Efter sex år tillsammans är det nu dags att säga farväl till den här bloggen på mama. Det känns på riktigt som att jag gör slut med någon men har insett att det är dags att gå vidare till en ny kärlek: amelia.

Lilo har ju i princip vuxit upp här eftersom jag började att blogga på mama när hon låg i min mage. Nu är hon 6 år. Sex år! Så länge har jag varit på den här plattformen och delat en jäkla massa saker: bra saker, dåliga saker = livet. Ni, liksom bloggen, har varit en viktig del i mitt liv. Och jag uppskattar verkligen er som följt mig och jag hoppas att ni hänger på mig även till amelia. Vi ses!

Puss och kram – taco hej!

/Annika

Du kanske tycker att jag ser harmonisk ut? Haha, nej, jag är faktiskt allt annat än det just nu. Så mycket i huvudet: eventuella jobbförändringar, lägenhetsomgörning, småbarnsmamma-tjänsten (vi är i en rätt så trotsig period just nu), OSV. Men här sitter jag i alla fall fem minuter för mig själv i solen och bara njuter av TYSTNADEN. När/om jag blir rik ska jag lägga pengar på ett lantställe, helt klart.

Att bo på Folkungagatan mitt på söder, ja, det älskar jag (förut alla fotbolls-heja-på-killar-som-beter-sig-som-as-och-speciellt-under-derbyn) men att komma ut i naturen och bara andas, och slippa ljud – SERENITY NOW!

I veckan var jag med om en bisarr sak. Jag var på en presslunch och slog följe med en bloggare som nyligen har fått barn. Och inom loppet av tre minuter fick hon frågan om hon var gravid av två personer. Nej, det är inte skämt!

Nu ser hon inte ens gravid ut, men även om hon hade varit det: Varför skulle hon svara på den frågan ens? Och till någon hon knappt känner (så var fallet)…

Alltså inte ens när någon är höggravid vågar jag fråga om hon är gravid, och speciellt inte när personen inte har talat om det själv. Men också, vad är det för fel på folks syn av kvinnokroppen? Om någon inte har en platt mage så kanske man är gravid?

Jag tycker det borde finnas en regel: fråga aldrig en kvinna om hon är gravid om du inte med säkerhet VET att hon är gravid.