Vad är det värsta du har hört under graviditeten?

Men graviditeten kommer de oundvikliga kommentarerna...

”Höhö, är du säker på att du inte ska ha tvillingar?”

”Åh, jäklar vad stor du är!”

”Du skulle kunna ställa en tallrik på din mage”

img_6242

Ja, ingen har väl sluppit undan kommentarer om sin kropp under graviditeten… Månad 7 på mitt tidigare jobb tyckte jag nästan var en outhärdlig tid. Jag satt mest vid mitt skrivbord och undvek att socialisera eftersom det kommenteras så mycket om hur ”stor jag var”.

Det handlade inte så mycket om att jag var stor, det var inte det som var det jobbigaste, utan det var att folk tog sig rättigheten att prata om min kropp.

I dag läste jag gravida Julia Mjörnstedts krönika och den här känner man ju igen: ”Vadå i vecka 26, du ser ju att som om du ska föda vilken sekund som helst!”.

Vad är det värsta du har fått höra under graviditeten?

  1. Jen skriver:

    ”men magen är ju så liiiiten. Är du säker att bebisen växer som den ska? Har du varit hos en läkare och kollat att bebisen LEVER, din mage är verkligen jätteliten och du är ju jättestor.”

    Kul. Skapade dubbel ångest. Var min mage onormalt liten? Var det något fel på barnet? Var jag onormal? PLUS… jag ver tydligen en ”tjockis” och BORDE då ha en större mage. Tack för den….

  2. Lina skriver:

    När jag var gravid med mitt andra barn hade jag en riktigt viktfixerad barnmorska. Trots att jag var inom ramen för normalviktig och alla mina värden superbra (likadant under första graviditeten) skulle hon hela tiden kommentera vikten på ett förmanande sätt som gjorde mig ledsen och skamsen. Vårt andra möte (i ca vecka 20) inledde hon med ett syrligt:
    – Jaha, vad är det som är så gott då?! med hänvisning till att jag gått upp ca 5 kg.
    Detta trots att jag förklarade att min kropp reagerade likadant första gången, dvs ganska snabb viktuppgång i början för att sen plana ut. När jag sen (mycket riktigt) i princip stod stilla i vikt mellan v33-38 BERÖMDE hon mig för att ha hållit igen under julen. Helt sjukt! Jag var för osäker för att säga ifrån då men önskar idag att jag hade gjort det och bett om en annan barnmorska.

  3. Så kul (och deppigt!) att läsa alla kommentarer. Vill avsluta med vad en av mina kompisar sa till min andra gravida kompis: ”Gud, vad mycket människa du är!”

  4. Hanna skriver:

    När jag var gravid (runt vecka 30) var jag på fest med min man, hade klätt upp mig, fixat håret o sminkat mig, kände mig fin. Fram tills att en tjej gång på gång påpekade hur stor min mage var, hon hade minsann en kompis i vecka 35 som hade mycket mindre mage osv. Jag blev så paff och ledsen att jag inte kom på något att svara. Ännu konstigare var att hon själv var rejält överviktig och sannolikt vägde en bra bit mer än jag gjorde. Förstörde min kväll, trots många snälla ord från min man och andra.

  5. När jag var gravid med första barnet fick jag totalt sett 1 kommentar ”vilken pojkmage du har”, trots att jag vänligen påpekade att det till 97% säkerhet nog var en tjej där inne. Då bodde jag i Stockholm. Idag bor jag i en småstad och får flera gånger dagligen höra kommentar om storlek och antal och att de måste ha beräknat fel datum på mig. Vanligtvis skrattar jag lite och håller snällt med alla kommentarer.

    Men en kommentar gör mig förvirrad ”wow vilken fin spetsig mage, en pojkmage! Jaha är det en tjej? Då är det en riktigt tjock och rund tjej där inne!”..

    Hmm logiken i det?!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..