Barn som är rädda för insekter

Lilo är inte speciellt rädd av sig. Hon vill läsa de läskigaste böckerna, åka bergochdalbanor, och så vidare. Men det finns en sak hon är för panik över: insekter. Speciellt flygande insekter. Igår fick hon frispel över att det var en fluga i lägenheten. En fluga!

Det märkliga är att hon är jättevan med att vara utomhus, och det här har inte varit ett problem tills nu när hon är 5,5 år.

Attachment-1

Så här glad vill jag att Lilo ska vara utomhus – trots flugor…

Jag pallar inte kaos av en fluga! Så hur gör jag för att få henne att komma över denna fobi? Jag har försökt att googla mig fram men hittar inga bra lösningar…

Någon som har lyckats med att bota sitt barns insektsfobi? Tacksam för tips!

 

  1. Julia skriver:

    Fråga runt i barnets kompiskrets, kanske är det någon kompis som älskar insekter och kan överföra intresset till din dotter. Min dotter vill just nu inget annat än att leta efter insekter, just för att några kompisar i klassen är intresserade (hjälper förstås att klassen har tema på just insekter i sex veckor och läraren ger ut insektsägg till alla som vill).

  2. Hanna skriver:

    Hjälper kanske inte men det går över 😂

  3. Varning för hobbypsykologi nu 😁 men jag tänker att man behöver ha en strategi för hantering när paniken uppstår, och en för att bearbeta bort fobin när det inte finns nåt surrande flygfä i närheten. När paniken är ett faktum är det nog bra att bara vara superlugn och inte ”trösta/rädda”. Om hon blir klängig så sätta sig ner på golvet och låta henne bara vara där i ditt knä tills det är lugnt igen. Kanske säga ”Ingen fara” men inte skjuta till för mycket energi.

    Sedan skulle ni kunna hitta på korta sagor om insekter (Humlan Herman, Flugan Fiona etc.) och liksom leka fram ett annat förhållningssätt till surrisarna. Kanske rita en bild av hur figurerna ser ut och skoja genom att måla dit en tokig hatt eller coola solbrillor.

    Utöver det tänker jag att ni tillsammans ska göra en plan för hur hon ska göra nästa gång hon träffar på en surrande insekt. Alltså ge ett alternativt till att springa runt/skrika eller vad som nu sker när hon får panik. Då kanske du kan använda sagorna och säga att ”det där är Herman, ska letar bara efter blommor”.

    Lycka till!

    1. Julia skriver:

      Så kul, mina 1-åriga tvillingar heter Herman och Fiona 😁😂 fick mig ett gott skratt.

      1. Hahaha! Helt underbart ju 😍😁

  4. Sara skriver:

    Hej!
    Jag har inget bot men kan bara konstatera att våra barn (3 & 6 år) är precis likadana. En dag var det omöjligt att äta upp lunchen för en ”otäck” fluga surrade runt i köksfönstret. Kommer det en geting eller ett bi när de leker på altanen skriks det som jag vet inte vad 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Har du funderat på fillers?

Alla får ju så klart göra som de vill med sitt utseende. Känner man för att spruta in fillers för att slippa rynkor så fine. Men en sak som jag tänkt mycket på är att det förändrar mångas utseenden så pass mycket att man knappt känner igen dem. För ett tag sedan satt jag på en lunch, i samma bord, som en känd tjej som jag känner lite grann utan att fatta att det var hon. Och ibland tycker jag att ingrepp gör att folk ser äldre ut, istället för tvärtom som man kanske önskar. Men jag har ett tips som också är mycket billigare!

Attachment-1

Varsågod för tips. Ligg alltid lite på plus och du kommer att få naturliga fillers.

  1. Sofia skriver:

    Bra du är, bästa tipset juh! Jag kör på samma.

  2. Julia skriver:

    Samma här – extrakilona kommer inte längre efter 40+ i ansiktet, tyvärr…

  3. Ewa skriver:

    Det ligger någonting i det du skriver. Men för mig skulle plusvikten tyvärr sätta sig på mage och höfter istället för kinderna.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Jag klarar inte av att kolla på The Handmaid’s tale

Jag vet inte vad det är med med mig just nu. Jag kan INTE kolla på vissa filmer/serier längre. Som den nya säsongen av The Haindmaid’s tale. Den är fantastiskt bra och välgjord, men jag pallar inte att se mammor skiljas från sina barn. Jag mår så illa av det att jag blir påverkad på riktigt även om jag vet att det inte är verklighet.

23HANDMAIDS-facebookJumbo

Och när det är verklighet då? Som surrogat. Jag fattar verkligen att gör allt för att få ett barn när man inte har möjlighet att få egna barn genom en graviditet eller adoption.

Men jag höll på att spy när jag såg Uppdrags gransknings program om surrogatarrangemang. Det här låter kanske krasst, men jag tror inte på att en kvinna frivilligt vill föda ett barn åt en främling om det inte handlar om att kvinnan är i en situation då man måste ta drastiska åtgärder för att kunna överleva ekonomiskt.

Men det är vad jag tror. Jag tycker fortfarande inte att det är en mänsklig rättighet att få barn. Men alla har rätt till sin barnlängtan – och det är förståeligt att man gör allt för att få bli förälder.

  1. Det finns folk som har gett sin njure till helt okända så finns det kvinnor som helt osjälviskt skulle vilja hjälpa barnlösa.

    1. Anna skriver:

      Undantaget som bekräftar regeln. Visste att den skulle komma. Men grattis till en bra liknelse, barn eller njure. Potato potato👍🏻

  2. Ida skriver:

    Åh, jag sitter precis och ser första avsnittet av tredje säsongen. Känner samma som du och sitter i detta nu och överväger om det verkligen är värt det. Mår så dåligt inombords och får ren och skär panik av tanken på att behöva skiljas från mina barn på det sättet!

  3. Anna skriver:

    Jag är av samma uppfattning som du Annika. Sen finns det alltid undantag som bekräftar regeln, såklart.

  4. En adoption innebär också alltid en separation av mamma och barn, väldigt ofta en ofrivillig sådan. Menar bara att det inte är så stor skillnad mellan adoption och surrogat i det avseendet.

    1. Fast det går ju inte ens att jämföra?!? Ett adopterat barn hade blivit till oavsett en västerländsk barnlängtan eller inte, medans ett surrogatkvinna genomgår en graviditet specifikt för de barnlängtandes skull och för att hon själv är i desperat behov av pengar. Enorm skillnad enl mig! Att adoptera ett barn kan ändå ”rädda” ett barn som annars hade växt upp under dåliga omständigheter.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..