Jag kommer inte att tappa mitt vett eller etikett!

Mer angående barnvagnsinlägget efter kommentarerna.
När jag nyligen var på min lokala pizzeria satt en familj vid ett bord och slafsade som grisar. Barnen kletade ner sittdynor och de lämnade bordet i ett skick jag bara trodde orcher kunde göra.
Att bete sig så på restaurang, eller var som helst för övrigt, tycker jag är vidrigt. Alltid. Och så respektlöst mot personal. Jag tycker inte att det är legitimt att skita ner mer för att man har barn. Att lämna en bajsblöja på ett bord, på en bricka… Vem fan gör så? Att vara så elitiskt och tänka att någon annan ska plocka bort ens skit, det är det bajsigaste beteende man kan ha. Det är samma sak med personer som låter sin skit sitta kvar i toaletten och tycka att någon annan ska borsta bort det.
Jag kommer inte att förlora mitt vett och etikett för att jag har fått barn (jag köper inte heller ”vänta du bara tills barnen blir si och så gamla”).
Jag kommer inte heller att låta mina barn leka rövare och störa andra kunder. Det jag vill göra däremot, är att om ett ställe har mycket yta, kunna ta med vagnen in. Jag tycker man kan ha ett maxantal, om man har ett ställe som tillåter. Som just Rival. Så jag tycker fortfarande att Abba-Benny kan ta sig i röven. Han verkar som vissa, mammor och pappor, också ha förlorat sitt vett och etikett.

  1. Skitbra skrivet Annika! Jag tycker småbarnsföräldrar och i synnerhet mammor får ta onödigt mycket skit pga den lilla klick som inte sköter sig, de är faktiskt inte många som byter bajsblöjor litet varstans, lämnar kladdiga och smuliga bord efter sig eller fläker upp hela bröstet när de ammar ”i det offentliga rummet”. Även om en nu har rätt att uppföra sig så tror jag de flesta är väluppfostrade och visar hänsyn till sina medmänniskor och gör vad de kan dvs städar undan efter sig, byter blöjan inne på cafeets toalett osv. Men som Magdalena Ribbing brukar skriva i sin Hyfs & stil-spalt; i förmånen att vara människa ingår att ha tolerans till sina medmänniskor. Vi kan väl faktiskt vara litet juste mot varann också, håll upp dörren för den trötta mamman med barnvagn som ska komma in och skicka inte elaka blickar mot paret med den skrikande bebisen på flygplanet, de gör nog sitt bästa för att tysta sitt barn.

  2. Alltså. När jag fick barn hade jag samma uppfattning. Jag har fortfarande samma uppfattning som du har Annika. Jag har dock haft svårt att hitta förståelse bland ”medmammor” som uppfostrar sina barn med utgångspunkt att barnen ska styra ganska mycket , för att få en bra självkänsla. Jag har alltid satt mig emot detta, eftersom jag tror självkänsla handlar om andra saker än att köra med sin mamma. Sedan min dotter var liten har jag gått ut med henne om hon börjat leva rövare i offentliga rum. Barn är inte dumma! Om man inte uppför sig, så åker man hem igen. Det lär de sig fort. Jag tror många mammor är trötta och därför låter ungarna göra som de vill. Trötta för att barnen styr mamma och mamma inte orkar ta sig ansvar att sätta gränser. Eller skiter i det, i tron att barnen får kass självkänsla om de inte får kontrollera dagarna. Nu pratar vi alltså 1-2-3-4-5 åring.

    1. C skriver:

      Du har nog missuppfattat något. De förlegade ”bestraffningsmetoderna” (typ ”nu åker du in på ditt rum” eller ”nu får du inte vara med och leka längre”) har av många barnläkare- och psykologer visats vara kränkande och därmed förstöra självkänslan du talar om. Barn behöver inte ”vet hut” de behöver förstå VARFÖR vissa saker inte är accepterade. Många 2014 menar att det bästa sättet är att behandla barn som medmänniskor (…) och förklara, förbereda och helt enkelt respektera dem. Barn ”kör” inte med sina föräldrar. Du får dem att framstå som ondskefulla monster som ska kuvas. Däremot finns det så klart en skillnad på att inte göra någonting och på att skicka hem dem. Det finns ett mellanläge. Beroende på ålder kan man innan man går iväg förbereda. ”Vi ska gå på restaurang, det ska bli jättekul, tycker jag. Ibland blir det tråkigt där, vet du vad vi kan göra då? Ta med ritblocket/leksaken/iPaden. Men jag vill inte att du kastar mat. Ska vi hjälpas åt med det?”. Väl på plats ser man till att barnet är nöjt/förekommer saker, så brukar det ordna sig. Jag har ALDRIG hotat med någonting, aldrig fått kasta mig hem eller tvingat mitt barn till någonting. Och tänk, vi har grymt mysiga restaurangbesök.

      1. D skriver:

        Fast å andra sidan är det JUST det som nu även kritiseras, föräldrar är för mesiga med sina barn. Barnen styr ALLT! ”Jag vill att mamma tar den bilen idag!” ”Jag vill äta det här istället idag!”
        Barn måste få veta att det finns konsekvenser och för vissa kan en konsekvens vara att få en åtsägning för andra är det att man går hem/in på sitt rum. Självklart måste man även förklara vad som är oacceptabelt och varför man tar ett barn ifrån en situation. Att säga att det finns ett sätt är bara helt fel, det finns inte en sorts barn. Tråkigt då att Basha ner på en mamma som gör det som funkar för dom!
        Min son får också konsekvensen att beter man sig illa så får man inte stanna kvar. Men sen får han också veta hur sjukt stolta vi är att han är en sån fin kille. För ger jag han inte konsekvenser som liten, så växer han snart upp till en ung man som aldrig i sitt liv fått veta att ens handlingar kan få konsekvenser och det är MYCKET värre!

        Är även intresserad av att veta vilka barnpsykologer som uttalat att det är fel att skicka sina barn till sitt rum?

        1. C skriver:

          Time-out (ensam instängd i ett rum) likväl som systematisk utfrysning är förbjudet enligt svensk lag sedan 1979 då det är ”kränkande behandling av barn”.
          FN:s barnkonvetion talar även om detta. Men för att du ska få något att läsa kan vi börja här:

          OBS! Gemensam timout är något helt annat, d.v.s. att man tillsammans med barnet går ifrån situationen, och är tillsammans med det under utbrottet.

          http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barn-och-unga/straff-enkel-losning-som-inte-fungerar_2936105.svd

          http://larsh.files.wordpress.com/2009/02/timeout-som-metod-i-barnuppfostran.pdf

          Skulle du behandla en gammal person på ett äldreboende så här? Eller din kollega? Sluta behandla barn som mindre stående varelser…!

          1. D skriver:

            För det första så vill jag att du kliver av dina höga hästar och slutar anta att alla andra har/gör fel och du har rätt. Det är en väldigt grå gråskala när det kommer till barnuppfostran. För det andra så tycker jag du ska sluta att få dom som inte är av din åsikt att låta som barnmisshandlare. Mina barn är väldigt trygga och glada barn. Jag låser inte in dom, jag slår inte och jag ser och talar till dom som dom små människor dom är.
            Jag påtalar bara till dig att DIN metod inte är den universella och det är då VÄLDIGT tråkigt att du har den attityd du har mot bl.a. Susanne.
            Så för att sammanfatta, nej det är inte barnmisshandel att låta sitt barn gå in på sitt rum för att tänka över ev missöden eller att gå ifrån restaurangen där psykbrytet är ett faktum.

            Sen förväntade jag mig lite tydligare källor än svd och nån wordpress-blogg.

            1. C skriver:

              Höga hästar?? Högre än dina…? Vi råkar ha skilda åsikter i ett ämne, och du håller inte med mig – är det nödvändigt att då skriva något sådant?

              Jag har ingen METOD för fem öre. Jag är den jag är.
              MEN jag tänker inte utsätta mina barn för timeout eller annat som bevisats vara skadlig för ett barn – varför skulle jag? Det är som att låta barn röka fast man vet att det är skadligt, det med… Liksom, ge forskare och lagstiftare LITE cred!

              Om du behöver tydligare källor får du gärna googla lite själv, slå upp en lagbok eller fråga någon annan.

              I rest my case och hoppas att du kan ta till dig konstruktiv kritik och andras åsikter som en vuxen människa.

      1. Ewa skriver:

        Hej Susanne, Lycka till med att försöka prata ett ilsket barn tillrätta. De lär sig att de inte får vara med på kalaset eller i affären om de uppför sig illa. Barn är inte dumma och de förstår handlingar bättre än ord. Självklart skall man i lugna situationer tala med dem om att ”Lisa blir ledsen och får ont om Du biter henne” men att det skulle vara kränkande att lyfta bort barnet, nej det håller jag inte med om. Kränkt är tyvärr vuxenvärldens modeord just nu, det gäller inte barn. Att vara förminskande och säga tex ”Du kan ju inte göra någonting rätt, titta på Din syster så duktig hon är” är i så fall mycket värre.

        1. C skriver:

          Är den här kommentaren riktad till mig?
          Om du önskar mig lycka till att prata barnet tillrätta, så tackar jag dig. Jag lyckas i nio fall av tio. Om barn inte är dumma förstår de väl ord likväl som handlingar?? Jag har aldrig sagt att man inte ska lyfta bort ett barn som biter ett annat, men att stänga in det på rummet eller isolera det är något helt annat. Och förminskande ska ingen syssla med.
          Så då är vi överens? Behandla alla människor (inklusive barn) som du själv skulle vilja bli behandlad).

  3. Ewa skriver:

    Hej Annika, detta var det bästa jag har läst på länge. Blöjor byter man inne på toaletten, det är väl självklart. Mina två vildingar har från tidig ålder lärt sig att går man på restaurang eller någon annan stans där det är folk så sitter man still. Det är ingenting konstigt med det och det är en viktig lärdom inför framtiden – att man kan inte alltid göra precis som man vill. Du är en toppenmamma, lycka till med Din sötnos! Och varför vänta, bättre att de lär sig redan som små, det är mycket svårare att styra upp en oregerlig 4 åring.

  4. Emma skriver:

    Nej, man behöver sannerligen inte tappa varken vett eller etikett! Innan jag blev mamma själv störde jag mig på barnvagnsföräldrar som gick fyra i bredd, blockerade dörröppningar, stannade precis ovanför rulltrappan, grisade ner på restaurang, bytte/lämnade bajsblöjor vid kafébordet eller bara obekymrat lät barnen vråla/leva rövare i största allmänhet. Nu har jag en 2-åring och guess what, jag har inte ändrat uppfattning! Man KAN vara uppmärksam på sina medmänniskor, kliva åt sidan, stanna där man inte är i vägen, städa efter sig, hitta ett skötbord och i alla fall FÖRSÖKA förhindra/stoppa ett sammanbrott i offentliga rum – eller gå. Ett hett tips är att ladda upp med haklappar, våtservetter och hyfs. Ute på lokal kan man också undvika typ tomatsås och/eller mata bebisen fast den kan äta själv. Så oavsett om det handlar om ”biologi”, stress eller hämnd – skärp er! Och heja Annika!

    1. Ewa skriver:

      Exakt, mata bebisen eller ge ”ickekladdig” mat när man äter ute. Hemma får man väl ha det hur som helst men personalen skall inte behöva städa upp köttbullar/makaroner eller annat från golvet eller bordet. Normalt folkvett helt enkelt.

    1. Magie skriver:

      Håller helt med! Samma hyfs då innan barn som nu med ett eget!

  5. Wolfie skriver:

    Har två som nu är i tonåren och aldrig i h-vete har dom fått bete sig som grisar, kasta sig på golvet i affären etc. – sådana beteende är helt oacceptabla och vi har bara gjort på ett sätt – lyft ut dom. Kan man inte uppföra sig får man inte vara med (med undantag av bäbisar) och en liten skojig historia: när vi skulle hämta vår första RR (ja tom första hund) Fiona hade vi bara haft kontakt med uppfödaren via telefon pga avståndet. Båda sönerna var med (2 och 5 år) och som vanligt ”uppförde” dom sig och vi ”styrde” dom. När det var klart att knubbisen var vår, berättade uppfödare att en annan familj hade varit där och kollat, men dom fick åka hem utan valp eftersom föräldrarna inte kunde hantera sina barn:-) Mina ungar har under sin skoltid bara fått beröm för att dom uppför sig väl. Art ens kids är socialt gångbar tycker jag är AochO, ihop med att dom är glada, busiga, humoristiska och kärleksfulla. Mina barn rockar!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..