistens. Nya mascaror är för våta, man får inte det där frans-för-frans resultatet utan de klistrar ihop. Sedan att försiktigt peta isär med en nål, då är jag nöjd.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Jag skulle aldrig föda på annat sätt än genom kejsarsnitt

Att bli övertalad till vaginal förlossning när man inte vill.

Jag fick Lilo för snart fem år sen. Det blev ett akut kejsarsnitt efter två kämpiga dygn. Orsaken till snittet var helt enkelt att jag inte öppnade mig mer än fem centimeter. Och jag måste säga att jag verkligen blev behandlad bra på BB Stockholm i detta. Det var varken en hets att föda vaginalt, eller att göra kejsarsnitt (förrän det blev akut). Nu i efterhand hade jag så klart valt kejsarsnitt – och skulle jag någonsin föda barn igen så skulle det till 100 procent bli genom ett planerat kejsarsnitt. Jag skulle aldrig låta mig övertalas till att föda vaginalt eftersom det verkligen inte fungerade förra gången.

Därför blir jag både förvånad och upprörd när jag läser Ida Östenssons text i KIT om hur hon blev bemött – när hennes barn låg i säte

 5ba920c96f057 5ba920c96f099https static kitcdn secws2018096ee5b08b673746d9301bf690a9281a09 1537782146777.jpg

Ida och sonen Valter. Foto, privat.

Idas son Valter (nu 4 veckor) visade sig ligga i säte och efter ett vändningsförsök där Valter inte ville bli vänd så blev det beslutat att Ida skulle förlösas med kejsarsnitt. Men först utsattes hon för en övertalningskampanj av läkaren, som tyckte att hon kunde föda vaginalt ändå.

”När jag sa att jag ville bli snittad så blev hon bara stoneface och frågade: ‘För att?” Tre gånger återupprepade hon den frågan när jag förklarade varför jag som förstföderska inte ville föda i säte’.

Är det inte galet att försöka övertala en kvinna till detta? Och även om ett barn inte ligger i säte tycker jag att det är illa att försöka övertala någon som inte vill föda vaginalt att göra det.

För övrigt tycker jag att min bloggkompis Vanja alltid uttrycker sig så bra kring kejsarsnitt och rätten att bestämma över sin egen kropp. Här kan du läsa hennes argument för att få ett kejsarsnitt beviljat.

 

  1. Jämförelsen med rökare och cancer känns bisarr och osmaklig. Cancervård är nödvändig annars dör patienten, mammor och barn dör inte utan kjesarnsitt om de är friska. Ja jag vet att det finns risker och ibland blir det urakut, men då snittar man också.
    Hela det här resonemanget påminner om den upprörda barnmorskan som inte fick jobb när det visade sig att hon vägrade utföra aborter. Hon menade att ingen ska tvingas utföra aborter. Vilket ingen heller gör då ingen tvingas utbilda sig till barnmorska. Men gör man det så får man vara beredd att utföra alla delar av yrket, inte bara de bitar man själv gillar.
    Blir man frivilligt gravid, vilket jag hoppas att de flesta blir, så vet man också hur ett barn kommet ut. Läste på en blogg om en mamma som ville ha snitt eftersom sexlivet var så viktigt för henne och hon ville inte riskera att ”offra sin snippa” genom att föda barn. Ja det låter ju precis som rätt anledningar för vården att prioritera att lägga sina resurser på….

    1. Din liknelse mellan att välja att utbilda sig till sjuksköterska och att som kvinna och välja att skaffa barn är också ganska dålig.

      Att du dessutom inte ser det som en viktig faktor och en rättighet för kvinnor att kunna ha ett fungerande sexliv efter barnafödsel är bara sorgligt.

      Undrar återigen varför det är så oerhört viktigt för vissa hur andra kvinnor föder sina barn.

      1. Jag har själv fått en total sfinkterruptur. Tog tid att läka men det gick, sakta men säkert. Kan både träna och ha sex precis som vanligt idag, har även skaffat ett barn till.
        Som någon annan skrev här, vad finns det för anledning för en frisk förstföderska att få ett snitt? Jo, kvinnors äckliga lust att berätta om sina förlossningar. Ingen tvingas bli gravid (hoppas jag) Men sitt inte och gnäll för att vården inte daltar med er när det inte finns anledning.

        1. @Ella: vilka andra grupper ska vården sluta dalta med, tycker du? Stickrädda? De med blodfobi? Vi skulle kunna utföra en massa operationer i lokalbedövning, men vi söver folk i alla fall. Varför? För att folk skulle uppleva vissa ingrepp som väldigt obehagliga att utstå rent psykologiskt i vaket tillstånd. Men det är ju bara daltande. Faktiskt. Sluta söv folk helt enkelt. Det kostar för mycket och Ella vill inte betala!
          Ryggvätskeprov kostar 20 000 att göra under lätt sövning (alltså så lätt att du fortfarande har egen andning och behöver inte ha en tub i halsen). Utan lätt sövning kostar det kanske 2000 kr. Inte rimligt överhuvudtaget att man daltar med folk på det viset. Klarar de inte av att få en nål i ryggen så ska de inte få göra undersökningen alls. Eller betala 18 000 ut egen ficka. Klena människor!

          Ella, fyll på här med fler kategorier som det daltas med i vården! Jag är väldigt intresserad!

          1. Men bara lägg ner! Vården kan diskuteras i all oändlighet men nu handlar det här just om kjesarsnitt. Som ju de facto är en operation och ett alternativ när det finns medicinska orsaker till det. Och som alla andra operationer och ingrepp så sker det i diskussion med läkare och vad som är etiskt och medicinskt försvarbart. Vad är det som är så svårt att förstå?
            Himla märklig vård vi skulle ha om alla lekmän satt och själva bestämde vilken vård och vilka ingrepp de behöver. Det funkar ingen riktigt så. Sen om man är rädd för smärta, blod, nålar etc så är det en rädsla man själv får jobba med och även diskutera med dem som är utbildade inom området. Men en märklig utgångspunkt att fatta beslut på.

          2. om man ska ge sig in i något som innebär risker för bestående men, så borde man ju självklart få vara med och bestämma om vad man vill att ens kropp ska gå igenom. det finns inget riskfritt sätt att föda barn tyvärr och vf är absolut inte bättre än ks. det må vara hur naturligt som helst, men sjukvård i sig är inte naturligt utan jobbar med att förlänga liv som annars inte hade gått att rädda. varför blir folk så sjukt provocerade av tanken att kvinnor skulle få bestämma över sin kropp och vad den går igenom. det är som att det sitter vissa och blir helt tokiga vid själva tanken. sluta bry er om vad andra gör. föd era barn hur ni vill och lita på att andra människor gör det de tror är bäst. vi är ju faktiskt alla vuxna och vaccinerade och vill det bästa både för oss själva och våra barn. det kommer aldrig att bli 100 % kejsarsnitt för de flesta vill inte föda så.

        2. Malin och Ella, jag undrar fortfarande vad som ligger bakom ert brinnande engagemang i hur andra föder sina barn. Ni har inte svarat på det, skulle vara intressant att höra!

  2. Jag fick inte heller föda vaginalt när mitt barn låg i säte. Eller, de hade kanske inte kunnat tvinga mig till snitt men läkaren lät mig förstå att jag var ansvarslös som övervägde att utsätta mitt barn för det (vaginal sätesförlossning). Det läkaren inte sa var att efter två snitt är det för farligt att föda vaginalt och efter tre snitt rekommenderas inga fler barn. Jag har nu fått två smittbarn och kommer alltså aldrig få föda vaginalt (som jag velat) och max få tre barn.

    1. Det finns ingen absolut gräns för antal kejsarsnitt, det beror på hur man läker. Jag har tre barn födda med snitt, och fick grönt ljus för ett fjärde vid senaste förlossningen (frågade specifikt). Vet flera som har ännu fler barn födda med kejsarsnitt. Har faktiskt aldrig hört nån säga att de fått stopp, även om det säkert händer. Om det är någon tröst! 🙂

  3. Tack för ditt inlägg! Jag har precis samma tankar som du. Jag födde mitt barn vaginalt, men jag har dåliga upplevelser av krystningsdelen och fick dessutom två förlossningsskador av det. Skulle definitivt inte låta mig övertalas till att föda vaginalt igen. I många länder är det t.o.m normen att föda med kejsarsnitt och jag undrar varför det inte är så även i Sverige. Vi har teknik för att minska detta enorma lidande som vaginal förlossning innebär, men ändå tycker man att kvinnor ska behöva stå ut med så mkt. Och att gå runt med förlossningsskador – kanske för livet – det är inget det ens pratas om särskilt mkt. Så viktigt att våga öppna diskussionen lite mer. Varför gör vi saker på ren rutin? Varför anses det ena bättre eller sämre? Det är inget dåligt med att göra ett snitt och man är heller ingen sämre mamma för det.

    1. Därför att normen inte är, och inte bör, vara kjesarsnitt. Bebisar mår bäst av att få starta förlossningen själv och utdrivningsskedet hjälper lungorna att pressa ut fostervattnet så de är redo för livet utanför livmodern. Att helt sonika lyfta ut det när det inte är redo och när ingen medicinsk orsak finns gör varken mamman eller barnet (för sånt ska ju självklart prioriteras högst) är knappast det bästa och en hel del av dem barnen behöver då andningshjälp för att komma igång ordentligt, ibland bara några timmar men ibland dagar. (Jag jobbar på neo och träffar dessa barn då det är fakta och inget jag hittar på).
      En frisk förstföderska har ingen som helst anledning att snittas bara för att det verkar läskigt att föda. Helt rätt att det inte är något man bara kan sitta och välja.

      1. Det är inte alls bäst för barnet med vaginal förlossning. Riskerna för syrebrist finns ju tex inte alls vid kejsarsnitt. Och andningen brukar de få hjälp med att få igång. Med ks slipper dessutom mamman förlossningsskador.

      2. Det kan visst vara det bästa för mamman. För just DEN mamman, kanske inte för dig – o det accepteras ju o är okey. Utan mina snitt hade jag inte funnits idag, så kom inte o säj att det inte kan vara det bästa för mamman. O mina barn har inte, o kommer aldrig att få några men av sättet de föddes på.
        Det finns visst anledningar, även för en frisk förstagångsföderska – herregud visa lite förståelse istället.

  4. Oj, vilka nedlåtande och okunniga kommentarer mot planerat snitt på moderns indikation. Kejsarsnitt är en operation, och en sådan innebär vissa risker, men en vaginal förlossning innebär också risker, och kan leda till men för livet, både för mamma och barn. Har man fött vaginalt och fått en muskelskada så är de inte alls särskilt bra på att sy den på förlossningen och missar ofta att sy ihop musklerna, och det är svårt, och väldigt tidskrävande att få hjälp efteråt, om du ens råkar stöta på en läkare som är kunnig inom området bäckenbottenskador. Just därför borde man få välja själv vad man vill utsätta sin kropp för. Snitt beviljas både av medicinska och humanitära skäl (där förlossningsrädsla faller in) för att det psykiska är väldigt viktigt för att en vaginal förlossning ska gå bra. Är man rädd slutar det oftare i akutsnitt ändå så därför tas sådant på allvar. Vill man ha ett snitt bör man kämpa för sin rätt att välja, och nej, det är ingen lätt väg ut som man väljer för att det är bekvämt.

    1. Viss skillnad på att ha en komplicerad förlossning i bagaget och att vara förstföderska och ”kräva” snitt för att det verkar så läskigt och smärtsamt att föda. Ja det finns risker med allt och det är inget man någonsin kan skydda sig 100% mot. Men finns inga medicinska orsaker eller en tidigare förlossning att jämföra med så borde det enbart vara ett läkarbeslut. Annars får man betala för sin bekvämlighet själv.

        1. Jag förlöstes via planerat snitt – av kroppsliga skäl. Höll på att dö och hamnade på IVA. Inte riskfritt med snitt heller. Alla verkar tro att det är som att få sin hamburgare på drive through men se det är det icke…

          1. jag vet inte var ni får det ifrån att folk väljer snitt för att det är bekvämt. det finns ingen som blir beviljad snitt utan mängder av info om alla risker. det finns dock ingen som nämner risker med att föda vaginalt. och råkar man ut för skador finns det ingen hjälp att få. det borde man få veta innan man själv får välja hur man vill föda.

    2. Jag håller med dig Katarina. Blir faktiskt förvånad över tonen på kommentarerna och att kvinnor inte stöttar varandra i större utsträckning i den här frågan. Det som jag har allts svårast att förstå är hur jag, som fött med planerat snitt, kan provocera andra kvinnor så oerhört.

      1. Verkligen. Hade jag valt att föda med snitt hade jag sluppit livslånga smärtor och ångest över hur begränsat mitt liv har blivit. Jag kommer aldrig mer att kunna cykla, springa eller hoppa obehindrat och kan inte sitta ned utan smärtor. Och det finns inget mer vården kan göra. Underbart.

  5. Kjesarsnitt är en stor operation, en öppen bukoperation och man opererar inte friska människor hur som helst. Det är ett läkarbeslut som fattas när det finns olika medicinska orsaker för mamman eller barnet. Det är en operation som alla andra och inte till för att kvinnor ska sitta och välja det för att det verkar bekvämt om inga fysiska orsaker finns.

    Sen ska rädsla alltid tas på allvar, fångas upp i tid och bra stöd ska erbjudas hela vägen fram. Där har vården säkert en del att jobba med och förbättra. Sen att så många är rädda pga skräckhistorier; det är ju vi kvinnor själva som bär skulden för det då så många verkar älska att skrämma upp andra och ta varje tillfälle att berätta om hur fruktansvärt det är. Varför ett sånt behov av att trycka det i ansiktet på någon som ska gå igenom det för första gången?

    Jättebra att alternativet med snitt finns när det finns anledning till det, men nej det är inte någon ”behandling” du kan sitta och välja som det passar dig.

  6. Jag födde mitt första barn i säte, efter ett misslyckat vändningsförsök. Detta i Norge där det verkar vara mycket vanligare, iaf på de större sjukhusen. Jag försökte väl argumentera för kejsarsnitt till en början, mest för att jag hade läst om ökad risk för att tång skulle bli nödvändigt och jag var rädd för att jag skulle spricka mycket (mer). Som jag förstått det kan det vara ett kritiskt skede från att barnets rumpa/kropp kommit ut tills huvudet är ute, då navelsträngen ligger i kläm. Därför är det större risk att de måste använda tång för att få ut huvudet fortare.
    Min läkare övertygade mig, hon sa att det var tryggare än kejsarsnitt för både mor och barn. Min förlossning gick så himla bra, jag hade ett helt crew av läkare, studenter och barnmorskor som gjorde att jag kände mig väldigt trygg. Efter att rumpan var ute blev det ändå nödvändigt med tång, men jag sprack inte mer än vad som är ’vanligt’.
    Ville bara dela min historia då jag upplever att det finns lite kunskap men många skräckhistorier om sätesbjudning.
    Ska dock tillägga att jag inte led av någon förlossningsskräck och var väldigt inställd på att föda vaginalt, så det var nog lättare för mig att ’våga’.

  7. Hade liknande förlossningsupplevelse som dig. Tacksam för den proffsiga vården och att snitt finns som krislösning. Men tycker att det var helt vidrigt med bukoperation och återhämtningen. Är nu gravid igen och har fått jobba fram en plan för hur vi ska prova vaginalt, hoppas det kommer funka fint för både mig och baby. Blir otroligt provocerad när folk säger att det verkar skönt och lyxigt att föda med snitt. Tycker inte det borde vara ett val man kan ta utan noga övervägning och samtal med kunnig personal.

  8. Hur många andra operationer kan du själva kräva av sjukvården? Hur ofta menar du att du bestämmer över din kropp i sjukvårdsammanhang? Bestämmer du vilka sjukdomar du ska få? Bestämmer du val av åtgärd dvs op, medicin mm?
    Du HAR ett val här, försök bli gravid eller låt bli. Du rätten att bestämma det över om din kropp ska försöka producera ett barn. När du blivit gravid kommer ditt barn ut och då får du ännu fler val. Du har förmånen att välja mellan många olika bedövningar, ställningar, metoder etc Men att kräva en stor op av statligt finansierad sjukvård utan att själv inneha kompetens att bedöma riskerna är inte rimligt.

    1. Är det rimligt att jag som skattebetalare ska betala vård för någon som aktivt gjort ett val och rökt och typ fått cancer?? Samma sak, rätt att få vård trots att man vet riskerna med rökning. Finns fler exempel. Ska jag skrika låt bli, ditt val???? Så jävla typiskt att när det kommer till kvinnor och föda så ska vi aldrig få va med att bestämma. Det kostar får man höra, låt bli att bli gravid. 2 snitt bakom mig, och jag kan säga med 100% ärlighet att det varken handlade om lyx eller bekvämlighet!

      1. Att en rökare med cancer inte skulle få vård är som att säga att en som blivit gravid frivilligt får föda hemma i sängen och skylla sig själv.
        Sedan är det heller inte troligt att rökaren blir den som får prova extremt dyr ny behandlingsform som användas nu och drastiskt minska skadorna en cancerbehandling ger?
        Med statligt finansierad menar jag inte heller nödvändigtvis prislapp. Medan du föder på BB-avd kan op-teamet ta hand om en patient som på riktigt är sjuk istället. Nöjd så?

    2. Enda anledningen till att snitt anses dyrare är för att man inte räknar med några kostnader för eftervård för kvinnor som får skador (mellan 30 och 50 %). Den finns ju inte. Men de kvinnor som år efter år söker hjälp för sina skador och blir hemskickade med en klapp på huvudet om att de har för stora förväntningar när de vill ha en fungerande kropp och kunna träna, ha sex osv utan obehag – de kostar vården garanterar mkt mer än ett snitt. Dyrast av allt är dessutom ett akutsnitt där kvinnan först kämpar i timmar själv med personal omkring sig och tag upp en sängplats och sen behöver snitt ändå. För att inte tala om vad alla övertalande samtal kostar både staten och arbetsgivare. Mkt billigare att bevilja ett snitt med en gång.

  9. Det är två helt olika saker.
    Kejsarsnitt av medicinska orsaker, mammans och babyns hälsostatus. Förlossningsskräck är inte medicinsk eller fysisk.
    Kejsarsnitt för att man av olika anledningar inte vill/kan föda vaginalt.
    De som medicinskt kan föda vaginalt men ändå vill ha kejsarsnitt bör betala för vad en operation kostar, vårdpersonal, uppvak, eftervård etc.

    1. Fast förlossningsskräck är ju psykiskt och det måste man väl också ha stor respekt för? Sen kan man ju såklart försöka ”bota” detta genom arorasamtal till exempel.
      Jag hade själv jättejobbig förlossningsskräck innan jag födde mitt första barn men med all rätt med tanke på att det enda man har hört hela sitt liv är ju hur FRUKTANSVÄRT det är att föda barn. Att man sprack hela vägen, att man trodde man skulle dö, bedövningen hjälpte inte osv. Och sen på det, denna BB-kaos vi lever i, där folk inte får plats på BB osv.
      Kanske dags att styra upp förlossningsvården om man vill att fler kvinnor ska våga föda vaginalt?

      1. Medicinska skäl är somatiska, kroppsliga, till skillnad från psykiska skäl. Läkaren tittar på fysiska risker för mamma och baby.

    2. Och den som aktivt solar eller röker och utsätter sig själv för fara kan oxå bekosta sin egen cancerbehandling läkemedel eftervård osv. Så jävla less på att det alltid tas upp att det kostar i snitt sammanhang men inte andra där folk utsätter sig själva för risker men ska sen ha fri vård!

      1. Om du får cancer, oavsett av vilken anledning, då måste du genomgå behandling/operation om du inte aktivt väljer att dö. När du är gravid och inga medicinska orsaker finns för snitt så är det inget som måste genomföras för att barnet ska komma ut. Det är en operation och ett beslut som tas av vården när det finns behov för det. Inte för att kvinnan inte vill föda sitt barn.

        1. Måste fråga Malin, på vilket sätt känns det viktigt för DIG hur andra föder sina barn? Är det pengarna? Är det en principsak? Eller något helt annat? Förklara gärna.

        2. Fast nu pratar jag inte oavsett anledning. Om du AKTIVT väljer att förkorta ditt liv och riskera att få cancer…så varför ska man då få ”gratis” vård.
          De som medicinskt kan föda vaginalt men ändå vill ha kejsarsnitt bör betala för vad en operation kostar, vårdpersonal, uppvak, eftervård etc säger Ewa.
          Då säger jag att de som aktivt väljer att röka och är medveten om vad det kan kosta i din hälsa och därmed sjukvården bör betala själv för sin vård etc. Simpelt

          1. Jag håller med. Alla rökare som får småcellig lungcancer eller KOL får stå för sina sjukvårdskostnader själv. Det rör sig faktiskt om helt självförvållade skador. Väljer man att hålla på med högriskintressen som t ex ridning eller motorcykel så är det enda rimliga att betalar allt själv när man ligger där med bruten rygg. Skattebetalarna kan inte förväntas betala för att du har dåligt omdöme! Kör du rattfull och krockar ska det vara kalla handen på akuten tills du plockar fram kreditkortet och tar hela notan ur egen ficka. Missköter du din diabetes och får komplikationer så ska det inte slösas några skattemedel på dig inte. Och är du paniskt rädd för en vaginal förlossning (oavsett faktum att majoriteten av alla planerade snitt av humanitära skäl görs på omföderskor som traumatiserats av en eller flera tidigare förlossningar) ska också betalas privat. Såklart!

            Hur vi sedan skall göra med det faktum att ett akutsnitt kostar 60 000 (PLUS kostnaden för försöket till vaginal förlossning), att en vaginal förlossning med komplikationer kostar ca 50 000 och att ett planerat snitt kostar ungefär hälften av det – det vet jag faktiskt inte. Kanske måste vi börja fakturera alla misslyckade förlossningar som kostar mer än de 25 000 en normalförlossning kostar? Att kvinnan helt enkelt får betala mellanskillnaden? Helt rimligt faktiskt.

  10. När jag födde mitt barn öppnade jag mig inte heller och jag skrek efter snitt de sista tolv timmarna men utan resultat. Jag fick åtta olika bedövningar som inte fungerade mot smärtan men ej epidural pga att jag inte var tillräckligt öppen. Min förlossning tog (på bb) 36 timmar, dessa var outhärdliga för mig då jag varke kunde äta eller sova pga smärta men eftersom ”bebis i magen mådde bra” fick jag ”kämpa på”. Till slut kom bebis ut med sugklocka, efter att ha fastnat på vägen ut när mitt värkarbete la av..

  11. Snälla, länka inte till Vanja. Om alla resonerade som henne skulle svensk sjukvård braka samman. Hon borde betalat för sin egen förlossning. Posh…

    1. Håller med! Jag är barnmorska med många års förlossningserfarenhet. Blir faktiskt trött på tjatet om att alla har ”rätt att välja”. Nä faktiskt inte! Snitt är en stor bukoperation med alla risker det medför. Varför operera när det inte finns medicinsk anledning?
      I ditt fall Annika så kommer du med stor sannolikhet bli beviljad planerat snitt pga troligen sekundär värksvaghet vid första förlossningen.

      1. Det vore fint om vården som så starkt propagerar för vaginal förlossning sen också stod beredda att hjälpa en när man får bestående men av den. Så är tyvärr inte fallet.

      2. Ruttet resonemang, är du 100 år gammal? Helt riktigt att kejsarsnitt är en stor bukoperation förknippad med risker. En vaginal förlossning är också förknippad med risker. Den som ska leva, kanske hela livet, med konsekvenserna måste ha medbestämmande.

    2. @M: nej, sjukvården skulle inte braka samman om ”alla” valde planerat snitt. För det första kommer det aldrig komma en dag då 100% av alla kvinnor vill ha planerat snitt. Så dra inte den halmgubben. För det andra är planerat snitt BILLIGARE än akutsnitt och vaginal förlossning med komplikationer. Och de två sistnämnda grupperna är STORA och kostar sjukvården oerhört mycket pengar.

      Ca 100 000 barn föd per år i Sverige. Ca 8% av dessa barn föds med planerat snitt på moderns önskan. Vi pratar alltså om 800 snitt per år. Statistiskt sett borde ca 30% av dessa 800 graviditeter sluta i akutsnitt eller i förlossning med komplikationer, dvs kosta mer än ett planerat snitt. Vad står vi med då? Jo, drygt 500 planerade snitt per år, varav mer än hälften är traumatiserade omföderskor.
      Jag baxnar över hur lite medkänsla och empati vissa kvinnor (här och i andra fora där planerat snitt på humanitär indikation tas upp) kan visa. Hur mycket galla man kan spy ut över andra människor. Obegripligt.

      1. Så bra skrivet! Valet måste vara kvinnans! Planerat snitt orsakar färre skador än vaginala förlossningar. Finns en FB-grupp för förlossningsskadade och hur vården ser på deras skador det är fruktansvärd läsning. Det är visst okej att vilja slippa lida av skador i underlivet orsakade av förlossning. Att kunna njuta av sex. Att kunna cykla. Att slippa smärtor. Att slippa hålla emot med fingrar i slidan varje gång man skall bajsa. Osv. Föd vaginalt om du vill (har själv fött mina två vaginalt) men sluta sprida felaktiga uppgifter om kostnader och risker med kejsarsnitt. Och kvinnan måste få bestämma detta!

  12. När jag födde min äldsta son 2010 så låg han i säte och vändningsförsöket lyckades inte. Jag hade inte ens valet att föda honom vaginalt då utan det planerades in ett kejsarsnit direkt. De lät inte förstföderskor föda i säte. Detta var på SÖS i Stockholm. Det skiljer sig säkert mellan olika sjukhus.

    1. Du har säkert rätt i det, men fanken vad sånt skrämmer mig. På vissa sjukhus (säkert pga olika direktiv inom olika landsting) så behandlar man risker inom förlossning på så olika sätt! Det är en risk att föda barn i säte, vilket man inom vissa landsting behandlar så allvarligt att man genast beslutar om kejsarsnitt. Andra landsting tycker inte alls att den risken är så stor och tycker inte att kejsarsnitt är motiverat. Sen står man där själv utan medicinsk utbildning och försöker förstå vem det är som har rätt egentligen och hur man egentligen ska göra för att få föda ett barn som inte skadats av förlossningen…

      1. Sant att det finns olika traditioner på olika sjukhus, men om man vill förlösa sätesbjudning vaginalt beror på en rad faktorer också som bebisens storlek, bedömning av bäcken och om det finns personal med erfarenhet av sätesförlossning. Just i denna situation blir man som födande knappast nekad snitt heller. Men förstår att man som patient kan bli lite överväldigad.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Veckan som gick i bilder

Äntligen helg! Ljuvlig vecka, fast så trött (är det vädret?). Här än några bilder från den:

Måndag

Dagen efter Norgeresan. Gjorde en rejäl vurpa under en bergsvandring och blåmärket lyste inte med sin frånvaro direkt.

Tisdag

Carola, Kristin och Ann.

Lunch på vegorestaurangen Rutabaga för att lansering av Bahar Pars kollektion med Kappahl. Så härligt gäng! Blev starstruck av Carola. Blir alltid det av något skäl.

Nina, jag och Carin.

Hela lunchgänget!

Onsdag

Cookalong hos Markiz. INGEN lagar så god mat som Markiz.

Och hennes Liora! Världens gladaste 1-åring. Så fint att Lilo är så ”storasystrig” med gullungen.

Torsdag

Mitt barn lystrar endast till namnet Donatello (tack för så uppskattade Ninja Turtle-presenter Nikelodeon!). Och blev så besviken att de kände igen henne på förskolan…

Sen började morgonen med frukost på Lindex tillsammans med Cancerfonden och Rosa Bandet.

Lördag

Finns det något bättre än brunch? Frukost till lunch är ju det bästa som finns. Och speciellt ”Fat Elvis”-våfflorna på Miss Clara. Massor av jordnötssmör på… mmm!

Trevlig helg!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Så jäkla sorgligt…

Pappor som inte kan trösta.

På tal om Kamratposten (inlägget nedan). Har ni sett deras nya undersökning? Så otroligt deppigt att det ser ut så här: få barn pratar inte med sin pappa när de är ledsna. De vänder sig hellre till ingen alls framför sin pappa! Det är ju inte klokt.

Kp

Vad handlar det här om egentligen? Att pappor inte är med i vad som händer i barnens liv – eller vågar inte pappor prata om känsliga saker? Jag tror mycket handlar om mansrollen – att pappor inte känner sig bekväma med att vara känsliga med sina barn. Och om det är så måste det ju bli en förändring. Speciellt i ett av världens mest jämställda länder.

Jag tror verkligen att fler pappor borde ta ut mer föräldraledighet för att stärka banden med barnet från start. Siffrorna ser nämligen deppiga ut även där. Fördelningen ser ut så här: mammor tar ut 72,4 procent och pappor 27,6 procent (2017).

Fy fasen vad deppigt att inte kunna trösta sitt barn. Ingen pappa vill väl ha det så här?

 

  1. Håller helt med om att det finns en snedfördelning i svaren, men det går inte att dra slutsatsen att majoriteten av tillfrågade barn hellre inte pratar med någon alls än med sin pappa . Frågan var: vem pratar du HELST med? Det betyder att den stora majoriteten helst pratar med sin mamma. Vi får inte veta något om dessa barn också pratar med sin pappa. Det går alltså inte att dra slutsatsen att dessa barn inte pratar med sin pappa alls, utan bara med sin mamma. De enda man definitivt vet inte pratar med sin pappa, pratar tydligen inte heller med sin mamma, eftersom de inte pratar med någon alls. Men håller ändå med om att det är sorgligt att det finns en snedfördelning kring vem som kommer på första plats.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Kroppen, känslor och puberteten

Så bra bok för tweenies!

Jag älskar Kamratposten. För genom KP fick jag själv reda på saker som mina föräldrar hade svårt att prata om med mig: känslor, kärlek, kroppen – ja, typ det mesta faktiskt.

Därför pratar jag redan med Lilo om mycket. Speciellt vad som händer i kroppen. Hon är väldigt nyfiken på mens, kroppshår, snippan och så vidare. Och jag vill verkligen att Lilo ska kunna prata med mig om allt utan att känna skam. Sen kan man ju så klart tycka att det är pinsamt att prata med sina föräldrar, och det är där KP kommer inte som en allvetande och peppig kompis.

Attachment 1 3 5ba38cf26754c

Det här inget samarbete eller så, jag vill bara rekommendera ”Stora boken om Knopp & Kropp” till er som har tweenies (själv ger jag den här till min partners fina 10-åriga dotter som också älskar KP). Den innehåller över 200 sidor med frågor, expertsvar, intervjuer och illustrationer om kroppen, känslor och puberteten. Så bra!

Attachment 1 2 5ba38d01b01c8

 

LOADING..

Hur kan man lämna sina barn själva så här?

Ingenting kan vara viktigare än att dumpa sina barn på det här sättet.

En bekant till mig la upp det här på sin Facebook. Och ärligt: Hur fasen kan man bara lämna sina barn på det här sättet?

”Nu har jag inga egna barn, men är det verkligen rimligt att lämna sina barn i 4-6-årsåldern ensamma i en hotellobby en hel arbetsdag medan mamma har konferens? Hörde hur hon förmanade dem att de får ringa ”om något händer” men på inga villkor komma in i mötesrummet. Jag fattar, livspussel och allt, men… Om de inte får vara på förskola ska de väl vara hemma? Jag skulle, rent teoretiskt, utan problem kunna ta de här ungarna och dra, mamman sa högt och tydligt att hon kommer ut och kollar dem vid LUNCH.”

Det är ju HELT orimligt. Om man är tvungen att ta med sig sina barn till jobbet så får man ju ta ansvar för dem – ta med dem in på den där konfan eller STÄLLA IN. Bara att lämna dem själva och säga att de inte får störa är helt galet. Barnen måste blivit så ängsliga. Och att låta andra, som man inte ens känner, ta ansvar för barnen under DERAS arbetstid – bara så uselt beteende på alla sätt.

För övrigt tycker jag inte att det är okej att ta med sig ett sjukt barn till jobbet (det kanske inte var anledningen här, men ändå). Det är verkligen att inte ta hänsyn till andra människor som så klart inte vill bli sjuka.

Hur viktig den där konferensen än var – ingenting kan vara viktigare än att dumpa sin barn på det här sättet. Lilo hade blivit förtvivlad om jag hade gjort på det här sättet.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Någon som testat trådning?

Kommer jag att få en acneexplosion nu?

Idag har jag testat trådning. Skulle egentligen bara göra det för att fixa brynen, men testade också att tråda hela ansiktet mest för att jag var nyfiken på hur det skulle kännas. Jag har inga som helst problem med att ha lite fjun i ansiktet.

Eyebrow threading

Bild lånad från nätet.

Och mina bryn blev superbra, men tydligen ska man inte sminka sig på två dagar och hålla huden superren och bara använda kroppspuder i ansiktet så att porerna sluter sig (ser du mig på stan och undrar varför jag ser ut som ett spöke light så vet du varför).

Jag helt lugn med att inte ha smink, men man kan tydligen få någon sorts acneexplosion av trådning? Och det vore ju mindre kul… Någon som har erfarenhet av trådning eller har något supertips för att inte få ett pizzaface?

  1. Pizzaface? Visst, om du pratar med någon du känner (som inte har acne) men publikt är det fan Bara nedvärderande. Mean girls 2.0. Du har garanterat fått minst en person med acne att känna ytterligare lite mer själväckel.

  2. Nu fick du en liten tankevurpa va?.. ”Pizzafejs”?! Väldigt tråkigt och opassande att uttrycka sig så!

    Har för övrigt aldrig upplevt de problemen du pratar om vid trådning. Lycka till!

  3. Har ingen erfarenhet av trådning alls.
    Men varför prova om du är orolig för acne-explosion då du skriver att du ändå inte bryr dig om fjun i ansiktet? Rimmar inte så bra?

    Sen att uttrycka rädsla för att få ett ”pizzafejs”, jag hoppas ingen med svår acne läser din blogg.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Relationssnack

Så är det att vara ihop med mig. Typ.

En av mina favoritpersoner: Tilde Fröling. Blir alltid så glad av att hänga med henne. Det blir alltid mycket skratt och prat om livet på ett bra sätt.

Och jag fick den här veckan medverka i hennes och Vivianne Treschows podd ”Dejta med Vivianne och Tilde”. Och jag bjuder rätt så mycket på snack om min relation och kärlek. Och ja, jag är ju ganska ofiltrerad (eh, sorry älskling?) … Men podden handlar ju om relation och allt vad det innebär.

Jag, Vivianne och Tilde. Lyssna gärna på vårt dejting- och realtionssnack! För övrigt så är Tilde singel…

I Acast studios där jag även spelar in podden Jag vill ha barn med Cilla Holm. Jag berättar också i Viviannes och Tildes podd om hur Cilla träffade sin nuvarande kille då hon var gravid i femte månaden (hon ska ha barn om tre veckor, hurra!).

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..