”Din mage är tom”

Har ni förtroende för vården? Jag måste säga att den enda gång jag inte tvivlat på vården var under graviditeten på MVC.
Det har inte hänt mig speciellt mycket dramatiska saker, men de gånger jag har varit på/kontaktat sjukan har diagnosen varit åt helvete.
Exempel: När korsbandet gick av och Karolinska-akuten skickade hem mig med att säga att jag bara fått en ”kyss” (kunde inte gå själv).
Eller när en gubbläkare tänkte dra bort min nagel vid ett infekterat finger. Jag krävde i stället antibiotika som hjälpte hur bra som helst.
Eller som när jag under graviditeten inte kunde röra handen pga smärta och sjukvårdsupplysning inte trodde att det hade nåt med graviditeten att göra. Sen googlade jag och fick typ tusen träffar på Karpaltunnelsyndrom.
Det här kanske inte är så stora saker, men jag litar mer på att googla än att gå till husläkaren.
Och att missa en graviditet i vecka 17 och säga att ”magen är tom”? Men ta ett jobb på en cirkus i stället, din pajas.

På Aftonbladets webb i dag.

20140716-114940-42580925.jpg

  1. Louise skriver:

    Sjuksköterskorna har jag förtroende för…

  2. Erika skriver:

    Karpaltunnelsyndrom under graviditet beror på svullna vävnader, en följd av att vara gravid. Google kan inte alltid ersätta 5,5 år utbildning plus praktisk tjänstgöring. Jag ser fram emot hur du googlar i stället för att söka vård när ditt barn blir sjukt på riktigt första gången, då kommer du nog inte känna dig lika kaxig. Lycka till!

    1. Jag har de senaste fem-sju åren inte varit till en enda läkare som inte sätter sig och googlar mina symtom mitt framför näsan på mig. Helt sant faktiskt! Så då är klart att man kan få idén att lika gärna googla själv där hemma och lösa problemet själv;-) Däremot är 1177 bannlyst i hela Stockholmsområdet. Jag sprang till barnakuten med min son (då 1,5 år) i vagnen då febertermometern vägrade sluta stiga vid 40,5 och sjuksköterskan på 1177 sagt att man under INGA omständigheter får varva Ipren & Alvedon till ett barn. Kom upp till akuten då jag var desperat och skräckslagen med barn som kaskadspydde och som sagt hade över 40,5 i feber, syrrorna gav honom en Ipren (han hade fått en Alvedon hemma) & saken var biff. Ungen blev pigg och vi gick hem.
      Jag har haft en närmast religiös tro på läkare i mitt liv, men jag kan säga att den är rejält tilltuffsad nu och kommer aldrig bli densamma igen. Har liksom insett att läkare är vanliga, klantiga, arbetsskygga etc, människor som du & jag. Tyvärr!

  3. anna skriver:

    Hmm, undrar vem det är som har clownjobbet här egentligen. Att plocka den mest ovanliga och osannolika vårdmissen och toppa det med ”har ni förtroende för vården”, det är ju så dålig journalistik så det finns inte. Det genomförs miljoner vårdkontakter dagligen i Sverige där människor blir kompetent och professionellt bemötta. Men det intresserar inte dig ett dugg, eller hur? Du vill väl egentligen bara bekräfta din på förhand förutbestämda världsbild. Tycker faktiskt man kan begära mer av en journalist (privat blogg eller inte). Pajasjobbet på cirkus är annars säkert vakant.

    1. Sanna skriver:

      Seriöst, hur kan du med att vara så fruktansvärt otrevlig? ”Pajasjobbet på cirkus är annars säkert vakant.” Hur är du funtad som människa som kan skriva en så otrevlig kommentar till någon du inte känner? Annika har självklart rätt att skriva om sina personliga erfarenheter och åsikter om vården, det här är inte en journalistisk artikel utan ett personligt blogginlägg. Förstår du skillnaden?

      1. anna skriver:

        Ja, och hur är man funtad om man på en offentlig blogg och baserat på en kvällstidningsartikel kallar en läkare för pajas och säger att denne ska ta jobb på cirkus? Är inte det ganska otrevligt, tycker du?

  4. Hanna skriver:

    Tråkigt att du har haft så negativa erfarenheter. Jag jobbar som sjuksköterska och det första jag reagerade på var antibiotikan som ”hjälpte hur bra som helst”. Ett av de största hoten vi står inför i framtiden är antibiotikaresistensen. Det är väldigt problematiskt med folk som ”kräver” antibiotika istället för att låta kroppen ta hand om problemet själv. Vi behöver bli mycket mer restriktiva med antibiotikaförskrivningen! För det andra är alla som jobbar i vården människor som kan göra mänskliga fel. Det försvarar inte felbehandling/felbedömning, men kan vara en förklaring. Om ni har följt den senaste tidens debatt om den svenska sjukvården så tycker jag man ska vara glad att det inte skett fler vårdskador/dödsfall! Jag hoppas verkligen att det blir någon förändring efter valet i höst för annars ligger den svenska sjukvården illa till.

  5. Britta skriver:

    Hände mig också för några år sedan… Blödde i v 9 och gick till en gynekolog som gjorde vaginalt ultraljud. Han rotade runt och sa ”Tyvärr, det är helt tomt här”. Så jag gick hem och grät. Det hade tagit oss ett år av medicinering för att bli gravida och det kändes helt hopplöst. En vecka efter beskedet om missfall mådde jag fortfarande illa och kände mig gravid, så jag gick till gynakuten för att kolla om jag behövde en skrapning. Men se det behövde jag inte, för där inne pickade ett starkt litet hjärta! Jäkla idiotläkare, vet inte vad han trasslade in ultraljudsstaven i för det ska inte gå att missa… (Graviditeten gick för övrigt finfint efter det och det blev en underbar liten unge).

    1. Mim skriver:

      Åh grattis till er! Blir så glad när folk som verkligen vill ha barn/försökt länge, får sin önskan uppfylld 🙂

Lämna ett svar till Britta Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..